Lagringsexperiment: Dupont Avec les bons Vœux

En sån där flaska som bara råkat stå kvar i skafferiet. År efter år. Och så plötsligt tar jag fram den. Utan att veta om det egentligen går att dricka eller ej. Avec les bons Vœux från Brasserie Dupont, en ljus belgisk ale på 9,5 %. Just den här flaskan tappades 2013 och hade ett bäst-före-datum på september 2018.

Korken ger visst motstånd när jag tar av den, inget större plopp. Den gyllengula vätskan är klar på ett sånt där sätt som bara belgisk öl är. Ett stort hållbart vitt luftigt skum. 

Doften är söt med jordiga mineraliga toner. Antydningar till aceton och torkad frukt. 

Smaken är överdrivet söt vilket ger en ganska obalanserad upplevelse. Mineraler och en lätt lambic-artad sträv syrlighet, russin och bittermandel. Lätt kolsyra. Eftersmaken går i samma stil, men syrligheten mildras. 

Nja, den här skulle nog ha druckits innan 2018.

St. Bernardus Abt 12

Sista ölen ur mixlådan från St. Bernardus blir Abt 12, en quadrupel som med sina 12 % 10 % också är starkast av dem.

Färgen är mörkt brun, vätskan klar. Det tre fingrar höga skummet är luftigt och beige, och det sjunker sankta ner till ett ojämnt lock utan att lämna mycket rester på glaset.

Doften är på samma gång stark och mjuk. Brun malt, torkad frukt, alkohol, knäckebröd, lagrad ost, rostade nötter och en aning tvål.

Smaken är medelsöt med rostade nötter, torkade äppelringar, råg-knäckebröd, röda bär, toffee, banangodis och passerande toner av salta kex och beska örter. Medel till stor kropp. Het ren alkohol i eftersmaken, liksom pumpernickel, mörk sirap, lagrad Cheddar, mogna bananer och knäck. Det långa slutet är mycket mjukt med digistivekex.

Kolsyran är kraftig, de många medelstora bubblorna är kortlivade. Vätskan är mjuk utan att bli kladdig.

Det är alltför enkelt att ge den här typen av starka, mörka och belönande öl höga betyg, kanske till och med överhöga. Jag försöker att tänka på detta när jag recenserar dem, men trots det går det inte att komma ifrån att det här är en väldigt, väldigt god öl.

Inte minst tillsammans med en bit Castello Extra Matured Cheddar.

Betyg: 4,45. Tillgänglighet: Som en del av ett mixpack i Systembolagets fasta sortiment december 2017 - september 2018. Pris: 26;70 för 330 ml (medelpris). Bäst före: 10 02 22.

St. Bernardus Tripel

Den näst starkaste ölen i mixpacket från St. Bernardus är… faktiskt lika stark som den näst svagaste: 8 %. Det är en tripel som heter Tripel.

Färgen är gyllengul, vätskan klar. Det tre fingrar höga skummet är varmvitt och kompakt, och det sjunker sakta ner till ett tunt lock utan att lämna några rester på glaset.

Den starka doften har toner av citrusskal, franskbröd, apelsinjuice och kryddor som kryddnejlika och muskotnöt. Alkohol och lite tvål i bakgrunden.

Smaken är ren med passerande toner av apelsinjuice och gröna druvor. Det finns också fruktgodis och nybakt franskbröd. En övergående ren beska, medel till stor kropp. Eftersmaken har växande ren alkohol, mjuk fruktkaka, honung, apelsinskal och vitpeppar. Avslutningen är söt med apelsin-innerskal, exotiska kryddor och fruktgodis.

Kolsyran är kraftig, de många små bubblorna långlivade och friska. Vätskan är lätt och närmast torr.

En bra och stilren tripel utan krusiduller. Jag drack en hel del trippel i min belgo-period (cirka 2005-07) och speciellt tripel var favoritstilen då. Så lite nostalgisk blir jag av den här flaskan.

Betyg: 3,84. Tillgänglighet: Som en del av ett mixpack i Systembolagets fasta sortiment december 2017 - september 2018. Pris: 26;70 för 330 ml (medelpris). Bäst före: 10 02 20.

