Rapport från SB&WF 2009 del III

Nu har Stockholm Beer & Whiskey Festival stängt för i år, medaljerna är utdelade och montrarna packas ihop. Så det är hög tid att få rapporterandet från mässan klart!

Spendrups har tidigare år inte varit med, men förra året hade de en mindre monter där de hade ett antal varianter av en kommande öl som man skulle prova sig igenom och betygsätta, något jag själv missade.

I år hade de slagit på stort med två montrar. En mindre med delar av deras Spendrups-sortiment där jag stannade för att berömma Mariestads Höstbrygd och blev påmind om att den också fanns som starköl i beställningssortimentet.

Snett mitt emot hade de en större monter med öl och folk från Gotlands Bryggeri, deras experimentbryggeri i Visby. Som extra draghjälp hade de skådespelaren med mera Per Morberg som presenterade sin nya kokbok/självbiografi. Jag gnällde lite på deras Sleepy Bulldog, en pale ale som jag tyckte var för svag i karaktären.

Mannen i baren presenterade då deras nya brygd, Sitting Bulldog IPA. ”Trevlig med mycket humle utan att förlora sin maltighet. Väldigt Engelsk. Amarillo enligt bryggeriet.” var mina anteckningar.

Per Morbergs närvaro i montern förklarades inte bara av boken, utan också av en specialöl: Per Morberg Läcker Lager. Jag noterade kort och gott ”spretig”. Att de gjort en öl tillsammans förvånar ingen, Spendrups var en av sponsorerna till hans matlagningsprogram Vad blir det för mat? i TV4+ och den uppmärksamme har sett ett antal Gotlands Bryggeri-produkter placerats i programmet.

En till öl drack jag från Gotlands (de verkar ha exploderat sortimentsmässigt): Wisby Oyster Porter, en torr, ren och aningen fruktig porter helt utan rök- eller tunga rostade toner.

Gotlands satsar också på Systembolaget, och den klassiska Wisby Klosteröl lanseras nu på 33 cl engångsglas. Wisby Weisse kommer på halvliters engångsglas i vår. Alla etiketter håller på att få en uppfräschad grafisk profil.

Vidare till Oppigårds, där jag provade deras mäss-specialare 7th Anniversary Ale. ”Kryddig, koriander, lagom och frisk, marinerat kött. Jag gillar” var mina anteckningar om den.

Nu tyckte vi att det var dags för något mindre att äta, så vi gick till rummet längst in i lokalen. Pommes och majo är en öltilltuggsklassiker som inhandlades. Det var ett misstag. Vad vi fick var pommes som ”framställts fettfritt” och som var lika sladdriga som om jag gjort dem i ugnen hemma. Till det… billig räksallad?

Okej. Vad dricker man till pommes och majo? Belgisk Tripel? Vem kunde ha sånt? Monks Café? Jag gick dit och frågade. Först den fjärde ur personalen, krögaren Recep själv, hade en aning om vad en tripel var för något och hivade fram två flaskor. Som jag hade varit tvungen att köpa hela flaskan.

Jag återvände inte till den montern under kvällen, utan fick hos Oliver Twist i stället tag i två provsmak av den goda Great Divide Tripel, som väl stod sig bland sina belgiska stilkusiner.

Fast jag drack faktiskt lite senare blindtesta en öl från bryggpuben Monks Café, deras historiska brygd Asterix & Obelix som gjorts utan humle men med enorma mängder kryddor: ”Fruktig, frisk, komplex och bra”. Den var visst brygd ihop med bryggmästaren från De Molen.