Allt om Guldskum

Guldskum 2010.

Guldskum är ett pris som delas ut till ett öl vid Söderbärke Mikro ÖlFestival (SMÖF).

Eftersom jag var insyltad i det här i år tänkte jag onödigt detaljerat och omständigt skriva om detta pris, jag har fått för mig att ni gillar sånt.

Själva priset är en glasskulptur av konsthantverkaren Lotta Stål, Smedjebacken. Ungefär 4 decimeter hög och skapad i tekniken ”glasfusing av bullseys-glas” med en ram av järnsmide och en bottenplatta i stål. Vare års pris har ett unikt utseende.

De bryggerier som deltar i festivalen inbjuds att i förväg ställa upp med ett öl som man själv väljer. Alla är inte med, så i år var det 11 öl som ställde upp. Det är väl ungefär så många öl som går att hantera med dagens upplägg. Festivalordföranden Thomas Husing förklarade att om man i framtiden får in fler öl så måste det här upplägget göras om på något sätt.

Hälften av rösterna kommer från besökarna, hälften från en jury. Jo, upplägget påminner lite om finalen i svenska melodifestivalsfinalen. Ursprungligen togs den här lösningen fram för att undvika att ett bryggeri teoretiskt skulle kunna ”kuppa” in många röster, men det var nog mer i början när det var färre besökare än nu.

I det festivalprogram som besökarna får när de löser in sin biljett finns en sida som fungerar som röstsedel. På den finns en lista över deltagande öl och en instruktion hur det hela går till.

I år ställde det upp 10 fatöl och 1 flasköl. Dessa är utmärkta i montrarna med en röd skylt till skillnad mot de vanliga vita. Besökarna ska sedan på röstsedeln kryssa för det öl de tycker är bäst utifrån ”smak, arom, utseende och karaktär”. Det finns ingen kontroll av att de som lämnar in röstsedlarna provat alla, eller ens någon, av de deltagande ölen.

De som vill kan notera namn och adress på röstsedeln, då deltar man i en utlottning där 5 vinnare får varsin biljett till nästa års festival.

Som sagt står dessa röstsedlar för 50 % av rösterna. Resten av rösterna kommer från den jury på fem personer som jag deltog i. Vi träffades på lördagseftermiddagen i folket hus-källaren där det annars är ungdomsgård, jag visste inte ens att det fanns en källarvåning…

Förutom mig, som väl deltog som ”ölkunnig domare” i allmänhetbestod juryn i år av

• Tomas Danko, som bland annat dömt ett antal år på Stockholm Beer och är ansvarig för Belgienbevakningen på Ratebeer.
• Joel Hedman, Maltmedia, som håller på med en dokumentärfilm.
• Jenny Andersson, som var utsänd av Sveriges Radio P4 Dalarna för att kunna rapportera om sin helg. Hade aldrig dömt öl tidigare.
• Evan Rail, frilansande dryckes- och matskribemt med Prag som bas. Hembryggare, dessutom.

Det var alltså en blandning, från experter till bara allmänt intresserade. Vi dömde så blint vi kunde, några av oss hade väl aningar om vilka öl som medverkade, men inga listor fanns. Ölen kom in i numrerade tillbringare och sedan fick vi en blankett och instruktionen ”Ge 12 poäng till den öl ni gillar bäst. Sedan 10, 9 och ner till 1. Bry er inte om typdeff eller stilar.”

Ganska fort märktes, framför allt på provningshastigheten, vilka som var vana vid ölbedömning och vilka som inte gjort detta förut. Vi kom överens om att det var okej att småprata under provandet, men inte om ölen vi drack.

Jag tycker själv att det gick rätt bra. Snabbt delades de 11 plastmuggarna i tre grupper: ”Usch”, ”Meeeh”, och ”Gôtt”. Den sista innehöll två öl och en hel del av tiden gick till att välja vilken som skulle få 12 respektive 10 poäng. Jag har idag trots att jag fått listan inte lyckats koppla ihop mer än tre öl till de jag drack.

Festivalordföranden satt bredvid och verkade vara rätt nöjd att få sitta ner några minuter och pusta lite.

Vi lämnade en efter en in våra papper och gick tillbaka till festivalandet, funderande på om vi valt rätt.