St. Bernardus Prior 8

Den näst svagaste ölen i lådan från St. Bernardus är Prior 8, en dubbel på 8 %.

Färgen är djupt brun, vätskan klar (det finns lite fällning i flaskan). Det tre fingrar höga skummet är beige och kompakt, och det sjunker sakta ner till ett tjockt lock lämnandes en hel del rester på glaset.

Doften är söt med inslag av mogen frukt, farinsocker och lite alkohol. Mörka kex, fikon, trädsav, övermogna bananer och en aning smörkola.

Smakerna stämmer ganska bra överens med dofterna: Mogen frukt, mörkt bröd, råsocker, knäck och röda äpplen. Medel till stor kropp. Eftersmaken har växande alkohol som blir het, banankaka, stekta äpplen, chokladkakor och gammaldags fruktkarameller. Det länga slutet har lugnare alkohol, lagrad cheddar, röda bär och katrinplommon.

Kolsyran är kraftig, de många medelstora bubblorna är friska och kortlivade. Vätskan är förvånande lätt, nästan torr.

En välgjord och fokuserad dubbel, kanske något för stark och lite för… ren för att bli riktigt i min smak.

Betyg: 3,77. Tillgänglighet: Som en del av ett mixpack i Systembolagets fasta sortiment december 2017 - september 2018. Pris: 26;70 för 330 ml (medelpris). Bäst före: 11 02 22.

St. Bernardus Wit

Nu när den till och med slutat säljas är det kanske dags att ta tag i det där mixpacket med öl från St. Bernardus?

Den första är också den lättaste, witbieren Wit på 5,5 %.

Färgen är ljust gul med en aning guld, vätskan är oklar. Det tre fingrar höga skummet är vitt, och det sjunker sakta ner till ett tjockt lock utan att lämna mycket rester på glaset.

Doften är lite tvåligt kryddig med korianderfrön, citrusskal och lite basilika. En hel del bröd/deg och en aning parfym.

Smaken startar torrt med växande kryddighet, citrusskal, vetedeg och en brödig sötma. Passerande exotisk frukt, medelstor kropp. Eftersmaken har lite alkohol, korianderfrö, torkade örter, gröna bananer och en aning knäck. Avslutningen är söt med viss strävhet och torra omogen frukt.

Kolsyran är medelstor, de medelstora bubblorna är mjuka och långlivade. Vätskan är medelmjuk.

Jag tycker att den här är för söt för att ge den där törstsläckande friskheten som jag vill ha från en wit.

Betyg: 3,06. Tillgänglighet: Som en del av ett mixpack i Systembolagets fasta sortiment december 2017 - september 2018. Pris: 26;70 för 330 ml (medelpris). Bäst före: 13 02 20.

(Gammal) De Ranke Noir De Dottignies

Ännu en gammal öl får komma fram ur skafferiets skrymslen, en mörk stark belgisk ale från De Ranke: Noir De Dottignies. Jag är nästan säker på att jag köpte den här flaskan hösten 2010. 9 %.

Färgen är mörkt brun, vätskan klar. Det lilla smutsvita skummet försvinner iväg fort.

Doften har en intensiv sötma med rostade toner. Coca Cola, knäck, russin, chokladgodis, kryddor, klor och värmande alkohol.

Smaken startar överraskande beskt. Växande toner av smörkola, russin och alkohol. Låg till medelstor kropp. Eftersmaken har het oren alkohol, skarp sötma, rostade nötter och chokladkola. Den är klart obalanserad och saknar en kropp att vila sig mot. Avslutningen är sträv med toner av kakao, växande sötma och kemisk alkohol.

Kolsyran är medel till stark, de små vassa bubblorna är långlivade. Vätskan är lätt.

Bryggeriet påstår att den här var som bäst fram till för 2½ år sedan. Jag tror dem, nu är den bara jobbig.

Betyg: 2,88. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter november 2010. Pris: 27:90 för 330 ml. Bäst före: J(uli) 15.

De La Senne Zinnebir

Projektet ”drick upp det du har i stället för att köpa en massa nytt” går vidare. Idag får det bli en ljus belgisk ale från Brasserie De La Sienne i form av Zinnebir på 5,9 %.

