Ölbloggare i Ölpodden!

Bild: Ölpodden

Så var det dags för fjärde delen av Ölpodden. Det är inspelat på Stockholm Beer & Whisky Festival, och gästerna är tre ölbloggare: Jag, Johan från Portersteken och Manker från Mankerbeer…

Avsnittet går att ladda ner hos iTunes eller Libsyn.

Själv lyssnade jag på programmet, utmärkt ihopsatt och med för omständigheterna bra ljud, i sängen i går kväll.

Det är lite jobbigt att lyssna på sig själv: Låter jag verkligen så där vasst, gnälligt och nasalt? Kan jag inte få fram en enda grammatiskt korrekt mening? Hur står folk alls ut med att lyssna på mig?

Förutom den detaljen tycker jag att vi hade ett jättebra samtal, mycket tack vare att CC styrde det med så fast och van hand.

Rekommenderad lyssning!

SMÖFs upprop om svagdricka

Bild: Janee [CC-BY-SA-3.0],
via Wikimedia Commons

Inför årets Söderbärke MikroÖlFestival har festivalledningen gått ut med detta upprop som jag gärna vidarebefordrar:

”Rädda den svenska svagdrickan”!

SMÖF kastar första snöbollen i kampanjen för att bevara och stärka den äkta svenska svagdrickan.

Svagdricka är en traditionell svensk öl, som är mörk och söt, och har en låg alkoholhalt. Den är opastöriserad och har tillsatta sötningsmedel, som sockerkulör eller sackarin. Svagdricka är genuin svensk kultur! Svagdricka är en traditionsbärare från det gamla överjästa till det moderna underjästa ölsverige. I början av 1900-talet fanns det ett eller flera svagdrickebryggeri i varje socken. Idag finns endast fyra av dem kvar, samt några nytillkomna småbryggerier.

Snöbollen må bli en lavin! Som genererar att: restauranger och pubar har svagdricka i sortimentet, beställningsfraser som; ”en stor svagdricka, tack”, tidskrifter med fördjupade svagdrickereportage, svagdricka på nobelmiddan, svagdrickebloggen, en nationell svagdrickans dag, småbryggerier som brygger svagdricka, regeringen representerar med svagdricka, m.m.

SMÖF tillhandahåller i år äkta svagdricka från sex av landets sju svagdrickebryggare (Borns Bryggeri brygger endast i december). På SMÖF finns Tomelilla Bryggeri, Sandhems Bryggeri, Hjo Bryggeri, Ängslyckans Gårdsbryggeri, Mora Bryggeri och Helsinge Ångbryggeri.

På festivalen närvarar bryggare från Tomelilla, Sandhem, Hjo och Ängslyckan för att snacka svagdricka med festivaldeltagarna. Kenth Persson som är född och uppvuxen med Tomelillas Svagdricka håller ett seminarium.

Snöbollen är kastad! Bli med i svagdricke lavinen och lyft fram:

Äkta svensk svagdricka – en kulturdryck!

Efter publiceringen upptäcktes ett misstag: Sockerkulör är ett brunt färgämne och inget annat. Så det behöver ni inte anmärka på. 

Nya typdeffar!

I brevlådan låg förra veckan en plastpåse med senaste numret av Svenska Hembryggarföreningens Hembryggaren, lika välskriven snygg och välmatad som vanligt.

Dessutom låg det ett häfte med Öltypsdefinitioner 2013. Den nu gällande typdeffen var en rätt liten ändring jämfört med den förra (som jag minns bestod den av introduktionen av Dubbel IPA). Men den här gången har domarkommittén gjort ett jättejobb och skrivit om hela ale-avdelningen från grunden.

Förändringarna förklaras detaljerat på ett uppslag i tidningen. Som sagt är ale-klasserna helt ombyggda. Från att ha varit uppdelade i 3. Light Pale Ale. 4. Strong Pale Ale. 5. Brown Ale. har det nu blivit 3. Mild ale. 4. Karaktärsfull ale. 5. Kraftig ale.

Tanken är till stor del ett sätt att jämna ut antalet öl som ska bedömas i SM och andra tävlingar, där det tidigare varit en stor övervikt i klass 4, där dessutom såväl brittisk som amerikansk IPA ställts mot varandra i 4B. India Pale Ale. Nu separeras de i 4E. Engelsk IPA. och 5C. IPA.Välkommet.

Och där ser man en annan förändring som genomförts: Tidigare har de traditionella humlesorterna varit standard och de moderna ett specialfall. Kommittén funderade först  att behålla det nuvarande systemet och lägga till ”modern” till de öl som humlats med amerikansk/nyzeeländsk/australiensisk och annan modern humle. Men det visade sig att det blev fånigt många ”modern” i listen. Så i stället skrivs det ut om det är en engelsk/skotsk/tysk etc stil, det moderna är nu det allmänna.

Några nya underklasser har också skapats: 5D. Svart IPA och 3C. Irländsk Red Ale, 4B. Engelsk Strong Bitter och 5B. Strong Pale Ale. Den senare är tänkt för de öl som jag tidigare  skissat på som XPA (Extra pale ale) – ett mellanting mellan en APA och en AIPA,   förebilder (nytt ord i stället för ”exempel”) som nämns är Dales Pale Ale och Oppigårds Amarillo.

