Fourpure Basecamp

Bild: Fourpure.

Ännu en öl helt slumpmässigt ryckt från en hylla på Systembolaget. Eller, ja, helt slumpmässigt var det väl inte: De klara färgerna som fick den att stå ut från en i övrigt ganska gråa miljön hjälpte väl till. 

Basecamp från londonbryggeriet Fourpure Brewing Company är en "Pils lager" på 4,7 %.

Färgen är mycket ljust och kallt gul, vätskan nästan klar. Det tre fingrar höga skummet är vitt och gräddigt kompakt; det sjunker längsamt ner och lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är frisk med spannmål, vetemjöl, gräsigt blommig humle och en aning honung.

Smaken startar ganska lätt med växande toner av spannmål och pilsnermalt. En hel del franskbröd och en aning smör. Medelstor kropp. Ren sötma i eftersmaken liksom blommig humle och aningar av nyklippt gräs. Beskan är återhållen och ren. Avslutningen är något söt med lite vitt bröd.

Kolsyran är medelstark, de många små bubblorna är mjuka och långlivade. Vätskan är oväntat mjuk och fyllig för en öl på 4,7 %. 

Lite för ljus. Lite för lite beska för att jag ska vara riktigt nöjd. Tycker den är mycket närmre en tysk Helles än en Pils, men det är ju upp till bryggaren vad man kallar ölen. 

Betyg: 3,6. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan september 2020. Pris: 17:90 för 330 ml. Bäst före: 31 JUL 21.

Lagringsexperiment: Fuller's Beer One

Ännu en öl jag är övertygad om att jag druckit, men inte recenserat. Beer One från Fuller's. En engelsk strong ale på 7,3 %, den första som bryggdes på det nya mindre pilotbryggverk som köpts in för att kunna experimentera med nya recept. Den lanserades i mars 2019. 

Sedan dess har i alla fall inte jag hört så mycket om småbatch-öl från det bryggverket. Kan det ha med de nya ägarna att göra? Hm hm hm.

Den klara vätskan är kastanjebrun, några små bubblor dansar runt i glaset. Det två fingrar höga varmvita skummet är kompakt, och det sjunker ner till ett tunt lock på ölet.

Doften är är elegant fruktigt söt med knäck, aprikos, katrinplommon och lite syltat apelsinskal. Ingen alkohol. Det är en bekant Fuller's-doft, någonstans mellan Golden Pride och Jack Frost om mitt doftminne inte sviker mig. 

Smaken är lite lättare än jag väntat mig. Knäckig malt, lite rågkakor. En passerande sträv lätt beska. Torkade blommor, apelsinsaft och fruktgodis. Lätt kropp, vilket förstärks av en ganska vass kolsyra. Eftersmaken är värmande och balanserad med gammaldags fruktkola, kolakakor, köttbuljong, lite limejuice och en vag beska. I det korta slutet hittar jag torkad frukt och aningar av laktos/gräddpulver.

Kolsyran är lika vass som den är kortlivad. Små bubblor. Vätskan är lätt och sträv. 

Som jag minns det hade den här betydligt mer kropp när den var färsk för knappt två år sedan. När den nu minskat ordentligt blir det lite spretigt: Sötman är inte vass eller sträv på något sätt, men knäckigheten och frukterna har ingenting att falla tillbaka på. Det är gott, det är det. Men också lite snett och vint. Jag tror inte den blir bättre med mer lagring, det vore i så fall om det tillkom mer oxiderade russin/läder-toner som jämnar till det hela. Men jag är inte övertygad om att det kommer. 

Provade denna öl tillsammans med lite lagrad dansk Diamant-hårdost som på egen hand inte heller övertygade. Men tillsammans så blir det faktiskt riktigt gott: Ölen blir lite mindre söt och osten lite mindre... svettig. 

Skissbetyg: 3.

Lagringsexperiment: The Kernel India Double Porter 2018

En halvgammal öl: India Double Porter Mosaic Bramling Cross från Londonbryggeriet The Kernel. Det är en en engelsk porter på 7,5 %. När jag drack den för drygt två år sedan gav jag den 3,73 i betyg. 