Färgen är halmgul, vätskan klar. Det tre fingrar höga skummet är vitt och luftigt, och det lämnar en hel del fina rester efter sig på glaset när det sjunker ner.

Doften är mjukt söt med kryddor som muskotnöt, kryddnejlika och kryddpeppar. Beska aningar i bakgrunden liksom lite apelsiner och andra frukter.

Smaken är tydlig och mjuk på samma gång: Växande fruktiga-örtiga toner. Ren sötma och lite spannmål. Apelsinjuice och dito skal. Lätt till medelstor kropp. Passerande exotisk frukt och godissötma i eftersmaken liksom lite gröna druvor och franskbröd. Värmande ren alkohol och antydan till jord i slutet.

Kolsyran är kraftig, de många medelstora bubblorna är kortlivade. Vätskan är medelmjuk och aningen sträv.

En mycket lättdrucken och lite enklare belgare. Lite småkonstigheter här och var, dock.

Betyg: 3,67. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan september 2017. Pris: 24:50 för 330 ml. Bäst före: 13JUN18 (buteljerad 13JUN17).

De Ranke Simplex

Bild: De Ranke.

En svagare version av De Rankes klassiska belgiska IPA XX Bitter? Ja, det lät väl som en rätt bra idé och så skapades Simplex, en belgisk pale ale på 4,5 %.

Färgen är ljust guld, vätskan helt klar (det finns lite fällning på flaskans botten). Det tre fingrar höga skummet är kompakt och vitt, och det sjunker sakta ner lämnandes en del rester på glaset.

Doften är relativt lätt med lite fuktig-jästiga toner, aningar av hö och kryddiga fenoler. Bananskal och aningar av tvål.

Smaken startar mycket torrt och beskt. Växande toner av kryddor, färsk frukt och bananskal. Lite jäst-deg. Medelstor kropp. Eftersmaken är även den påtagligt torr. Färsk koriander, muskotnöt och beska örter. Passerande apelsin och limeskal. Belgisk jäst och kraftig ren beska i det allt sötare slutet.

Kolsyran är mycket kraftig med massor av medelstora långlivade friska bubblor. Vätskan är medelmjuk.

En belgisk session-IPA, ja den här är helt en kandidat till en sådan stil. Och varför inte när det är så här friskt, beskt, torrt och uppfriskande. En av årets hittills bästa öl!

Betyg: 4,51. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 9 juni 2017 (lagerstatus). Pris: 25:50 för 330 ml. Bäst före: 27/04/19 (bryggd 15 april 2017).

Troubadour Blond

Jag uppskattar klassisk belgisk öl. Ändå dricker jag dem rätt sällan. Kanske för att jag uppskattar brittiska, tyska och amerikanska stilar ännu mer, och väljer sådana i första hand.

Det går inte att prioritera allt.

Men här är ändå en belgisk öl som jag inte tidigare provat: Troubadour Blond, en ljus belgisk ale på 6,5 % från belgiska Brouwerij The Musketeers. Senare tillägg: Ölen är bryggd hos De Proef.

Färgen är djupt gul, vätskan klar. Det mycket höga och dito kompakta skummet är ojämnt, och det sjunker mycket långsamt lämnandes massor av tjocka skumrester på glaset.

Doften är torr och kryddig med toner av vitpeppar, muskotnöt, pomeransskal och korianderfrön. Söta fruktiga toner av aprikoser och ananas dyker upp efter ett tag liksom bananskal/gröna bananer.

Smaken startar mycket mjukt med en snabbt passerande ren beska. Försiktiga fruktsmaker: Päron, omogen banan, kiwi och röda äpplen). Brödiga/degiga toner, vetemjöl och aningar av vanilj och kryddnejlika. Medelstor kropp. Eftersmaken är ännu mjukare och balanserad med nybakt franskbröd, bananer och vaniljglass. Ren alkohol skymtar förbi. Det långa slutet påminner om vaniljdrömmar.

Kolsyran är medelstark, de stora bubblorna är friska och långlivade. Vätskan är mjuk och något tjock.

