7 Fjell Gyllene Tider

Jag har tidigare farit med osanning, när jag skrev att jag köpte på mig alla de folköl som ICA och Bottle Shop valt ut: Ingen butik i närheten hade valt att ta hem Grado Plato Arabica Porter.

Så i kväll blir det den sista av de jag fått tag i. Den är från Norge och heter Gyllene Tider från 7 Fjell Bryggeri. Den är enligt etiketten ”För svag för att vara en IPA” med sina 3,5 %.

Färgen är röd-bärnsten, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är beige och kompakt, och det sjunker ner till ett tjockt lock lämnandes en del rester på glaset.

Doften är balanserad med knäckig malt och fruktig/örtig humle. Torkade apelsinskal och lite aprikossaft.

Smaken är torrare än doften med knäck och lite toffee, torkade citronskal/frukt och lite aprikos/persika. Beskan blir snabbt ganska lätt. Medelstor kropp. Eftersmaken har mer av de maltiga rena smakerna: Mörkt bröd, knäck ock lite småkakor. Avslutningen innehåller en växande beska som övergår till en aningen jordiga gröna sträva smaker.

Kolsyran är kraftig, de stora bubblorna är vassa och långlivade. Vätskan är medelmjuk.

Bra balans och relativt komplexa smaker i den här, men humlen känns lite trött och avslutningen inbjuder inte riktigt till nästa klunk.

Betyg: 3,01. Tillgänglighet: ICA. Pris: 24:90 för 330 ml (inköpt på Maxi ICA Stormarknad Linköping). Bäst före: Saknades.

Lervig / Stigberget Zipper

Valborg tillbringades i Stockholm.

Söndagen startade på Bishops Arms Folkungagatan. Egentligen var jag lite sugen på en NE-IPA, men det hade de inte. Dock fanns det en grumlig APA: Samarbetet mellan norska Lervig och svenska Stigberget: Zipper, en APA på 5,6 % som dubbelhumlats med Chinook och Citra.

Jag blev i förväg varnad för att den var rätt dyr. Vilket väl är bra om man har ovana kunder.

Och grumlig var den, jättegrumlig. Färgen orangegul. Det fingerhöga skummet. sjönk ner till ett tunt lock utan att lämna några rester på glaset.

Doften är intensivt fruktig med småsyrliga drag. Persika, aprikos, citrus, citronsyra, mango och exotisk fruktjuice.

Citrusjuice var också det första jag associerade till när jag började dricka. Sedan kände jag efter en gång till och insåg att den var ganska så tunn. Mango, papaya, mandarin, grapefrukt. Men också kemiska drag åt äppelsyra. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken lättare, vilket ger bättre balans mot den veka malten. Fruktjuice och fläderblommor. Slutet är småsträvt med citroner.

Kolsyran är lätt, nästan avslagen: Små långlivade bubblor. Vätskan är mjuk.

Nej, för vek och därmed ganska obalanserad. Vilket är tråkigt med tanke på att humlen är väldigt snygg. Jag är fortfarande inte övertygad om konceptet NE-APA.

Betyg: 3,38. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 95:00 för 300 ml.

Austmann Sjokolade & Kirsebærporter

Jahapp… Vad vet jag då om den här ölen? Inte så mycket, som vanligt numera. Ausmann Bryggeri är ett litet men ganska framgångsrikt norskt bryggeri beläget i Trondheim. Sjokolade & Kirsebærporter är en porter på 7,5 % som smaksatts med körsbär och kakao. Det lilla jag läst om den är att den har bra körsbärssmak och låg kolsyra.

Färgen är svart (100 EBC), det tre fingrar höga kompakta skummet är ljusbrunt och det sjunker långsamt utan att lämna några rester på glaset.

Doften har tydliga toner av rostad/svart malt och kakao. Torra dofter av röda bär och fruktgodis samt lite melass.

Smaken är halvsöt med massor av svart/mörk malt. Passerande tydlig alkohol. Den blir snabbt tung, närmast övertung, med en metallisk beska. Stor kropp. Eftersmaken har växande ren alkohol och kakao. Gröna växter, bränd malt och torrt kaffe i det långa slutet.