Ölen som deltog?

• Anders DIPA, Eskilstuna Ölkultur
• Ahle Ale, Ahlafors Bryggeri
• Nils Oscar Coffee Stout, the Nils Oscar Company
• Svea IPA, Monks Café
• Oppigårds Amarillo, Oppigårds Bryggeri
• Strong Bitter, Sandbacka Bryggeri
• Grumpy, Skebo Bruksbryggeri
• Slottskällan India Pale Ale, Gamla Slottskällans Bryggeri
• Gransus, Närke Kulturbryggeri
• Slussvaktaren, Strömsholms Brygghus
• Onkel Weissbier, Klövsjö Gårdsbryggeri

Det jag grämde mig mest åt efteråt var att jag insåg att Coffee Stout – som jag annars håller för att av mina favoritöl – sågades ordentligt och snabbt försvann från min lista. Jag har därmed lärt mig två saker om denna öl: Den får inte serveras för kall, då smakar den metalliskt (som den gjorde på SB&WF i år). Och den får inte ha tappat för mycket kolsyra, då blir den sur-syrlig och tunn (som den blev här). När jag drack mer av samma öl senare på kvällen så kände jag igen den i sin vanliga fina form.

Årets guldskum. Joel i bakgrunden.

Som ni säkert redan vet vann Gransus, och det rättvist. Jag tror att det var en av de två öl jag valde mellan att ge högsta betyg. Och när jag skulle kolla hur Grumpy var lite senare så var den slutsåld. Ack ja, den hade jag annars hört mycket bra om innan dess.

Förutom förstapriset offentliggörs inga andra resultat från tävlingen. Vilket väl är lika bra.

Så, nu vet ni lite mer om Guldskum och jobbet bakom det. Förresten, jag kan ju ge listan över de tidigare pristagarna när jag ändå är igång:

• 2010 Batch 352, Dugges Ale- & Porterbryggeri
• 2009 Oppigårds Pale Ale, Oppigårds Bryggeri
• 2008 Skebo Bruksöl, Skebo Bruksbryggeri

Något jag inser nu när jag ser listan är att ”session beers” som premieras snarare än alkoholstarka och/eller konstiga extremöl. Intressant.  Men det beror ju också på vilka öl som bryggerierna väljer att nominera.

SMÖF-blixttävling!

Är det någon som följer bloggen live på mässan?

Den första som kommer fram till mig nu och berättar att denne vet om tävlingen får ett oanvänt klippkort!

 Senare uppdatering: Hämtat! Grattis!

Guldskum 2011

Håge intervjuas av festivalgeneral Thomas.

Årets pris till festivalens bästa öl, Guldskummet, gick i år till Närke Kulturbryggeri och deras nya öl Gransus (recenserat av mig här).

Bryggare Håge höll ett kort tacktal med och förklarade att de lämnat in ett "knäppöl" som inte borde kunna vinna.

Väl förtjänat!

Öl och choklad

Nu fick jag grannar. Vid bordet bredvid dök Familjen Laby upp och fyllde ytan med choklad och praliner. Jag köpte fyra påsar à två praliner, alla med ölanknytning. De hade fyllts med Oppigårds Starkporter, Winter Ale (innehåller Oppigård Winter Ale grönöl), Oppigård Golden Ale och så, gjort exklusivt för festivalen, Framboise Boon.

Jag hugger oförskräckt in på den sistnämnda. Den doftar lite hallon bland alla mjuka chokladtoner. Den mycket mjuka och runt söta smaken har något slags spår av hallon-lambicen, mest syran, men också en hel del honung. Läckert.

Portervarianten har lite mörkare choklad. Doften är också mörkare och den betydligt tyngre fyllningen är torr och rostad med en hel del kaffe och, faktiskt, en aning alkohol.

Bäst att gömma undan resten för mig.

Gefle Ölsellskaps stipendium utdelat!

Gefle Ölsellskap delar årligen ut ett stipendium till de/den som främjar ölkultur, gärna med en lokal förankring. I år gick priset till Malte Söderbärke Ölvänner!

Priset består av

• Diplom med motivering
• Sellskapets ölmugg
• 1.000:- till personalfrämjande aktiviteter

Thomas Husing och representanter för styrelsen tog emot priset i samband med avslöjandet av dagens suprise-öl.