Dessutom har de renoverade klasserna fått tydligare värdeord, bättre struktur och ökad tydlighet. Bland annat poängteras att underkategorierna ”Övriga klassiska öl …” som finns i varje kategori inte får vara egna experiment, något som det tidigare kunnat tolkas som, utan egna versioner av obskyra men existerande stilar som vollbier, 120/-, california common (tidigare egen underklass), humlad lambic eller gose. Etc.

Det här kräver en del studier, tror jag. Spontant känns det som ett väldigt välgjort och genomtänkt jobb.

Tyvärr verkar inte 2013 års typdeffar lagts ut på nätet, men här är de nu gällande.

Kvalitet i beställningssortimentet - Systembolagets syn

Labbet?

Igår drack jag Åsundens Asundi Ljus (länk), och var inte riktigt nöjd. Jag fick en kommentar från ”Chrisitan” som undrade över Systembolagets kvalitetskontroll, och jag svarade att jag inte trodde att de gjorde någon sådan i beställningssortimentet.

Jag fick nyss ett förtydligande svar från Dan Ihrelius, ölinköpare på Systembolaget:

Som du själv mycket riktigt kommenterade, så kvalitetssäkrar Systembolaget inte artiklar i Beställningssortimentet i form av sensoriska provningar. Leverantören listar själv de artiklar de vill få in i det sortimentet. De är alltså inte inköpta i egentlig mening, utan görs beställningsbara efter leverantörens önskemål.

Däremot genomgår alla Beställningssortimentsartiklar som står på hylla i butik (Lokalt Producerat och/eller Lokalt Efterfrågat) en laboratorieanalys för att säkerställa bland annat alkoholhalt. Artiklarna genomgår också en märkningskontroll som säkerställer att etiketterna uppfyller de krav som ställs från EU, Livsmedelsverket, Konsumentverket och Alkohollagen.

En defekt vara kan förstås reklameras i butik, oavsett om det ingår i Ordinarie Sortiment eller Beställningssortimentet.

Humleodlingen i Tyskland 1992

Humleodling i Hallertau.

När det gäller ölbloggare är en av mina verkliga idoler Ron Pattinsson. På Shut Up About Barlcay Perkins gräver han så djupt i den brittiska ölhistorien att man ständigt blir orolig att han ska komma ner till magmanivån och brinna upp. Eller trilla ner i ett kvarters-stort fat porter från 1795.

En av hans paradgrenar är att hitta fram en tabell eller lista och bara publicera den rakt upp och ner.

Jag vill inte vara sämre, så här kommer en tabell över humleodling efter område. Landet är Tyskland och året är 1992.

1. Hallertau 18.618 hektar
2. Spalt 807 hektar
3. Herbruck 113 hektar
4. Tetnang 1.552 hektar
5. Elbe-Saale 1.924 heltar
6. Baden, Rhenpfaltz, Bitburg 23 hektar

Tabellen är ordnad efter fält på en karta jag hittade undangömd i ett hörn på bryggerimuseet i Bamberg. Hallertau är faktiskt världens största odlingsområde för humle, och Tyskland totalt producerar idag en dryg tredjedel av all världens humle.

Felsmaker och skador

I lördags höll jag en annorlunda ölprovning på De Klomp: Felsmaker och skadad öl.

Första gången jag hörde talas om konceptet var när Svenska Ölfrämjandet i Göteborg gjorde något snarlikt för 1-2 år sedan. Då skakade jag på huvudet och undrade lite vad de höll på med. Men när jag sedan gick öldomarutbildningen där vi bland annat provade skadad öl och typfel så insåg jag det intressanta i det hela.

Och framför allt det nyttiga. När vet man att en öl är skadad så man kan reklamera den?

Det är inte helt enkelt att välja ut öl och vad man ska göra med den, men så här blev det till slut:

• Wells Bombardier Burning Gold, som i sina klara flaskor legat i ett solgassigt fönster några dagar. Trött och lite pappig, som en ljusskadad öl ska vara.
• Weihenstephaner Kristall som fått några kryddpepparkorn i flaskan och så återförslutits för att stå några dagar. Skulle illustrera en lättare feljäsning. Tvålig och fet smak samt en doft som fick flera gäster att tänka på glögg.
• Carlsberg Hof med en färsk tillsats av en skvätt burkmajs-spad. Skulle illustrera en DMS-skadad lager, troligen beroende på sekunda råvaror och/eller stressad tillverkning. Gjorde sitt jobb väl.
• Weihenstephaner Original som stått vid restaurangspisen i nära en vecka och som skulle illustrera oxidation/värmeskada. Unket söt med en mycket tydlig doft och smak av honungsarom. Wellpapptonen fanns där också, men mindre än jag önskat.
• Grolsch med en rejäl skvätt batteri-vodka. Här var tanken att ge ölen en rå spritig smak utan att ha någon maltkropp som matchar. Svåraste felet att hitta, men de flesta kända att det var något svårbestämbart fel i den.

De 7-8 tappra som beslutat att spendera påskaftonen eftermiddag med att hälla i sig det här måste saluteras. Tack för att ni kom!

Till nästa snarlika provning har jag lärt mig en hel del erfarenheter. Exempelvis bör nog ett likadant, friskt öl serveras så man mer noga kan förstå vad som händer mer detaljerat.

Ytterligare saker som jag hade velat göra, men som inte gick av praktiska själ:

• Mjölksyrainfektion i en lager.
• Diacetyl/smörkolaarom i en tjeckisk pils.
• Sherry i en färsk ale för att visa en annan sorts oxidation

Har ni några idéer?