Färgen är väldigt mörkt brun, nästan svart. Det fingertjocka bruna skummet är kompakt, och det sjunker ner till ett fint lock utan att lämna några spår på glaset. 

Doften är ren och rostad med mycket rostade nötter, mjölkig sötma och blommig humle. Lite hårdstekt kött i bakgrunden.

Smaken är tungt besk och torr i inledningen. Rostad malt, rivig alkohol, syrliga bär och en del laktos-sötma. Medelstor kropp. Eftersmaken är rostad med lite brända toner, chokladkola och mogna äpplen. Alkohol och knäck i slutet.

Kolsyran är frisk, de många medelstora bubblorna är friska och långlivade. Vätskan är krämig. 

När jag jämför med noterna från förra recensionen så inser jag lite överraskande att det verkar som om beskan har ökat och blivit vassare än då. Nja...

Skissbetyg: 3.

Lagringsexperiment: Thomas Hardy's Ale 2016

 

Bild: Wicked Wine

Det blev rester från frugans jobb idag: Tårta. Till det dricker man ju barley wine. Och den första sådana jag fiskade fram från skafferiet var Tomas Hardy's Ale från 2016. En engelsk barley wine på 11,7 %.

Visst pys när kapsylen öppnas. Vätskan är brun med något oklar, ett litet varmvitt skum sjunker snabbt bort.

Doften är söt med nötiga toner, lite choklad och marsipan. Något slags blommig humle i bakgrunden liksom en kemisk aning som drar åt ... klor? Tydlig alkohol med inslag av lösningsmedel.

Smakerna är stora och tunga. Intensiv sötma. Nötcréme, varm alkohol med viss sälta, marsipan. Blommig humle med mycket låg beska. Medelstor kropp. Växande sälta i eftersmaken liksom starkvin och brandy. Syrlig men ändå lätt beska. Slutet är långt med alkohol och salmiakgodis.

Kolsyran är lätt, de små bubblorna är kortlivade. Vätskan är sträv och aningen kladdig.

Jag vet inte om den här är för ung, men det är ganska obalanserat med kemiska toner i smaken. Jag uppskattade inte. 

Skissbetyg: 2,75.

Big Drop Uptown Craft Lager

Bild: Solera

Den sista alkoholfria ölen från Big Drop Brewing Co jag fått (inte sant, jag fick deras Galactic Milc Stout också, men den recenserade jag här) är deras ljusa lager Uptown Craft Lager. 0,5 % alkohol, mindre än 10 ppm gluten. 16 IBU som kommer från Hallertau Hersbrucker och Magnum.

Den klara vätskan är gyllene med en aning av beige, det tre fingrar höga skummet är smutsvitt och luftigt. Det blir en hel del rester kvar på glaset när det sjunker ner.

Doften är något söt med örtiga/blommiga toner. Lite jäst och hasselnötter, ligosm en aningen sur ton av vört.

Smaken är till att börja med ren med en passerande tydlig sötma och lite örtig humle. En del vört och ljus malt. Lätt kropp. Det finns en lätt sötma i eftersmaken liksom rågbröd. Men jag hittar också blöt papp och tydligare vört. Långsamt växande blommig beska liksom knäckig sötma i det instängda slutet.

Kolsyran är medelkraftig, de många stora bubblorna är kortlivade. Vätskan är medelmjuk.

Av de Big Drop-öl jag fick från Multibev är den här helt klart den sämsta: Den har en instängdhet och den där tydliga vörtsmaken som mina fördomar associerar med alkoholfri öl.

Betyg: 2,88. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: Okänt (denna burk var ett varuprov). Bäst före: 16 MAR 21 (bryggd 16 MAR 20).

Big Drop Paradiso Citra IPA

Bild: Big Drop

Engelska Big Drop Brewing Co har börjat få ihop ett ganska brett sortiment av alkoholfri öl. En av dessa är Paradiso Citra IPA på 0,5 % som bryggts med humlesorterna Chinook, Cascade, Simcoe, Citra och Columbus. 42 IBU.