En oerhört välgjord och lättdrucken blond. 6,5 % märks inte alls. Vilket kanske är en anledning till att jag inte dricker så mycket belgare.

Och så var det det där med namnet. Jag kan inte läsa det, eller ens tänka på det, utan att den här låten börjar spelas i min hjärna.

Betyg: 4,43. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan 1 mars 2017. Pris: 24:90 för 330 ml. Bäst före: 2019-01-12.

Vedett Extra Ordinary IPA

Påsken 2017 tillbringas i Uppsala, lite egentid, semester och socialt umgänge. Och öl.

Vedett Extra Ordinary IPA från belgiska Duvel Moortgat fanns på fat hos relativt nystartade stället Bierhuis som är ett belgiskt ölcafé/restaurang som ligger i de lokaler där brittiska puben Pipes of Scotland tidigare låg.

Så först några ord om krogen: Jodå, det var belgiskt i såväl meny (på flamländska, franska och engelska) som miljö och öllista. Möjligen kändes det lite för snyggt, genomtänkt och påkostat jämfört med de ställen jag besökt i Flandern och Bryssel. Våfflan med nötter, osten med senap och servicen var alla utmärkta.

Tillbaka till denna belgiska IPA på 6 %: Färgen är gyllengul, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet gulaktigt och kompakt. Det sjönk ner och lämnade en hel del fina rester efter sig.

Doften innehåller mest amerikansk humle och antydan till rostat bröd. Fenoliskt kryddiga toner och lite exotisk frukt.

Smaken inleds med en kraftig lite rå beska. Sedan tillkommer jästiga och kryddiga toner och aningar av tvål. Lätt till medelstor kropp. Citrusskal i eftersmaken liksom jästiga toner och lite kryddor som fick mig att tänka på witbier. Det långa slutet innehåller citronsyrlig beska, knäck och lime.

Kolsyran är kraftig, de medelstora långlivade bubblorna är vassa i munnen. Vätskan är lätt och något sträv.

En ganska så obalanserad öl där smakerna i sig fungerar, men de jobbar inte bra tillsammans.

Betyg: 3,18. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 89:00 för 300 ml.

Duvel Tripel Hop-provning

Bild: Duvel Moortgat.

I lördags var jag på ölprovning på De Klomp. Som deltagare, för en gång skull.

Dels för att jag faktiskt hade en ledig lördagseftermiddag, dels för att temat var lite ovanligt och intressant: Det belgiska bryggeriet Duvel Moortgat har en marknadsföringskampanj där de bryggt de sex tidigare varianterna av Duvel Tripel Hop och säljer dessa flaskor i en låda på de belgiska och svenska marknaderna. Tanken är att man ska provsmaka dem och sedan rösta på sina favoriter, vinnaren kommer sedan att bli årets variant under 2017.

Duvel Tripel Hop ja. I grunden samma öl som den klassiska Duvel men med 1 extra procentenhet alkohol (alltså 9,5 %) och förutom Saaz och Styrian Golding har den torrhumlats med en tredje humlesort som varierat mellan åren.

Erik från VilleValla Pub höll i provningen där han berättade om bryggerikoncernen och ölens historia. Med mera.Vad han inte berättade förrän efter provningen var vilken humlesort det var i varje öl, eller vilken han tyckte bäst om.

Här är vad jag skrev ner om varje öl, och dess viktade skissbetyg. Alla öl serverades i cirka 6 cl smakprover.