Riven av humle - öl i radion

Bild: LuckyLouie. Licens.

Ett nyhetsbrev från Närke Kulturbryggeri uppmärksammade mig på ett spännande radioprogram:

Riven av humle - ett program om ölkultur

En humleodlare har sagt: ”En gång riven av humle så kommer man inte loss”, och humlen verkar ha rispat många de senaste åren.

I skuggan av de stora bryggerierna har det vuxit fram en jäsande mikrobryggerivärld där öl är kultur och handlar om hantverk och stora smakupplevelser fjärran rusdryckens simpla fylla. Ölprovningar blir allt mer populära och på systembolagets hyllor ses fler och fler olika ölsorter från mindre bryggerier.

I dokumentären möter du ölnördsprofilen Jonas som kan allt om öl, krögaren Reza som blivit belönad för sin inställning att stor stark är blask och bryggarna HG och Berit som på ett nedlagt militärområde i Örebro brygger ett världsberömt öl. Ett program från SR Göteborg av Rickard Nerbe och Anders Teglund.

Programmet har hemsida här. Det sänds i P1 söndag 13 mars 2011 kl 15:03 med repris lördagen den 19 mars kl 20.03 och sedan på nätet i en månad.

Era Carlsberg-frågor besvarade

Jens jagar svar.

Igår fredag besökte jag Carlsberg i Köpenhamn på en av Carlsberg Sverige arrangerad pressdag. Innan jag åkte frågade jag er som läser Ofiltrerat om ni hade några frågor till bryggerijätten (länk).

Det hade ni.

Jag tog med frågorna som under dagen besvarades av en varierad panel bestående av:

• Jens Bekke, Communications Manager, Carlsberg A/S
• Bjarke Bundgaard, Specialkonsulent marketing, Carlsberg Danmark
  
• Bjarne Maurer, inspektor vid Carlsbergs besökscenter
  
• Birgitte Skadhauge, Research Director vid Carlsberg Research Center
• Henric Byström, PR-chef, Carlsberg Sverige AB

Dags att se vad som kom fram!

Fråga vad de baserar sin slogan ”Probably the best beer in the world” på. (Beer-naise)

Sloganen lanserades först i Storbritannien 1971 och ska ses med en glimt i ögat. Bryggeriet tycker såklart att deras öl är bäst i världen. Den från början lokala tillfälliga kampanjen blev kvar och har spridit sig till andra marknader. Men det är väldigt lokalt hur den uppfattas, flikade Jens in, på vissa ställen fungerar den, på andra som i USA fungerar den inte alls. Där används i stället taglinen ”Worth waiting for”.

Fråga om de planerar samarbetsöl med Mikkeller? :) (Gyllenbock)

En fråga som genererade en del fnissande. Svaret blev att man faktiskt gjort en del saker tillsammans tillsammans med Mikkel Borg Bjergsø om än inte öl. Ett exempel var att både han och folk från Carlsberg medverkat på en presskonferens om julöl.

Carlsbergs kvalitetsavdelning har under de senaste åren hjälpt en del danska craft brewers med råd och konkreta problemlösningar, delvis i samarbete genom Danske Ølentusiaster. Carlsberg ser inte dem som arga konkurrenter utan som ett komplement för att skapa ett större intresse kring öl.

Fråga om vi någonsin kommer att kunna handla deras Semper Ardens öl på Systembolaget. (Daniel Svensson)

Semper Ardens-projektet var till stor del en föregångare till dagens Jacobsen-bryggeri och nedlagt. Det finns två öl kvar under det varumärket, belgarna Abbey Ale och Christmas Ale. Men enda anledningen att de inte byter etikett till Jacobsen är danskarnas varumärkeskonservatism. Någon export av dessa är inte aktuell.

Fråga om det är sant att de inte får drycka öl på arbetstid så de tvingas dricka Tuborg istället ;) (DH)

Frågan möttes först av hysteriska skrattsalvor. Sedan följde en intressant diskussion om företages alkoholpolicy och att det inte längre är accepterat att vara påverkad på jobbet. De anställda får inte heller generösa mängder gratis öl på jobbet vilket var fallet fram till för några år sedan. Med ett märkligt undantag: Chaufförerna gick ut i strejk på grund av att de ansåg att det här var en indirekt lönesänkning. Slutkompromissen blev att chaufförerna fortfarande får 3 flaskor pilsner per dag, men företaget monterade samtidigt alkolås i alla företagets fordon.

Fråga Carlsbrg om det är olika recept för Tuborg Grön respektive Carlsbeg Hof för den svenska respektive den danska marknaden. Svensk Tuborg Grön och Carlsberg Hof smakar inte lika dant som dn danska. Bryggs den svenska varianten av Tuborg Grön och Carlsberg Hof i Sverige? (Sven-David, Lund)

Ja, det är olika recept eftersom ölen av skatteskäl har olika alkoholhalt.

Men Carlsberg lägger ner ganska mycket jobb och pengar på att försäkra sig om att ölen smakar likadant världen över och testar också detta regelbundet. Dock kan skillnader i råvaror, bryggeriets konstruktion ge vissa oönskade olikheter i ölen. De jobbar på det. Vad gäller den klassiskt noterade skillnaden att de svenskbryggda ölen blir avslagna något snabbare kunde det eventuellt bero på Falkenbergvattnets egenskaper.

Ja, de bryggs i Sverige.