Den klara vätskan är gul, det två fingrar höga skummet är vitt och luftigt. Det sjunker undan lämnandes en del rester på glaset. Precis som bryggeriets APA ser den väldigt mycket ut som en pilsner...

Doften är humlig med toner av grapefrukt, citronskal, aprikoser och kryddig pomerans. I bakgrunden en ren sötma liksom aningar av papper/pappersmassa.

Smaken startar med en tydlig och ren beska, men inte så mycket mer än så. Ölet är genomgående lätt och lite torrt. Det kommer snart smaker av citrusjuice och citrusskal, mestadels grapefrukt. Lätt kropp. Eftersmaken fortsätter i samma stil med exotisk frukt men den kompletteras av en växande tydlig laktos-sötma. Rena beska fruktiga smaker i det överraskande långa slutet.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna är friska. Vätskan är ganska mjuk. 

För en tid sedan drack jag den här ölen till en gryta på isterband, lök och tomater. Och till de kraftiga smakerna så insåg jag att den brist på kropp som ölen från Big Drop genomgående har inte alls var så framträdande.

Betyg: 3,35. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: Denna burk var ett varuprov. Bäst före: 13 MAR 21 (burkad 13 MAR 20)

Big Drop Pine Trail Pale Ale

Bild: Big Drop Brewing

Jag fick med några fler öl från det engelska lågalkohol-bryggeriet Big Drop Brewing, och en av dem var en amerikansk pale ale på 0,5 %: Pine Trail Pale Ale. 

Lite av ölen pyser ut när jag öppnar burken, men det håller sig på kanten. Den klara ölen är gul. Det tre fingrar höga skumme tär vitt och kompakt, och det håller sig kvar länge. Tjocka skumgardiner blir kvar på glaset.

Den ser faktiskt väldigt mycket ut som en pilsner. 

Doften däremot domineras av amerikansk humle: Grapefrukt, tallbarr, apelsinskal och en aning gummi.

Smaken är torr med lite vört och spannmål i inledningen. Den är mjuk och har en oväntat lätt beska. Lätt kropp. Eftersmaken har en växande ren sötma så väl som citrusjuice och en snabbt övergående ton av tvål. Avslutningen är ganska kort och ren med citrusskal och granbarr.

 Kolsyran är medelstark med små kortlivade bubblor, vätskan är lätt utan att bli blaskig.

Tja, det finns en del humle här, men jag hade nog önskat mig lite mer mörkare malt, lite mer beska i eftersmaken och en större kropp. Men med det sagt är den här en väldigt ren och frisk alkoholfri APA.
 

Betyg: 3,66. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: Denna burk var ett varuprov. Bäst före: 16 DEC 19 20 (tappad 17 DEC 19).

Big Drop Woodcutter Brown Ale

Bild: Big Drop Brewing.

Jag blev kontaktad av det engelska lågalkoholölbryggeriet Big Drop Brewing, som undrade om jag var intresserad av deras nya öl. 

Det var jag.

Först ut blir det öl som kommit till Systembolaget, en engelsk brown ale på 0,5 %: Woodcutter Brown Ale. Den har bryggts med kornmalt, vete, humle, laktos och jäst.

Färgen är mörkt brun, vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är beige och luftigt, och det sjunker snabbt iväg lämnandes lite rester på glaset.

Doften är maltig utan vörtiga toner. Pumpernickel, farinsocker, brun malt och en aning knäck.

Smaken är först lite besk och ganska torr. Växande rena toner av brun malt, tyskt rågbröd och en liten aning rök. Lätt kropp. Eftersmaken har en del rena söta toner, mörkt bröd och en aning billig vaniljglass. Lite tobak, vanilj och höig humle i slutet.

Kolsyran är frisk med en hel del små kortlivade bubblor. Vätskan är på något vis samtidigt lätt och lite kladdig. 

En lågalkoholöl som varken är överdrivet söt eller vörtig, som de har en förmåga att vara. Lite för lätt kropp, men ren och behaglig.

Betyg: 3,2. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln samt Systembolaget sedan september 2020. Pris: 19:90 för 330 ml på Systembolaget, denna flaska var ett varuprov. Bäst före: Märkning saknas.