Kolsyran är kraftig, de små bubblorna är långlivade. Vätskan är medelmjuk.

För torr, lite för mycket alkohol… Och framför allt: Var är alla körsbär?

Betyg: 2,88. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 4 september 2015. Pris: 34:90 för 330 ml. Bäst före: 04-18 (batch 342).

Kinn Svarthumle

Kvällens andra öl blir en svart IPA: Svarthumle från norska Kinn Bryggeri. Lite oväntat är att denna öl på 6,5 % humlats med tysk Hallertau Northen Brewer och engelsk East Kent Golding.

Färgen är mycket mycket mörkt brun-röd, nästan svart. Vätskan är klar. Det fingertjocka skummet sjunker snabbt ned till ett varmvitt lock utan att lämna några rester på glaset.

Doften är besk och något torr med rostad malt Aningar av rök, träkol, mörk choklad och mörk sirap.

Smaken är rostad med en ren beska. Lite svartmalt-syrlighet, citronläsk, lakrits och passerande söta fruktiga smaker. Medel till stor kropp. Eftersmaken är mjuk med lite alkohol, citusskal, Sprite-läsk, citrusskal och omogna plommon. Avslutningen är rostad/bränd med sträva frukter.

Kolsyran är kraftig, de små friska bubblorna är långlivade. Vätskan är medelmjuk.

Tja… ännu en humlig stout med ett annat namn på etiketten. Hå hå ja ja…

Betyg: 3,32. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 2015-05-08 (lagerstatus). Pris: 29:90 för 330 ml. Bäst före: 11.02.2017.

Drick min öl - samling I

För att ”bli av med” förra veckans ölnotiser tar jag dem buntvis, jag insåg här någonstans att det inte var lämpligt att recensera längre.

Saint Landelin Spéciale Noël från 2008:

Brun med litet skum.

Klorig lite syrlig doft.

Tunt söt-besk smak, oväntat svag med mycket honungsarom. Som att dricka utspädd flytande humlad honung.

Skissbetyg: 2,75. När den var färskare gillade jag den bättre, våren 2007 fick den 4,1 i betyg.

Amerikansk winter warmer, går det att lagra? Left Hand Snowbound Winter Ale i en falska från det lite osäkra årtalet 2007:

Brun. Litet brunt skum.

Doft av kanel, ingefära och ljung. Balanserat julig.

Stor kropp. Julkryddor i smaken. Cognac-likör-praliner. Rund och elegant. Viss engelsk humle i eftersmaken. Ingen alkoholsmak.

Skissbetyg: 3,75-4.

Mindre lagrad var Lagunitas Cappuccino Stout, den bombern köpte jag i april 2013.

Brunsvart. Beige skum. Fin lacing.

Torr och enkel besk-torr doft. Inte mycket kaffe.

Torr kaffesmak, mer åt gammalt bryggkaffe. Lätta rostade malttoner. Lite platt. Syrlig eftersmak med småunken beska.

Skissbetyg: 2,5.

Nu blev det ytterligare en falsk vertikal: Nøgne Ø Underlig Jul, den kryddstarka svarta julölen. Den har funnits till och från i flera år på Systembolaget, för några år sedan provade jag två årgångar mot varandra och tyckte då att den inte hade utvecklats någonting.

Våren 2005 var jag helt lyrisk över den här och smällde till med 4,6 i betyg.

Nu är det 2007 som ska jämföras med 2011.

Det finns skillnader i doften: Den äldre är något mjukare med antydan till russin, kryddorna framträder dock klarare. Den yngre är vass i alkoholen men har mjukare kryddor

Båda smakar väldigt lika, och numera tycker jag att den intensiva kryddspritigheten blir för mycket.

När vi ändå var inne på det starka och norska kom Nøgne Ø Sunturnbrew fram, denna rökta barleywine är från 2009.

Inget skum. Varmt guldbrun.

Lätta rökta syrliga toner och alkohol i doften.