Varför skiljer sig alkoholhalten mellan den Danska respektive den svenska Tuborg Grön? Den danska håller 4.6% och den svenska 4,2%
Det borde vara samma recept och alkoholhalt oavsett för vilken marknad som den bryggs för. (Sven-David, Lund)

De olika varumärkenas alkoholstyrka varierar mellan olika länder av skatteskäl, legala skäl och historiska skäl. Målet är att de trots det ska ge samma öl-upplevelse. Att Tuborg Grøn är svagare i Sverige beror just på historiska skäl: Det var så stark den var som mellanöl och svenskarna vill ha den på den styrkan.

På samma sätt skiljer sig namnen på produkterna mellan olika marknader. Carlsberg Hof heter numera i Danmark officiellt bara Carlsberg med undertiteln Premium Pilsener.

För 10 år sedan hörde jag att öl-tank-anläggningen på Kastrups flygplats var väldens största. Är det så? (Anonym)

Denna fråga ställde panelen, som först ringde runt sina kontakter och sedan lovade att återkomma.

Vad har Jacobsens öl tagit hän?
Det var länesedan den sågs på Systembolagets hyllor. (Sven-David, Lund)

Det höll inte Henric med om. Saaz Blonde är en av de få öl som kvalat från beställningssortimentet till det ordinarie, Naked Cristmas Ale har funnits under flera jular, Sommer Wit i somras och hade det inte varit för etikettincidenten (länk) så hade Førårsbryg funnits nu. Och går man tillbaka ytterligare genom åren har en handfull Jacobsen-öl funnits tillfälligt på Systembolaget. Vilket är en del med tanke på att ölen främst görs för den lokala marknaden. Carlsberg Sverige-säljarna håller på att jobba in märket på de svenska restaurangerna, främst vita dukar-ställen.


Bonus:


Tuborg är i Danmark vad Falcon är för Carlsberg i Sverige: Det lite mer avslappnade varumärket där bryggeriet kan leka lite. Kan man sälja öl i tetra-pak? Rent tekniskt: Ja, men hållbarheten är inte den bästa. Vill kunderna köpa mer än ett paket någonsin av det? Nej!

Systembolagets nyheter februari 1995

Oj oj oj. 1995. Ett viktigt år för svenska ölälskare… Jag minns det nästan som i går. Citerar direkt ur Systembolagets Varunytt:

Sedan 1955 har det varit förbjudet att sälja starköl med högre alkoholhalt än 5,6 volymprocent (4,5 viktprocent) alkohol. Tidigare, mellan 1923 och 1955, fick i princip starköl inte säljas alls.

I de flesta öltillverkande länder görs det ölsorter med högre alkoholhalt än 5,6 volymprocent. Det svenska förbudet strider mot ESS-avtalet och har därför avskaffats i den nya alkohollagen, som trädde i kraft från årsskiftet.

I det här numret av Varunytt presenteras flera ölmärken med högre alkoholhalt. Alkoholhalten anges i volymprocent vid varje märke.

Ljust starköl

• Gilde Calenberger Spezial
• Carlsberg Elephant
• Kopparbergs ELK Lager
• Sofiero Laholms Vapen
• Spendrups Norrlands 7,0 (döptes senare till Norrlands Guld Dynamit)
  
• Pripps Extra Strong (döptes senare till Pripps Blå Extra Strong)
  
• Pripps Sanct Erik
• Åbro 7,0 (döptes senare till Åbro Bock)
  
• Åbro Guld Mellanöl

Mellanmörkt starköl

• Fuller's ESB

Mörkt starköl

• Young's Old Nick

Övrigt starköl

• Chimay blå kapsyl
• Chimay röd kapsyl
• Chimay vit kapsyl
• Duvel
• Orval

Regionala artiklar

• Gamlestadens Pilsner (säljs endast i Göteborgs och Bohus län)
  
• Skarabôrjar'n (säljs endast i Skaraborgs län)
  

Övrigt
Följande artiklar finns tillgängliga för försäljning, men är inte med i prislistan från januari 1995.

• Beijing Beer
• Efes Pilsener

Se mig! Hör mig! Jag föreläser!

Den 25 januari 18:00 kommer jag att hålla en föreläsning på Hagdals kök i Östergötlands Länsmuseum, Linköping. Temat kommer att bli något i stil med ”Ölnörden ur ett socialt och historiskt perspektiv”, och jag kommer att stå och babbla i ungefär en timme. Sedan kanske det blir lite eftersnack och allmänt häng (som jag har lärt mig att det heter hos de unga). För de törstiga kommer det att finnas öl och lite tilltugg till försäljning efteråt.

Det här är en av deras Nördcafé-kvällar, en aktivitet som de började med i höstas. Det är ett samarbete mellan Länsmuseet, Datamuseet IT-ceum och Tekniska Museet. Innan mig har det varit en rocknörd, en vikinganörd och en UFOnörd. Så ribban är högt satt.

För de som vill hjälpa till och göra reklam kan ni ladda ner och skriva ut en affisch eller en flyer.

Vikten av rena glas

Bild: Urban Hafner. Licens.

Ibland på krogen undrar folk varför personalen sköljer glaset innan ölen hälls i. ”För att vara säker på att inget hängt med från diskmaskinen eller luften när de hänger i baren.” brukar svaret vara.

Själv brukar jag skölja glasen innan ihällandet även här hemma. Men inte i kväll, jag tog det nämligen direkt från diskmaskinen och tyckte väl att det inte skulle vara några problem…

Det blev det.