Rudgate Ruby Mild

Om det kommer en ny engelsk mild ale till Systembolagets fasta sortiment kommer jag att köpa och recensera. Ingen av er har väl ens tvekat över det?

I det här fallet kommer den från Yorkshirebryggeriet Rudgate Brewery, heter Ruby Mild och ligger på 4,4 %. 

Någonstans har jag närt en romantisk dröm att det skulle komma en mild från något riktigt klassiskt engelskt bryggeri med månghundraåriga anor till systemets hyllor. Men så inser jag att det knappt finns några sådana kvar längre (Fuller's, Samuel Smith's och Shepherd Neame är de jag spontant kommer på) och de brygger inte mycket mild heller. Och den som jag vet finns och bryggs på regelbunden basis, Samuel Smith's Dark Mild, tycker jag inte är speciellt god. 

Men Rudgate är i alla fall 28 år gammalt. Alltid något...

Ölen är mörkt rödbrun och klar, det kompakta skummet beige och när det sjunker ner blir det en hel del rester kvar på glaset.

Doften är maltig, rik och rostad med nötter, svagt kaffe och katrinplommon. Aningar av metall, röda bär och tobak.

Smaken startar med en övergående sälta och toner av köttbuljong. Rostad malt och som för tankarna till pumpernickel och råg-knäckebröd. Lätt kropp. Eftersmaken har en antydan till rökighet, med rågbröd, lakrits och katrinplommon. Aningar av svartpeppar och mörk sirap i det torra slutet.

Kolsyran är medelstark, de få stora bubblorna är friska och kortlivade. Vätskan är lätt och torr. 

En helt okej mild med fint djup. Jag hade dock hoppats på lite mer kropp och sötma.

Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan september 2020. Pris: 25:50 för 500 ml. Bäst före: JUL2021.

Ruddles County Country Ale

Bild: TOMP

En öl som jag har en del minnen till. Tyvärr är de ganska gamla och inte helt tydliga.

Vilket kanske inte är så konstigt.

På det sena nittiotalet är jag helt säker på att Ruddles County fanns på Systembolaget. Jag skulle nog till och med kunna peka ut hyllplatsen på den numera flyttade butiken i Skäggetorp, Linköping. Då bryggd av Morlands, som hade en hel del öl i Sverige under den tiden. Under de första åren såldes den på en speciell flaska med bred öppning som skulle se ut som en mjölkflaska. Men sedan på en vanlig halvliterflaska med smal hals.

Vilka år? Ingen aning. Andra halvan av nittiotalet bör det i alla fall ha varit. Och när jag tittar i mitt eget arkiv så ser jag att den var kvar hos Systembolaget till oktober 2011. Hmmm.

Och så kom den här ölen in i det fasta sortimentet i vintras.

Men...

Det är inte samma öl.

Ruddles County Country Ale är nämligen bryggd av Greene King som genom ett antal uppköp nu äger varumärket. Och den där ölen på 4,7 % har receptmässigt ingenting med den här ölen på 4,3 % att göra.

Färgen är guld med en aning bärnsten, vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är smutsvitt och kompakt, det sjunker långsamt och lämnar lite rester på glaset.

Doften är något söt med lite toffee, svarta vinbär och en aning katrinplommon.

Smaken startar med en passerande ren beska som följs av semisöta toner av mogna äpplen, röda vinbär, aprikoser och lite maltig smörkola. Smaken är ganska lätt, kroppen är lätt till medelstor. Den korta eftersmaken har växande toner av aprikoser/persikor, fullkorns-franskbröd och lite mineraler. Knäck i slutet.

Kolsyran är mild, de små bubblorna är kortlivade. Vätskan är medelmjuk och aningen torr.

En trevlig och väldigt brittisk bitter/pale ale: Inte för mycket av någonting och inga bismaker. Skulle nog kunna sänka ett par på en pubkväll.

Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan december 2019. Pris: 20:90 för 500 ml. Bäst före: 31 OCT 20.

