Ölbloggarträffens lyxprovning VI: Avery Hog Heaven

Sista ölen för kvällen, vilket var rätt lagom för nu började personalen att städa runt oss. Det blev en amerikansk barley wine på 9,2%: Hog Heaven från Avery Brewing Company.

Mörk bärnsten. Litet smutsvitt skum.

Alkohol. Bitter rå humle. Sirap och exotisk frukt. Citrus. Klara DIPA-dofter.

Humle. Humle. Humle. Humle. Humle. Honung och citrus. Bra rejäl bitterhet. Malten är söt och tillbakadragen. Rejält bett i avslutningen.

Lätt kolsyra. Tjock vätska.

En riktigt bra DIPA, men en rätt konstig barley wine.

Ölbloggarträffens lyxprovning V: Beer Here Essentia Bina

Nu kom Afram ut med en extra överraskning: En liten (25 cl?) flaska Essentia Bina från danska fantombryggeriet Beer Here. Ölet, en baltisk porter, är bryggt med rostat socker efter ett 1700-talesrecept och har den stöddiga alkoholhalten 16%.

Svart. Lite bubblor i stället för skum.
Komplex. Tillbakahållen. Lakrits. Körsbär. Träfat. Choklad.
Choklad i massor. Farinsocker. Lakrits. Torr. Ekfat och fruktsylt. Salmiak.
Lång eftersmak med lakrits, kakao och en aning salt.
Lite kolsyra. Tjock vätska.

Den här var mycket bättre än Ølfabrikkens salt-dricka; en riktigt häftig öl.

Ölbloggarträffens lyxprovning IV: Ølfabrikken Islay Cask Stout

Kvällens provning puttrade på i lagom avspänd takt och trevlig stämning – fattas bara annat.

Nu närmade vi oss de svarta sorterna. Vi gick ut hårt med Ølfabrikken Islay Cask Stout. Den vane bloggläsaren inser snabbt att det handlar om en stout som lagrats på fat som tidigare innehållit Islay-whiskey. Alkoholhalten är 9,5% och bryggeriet danska Ølfabrikken.

Mina anteckningar om denna öl:

Tjock vätska. Svart. Inget skum.
Choklad och alkohol (smakar lite som likörmarmeladen i Bridgeblandning). Viss orökig whiskey. Stor och komplex. Lite oxiderade toner av läder.
Träig smak. Salt, salmiak, lakrits. läder, rök. Billig whiskeyessens. Eftersmak med buljong och lakritskarameller.

Mycket svag kolsyra. Tjock vätska.

För salt och tung för mig. Lite intressant i alla fall.

Ölbloggarträffens lyxprovning III: Duvel Triple Hop

Duvel Triple Hop var en snackis utöver det vanliga när den kom i vintras. 22.000 flaskor tillverkades totalt varav 300 kom till Sverige, och det rapporterades att entusiaster (och krögare) köade i timmar för att få tag på de åtråvärda flaskorna.

Ölen som sådan är i grunden den vanliga ljusa starka (9,5%) belgiska alen Duvel som torrhumlats med Saaz, Styrian Goding och Amarillo. En vågad kombination, man jag litar på Duvel Moorgat.

Jag har inte haft möjlighet att prova den tidigare, trots att den stått högt på önskelistan, så det här ska bli riktigt intressant:

Ljust gul. Stort hårt vitt skum.
Belgiskt fruktig och jästig. Ganska lätt, men med mycket beska. Mycket humle.
Stor, frisk och ren i smaken. Äppeljuice och söta karameller. Mycket torr. Lite mineraler. Bra balans. Syrligt godis i den långa komplexa eftersmaken. Citrus!
Bra frisk kolsyra. Krämig vätska.

Frisk, bitter och lyxig. Klart bäst hittills i kväll!

Ölbloggarträffens lyxprovning II: Ølfabrikken Trippel

Nästa öl var Trippel, en belgisk Tripel på 9,5% från danska Ølfabrikken.

Grumligt gulorange. Stort vitt skum.

Jästig, kryddig, lite syrlig. Mogna äpplen.

Belgisk smak. Lätta kryddtoner. Fast mer frukt än kryddor. Syrlig med lite buljong. Torr. Lätt kort eftersmak med lite äpplen och belgisk jästighet. Lite fläderblom i avslutningen.

Stor frisk kolsyra. Många små bubblor. Medium-mjuk vätska.

En riktigt trevlig tripel.

Ölbloggarträffens lyxprovning I: Holgate Hopinator

Ölbloggarträffens deltagare hade nu ätit god mat (jag tog en god plankstek) och det var nu dags för kvällens andra ölprovardel.

Vi hade tidigare fått en lista över ”lyxiga” eller ”speciella” öl som krögaren Afram på Sorbon kunde erbjuda, och utifrån den röstat fram fem intressanta brygder.

Jag insåg fort att jag inte skulle kunna göra några vettiga formella recensioner av de här, men jag skrev lite noteringar bara för att hjälpa minnet. Så jag skriver av dem rakt upp och ner.

Den första ölen var DIPAn Hopinator från det australiensiska bryggeriet Holgate Brewhouse. Jag hade inte tidigare hört talas om bryggeriet, men jag insåg att det har varit en del snack om deras öl under senaste året.

Brun
Humlig. Smör. Medicin. Lite alkohol. Trä och kåda.
Gräddig humlesmak. Aprikosmarmelad. Saknar kropp och en bra bitterhet. Äppelmos. Lite oxiderad.
Kraftig kolsyra, Lite sirapig konsistens.

Tja, nja. Lite gammal?