När jag hällt upp sådär 1½ dl Rudolf i ett av mina ölprovarglas och började dofta så var det något som definitivt inte stämde: Det luktade jättekonstigt! Som om någon kokat fisk och lök i ölen. En konstigt unken och väldigt tung doft.

Jag började bli misstänksam: Tänk om Dugges åter fått problem med objudna mikroorganismer i sin julöl? Det här luktade dock inte som någon annan skadad öl jag varit med om. Fisk? Lök?

För säkerhets skull tog jag fram ett annat provarglas ur skåpet, spolade och hällde upp en ny slatt av julölen. Och mycket riktigt: De här konstiga bi-dofterna var helt borta och ölen var betydligt bekvämare att dofta på.

Min gissning just nu är att något slags smak har tagit sig från kastrullen frugan kokade ostsås i till dagens lasagne till det andra i diskmaskinen. Det fanns nämligen kvar lite såsrester i den diskade kastrullen. Eller något ditåt.

Något att lära sig av, alltså. Skölj av glasen innan du ska recensera öl! Och provdofta gärna det tomma glaset (ser dock lite suspekt ut, men vad gör man inte för öl?)!

Om Plato, upphällning och skum

Bild: Greg Hewgill från Christchurch, New Zealand (Keg-urinaler) [CC-BY-2.0].

Jag fick ett mail igår med lite ölrelaterade frågor från ”ölnybörjaren” Simon. Svaret blev så långt och detaljerat att det väl är bäst att återanvända det här. Frågorna är lite omknölade. Hoppas det är okej, Simon.

Se det här som en del i mitt pluggande inför öldomar-tentan. Kom gärna med kommentarer och rättningar, jag har säkert missuppfattat något (det mesta?) här och var.

Vad menas med hårt och mjukt (även kompakt och löst) skum egentligen?

Hur skummet beter sig kan, om man tittar efter rätt saker, säga en del om ölets ingredienser och tillverkning. I i stort sett alla ölstilar är ett stort och hållbart skum eftersträvansvärt, det brukar innebära att man använt bra råvaror och låtit jäsprocesserna ta sin tid. Och att det inte finns fett på glaset. Prova att köpa en jättebillig lageröl, du kommer troligen att se ett skum som faller samman rätt fort till ett rätt oaptitligt vitt kladd över ölen. Om du är intresserad att lära dig mer om det här är ”head retention” ett bra uttryck att söka på (exempelvis här).

Om skummet är kompakt – byggt av små små bubblor – eller luftigt – byggt av stora bubblor – kan bero på stil, upphällning och även där bryggprocess och råvaror. Det är dock svårt att säga något generellt vad som är bra eller dåligt, det beror på. En stout ska gärna ha ett kompakt skum, en ljus lager får gärna ha ett luftigt. Tycker jag.

Skummet är rätt viktigt för smaken: Den stora kontaktytan gör att de oljor som innehåller humlens bitterämnen blommar ut och utvecklas på ett sätt som ölen tjänar på. Prova att hälla upp samma öl försiktigt för minimalt skum i ett glas och ”kasta ner” det i ett annat för maximalt skum. Smaka snabbt på den ena ölen och det andra skummet: Skummet bör då vara hårt metalliskt bittert jämfört med den försiktigt upphällda ölen.

Som lite bonuskunskap inser du då att man ska hålla upp ölen så att ett rejält skum bildas, rakt ner i glaset. Om du lärt dig att luta glaset (vilket kan vara korrekt för vissa fatöl, aldrig för flask/burköl), så är tipset att hålla handen som du inte håller flaskan med bakom ryggen.

Har aldrig fattat det där med 10° och 11° och hittar ej någon info om det, har ej märkt det på de flaskor förrän jag kom hit till Asien?

Det beror på att det sättet att mäta öl inte finns där, det är numera rätt unikt för Tjeckien (och delvis Slovakien). Förut fanns systemet även i Tyskland, men har fått gett vika för utskriven alkoholhalt.

Siffran ska utläsas ”tio grader Plato”. Plato är ett delvis föråldrat system att mäta vörtens (det ojästa ölet) andel sukros . Lite förenklat kan man beskriva det som att om man i vörten har 12% (av vikten) sukros (en lätt-jäst kort sockerart) så har/är vörten 12° Plato. Man mäter inte de längre sockerarterna, främst maltros, som inte är lika lätt-jäst och som i stor andel blir kvar i den färdiga ölen.

Vad betyder det då för det färdiga ölet? Jo, med en ”normal” bryggprocess så går det att räkna ut det färdiga ölets ungefärliga alkoholhalt med den enkla formen ”/ 2,5”. 10°, som jag drack i
recensionen du läste, borde alltså ha en alkoholhalt på 4%, vilket ”originalet” för denna öl egentligen har. En annan approximation som fungerar för tjeckerna är ”/2 -1”. För 10° alltså (10/2)-1=4%.

Tjeckerna, som för sina ljusa pilsneröl har en mycket traditionell och likartad bryggprocess, benämner därför sina öl med denna mätmetod och den har kommit att stå för vissa defactostilar: 10° är en lätt måltidsöl, 12° är standardpilsnern och 14-16° är de starkare ”Spezial” som närmar sig bockölen. De allra kraftigaste tyska doppelbock-ölen kan ligga på uppåt 28°.

Det moderna sättet att mäta det här är specifik ursprungsvikt, du kanske sett ”OG” eller ”Original Gravity” på någon flaska. Här mäter man hur mycket en liter av vörten väger: Man kan mycket ungefärligt räkna om OG= (P * 4 * 0,001) + 1. 12° blir alltså (12*4*0.001)+1=1,048.

Om man tar OG, sockerhalten före jäsning, och FG (Final Gravity), sockerhalten i det färdiga ölet, så kan man exakt räkna ut alkoholhalten: (OG-FG)*0,132.

Fingeravtrycket - nu med bättre bild

För några dagar sedan skrev jag lite om den grafiska profil som Nils Oscar hade ett kort tag kring 1999. Jag efterlyste också bilder på den gamla designen som jag haft svårt att hitta.

Häromdagen hörde Christer av sig och erbjöd bilder från sin etikettsamling, och nu har jag fått en trave bilder. Och här har vi nu Nils Oscar №3 God Lager. Stor version om man klickar på bilden.

Tack så mycket!

Minns ni fingeravtrycket?

Nils Oscar Company tillhör de grafiskt mest konsekventa bryggerierna i Sverige. Alla etiketter delar samma grunddesign och särskiljer sig mest genom väl valda färger på det två fälten.

Julölen är juligt grön / gul, den ljusa pilsnern halmgul, India Ale går i de indiska färgerna orange / grönt och imperial stout är rakt igenom kolsvart.

Smart och snabbt identifierbart i all sin enkelhet, mer individuella detaljer som ofta går i samma stil som profilbilden på Nils Oscar Sundström Sundberg finns i stället på baksidan. Det är mer eller mindre exakt samma design som använts i 10 år.

Men det kunde ha blivit helt annorlunda. När bryggeriets tidigare ägare köptes ut och blev en del av Tärnö Säteri 1997 skulle man i stället ha varunummer som fokus. Tanken var att alla produkter från Tärnö skulle gå under varumärket Nils Oscar, och för att poängtera att produkterna andades unikhet sattes ett stort fingeravtryck snett över etiketten. De här produkterna hade man efter ett tag:

• Nils Oscar № 1 Malt
• Nils Oscar № 2 Maltgott (malt i portionspåse avsedd som gåva till besökare)
• Nils Oscar № 3 God Lager
• Nils Oscar № 4 Goda Nyheter (nyhetsbrev till kunder och intresserade)
• Nils Oscar № 5 Julöl
• Nils Oscar № 6 Farm Ale
• Nils Oscar № 7 T-shirt (presentreklam)
• Nils Oscar № 8 Kalasöl

Just att ölen fick nummer 3 var ingen slump, man var orolig att det skulle bli missförstånd gällande skatteklassen om man kallade den 1 eller 2.

Patrick Holmqvist, technical director på bryggeriet, berättar:

Reklambyrån, som anlitats, hade en strikt och stram profil på alla etiketter, med en ren nordisk känsla. […] Etiketterna var snygga, men ”osynliga”. Vi tog då och gjorde om allting, skrotade nummer serien och skapade den profil vi har idag. Genast ökade försäljningen, möjligen genom den ökade tydlighet som de nya etiketterna har.

Hur såg då de gamla etiketterna ut? Jag har under se senaste månaderna på flera håll försökt få tag på breweriana-samlare för att hitta en bra bild, men utan att lyckas. Det enda jag fått tag i är den här tumnageln från en nu nedlagd blogg:


Senare tillägg: Bättre bild här: Länk.

Trippel förvirring?

Det är alltid mycket snack, åsikter och förvirring om de belgiska klosterölen och trappistölen. Jag ska försöka att räta ut frågetecknen, men är inte alls säker på att jag träffar 100% rätt. Kommentera gärna.

Trappistöl
Trappistordern är en katolsk munkordern instiftad i mitten av sextonhundratalet. De lever efter St. Benedicts regel från sexhundratalet, den föreskriver bland annat ett asketiskt liv i tystnad, fysiskt arbete och självförsörjning. För att få in pengar till klostren är de tillåtna att sälja egenproducerade varor som bröd, ost och öl. Den som vill läsa mer om Trappisterna kan göra det här.

Trots att det finns många Trappistkloster runt om i världen är det bara sju av dem som brygger öl för försäljning: Sex i Belgien (Achel, Chimay, Orval, Rochefort, Westmalle och Westvleteren) och ett i Nederländerna (La Trappe). De har gått samman i ett kontrollorgan och alla godkända Trappist-produkter känns igen på en sexkantig logotyp. I kraven ingår att munkarna har sista ordet i processen, att ölen bryggs på, eller i direkt anslutning till, klostret och att det ekonomiska överskottet går till klostret.

Anledningen till denna kontroll var att det tidigare fanns gott om "Tappistöl" som tillverkades av vanliga bryggerier utan koppling till munkarna. Dessa öl kallas numera för "Klosteröl" på engelska "Abbey ales". Många av dem försöker fortfarande ge sken av klosterursprung med bilder på kyrkfönster, munkar och frakturtypsnitt.

Då var det klart. Eller?

Öltyperna
"Trappistöl" är ingen smakbeskrivning eller enhetlig öltyp (även om de har vissa grundläggande likheter). Det är en ursprungsbeteckning. Men det finns ändå en handfull ölstilar som förknippas med klostren: Enkel, dubbel, tripel och quadruppel.

Det ska direkt sägas att de inte beskriver alla Trappistöl; Orval är till exempel närmast en egen öltyp med sin söt-syrliga smak, kraftiga humle och ljusa färg.

Namnen ska också förstås som relativa mot varandra. En tripel är inte jäst tre gånger, inte heller innehåller den tre gånger så mycket av något som någon annan öl eller är lagrad tre gånger så länge.

Dubbel
Dubbel var den första trappistölen att få ett eget namn. Namnet lanserades av klostret i Westmalle 1856 för att skilja den från deras vanliga vardagsöl. Receptet ändrades med tiden men ungefär 1926 fick den de kännetecken som gäller för stilen: Det är en öl som är starkare än vardagsölen (idag ligger de på 6-8%). Den är mörk (typiskt mörkt brun-röd), fruktig och har en mycket kraftig kolsyra. Viss bitterhet. Vetemalt ingår, dock mer sällan kryddor.

• Exempel på Trappist-dubbel: Westmalle Dubbel, Chimay Röd.
• Exempel på Kloster-dubbel: Maredsous 8 Brun, Ommegang Abbey Ale, Ølfabrikken Abbey.

Närliggande stil: Belgisk mörk ale.

Tripel
Åter var Westmalle först. 1934 bryggde de en Superbier - en mycket stark ljus öl. Efter ytterligare utveckling började de sälja den 1956. Det var fortfarande en mycket stark överjäst öl med betydande mängder vetemalt och kandisocker (upp till 25% av maltmängden). Trots detta är stilen oftast ganska torr, men av sockret blir ölet lätt för sin styrka (8-12%). Lätta syrliga toner kan finnas liksom en lätt kryddning och en medium till rejäl bitterhet. Generellt är det bland de mest lömska öltyperna eftersom alkoholen är så väldold.

• Exempel på Trappist-tripel: Westmalle Tripel, Chimay Vit.
• Exempel på Kloster-tripel: La Fin du Monde, Tripel Karmelit, Nils Oscar Tripel, Maredsous 10 Tripel

Närliggande stil: Belgisk stark ljus ale.

Quadrupel
Så, nu hade klostren tre ölsorter, treenighet och allt det där. Men alla var inte helt nöjda: Såväl La Trappe som Westvleteren hade inte en tripel som starkaste öl, utan en ännu potentare, mörk öl. Helt logiskt fick den namnet quadrupel och lanserades (främst av La Trappe) efter andra världskriget. Farinsocker kan vara en ingrediens liksom lättare kryddning. Mörkt brun-röd, kraftig sötma, låg bitterhet, relativt lugn kolsyra och en alkoholhalt på 9-12%.

• Exempel på Trapist-quadrupel: La Trappe Quadrupel, Westvleteren 12, Rochefort 10.
• Exempel på Kloster-quadrupel: Ommegang Three Philosophers, Pannepot.

Närliggande stil: Belgisk stark mörk ale.

Enkel
Den ursprungliga klosterölen, vardagsölen. Bryggs, om alls, inte kommersiellt utan för klostrets egna behov. Ljus, 3-4%, lätt i malt och humle. Okryddad. Benämningen är egentligen en efterhandskonstruktion.

• Exempel på Trapist-enkel: Petite Orval.

Närliggande stil: Belgisk pale ale.

Lite om lagring

1993!

Jag har under senaste månaderna fått flera frågor i kommentarer och mail om lagring av öl. "Hur gör man?", "hur ska de förvaras?", "vilka blir bättre av att stå ett tag?" är frågor jag fått.

Och... Jag är inte rätt person att svara på frågorna, och det är väl därför jag inte skrivit om det. Själv är ju mina favoritstilar sådana som engelsk bitter, engelsk mild, kellerbier, DIPA och amerikansk pale ale. Vilka har gemensamt att de är som bäst färska.

De öl jag har lagrat har bara i undantag köpts för att just lagras, de flesta har helt enkelt varit för starka och stora för att drickas ensam. Vissa undantag finns dock: Slottskällans Strong Ale, Chimay Blå och Old Stock Ale samt enstaka amerikanska imperial stouts och någon öl i lambic-familjen.

Men lite länkar kan man ju alltid bjussa på:

Ölgurun Michael Jacksom skrev en text i ämnet som nog kan vara en bra introduktion: Ask Michael.

Beer Advocate har en liten introduktion till själva lagerhållningen: How to store beer. Eller så kan man fråga på deras specialla lagringsforum.

Lacing - flor - skumrester

Ett par gånger i bloggens historia har jag fått frågan om varför jag nämner om skumrester, "flor" enligt en gammal bloggkommentar, "lacing" eller "Belgian lacing" på engelska.

Jo, det kan vara ett teckan på att glaset jag provar i är fritt från fettrester (något att tänka på när man är på krogen).

Men, kanske viktigare, är det en indikation på att det är bar humle i ölet: Vissa bittra ämnen i humlen får proteinet i ölen att bilda kedjor som lätt "klistrar" fast skummet på glaset. Om en öl saknar dessa ämnen kan det bero på humle av lägre kvalitet, eller mer processad humle (som extrakt).

Flor kan, enligt vissa, också indikera tt vörten fått koka upp och svalna långsamt. Men det vet jag för lite för att förstå om det stämmer.