Fuller's Past Masters 1909 Pale Ale

Bild: Arvid Nordquist Vin & Öl

Den tionde ölen i Fuller's tillbakablickande serie Past Masters är en engelsk pale ale som bryggts efter ett recept från 1909. Eftersom det är efter free mash tun act 1880 så är den bryggd med socker, såväl mörk sirap som vanligt socker. 1909 Pale Ale ligger på historiskt rimliga 8 %.

Färgen är guld med en dragning åt bärnsten, vätskan är helt klar. Det två fingrar höga skummet är vitt och kompakt, och det sjunker snabbt ner till ett tjock lock.

Doften är mjuk och balanserad med en tydlig ton av aprikossylt som jag gissar kommer från Fullers husjäst, den återkommer i flertalet av deras öl. Jag hittar också en del blommor, aningar av smörkola och mogna bananer.

Smaken är tydligt besk-söt med passerande mogen frukt, citronkola, ren sakta växande beska, mogna bananer och en del alkohol. Medelstor kropp. Växande ren sötma i eftersmaken liksom het alkohol och blandad exotisk frukt. Ren medel till stor beska. Avslutningen domineras av ren alkohol och apelsingodis.

Kolsyran är kraftig, de medelstora bubblorna är vassa och långlivade. Vätskan är rätt tunn.

När jag känner efter de sista kvardröjande smakerna i munnen känns det som om jag just ätit något slags godis som bara smaksatts med fruktjuice. Märkligt, och inte alls vad jag väntat mig. Jag tror den här skulle funkat mycket bättre som cask ale, även om den 1909 troligen bara fanns i flaska.

Betyg: 3,67. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 5 juli 2019 (lagerstatus). Pris: 44:90 för 500 ml. Bäst före: END 2022 (oerhört svårläst).

The Kernel India Double Porter Mosaic Bramling Cross

Bild: Great Brands.

Jag tycker att det är allt för sällan vi får se Londonbryggeriet The Kernels öl på Systembolaget. Men man får passa på när de dyker upp, som för några veckor sedan då deras amerikanska porter India Double Porter Mosaic Bramling Cross dök upp på hyllan. 7,5 %.

Färgen är mycket mörkt brun, vätskan klar. Det tre fingrar höga skummet är kompakt och brunt, och det sjunker sakta ner till ett tjockt lock utan att lämna rester på glaset.

Doften är humligt besk med toner av citrusskal och grapefruktjuice. Gräddigt rostade dofter av kaffe, melass, mörk choklad och mjölk. Aningar av mint och lakrits.

Smaken är ganska torr med passerande beska och en antydan till rök. Växande saltlakrits och fikon, tydlig alkohol som stundtals blir het. Lite citrusskal och grapefrukt, medel till stor kropp. Eftersmaken är rostad, nästan bränd med mörk choklad, knäck, beska örter, lite mogen frukt och mjuk alkohol. Avslutningen är mjuk med gröna löv, kvistar och lite tvål.

Kolsyran är stark, de många små vassa bubblorna är långlivade. Vätskan är mycket mjuk.

En spännande öl som balanserar det beska med det rostade. Passar bra till salta jordnötter.

Betyg: 3,73. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 16 november 2018 (lagerstatus). Pris: 44:90 för 330 ml. Bäst före: 13.09.19 (brygd 13.08.18).

The Kernel Brewery, hösten 2017.

Magic Rock The Fabulist

Bild: Magic Rock

Eftersom jag skulle hämta ut en beställning så plockade jag samtidigt med mig några nya öl. En av dem var en New England-IPA på 6,2 % från engelska Magic Rock Brewing: The Fabulist.

Färgen är guld, vätskan är grumlig. Det tre fingrar höga skummet är vitt och kompakt, och det sjunker sakta ner till ett tjockt lock lämnandes lite rester på glaset.

Doften är mjuk och besk-söt med citrusskal, kåda, vetemjöl, grapefruktjuice och en aning mintgodis.

Smaken startar beskt med passerande krut och köttbuljong. Sakta stigande sötma, grapefruktjuice och citrusskal. Lätt kropp. Den försiktiga eftersmaken har torra toner av exotisk frukt, växande alkohol, kex och mintgodis. Avslutningen har en del söt deg och fruktgodis.

Kolsyran är medel till stark, de små bubblorna är kortlivade. Vätskan är medelmjuk.

Veka smaker och för liten kropp för en öl på den här alkoholhalten. Inga tekniska fel, men det är för lite av allt.

Betyg: 2,97. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 16 november 2018 (lagerstatus). Pris: 29:90 för 330 ml. Bäst före: 02/10/19

Saltaire Blonde

Saltaire Brewing från Shipley, Yorkshire, England är ett bryggeri som jag aldrig tidigare hört talas om. Men på Hakets real ale festival fick de representera England med två öl. Dels den här, deras blonde ale Blonde på 4 %. Dels deras amerikansk-brittiska pale ale, Citra (4,5 %).

Den klara vätskan är klart guldfärgad, det låga skummet är vitt.

Doften är maltig med lite jord och knäck, den påminner lite om en tysk märzen.

Smaken har en mjuk maltighet med en snabbt övergående sälta. Växande smak av vitt bröd samt en blommig/höig lätt beska. Medelstor kropp. Den aningen sträva eftersmaken har en mjuk blommig beska och mycket lätt sötma. Överdraget te i slutet.

Frisk kolsyra, många små kortlivade bubblor. Vätskan är mjuk.

En balanserad och lättrucken ale som i mångt och mycket påminner om en lager. Precis som en blonde ale ska göra, alltså.

Citra? Nja, den var lite tyngre och hade toner av apelsinmarmelad, och saknade den friskhet som Blonde hade.

Betyg: 3,33. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 40:00 för 241 ml.

Fullers 170th Anniversary Celebration Ale

Ytterligare en öl som stått bortglömd en tid: 170th Anniversary Celebration Ale från engelska Fullers. Det är en engelsk strong ale på 7 % som bryggdes våren 2015.

Den borde väl ha klarat 3½ år rätt bra? 

Finns bara ett sätt att ta reda på det…

Färgen är djupt guld, vätskan något oklar. Det fingertjocka skummet är luftigt, och det sjunker iväg utan att lämna några rester på glaset. 

Den kraftiga doften är söt med oxiderade toner av russin, mogna plommon, smörkola, lagrat vitt starkvin, gröna äpplen och bananskal. En aning klor i bakgrunden stör något. 

Smaken startar lite lättare än vad jag väntat mig. Rena medelsöta toner av apelsinskal och smörkola möter russin, mogna plommon, mördeg och lite citrus-beska. Medelstor kropp. Eftersmaken har växande het alkohol, torkad frukt, lätt och blommig beska och trä-toner som för tanken till fatlagrad öl. Det torra, nästan sträva avslutet har toner av smör och fruktkarameller.

Kolsyran är mild, de många små bubblorna är kortlivade i munnen. Vätskan är något sträv. 

Nå, den har väl utvecklats rätt okej, den är god med stort djup men med lite för het alkohol och något för sträv i slutet. Jag är ganska tveksam om den kommer att bli så mycket bättre i framtiden.

Matchade en bit Benedict vit på ett bra sätt. 

Betyg: 3,34. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 22 maj 2015 (slutsåld). Pris: 59:00 för 500 ml. Bäst före: End of 2018.

London Pride 3.5%

Så var det då äntligen dags att recensera denna öl, speciellt framtagen till den svenska marknaden av Fuller's som ett sätt att ersätta deras Chiswick Bitter i livsmedelsbutikernas hyllor. Jag skrev om den i översvällande ordalag i våras när jag hörde nyheten att London Pride 3,5% skulle lanseras. Jag skrev också om att det här inte är exakt samma öl som Chiswick Bitter.

Sedan dök den upp i butikerna, främst ICA, och om den inte var slut i hyllan så drack jag upp den som måltidsdryck. Men nu är det recensionsdags!

Färgen är koppar, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är varmvitt och luftigt, och det sjunker undan till en tunn ring.

Doften är friskt maltig med toner av knäckebröd, aprikossylt och torkade blommor. Den känns lite tam.