Motiveringen är enligt uppgift på väg till mig för publicering.

Småplock från SMÖF - 2

"Måste de skriva så jävla smått på etiketterna?"

Livebloggandet från ölhallen fortsätter!

Dagens "suprise beer" avslöjades just i huset bredvid. Det visade sig vara Hel & Verdoemenis Wild Turkey B.A. från De Molen.

Den nyöppnade lådan verkar ha en rykande åtgång.

= = =

Nu har jag jury-bedömt årets Guldskum. Återkommer när även folkets röster räknats. Blindprovningar är livsfarligt, jag inser nu att jag totaldissat ett par av mina svenska favoritöl.

= = =

Planen för den nära framtiden: Gå på föreläsning med Tomas Danko under rubriken "Spontan öl är ingen plötslig". I ölhallen spelar just nu "Full koll" "Pünk Flöjd" akustiska versioner av Pink Floyd-låtar. Inte dumt, faktiskt.

= = =

Passar på att dricka en öl från ett nytt bryggeri under tiden. Stolt är en dry stout på 4,2 % från Jädraås Bryggeri. Svart, lågt skum. Lätt doft med tydlig rostning. Kruttorr smak med rejäla svartmaltsmaker. Lätt kropp. Inga egentliga konstiga felsmaker utan en väldigt stram och torr stout. God hinkabilitet. Jag får mersmak, helt klart.

= = =

Här kan man ju inte sitta och prata öl med folk utan att dricka öl. Gick över till flask-huset och beställde ett smakprov av en öl jag hört mycket gott om under dagarna: Levande Ale från Kallholmens ...

Nu kom Närke-Håge och slängde fram ett glas Konjaks! Stormaktsporter från ett 5 l-fat. Gott, gott och rätt så sött. Jaja, det var det smaksinnet det.

... från Kallholmens Maltbryggeri (vilka bryggerier brygger inte med malt, kan man ju undra). Kopparfärgad, litet vitt skum. Humlefrisk doft, viss sötma. Lite knäck. Ganska torr, närmast astringent smak. Ganska lätt eftersmak med mjuk sötma och lite gröna tomater. Fin beska i slutet samt aningar av lösningsmedel. Mild kolsyra. Jodå, den går väl ner utan att varken imponera eller avskräcka.

= = =

Fick just höra ett trovärdigt rykte att Oppigårds just slagit till och köpt en ny flasklinje. Inte bara för att höja kapaciteten, utan också att förbättra ölen under hållbarhetsperioden. Det pratades om förbättrad kapsylering och kvävgas.

= = =

Nu har jag inte bara ätit icke-grå bratwurst utan även varit på två mycket intressanta seminarier, dels Dankos spontanjästa föredrag, dels min tillfällige rumsgranne Evan Rail som berättade om läget i öl-Tjeckien just nu. Det verkar vara en explosionsartad utveckling med pubbryggerier och influenser från andra ölkulturer just nu.

Nu blir det prisutdelning i Ölskummet.

= = =

Mer öl, mer blixrecension! King Kong är en bitter på 3,5 % från Jädraås Bryggeri. Ljus bärnsten, nästan klar vätska. Aningar av potatis och hö i doften. Lätta rena smaker, aningar av jord och gröna frukter. Mjuk lätt kolsyra. En frisk och lätt torr bitter utan några krusiduller.

= = =

Dags att prova något nytt urvalskoncept: Den här ölen valdes eftersom etiketten hade en fin färg, något slags grålila. Det blev en av de nominerade ölen från Guldskum-bedömningen... Onkel Weissbier från Stockeboda Gårdsbrggeri. Så till coverbandets toner av Köppäbävisan så ska jag nu se vad jag gillar denna öl. Färgen är gul med lite guld, vätskan klar. Doften är rejält fenolisk med lite tvättmedelstoner. Ingen kropp. En del röda äpplen. Faktum är att den efter ett tag övergår till att smaka äppelmust. Ganska lätt kolsyra, lätt något torr vätska.
Hällde ut det mesta av mitt prov. Obehaglig.

= = =

Oförskräckt vadar jag vidare bland de svenska småbryggerierna. Det är ju SMÖF, inte sant? Det här är Röd Nirvana, en stout på 5,3 % från Klövsjö Gårdsbryggeri. Färgen känns inte stoutig, direkt utan snarare klassiskt porterbrun. Klar vätska, visst rödaktigt skum. Doften är lätt och ren. Aningar av brunmalt och röda bär. Smaken är lätt och frisk med en del rostad/bränd malt. En hel del stram och lätt fruktig humlebeska i eftersmaken. Men så mycket mer än så blir det inte. Lätt kropp, lite torr vätska. Jag vet inte riktigt var bryggeriet läst sina definioner av stout, men det var i alla fall en öl utan större fel. Coverbandet kör till detta Simply the Best.

Lite funderingar kring SMÖF

Lördag. Tanken är att jag med lite avbrott ska sitta här ett tolvtimmarspass. Lite seg i början, men en rask 2,5 km-promenad till festivalen ordnade upp det värsta..


Jag har bara varit här en gång tidigare, 2009 om jag minns rätt. Nu när jag är här hela helgen och ser lite av jobbet bakom kulisserna blir jag allt mer imponerad: I princip hela orten Söderbärke är på ett eller annat sätt involverad i "ölveckan" som de infödda kallar arrangemanget. De som inte står bakom barerna, håller rent, värmer korv eller bär flaskor och glas har under veckan snickrat bar, kört hit öl från alla möjliga hörn eller skrivit programblad. Om de inte är med i någon av de band och kör som då och då underhåller massorna.  Eller inhyser sådana som mig, bryggare och föreläsare i sina hem.

Det är massor med jobb bakom det här, och alla jobbar ideellt.

Jag funderar på hur makarna Husing och ölkluben Barkemalte Ölvänner lyckas med den här bedriften i en tid där det är allt svarare att få upp folk ur sofforna.

Svaret när jag frågar runt verkar dels vara att det är så väl organiserat att det blir lätt och roligt att jobba. Dels att det här under de 7 år festivalen hållit på blivit ett viktigt sätt att visa upp den annars rätt okända orten Söderbärke. Något som många ser fram emot - det händer något stort, roligt och engagerande mitt i den grå hösten. Hela orten lever upp.

Med de här kunskaperna blir jag ännu mer imponerad över SMÖF och dess sortiment av öl från hela Sverige. Öl som man annars får resa många mil för att få uppleva.


Och i det ljuset blir så känns det okej att några öl i programbladet aldrig lyckades ta sig hit.

Småplock från SMÖF - 1

Här samlar jag diverse småsaker från SMÖF under fredagen, uppdateringar sker då och då.

= = =

Håge från Närke Kulturbryggeri kom förbi och pratade öl, mest svensk historisk öl, flaskstorlekar och ölhype.

Han tyckte att jag skulle prova deras senaste öl, Jontes Atgeir. Det är samma maltbas som deras Single Target, CAmarillo, Sim-ko och Slättöl. Den här gången humlad med Tomahawk. 4,9 %. Ingen torrhumling.

Apelsiner och pomerans i doften. Smaken är mycket torrare med mindre kropp än i alla fall CAmarillo. Lättheten gäller för hela smakregistret. Läskande.

= = =

Nu fick jag hjälpa en besökare med bandy-resultat. Vad gör man inte?

= = =

Kvällens suprise-öl var De Molen/Flying Dog Bat out of Hell. Nja, det finns intressantare öl här.

= = =

Tänkte ju beställa in Lakrits från Charlis. Men den lädan hade inte kommit (än). I stället blev det en Ambasadörs Porter på 7,8 % från Qvänum Mat & Malt. Svart. Lätt torr nästan lite mintig doft. Rostad småsöt smak med lite mogna frukter och en fin fräsch syra. Bondkakor? Något ditåt faktiskt. Snygg efterbeska. Den här skulle jag kunna tänka mig att köpa några flaskor av. Möjligen hade jag då också satt fast en post-it-lapp med orden "Russian Imperial" före ordet "Porter" på etiketten. Fast det är klart, jag läste inte det finstilta.

= = =

Ett bryggeri som jag varit otroligt nyfiken på senaste månaderna har varit Åsundi från Åsundens Bryggeri. Om jag fattat det rätt bryggs den av en kille som började extraktbrygga ett år sedan, och nu fått in en APA på 6 % på Systembolaget.