1. Guldfärgad, klar vätska (det fanns fällning på alla flaskors botten) . Luftigt vitt skum. Syrligt jästig doft, apelsinmarmelad och lime. Gräsig smak, lime och lite alkohol. Besk-syrlig citruseftersmak. Vass kolsyra, relativt lätt kropp.
   Humlesort: Amarillo. Betyg: 3,5
2. Klar guldfärgad vätska, stort vitt skum. Märkligt svettig doft med blommor, sötma och örtkryddor. Citronig smak, ren och söt. Mindre jästig än #1. Citron och lime + citrusskal i den rena eftersmaken. Ganska lätt kolsyra.
   Humlesort: Citra. Betyg: 3,4
3. Åter klar guldfärgad vätska. Kompakt vitt skum. Fruktestrig doft. Apelsingodis. Lätt och ren söt smak, väldigt lite jäst. Rätt tunna smaker rakt igenom. Citronsyrlig eftersmak med alkohol och tysk ädelhumle i det örtiga slutet. Medelstor kropp, större beska än den två tidigare.
   Humlesort: Sorachi Ace. Betyg: 3,6
4. Samma utseenden som de andra, men något högre skum än #3. Krusbär och rabarber i doften, lindblommor. Ren torrare smak, krusbär och växande sötma. Apelsinskal och vetedeg i eftersmaken, viss pilsnerbeska. Långt beskt slut.
   Humlesort: Mosaic. Betyg: 3,9
5. Jättestort skum, stenhårt och långlivat. Mjukt blommig doft, honung och lite belgisk jäst. Mycket blommig smak, honung och knäck. Växande lime och citrusskal i eftersmaken. Starkare kolsyra, vassa bubblor.
   Humlesort: Equinox. Betyg: 3,9
6. Luftigt lågt skum. Gröna dofter av kvistar, fruktkola och gräddkola. Blommig smak, kladdig sötma, Limeskal och citronjuice. Lätt jästighet, viss alkohol. Mjuk besk alkohol i slutet. Vass kolsyra, större bubblor än i de andra.
   Humlesort: HBC 291. Betyg: 3,4

Så det blev relativt jämnt, vilket nog var väntat. Bland provningsdeltagarna var det också rätt spritt vilken som hade blivit favoritölen.

På projektets site gav jag efter ytterligare analys av betygsdelarna de här placeringarna:

1. #5
2. #4
3. #3

En trevlig och annorlunda provning, allt som allt. Lite krävande för smaklökarna.

Nästa vecka, 4 juni 2016, återkommer jag med min sista provning för terminen. Temat är då Sommaröl enligt Bark.

Orval - igen

Ännu en åter-recension: Det är sånt man har tid med när man hoppar över ett nyhetssläpp. Ölen är Orval från belgiska trappistbryggeriet Brasserie d'Orval, en belgisk ljus ale på 6,9 %.

När jag i vintras beställde lite öl från beställningssortimentet i vintras passade jag nämligen på att köpa några flaskor av denna klassiker.

Varför? Det är den engelska ölbloggen Boak & Baileys fel… Dels brukar de exemplifiera jästfamiljen Brettanomyces' smak och doft med just Orval.  Och så för att de under förra vintern experimenterade med ölblandningar som Proporval (något jag är lite sugen på att testa själv, jag har båda sorterna i skafferiet).

Hösten 2006 recenserade jag den här, och gav 4,15 i betyg. Då uppskattade jag speciellt den flora av frukter, kryddor och örter som fanns i smak och doft.

Färgen är orange-brun (30 EBC), vätskan är klar (förutom den sista slatten på botten). Den skummar som få andra, det tar ett bra tag att få ner tillräckligt med öl i glaset för att kunna börja dricka. Det gigantiska skummet är beige och luftigt med en snygg krater högst upp. Långsamt, långsamt sjunker det ner och lämnar en hel del tjocka rester på glaset.

Doften är relativt kraftig och besk med massor av örter och kryddor. Lite alkohol, mogna äpplen, körsbär och röd paprika. Aningar av stall och krut.

Smaken startar beskt och alkoholvarmt med mogna frukter, salta kex, knäck, kryddor (muskotnöt, kryddpeppar) och nyskördade örter. Passerande örtig beska och stalltoner. Medel till stor kropp. Eftersmaken har en del alkohol, mjuk kola, kryddor (basilika, oregano) och besk apelsinjuice. Avslutningen är frisk med krut, beskt te och örter.

Kolsyran är mycket kraftig, de långlivade bubblorna är vassa. Vätskan är mjuk.

En klassiker är det, och en unik öl. Jag tror den skulle må bra av ett par års lagring, den är lite vass här och där nu.

Betyg: 4,3. Tillgänglighet: Systembolagets beställningssortiment (styckevis beställbar). Pris: 26:90 för 330 ml. Bäst före: 04/06/2020 (tappad 04/06/2015).

Horal's Oude Geuze Mega Blend 2013

En öl jag köpte av en slump, eller något ditåt i alla fall. När Horal's Oude Geuze Mega Blend 2013 kom på Systembolaget så var det i ett webbsläpp under juni 2014. Jag hoppade över den då, men så fanns det några flaskor på hyllan på Systembolaget i Nordstan Göteborg när vi semestrade där våren 2015. Bara sådär.

Ölen är en gueuze på 7 % som blandats av Boon med öl av olika ålder från 3 Fonteinen, Boon, De Cam, De Troch, Hanssens, Lindemans, Oud Beersel, Tilquin och Timmermans i samband med föreningen HORALs Toer de Geuze, ett evenemang när lambicbryggarna kring Bryssel har öppet hus för allmänheten.

Färgen är guld (10 EBC), vätskan är klar. De sista deciliterna från flaskan är dock ganska grumliga. Det stora luftiga skummet sjunker ner till ett tjockt lock lämnandes en hel del rester på glaset.

Doften är tydligt syrlig med en tydlig ton av jod. Mjölksocker, järn. Den är först lite tillbakadragen men den blir lite varmare kommer det en tydligare ton av mjölk.

Smaken är torr och syrlig med toner av mjölk/mjölkpulver, citronsyra, metall och en sakta växande sötma och jod. Medelstor kropp. Syrligt snygg eftersmak med återkommande jod, och citronsyra. Det oväntat mjuka och ganska enkla slutet är syrligt.

Medelstor kolsyra, stora kortlivade bubblor. Sträv vätska.

Inte dålig, men jag hade nog väntat mig mycket mer av den här. En lätt besvikelse inföll, speciellt när man tänker på priset…

Betyg: 3,84. Tillgänglighet: Systembolagets webbsläpp juni 2014. Pris: 294:90 för 750 ml. Bäst före: 29.10.32.

St. Feuillien Grisette Cerise

Grisette ja, det är en stil jag skrivit lite mer om när jag recenserade en variant smaksatt med skogsbär: Grisette Fruits Des Bois. Så det behöver jag inte göra igen…

Annars är den här från samma bryggeri, belgiska St. Feuillien, och samma alkoholhalt, 3,5 %. Däremot är den smaksatt med körsbär och heter Grisette Cerise.

Färgen är orange-röd (40 EBC), vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är vitt med en lätt aning av rosa, och det sjunker rätt kvickt ner till ett tunt lock lämnandes lite rester på glaset.

Doften är tydligt söt med lika tydliga toner av cocktail-körsbär och marsipan. Aningar av Björnklister och körsbärssylt. Något slags syrlighet i bakgrunden.

Smaken startar intensivt sött, men utan att bli vasst. Friska mogna körsbär, körsbärssylt och cocktail-körsbär. En lätt fruktig syrlighet och möjligen något slags beska styr upp balansen, liksom en hel del marsipan. Medelstor kropp. Eftersmaken fortsätter i samma söta spår med körsbärssylt men också kemiska toner av Björnklister och tvål. Avslutningen är söt med lite körsbärsgodis i bakgrunden.

Kolsyran är kraftig, de många medelstora bubblorna är friska och långlivade. Vätskan är medelmjuk och något kladdig.

Sött… Ja, det här är sött som en gammaldags läsk, och det påminner mer om det än en öl. Det hela räddas av den där lätta syran och att smakerna inte slår över i det vasst konstgjorda.

Betyg: 3,39. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 19:90 för 250 ml. Bäst före: 04.05.16

Gouden Carolus Cuvee Van De Keizer 2011

Jaja, samma flaska som igår.

Igår drack jag en gammal öl: Gouden Carolus Cuvee Van De Keizer 2009. Ikväll blir det samma öl, årgång 2011.

Och hur är då ölen från 2011? Lite mörkare och betydligt grumligare än den från 2009, öven har också lägre och mer kortlivat skum som inte lämnar några rester på glaset.

Doften påminner om gårdagens doft: Söta russin och mandlar. Kanske lite alkohol och något slags beska. En hel del hallon och annan röd frukt.