Smaken är rätt lätt och maltig med torra toner av rågbröd, aprikosmarmelad och billigt kola-godis. Det finns i stället för beska en vagt syrlig ton som stör mig en hel del. Lätt till medelstor kropp. Syrligheten försvinner i väg i eftersmaken och ger rum till en växande sötma, torkad frukt och lite blommig humle. Avslutningen är kort med gammal humle.

Kolsyran är lätt och den dör ut oväntat fort. Se små bubblorna är långlivade i munnen. Vätskan är något sträv.

Var det det här vi fick i stället för Chiswick Bitter (betyg 3,62)? Ja, jag är besviken.

Betyg: 2,92. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 16:50 för 330 ml. Bäst före: 01 MAR 19.

Fuller's / Moor Rebirth

Bild: Fullers.

Den här har legat i skafferi och kyl alltför länge, ibland blir det så.

En öl jag drack på plats vid bryggeriet i våras vid slutet av rundvandringen hos Fuller's och då uppskattade mycket: Samarbetet med Moor Beer Company i serien Fullers & Friends.

Jag är fortfarande lite fascinerad över deras val av samarbetsprojekt: Att så långt det var möjligt återskapa Fullers-ölen ESB så som den var vid lanseringen 1971.

Resultatet blev Rebirth, en ESB på 6 %.

Färgen är djup bärnsten/brons, vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är vitt och sjunker långsamt ner till ett tunt lock utan att lämna rester på glaset.

Doften är maltig med torkad frukt, knäck, aprikos och hö. Den är elegant och mjuk med vaga aningar av läder och starkvin.

Smaken är även den i första hand maltig, men det finns en blommig beska som passerar förbi. Aningar av aprikossylt (månne Fuller's hussmak från jästen?). Medelstor kropp. Eftersmaken är balanserad med knäck, torkade blommor, gammaldags fruktkarameller och  knäckebröd. Gräddkola och sträv trädsav i det korta slutet.

Kolsyran är mjuk, de små bubblorna kortlivade. Vätskan är något sträv.

En trevlig och balanserad ESB med rika eleganta smaker, och ändå är den lättdrucken.

Men hur är den om man dricker dagens ESB bredvid? Det är väl bara att testa med ett glas av varje öl:

Utseendemässigt är de i  stort sett identiska, det enda jag ser skiljer är att skummet är ännu lägre och mindre hållbart på ESB.

Dofterna skiljer sig mer. Rebirth är renare och snyggare, ESB har tydligare smör/smörkola, mer aprikosmarmelad och känns allmänt lite… råare.

Smaken hos ESB är… lite mer. Lite beskare, lite sötare och lite tydligare med råare alkohol. Borta är de torkade blommorna från Rebirth, i stället finns här en otydligare fruktighet och lite… mhhmmm… ingrodd tobaksrök. Eftersmaken i ESB är däremot längre och större.

Kolsyrorna och munkänslan är desamma, kanske är Rebirth lite mjukare.

ESB gav jag våren 2007, strax innan jag började blogga, ett riktigt högt betyg: 4,42. Idag känns det som lite i överkant: Det är fortfarande en bra öl och en stilbildare, men jag är idag övertygad om att man kan göra en ännu bättre ESB än såhär.

Betyg: 3,82. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 20 april 2018 (lagerstatus). Pris: 27:90 för 330 ml. Bäst före: 31/12/19.

Vibrant Forest Cambrian Root

Bild: Vibrant Forest

Igår besökte vi Backens ettårsjubileum, mer om det evenemanget senare. En av de öl som avnjöts kom från det engelska bryggeriet Vibrant Forest, en ny bekantskap för mig.

Skriver man ”salt-lakrits stout 5,1 %” på griffeltavlan, då är jag som den saltlakritsjunkie jag är inte svårövertygad. Tvärtom.

Ölen heter Cambrian Root och jag skojade vid beställningen om att det låter som en jättegammal öl så hade jag inte helt fel, läs mer om namnet på bryggeriets blogg.

Färgen är kolsvart, det två fingrar höga skummet är kompakt och brunt. En del rester blir kvar på glaset när det sjunker ner.

Doften är tungt maltig med rostade och brända toner (men ingen rökighet). Antydan till parfym.