Sött och torrt, tydliga toner av textilplåster. Viss syrlighet och en sälta som växter. Salt rökt chark-eftersmak med lite alkohol.

Skissbetyg: 3.

Nøgne Ø Dark Horizon 2nd Edition

Nästa öl ut ur skafferiet i lördags var en amerikansk RIS från Norge: Dark Horizon 2nd edition från Nøgne Ø, den bryggdes 2008 och är på 17,5 %.

Svart vätska, brun kant. Det pyttelilla skummet är brunt.

Doften är vass tung och syrlig med en massa alkohol och smörkola.

Smaken startar salt. Salmiak och lakrits. Torr och stram. Svartmalt. Stor kropp. Eftersmaken är likaså dominerad av saltlakrits, salt godis och Lakritsal-godis.

Kolsyran är lätt, mjuka bubblor och tjock vätska.

Tung. Andra som druckit den färskare hävdar att den då var rätt rökig. Nu finns det ingenting av det kvar av det. Det är inte de fina nyansernas öl, dock.

Betyg: 3,24. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter november 2008 (slutsåld). Pris: 149:00 för 500 ml. Bäst före: 2021.

Recension #1900.

Lervig Rye IPA

Nämenommanskulletaenlitenyareöl? Rye IPA från Lervig Aktiebryggeri är den första öl jag dricker från detta norska bryggeri.

Det är en IPA bryggd med rågmalt och omältad havre förutom den vanliga kornmalten. Humle har använts i stora mängder (IBU 100+) i form av Chinook, Citra och Centennial.

Varför jag nu skriver det, var och en kan ju läsa det på etiketten.

Nå.

Rågmalt är inte så ofta använd i ölbryggning, en av anledningarna är att det kan få ölen att tjockna under vörtkoket vilket skapar problem under silningen. Dess fördelar är att det kan ge ölet en mjukhet i smak och kropp samt en spännande kryddighet och en ton som påminner om mörkt rågbröd. Mest känd är den som del i bayersk Roggenbier. Allt enligt The Oxford Companion to Beer (köp via länken, skänk några kronor till bloggen).

Färgen är bärnsten (23 EBC), vätskan är något grumlig. Det lilla varmvita skummet sjunker snabbt till en tunn ring. Inga skumrester på glaset.

Doften är rå och humlig med citrusfrukter (mest grapefrukt) och torkade exotiska frukter. Lite syrliga kemiska toner. Rågbröd och jäsande deg. Gummi och plast i bakgrunden. Aningar av alkohol.

Smaken är överraskande besk. Lite exotisk frult (lychee, apelsin, ananas) och grapefrukt. Den inledande sötman försvinner iväg rätt fort, i stället dyker det upp en syrlig ton av lime. En hel del alkohol, med små aningar av lösningsmedel. Medelstor kropp. Eftersmaken har en liten aning av mörkt bröd, besk humle, gröna bananer och syrligt godis. Det långa slutet är beskt.

Kolsyran är kraftig med massor av medelstora vassa bubblor (det lugnar sig efter ett tag i glaset). Vätskan är medelmjuk och aningen torr.

En rågöl som inte riktigt har de väntade rågtonerna som helt fokuserar på bitter humle (den närmar sig stundtals snarare DIPA). Och även om jag var väldigt tveksam i början så växte den efter några klunkar.

Betyg: 3,3. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter augusti 2012 (lagerstatus). Pris: 28:70 för 330 ml. Bäst före: 020717.

Nøgne Ø #500

Ännu ett fynd i skafferiet: En norsk DIPA från Nøgne Ø på 10 %: #500. Den är bryggd med 5 maltsorter och är på 100 IBU.

Jag minns inte när jag jag handlade den här flaskan, men det bör ha varit i samband med att den lanserades på Systembolaget i april 2012. Frågan är varför jag inte fotograferade den? Och varför blev en stående?

I vilket fall, den är framstämplad 5 år, så 6 månader borde väl inte ha skadat den här kraftfulla ölen?

Det finns som vanligt bara ett sätt att ta reda på det!