Smaken är intensivt söt, med inslag av vitt portvin och madeira. Lite russin och röda bär. Oväntat lätt kropp. Eftersmaken är alkoholhet med toner av blandsaft och lite knäckebröd. Slutet är lite strävt med osötat hallonsylt.

Kolsyran är kraftig; de stora bubblorna är långlivade. Vätskan är lätt.

Jaha, nu ska jag försöka sammanfatta och jämföra den här. Lagringstoner finns mer uttalat i den från 2009, och den här har bättre kolsyra. Samtidigt känns det som om den här har förlorat sin kropp utan att det kommit in så mycket mer. Det känns som om om den här hade varit bättre färskare, eller äldre.

Betyg… Ja… 3,5?

Gouden Carolus Cuvee Van De Keizer 2009

En öl ur de djupaste delarna av skafferiet: Gouden Carolus Cuvee Van De Keizer från Het Anker. Årgång: 2009. Innan den blivit Blauw.

Hur har den klarat åren? Har den kanske blivit bättre? Djupare?

Jo, det här är en öl jag druckit tidigare och försökte för sådär 5-7 år sedan köpa på mig av. Sedan insåg jag det aldrig blev av att dricka upp de här stora starka flaskorna. 

I december 2005 drack jag en flaska som borde ha varit knappa året gammal. Då tyckte jag att det var en bra stark belgare utan att vara exceptionell. Ändå fick den 4,35 i betyg? Ack ja, andra tider…

Färgen är mörkt brunröd, vätskan klar. Det fingertjocka skummet är luftigt och ljusbrunt. Håller sig kvar rätt länge och lämnar en hel del små rester på glaset. 

Doften är tungt knäckig och full av mogna bär, en hel del russin och gammaldags smörkola. En hel del mjuk alkohol och marsipan.

Smaken är mjukt söt med överraskande toner av mjölkchoklad och kanelbullar. Viss lite blommig beska. En del russin och katrinplommon. Medelstor kropp. Eftersmaken har en hel del smörkola, mjuk alkohol, vetedeg och godiset Tootsi Roll. Slutet är långt och mjukt, men kanske lite väl mjuk Genomgående översöt.

Kolsyran är mjuk, de stora bubblorna är kortlivade. Vätskan är på samma gång lite sträv och kladdig. 

Jodå, den här är bra och väldigt avrundad. Och söt. Men jag tror samtidigt att den från nu är på väg utför i smakerna. 

Betyg? Tja… 3,85?

Corsendonk Agnus-Tripel

Nämen om man skulle ta den där sista ölen ur Corsendonk-mixlådan? Det är en öl som jag tror att jag recenserat tidigare, dock innan jag började blogga.

Våren 2004 fick den betyget 2,85 och förutom att jag klagade på syrlighet och degsmak så verkar jag tyckt att den var okej. Då, under namnet Agnus / Abbey Pale Ale.

Nu står det Agnus - Tripel på etiketten, men det är fortfarande en tripel på 7,5 %. Jag använder mig av sprickorna i Beer Advocates databas och recenserar den på nytt. Trots att jag innerst inne tror att det är samma öl.

Färgen är ljust guld (7 EBC), vätskan är klar. Det fyra fingrar höga skummet är luftigt och vitt, och det lämnar lite rester när det faller ner.

Doften är rätt kraftig med jästiga fenoliska toner, lite exotiska kryddor och mogen frukt. Sött nybakt bröd och honung. Viss metallisk beska och sträva bananskal.

Smaken är inte rkitigt lika balanserad: Passerande vass metallisk beska, söta mogna frukter och vetedeg slåss mot varandra utan att jobba tillsammans. Äpplen, apelsinskal, persikor. Medelstor kropp. Eftersmaken är mer balanserad med växande alkohol, färsk deg och långfranska. Aningar av muskotnöt och vetedeg. Avslutningen har tydliga toner av bananskal och fruktgodis.

Kolsyran är kraftig, de små bubblorna kortlivade. Vätskan är mjuk och lite kladdig.

En tripel utan krusiduller eller större fel. Inte dålig, men inte heller speciellt spännande. Ungefär som de andra i lådan, alltså. Passar bra till ost/fransk senap/sellerisalt.