Smaken startar torrt rent och tungt rostat. Som vilken engelsk stout som helst alltså. Men då kickar en intensiv söt-salt lakritssmak upp (tänk Malaco skånsk saltlakrits-stång) med en del salmiak, godissötma och lite aquavit-kryddor. Medelstor kropp. Sött, bränt med lakrits i eftersmaken liksom gröna kvistar/trädsav. Sötman varierar, ena stunden är ölen sackarin-söt nästa torr. Slutet är relativt sött med en lång smak av lakrits-halstabletter.

Kolsyran är lätt, långlivade stora bubblor. Vätskan är medelmjuk och torr.

Hade den här varit bryggd i USA eller Sverige hade den säkert lagat på 8-9 %, utan att ölen för det hade blivit större eller bättre. Jag har druckit en och annan lakrits-stout genom åren, men ingen har som den här lyckats få fram den här tydliga och rena saltlakritssmaken. Detta utan att det drar iväg och blir flytande godis, här är det fortfarande en stout som känns i botten. Väl genomfört!

Betyg: 3,92. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 78:00 för 300 ml.

Big Drop Lager

Bild: Big Drop Brewing.

– Det är ingen ordning på dig Magnus!

Repliken, från min far, var ofta återkommande under min uppväxt. Och i korthet hade han rätt.

Under eftermiddagen letade jag efter en öl som jag fått under hösten av en vän. Jag har inget minne av att ha druckit den, och har heller inga noteringar om att så skett. Men jag hittar den inte i skafferiet…

Dock hittade jag under utgrävningarna en annan öl som jag fått men glömt bort: En alkoholfri ljus lager från engelska Big Drop Brewing som bryggts med laktos, Lager. 0,5 %. Precis som de andra som recenserats kommer den från importören Åkesson Vin.

Färgen är halmgul, vätskan klar. Det fingertjocka skummet är vitt och kompakt, och det sjunker långsamt ner utan att lämna mycket rester efter sig på glaset. Ölen skummar över när flaskan öppnas.

Doften är ren och söt med viss humle. Vört och lite instängda källartoner.

Smaken är lätt och övergående besk med tydliga toner av vört och gröna växter. Lätt kropp. Eftersmaken är lätt med gräddig sötma, grön humle, lätt ren beska och lite antydan till knäck. Det korta slutet har viss sötma och lätt örtig beska.

Kolsyran är kraftig, de många medelstora bubblorna är långlivade och lite vassa. Vätskan är medelmjuk.

Ren och lätt. Rätt smakbefriad, faktiskt. Det finns bättre alkoholfria lageröl därute.

Betyg: 2,82. Tillgänglighet: Okänd. Pris: Varuprov, flaska 330 ml. Bäst före: 1st October 2018.

Fuller's Damson Porter

Igår öppnade ölcaféet Backen efter vintersemestern. Jag förgyllde givetvis denna bemärkelsedag med ett besök. Öl dracks och trevnad uppstod.

Första ölen blev en porter från Fuller's som jag tidigare inte hört talats om trots att jag var på plats i bryggeriet strax efter att den bryggts. Hm. Damson Porter var deras säsongsöl hösten 2017, en engelsk porter på 4,6% som bryggts med krikon.

Den klara vätskan är nästan svart, det fingertjocka skummet beige. Fina skumrester blir kvar på glaset när det sjunker ner.

Träkol i den rätt lätta doften, liksom sträva toner av choklad och karamell.

Smaken är torr med mörka malter. Mjuka toner av fruktgodis och röda bär. Lätt till medelstor kropp. Rostad eftersmak med inlagd frukt, cocktailbär och kokt nötkött. Mjukt balanserat torrt och långt slut med lite parfym, halstabletter och katrinplommon.

Kolsyran är mjuk med små långlivade bubblor, vätskan är lätt.

Inte dåligt, men jag hade väntat mig mer av en porter från Fuller's. Framför allt mer kropp och större sötma vilket till och med nämns i bryggeriets beskrivning av ölen. Kanske var det så i september?

Betyg: 3,31. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 88:00 för 400 ml.