Porterordlära

Jag har en bekant som nu och då tycker att det är roligt att kolla på gamla ord och uttryck i Svenska Akademins Ordbok (och vem gör inte det?). Någon gång i vintras tittade han på "porter" och hittade en del skumma sammansättningar som vi inte blev kloka på:

• Portertång
• Portertråd
• Porterbrytare

Okej. Man kan ju ana att det har något att göra med förslutning och/eller öppning av porterflaskor. Men vad var så speciellt med det? Orden verkar ha varit gamla redan när exemplen skrevs, och de (exemplen) var från andra halvan av 1800-talet.

Lite senare skickade jag frågan vidare till Svenska Ölfrämjandets forum. Ytterligare någon månad senare tipsas jag av "rickgordon" om Otto Lundell från Porter Drinkers Association som kanske kunde vara till hjälp.

Och mycket riktigt fick jag all hjälp man kan önska sig. Samt illustrerande bilder!

Jag börjar med en bild av en gammal porterflaska, som just ska till att öppnas:

Bild från Otto Lundell.

Flaskan (en knoppflaska) är försluten med en naturkork (som har bryggeriets korkstämpel inbränd). Korken är sedan säkrad från att poppa upp av sig självt med en portertråd (en ståltråd). Denna har satts fast över korken med hjälp av ett specialverktyg, en portertång.

För att enkelt ta bort portertråden plockar man fram sin korkskruv, utrustad med en porterbrytare (på engelska "wire breaker") och skär av tråden. Så skruvar man upp korken på vanligt sätt.

Här är postorder-annonsen för denna korkskruv med porterbrytare från Åhlén & Holm-katalogen. Det fanns ett antal olika modeller, bland annat som fickkniv.


Men varför heter alla de här sakerna något med "porter"? Jo, det vanliga ölet man drack i Sverige under 1800-talets första hälft (som senare kom att kallas "svensköl") förvarades i träfat, det var bara det importerade lyxiga ölet som fanns på flaska. Och det ölet var engelsk porter. Så det som på tyska kallades "Champagnerhaken" blev på svenska "porterbrytare".

Senare började porter att tillverkas i Sverige, man förslöt då på flaskorna samma sätt. Senare kom även bayerskt öl och pilsner in i sortimentet och med ökade volymer slutade man med den dyra - men säkra - förslutningen med portertråd. De som kan sin Hemsöborna vet hur det då kunde sluta... Under 1930-talet ersattes sedan knoppflaskorna med den typ som i stort sett fortfarande är vår 33 cl returflaska, försluten med metallkapsyl.

Om det är någon som vet mer om det här, så har jag lovat att föra kunskaperna vidare till Otto, som lärt mig allt jag kan om det här. Kommentera i så fall!

Likadan öl hela tiden - hur gör man?

En del saker har jag faktiskt funderat över. Som Hur kan man vara säker på att en öl smakar likadant hela tiden?

Okej. Att jämföra mellan enskilda nya batcher borde vara rätt enkelt. Man tar två flaskor, smakar och jämför.

Men hur vet man att inte smaken sakta sakta under en längre tid "driver" så att den sakta, sakta, sakta blir sötare/beskare/starkare/svagare/... genom åren? Målet måste ju vara att en öl med samma namn och etikett ska vara konstant.

Det går ju att göra noggranna kemiska analyser. Men det är inget perfekt instrument: Vattnets smak varierar. Maltens smak varierar, liksom humlen. Och så reagerar jästen och lagringen olika på stegen innan.

Så om en humlesort ett år är lite krafigare (smakmässigt i färdig öl) än förra årets så får man tillsätta lite mindre, och kanske komplettera med en annan sort. Och om vissa mineraler i vattnet plötsligt sjunker gentemot andra under hösten så man får burtonisera vattnet med kemikalier.

Slutsatsen blir att det till sist måste vara en mänsklig provare som avgör om det "smakar som det ska". Men öl har i det flesta fall begränsad hållbarhet, så man kan inte veta att det blir som det var förr.

Eller?

Jo, man kan faktiskt det. Och i veckan lärde jag mig hur!

Det största amerikanska bryggeriet Anheuser-Busch fryser helt enkelt ner referensexemplar av ölflaskor (i alla fall Budweiser) med så kallad kryoteknik till riktigt låga temperaturer - typiskt under 150º C. Så tinar man upp den (på något kontrollerat vis) och så har man en öl som är exakt som den var när den frystes.

Anledningen till att jag vet det här plötsligt var att en medlem på BeerAdvocate fick chansen att jämföra en "Bud" från 2008 med en fryst från 1985.

Hans slutsats var ungefär att "Tja, de är faktiskt lite olika, men det kan nog bero på att de är tillverkade vid olika fysiska bryggerier. Eller så har man medvetet gjort vissa små förändringar.".

Lite imponerande faktiskt.

Den som vill läsa hela historien klickar här. Och den som vill se bilder från provningen klickar här.

Men några frågor finns kvar: Är det bara Anheucher-Busch som gör den här typen av smakarkiv? Gör några europeiska det? Några svenska?

Glasvecka: 8 Cognacskupa (bonus)

Ett glas som ibland kan komma till användning är de den klassiska cognacskupan, ett glas som de flesta nog har hemma.

Litet, rund botten, kraftigt insvängt passar det för de allra starkaste och nyansrika ölen; Barley Wine, Dubbel/trippel bock, allt från USA med ordet "Imperial" i namnet och de starkaste belgarna.

Nackdelar? Det är litet, det finns ingen plats för någon skumkrona och det kan vara lite knepigt att dricka ur.

Men de det som ett bortglömt alternativ när man behöver ett glas för ett lyxigt öl i fåtöljen.