Cape Brewing Company CBC Classic Lager

Sydafrikanska bryggeriet Cape Brewing Brewing ligger strax norr om Kapstaden och är relativt nyöppnat. Smålänningarna hos Åbro har varit med och byggt upp bryggeriet och importerar också deras öl till Sverige.

Classic Lager är en ljus eurolager som bryggts med lite bambergsk karamellmalt och huvudsaklingen Tetnangerhumle, kompletterat med Hallertauer, Perle och Taurus. 5,1 % alkohol och 26 IBU.

Färgen är ljust guld (6 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är tjockt och vitt, det sjunker långsamt ner till ett ojämnt tjockt lock och massor av skumrester på glaset.

Den medelstarka doften domineras av pilsnermalt. Det finns också en lätt beska och aningar av deg och blommor.

Smaken är besk till att börja, beskan växer ytterligare för att sedan sjunka undan. Rena toner, lite citronzest, och en aning jäst. Lätt till medium kropp. Eftersmaken är något sträv med lite beska och växande söta toner av vetedeg. Det korta rena slutet innehåller lite alkohol.

Kolsyran är medelstark, de många små bubblorna är mjuka. Vätskan är medelmjuk.

En OK ljus eurolager. Fast jag begriper inte riktigt varför den importeras hit, det är inte så att småsöt ljus lager är något vi inte kan göra lika bra här.

Betyg: 3,33. Tillgänglighet: Systembolagets ordinarie sortiment sedan september 2013. Pris: 16:90 för 440 ml. Bäst före: 09/26/2014.

Castle Lite

Orkar ni med en ljus sydafrikansk lager till? Här visas ingen pardon: Castle Lite. 4%. SABMiller.

Färgen är gul med en aning guld. Det stora vita skummet är luftigt. Lite flor.

Doften är i stort sett densamma som de andra SAB-ölens: Lite malt, lite metallisk bitterhet.

Smaken är extremt lätt. Lite lätt instängd bitterhet, lite gräs. Ingen eftersmak, men jag tror jag lyckades hitta lite syrlighet i slutet.

Kolsyran är medium och ganska frisk, små bubblor. Vätskan är lätt (eller ska jag säga "lite"?).

Inte bra. Alls.

Betyg: 1,95. Tillgänglighet: Köpt i Sydafrika

Carling Black Label

Den populäraste ölen, i alla fall i provinsen Guateng: Carling Black Label Beer från SABMiller. Vi pratar om ytterligare en råfruktslager på 5,5%.

Färgen är ljust gul. Det tre fingrar höga skummet är vitt och luftigt.

Doften är lätt maltig, ite söt och aningen bitter.

Smaken är lätt men inte oangenäm: Antydan till bitterhet och mjuk malt. Lite metallisk bitterhet i eftersmaken liksom vitt bröd och aningen buljong.

Kolsyran är frisk med små bubblor, vätskan är lätt len.

Det där låter kanske inte så imponerande, men jag blev rätt förtjust i den här ölen som var så lättdrucken som man behövde där nere och samtidigt fanns det en viss karaktär. Betyg: 3,15. Tillgänglighet: Köpt i Sydafrika.

Hansa Pilsener

Lika bra att beta av de afrikanska lagerölen. SABMiller har en helmaltsöl som de kallar Hansa Pilsener. Det ska vare en tjeckisk pilsner i stilen, 4,5% alkohol.

Färgen är halmgul, det fingertjocka vita skummet lämnar lite rester på glaset.

Doften är svag. Antydningar till vitt bröd.

Smaken är närmast imponerande svag. Lite majs? Eftersmaken är dammig med lite anonym bitterhet.

Kolsyran är medelstark, vätskan lätt.

Såhär står det på burken:

A true Pilsener made from a unique Saaz hop, imported from Pilsen in the Czech Republic, which makes Hansa Pilsener bracingly crisp, cleaner and more drinkable.

Synd att de verkar ha glömt att ha i den där Saazhumlen i satsen jag fick ölen från. Betyg: 2,3. Tillgänglighet: Köpt i Sydafrika.

Sydafrika på ett baksidan av ett systemkvitto

Så, nu har jag varit i Sydafrika. Eller har jag egentligen det? Att säga "Jag har varit på en flygplats, ett hotell, en flygbas och två shoppingcentra (1, 2)." är närmre sanningen.

Ölmässigt? Väldigt likriktat och närmast torftigt, i alla fall där jag var. På de restauranger jag besökte fanns en handfull inhemska ljusa lageröl och ungefär lika många importerade dito (oftast licensbryggda Heineken och Amstel, ibland även någon amerikansk makrolager och Pilsner Urquell).

I den dedicerade alkoholbutiken som fanns i det ena köpcentrat fanns likaså dessa öl (som jag kommer att recensera här inom kort) samt ytterligare några importöl (Erdinger, Guinness, Boddington, Kilkenny...). En del av de öl som betraktas som "inhemska" bryggs egentligen i grannlandet Namibia.

Sydafrika kommer på plats #21 på en topplista över öldrickande länder med sina 59,2 liter, men den statistiken ska tas med viss skepsis eftersom mycket öl bryggs hemma och säljs i kåkstäderna under tveksamma legala former. Trots denna ganska höga siffra verkar det egentligen inte finnas något större ölintresse; det är ungefär som potatis här; man köper hem "potatis" och bryr sig inte så mycket mer än om den är "mjölig" eller "fast". Det är en stapelvara helt enkelt.

När jag frågade folk om öl så var svaret ständigt detsamma: Det mest populära/säljande/bästa ölet var Carling Black Label, en lager på 5,5% från giganten SABMiller.

Visst ja. Öl kommer antingen i flaskor eller burkar på 330 eller 340 ml (dumplings) eller i enstaka fall i flaskor på 740 ml (long toms) som jag aldrig såg. Fatöl? Jag såg en bild i en tidning från en SAB-presskonferens om att kolsyrebristen i landet skapade problem. Där fanns en fatpump i bakgrunden. Men det var allt.

(den underliga rubriken är inspirerad av ett häfte där matematiklektorn Peter Hackman introducerade sitt ämne under titeln "Linjär algebra på baksidan av ett systemkvitto". Systemkvittona var mycket mindre då)