Betyg: 3,69. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment som en del av mixpack sedan juni 2015. Pris: 24:90 (medelpris för en flaska). Bäst före: 25/02/18.

Corsendonk Blanche

En witbier såhär mitt i vintern? Corsendonk Blanche på 4,8 % från belgiska fantombryggeriet Corsendonk får det bli!

Färgen är kallt gul, vätskan är dimmig. Det fyra fingrar höga skummet är vitt och kompakt, och det sjunker ner lämnades en hel del rester på glaset.

Doften är sötaktig med kryddiga toner av pomerans, kryddnejlikor och muskotnöt. Vissa beska örter och en aning tvål.

Smaken startar torrt med passerande jordiga-jästiga toner. Kryddiga toner av muskotnöt och kryddnejlika. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken har en växande sötma, aningar av alkohol, jordigt blommiga toner och en aning mint. Avslutningen är söt med aningar av vetemjöl.

Kolsyran är kraftig, de stora bubblorna är vassa och långlivade. Vätskan är något mjuk.

En rätt söt witbier, som saknar den där friska kryddigheten.

Betyg: 3,37. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment som en del av mixpack sedan juni 2015. Pris: 24:90 (medelpris för en flaska). Bäst före: 09/04/18.

Corsendonk Rousse

För en tid sedan läste jag någon ölblogg som argumenterade för att införa ytterligare en stil i hembryggartävlingar och recensionssiter: Belgisk röd ale. Ljusare än bruin, rödare än belgisk pale ale. En öl som mycket väl skulle kunna bli referens för en sådan eventuell stil skulle kunna vara Corsendonk Rousse från Brasserie Du Bocq:s varumärke Brouwerij Corsendonk på 8 %.

Färgen är bärnsten-koppar (30 EBC), vätskan är helt klar. Det tre fingrar höga skummet är kompakt och beige, och det sjunker sakta lämnandes lite rester på glaset.

Doften är besk-söt med metall/järn, knäck och röda frukter (hallonsylt och körsbär). Och en småkonstig kemisk köttig ton. Metalltonerna stör mig.

Doften är inledningsvis mycket söt, nästan som att dricka outspädd blandsaft. Röda bär och frukter, jordgubbsgodis och lite farinsocker. Medelstor kropp. Eftersmaken har en del torra beska toner och kryddor (muskotnöt, kryddpeppar, kryddnejlika) i bakgrunden. Det mjuka slutet är bara farinsocker.

Kolsyran är väldigt kraftig, de små bubblorna är långlivade. Vätskan är kladdig.

Mjneajeee… På tok för söt och enahanda för mig.

Betyg: 3,07. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment som en del av mixpack sedan juni 2015. Pris: 24:90 (medelpris för en flaska). Bäst före: 11/03/18.

Corsendonk Pater Dubbel

Det kom ett mixpack med öl från belgiska Corsendonk till Systembolaget i somras. Jag handlade och fotograferade, men så blev de stående. Nå, belgare brukar klara sånt.

Av olika anledningar blir den första av de fyra Corsendonk Pater - Dubbel som är en dubbel på 6,5 %.

Färgen är mörkt chokladbrun med lite rött (70 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är kompakt och ljusbrunt, och det sjunker långsamt utan att lämna mycket till rester på glaset.

Doften är besk-söt med alkohol och en hel del mjölkchoklad. Fenoliska toner av muskotnöt och kryddnejlika. Blommiga toner i bakgrunden.

Smaken är medelsöt med tydliga toner av mjölkchokladbitar, beska örter, kryddpeppar och kryddnejlika. Växande knäck och lite mjuk gräddkola. Medelstor kropp. Eftersmaken har toner av alkohol, ren beska, katrinplommon och torkade röda frukter. Avslutningen är ganska torr med lite frukt och en aning Madeira.

Kolsyran är kraftig, de små bubblorna är långlivade. Vätskan är medelmjuk.

Torrare än de flesta dubbel jag druckit. Ren och rätt god.

Betyg: 3,56. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment som en del av mixpack sedan juni 2015. Pris: 24:90 (medelpris för en flaska). Bäst före: 03/03/18.