Hur är då ölen? Oväntat mörk, chokladbrun. Lite oaptitligt grumlig. Doften är vörtig, lite grönsaker och dammigt brödig. Smaken är likaså ofärdig, lite syrlig och dammig. Som att dricka en öl direkt från jästanken. Det finns lite otydlig humlebeska i eftersmaken, och lite alkohol.

Nej, det här var inte bra.

= = =

Nytt försök: Chokla från Charlies. En brown ale 5,8 %. Den är ju brun, det är den. Närmast porter-mörkbrun. Doften är jästig och lite alkoholig. Smaken är betydligt bättre: Halvsöt, toner av mjölkchokladkaka och vörtbröd. Rätt mycket alkohol i eftersmaken, jag kommer att tänka på likörkonfekt. Kolsyran är rätt kraftig. Eldig alkohol i slutet.

Kanske ingen jättefavorit, men den går ner, det gör den. Konstigt att man kan få så mycket alkoholkänsla under 6 %.

= = =

Medan dansband-rockbandet dunkar på i lokalen gav jag mig på jakt efter något rent och utjäst.. Koutský Svetlé Vycepni, kanske? En tjeckisk 10 P pilsner på 4,2 %. Färgen är gul, vätskan klar. Litet vitt skum (kan bero på upphällningen). Doften är aningen jästig med en del hö och gräs. Mineraler. Smaken är ren och lätt med viss sötma. En del smör och en mycket stram beska. Beskan ligger kvar länge i eftersmaken som annars har en aning honung. Kraftig kolsyra.

Det här var bättre.

= = =

Av någon anledning lägger WLANet av när bandet spelar. Hmhmf. Tur att jag har internetdelning på mobilen. Jaja, under tiden hämtade jag ett glas Piraten, en pale ale från Lundabryggeriet. på 5,6 %. Fat. Smågrumligt brun, kompakt varmvitt skum och massor av skumrester på glaset. Doften är ung och lite jästig. Lite humle i bakgrunden. Smakerna är mycket lätta med antydan till mjölksocker. Kroppen är liksom smaken väldigt lätt... Nästan ingen eftersmak alls, möjligen lite ren beska.

Jo: Ordet "blask" ligger på mina läppar.

Närke Gransus

Den första recensionen av mer klassiskt snitt från SMÖF blir Gransus från Närke Kulturbryggeri. Det är något slags scottish gruit-öl på 6,8 % som fått delar av sin beska från granskott, plockade i skogarna kring Söderbärke tidigt i våras. Men den har också humlats lätt, eftersom det är så svårt att förutsäga beskan från träd och örter. Detta enligt Berith från bryggeriet.

Färgen är varmt brun, vätskan klar. Det lilla skummet är varmvitt, det sjunker sakta och lämnar en del skumrester på glaset.

Doften är jästig och lite fenolisk. Trä-sav, tallbarr och lite parfymerat rengöringsmedel. Konstigt nog blir den aldrig speciellt konstgjord.

Smaken startar med en ren beska, som snart kompletteras med en söt ton av granskog. Nötiga aningen rostade smaker, lite parfym och köttbuljong. Eftersmaken har en ren bakgrundsbeska, lite omogna nötter och växande alkoholvärme. Avslutningen är väldigt torr med aningar av jäst och enbär.

Kolsyran är mild, de små bubblorna mjuka. Vätskan är torr.

Fick just en pratstund med Håge om den här ölen. Torrheten i slutet kommer från granskotten. I övrigt bygger gran-delen av ölen mycket på chansningar - de visste egentligen hur man ska göra.

Betyg: 3,4. Tillgänglighet: Fat på SMÖF. En del fat har också levererats till krogar runt om i landet. Pris: Smakprov.

SMÖF - nu är jag här!

Det är ändå ingen som läser skyltar.

Så, nu är alla tekniska detaljer fixade. Så resten av kvällen här på Söderbärke MikroÖlFestival sitter jag vid ett litet bord i fatöls-hallen. När jag inte springer runt och pratar med folk och provar öl, förstås.

Men nu ska jag iväg till invigningen. Återkommer!

Min utsikt.