Ölen fräser till lite när jag häller upp den. Det fingertjocka varmvita skummet är kompakt med lång livslängd. Lite skumrester blir kvar på glaset. Den något grumliga vätskan är bärnsten-brun (35 EBC).

Doften är jordig med unkna toner av gummi, läder och torkad exotisk frukt. Viss beska och en stor sötma. Ekfatslagrade dofter och en del alkohol.

Smaken är söt och maltig, men samtidigt besk och fruktig. Unkna källartoner och torkade frukter. Aningar av läder och en växande smak av lösningsmedel. Den mycket stora beskan blir efter en stund metallisk. Stor kropp. Den långa eftersmaken är besk med lite instängd malt, ekträ och massor av alkohol.

Kolsyran är stark, de små bubblorna vassa. Vätskan är lite tjock och kladdig.

Sex månader gammal, men det känns som den börjar bli för gammal redan. Fast de här lösningsmedelstonerna och fat-oxidationen kan väl inte ha hunnit komma redan? Undrar hur den är i februari 2017?

Betyg: 2,38. Tillgänglighet: Systembolaget exklusiva sortiment februari 2012 (slutsåld). Pris: 59:90 för 500 ml. Bäst före: 01.02.17 (batch 758).

Nøgne Ø/Jolly Pumpkin Artisan Ales/Stone Brewing Special Holiday Ale

Ett samarbete mellan Stone Brewing, Jolly Pumpkin och Nøgne Ø. Bryggd i Norge. En kryddad winter warmer på 8%.

Trivia: Alla tre bryggerier har skrivit varsin (lång) baksidestext, som sedan slumpades ut mellan flaskorna. Min flaska fick texten av Stone.

Doften är väldigt kryddig. Den påminner en hel del om billiga Cola-drycker: Söt, kolabönor, nötter, karamelliserat socker. Lite rostade toner, citrusskal och lite jordiga toner.

Färgen är mörkt rödbrun (40 EBC), vätskan är något grumlig. Det fingertjocka beigea skummet sjunker långsamt ner, lämnandes en ring runt glaset, men inte mycket skumrester.

Smaken är även den kryddad (”kryddig” känns dock som fel ord): Nötter, kryddpeppar, kanel, kakao, muskotnötter. En mjuk mjölkchoklad-lik sötma. Massor av värmande alkohol, medelstor kropp. Beska toner i eftersmaken, mer kryddor och nötter. Beskan växer långsamt. Avslutningen har en såpig, lätt parfymerad smak.

Kolsyran är mild. Många små mjuka bubblor. Vätskan är medel-mjuk.

Jag har druckit några kryddade öl från Nøgne Ø genom åren, och jag tycker mig märka att de har den här lite feta tvåliga eftersmaken gemensamt. Och jag är inte helt förtjust i den. Trots detta en rätt så intressant variant av winter warmer-konceptet. Fast mer intressant än god, nu när jag tar en klunk till.

Betyg: 3,1. Tillgänglighet: Systembolagets mitt-i-månaden-nyheter juni 2009 (slutsåld). Pris: 49:60 för 355 ml. Bäst före: December 2011.

Nøgne Ø Tyttebær

Okej, det är nu dags för den konstiga norska ölen: Tyttebær från Nøgne Ø. Det är en wild ale (en öl inspirerad av lambic-familjen bryggd med mer eller mindre märkliga jästsorter och andra mikroorganismer) med skandinaviska lingon som de bryggt tillsammans med Mikkeller. Alkoholhalten är 8%. Batch #337, tappad 30 oktober 2008 efter 9 månaders jäsning.

När jag häller upp ölen från den skummande flaskan uppstår ett våldsamt vasst fräsande ljud då det lilla skummet försvinner iväg. Inga skumrester på glaset. Färgen är brunröd med en aning av lila, vätskan är klar.

Doften är mycket torr och mineral- och metallrik. Jod, järn, kalk och kopparmynt. Lite syrliga fruktiga toner av lingon och plommon.

Smaken är jordig och mineralisk, mycket torr med massor av smaker av stall och häst. Aningar av lingon, aprikoser, russin och plommon. Torra syrliga lambic-smaker med aningar av mild vinäger och lite ull. Eftersmaken är torr med metalliska syrliga smaker och försiktigt söta toner av frukt och bär.

Kolsyran är mycket stark; de små bubblorna försvinner kvickt. Vätskan är torr, nästan astringent.

En intressant tolkning av lambic/wild ale-stilen. Jag hade hoppats på mer lingonsmaker, men de kanske tonat bort under de här dryga 2 åren?

Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Köpt i Danmark. Pris: Okänt. Bäst före: 300118.

Nøgne Ø God Jul

Nog med rapporter och notiser, dags för en snabbrecension.

Nøgne Ø har i princip två julöl, den kraftiga engelska portern God Jul och den rejält kryddiga Underlig Jul. I år var det på Systembolaget dags för God Jul… Alkoholhalten är 8,5%. Lite intressant är att den är bryggd sommaren 2008 och därmed redan lite lagrad.

Jag recenserade den här första gången den fanns på Systembolaget, julen 2006, och gav den då 3,8 och noterade att jag tyckte den var god men för spritig.

Det första som händer är att flaskan skummar över, något jag inte riktigt väntat mig, så det blev lite oplanerad städning av skrivbordet. Håhå jaja.

Doften är lite fruktig och söt, med aningar av russin. Den saknar den gräddiga ton jag förväntat mig, i stället finns det alkohol, mörk choklad och en svårbeskrivbar lätt jordig ton som jag snarare associerar med grönmögelost och lagrad hårdost. Det finns också en ton av rått kött och metall. Rostad malt, aningar av milt kaffe och en aning starkvin. Jag är inte helt förtjust i denna doftblandning.

Färgen är svart på riktigt. Det fingerhöga skummet är gyllengult och rätt så kompakt. Mycket lite skumrester blir kvar på glaset.

Smaken är liksom doften en rätt blandad historia. När jag kollade ölen på Beer Advocate funderade jag över om Engelsk Porter verkligen var rätt eftersom den är rätt stark för stilen.

Men redan vid första sväljen så inser jag att det är rätt; det här är rätt stil. Lite lakrits, lite hårt rostade toner, aningar av julkryddor och julmust, lite mörkt rågbröd. Lite rostat syrliga malt-toner; kiwifrukt. Eftersmaken är förvånande lätt med rena bitter-syrliga toner, en lite gräddig kaffesmak med en del nötter och hårdrostat bröd.

Kolsyran är lätt, de små bubblorna mjuka. Detta utan att ölen känns avslagen. Vätskan är mjuk.

En 1½ år gammal porter som med största sannolikhet fått sina en gång vassa kanter rejält slipade. Samtidigt finns det något som saknas – lite kropp, lite mer malt, lite mindre av de där diffusa bismakerna som dyker upp här och var. Jag tror inte den kommer att bli bättre av mer lagring.

Betyg: 3,25. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment jul 2010 (lagerstatus). Pris: 47:90 för 500 ml. Bäst före: 090613.

Nøgne Ø Red Horizon

Igår höll jag en välbesökt provning på temat Nøgne Ø – det kompromisslösa bryggeriet. Sist ut var en riktig godbit, Red Horizon. Den kategoriseras, i brist på bättre som en American Strong Ale och har en alkoholhalt på 17%.

I korthet är historien bakom denna öl följande: Nøgne Ø hade börjat sälja sin öl i Japan. Vid resor dit fick bryggaren Kjetil Jikiun kontakt med sake-världen och flera sake-mästare. Han insåg att processen påminde mycket om ölbryggning och tillsammans med folk från Masumi Sake började de 2009 bryggningen av en öl med sake-jäst. De kom fram till att processen måste ske långsamt och länge, så jästankarna kyldes till enstaka plusgrader och jäsningen fick fortgå i ett antal månader.

Resultatet blev en stark öl som fick ingå i deras experimentella extremöl-serie Horizon. Som ”biprodukt” har bryggeriet nu också en traditionell sake-produktion, den första i Europa. