Sydafrika på ett baksidan av ett systemkvitto

Så, nu har jag varit i Sydafrika. Eller har jag egentligen det? Att säga "Jag har varit på en flygplats, ett hotell, en flygbas och två shoppingcentra (1, 2)." är närmre sanningen.

Ölmässigt? Väldigt likriktat och närmast torftigt, i alla fall där jag var. På de restauranger jag besökte fanns en handfull inhemska ljusa lageröl och ungefär lika många importerade dito (oftast licensbryggda Heineken och Amstel, ibland även någon amerikansk makrolager och Pilsner Urquell).

I den dedicerade alkoholbutiken som fanns i det ena köpcentrat fanns likaså dessa öl (som jag kommer att recensera här inom kort) samt ytterligare några importöl (Erdinger, Guinness, Boddington, Kilkenny...). En del av de öl som betraktas som "inhemska" bryggs egentligen i grannlandet Namibia.

Sydafrika kommer på plats #21 på en topplista över öldrickande länder med sina 59,2 liter, men den statistiken ska tas med viss skepsis eftersom mycket öl bryggs hemma och säljs i kåkstäderna under tveksamma legala former. Trots denna ganska höga siffra verkar det egentligen inte finnas något större ölintresse; det är ungefär som potatis här; man köper hem "potatis" och bryr sig inte så mycket mer än om den är "mjölig" eller "fast". Det är en stapelvara helt enkelt.

När jag frågade folk om öl så var svaret ständigt detsamma: Det mest populära/säljande/bästa ölet var Carling Black Label, en lager på 5,5% från giganten SABMiller.

Visst ja. Öl kommer antingen i flaskor eller burkar på 330 eller 340 ml (dumplings) eller i enstaka fall i flaskor på 740 ml (long toms) som jag aldrig såg. Fatöl? Jag såg en bild i en tidning från en SAB-presskonferens om att kolsyrebristen i landet skapade problem. Där fanns en fatpump i bakgrunden. Men det var allt.

(den underliga rubriken är inspirerad av ett häfte där matematiklektorn Peter Hackman introducerade sitt ämne under titeln "Linjär algebra på baksidan av ett systemkvitto". Systemkvittona var mycket mindre då)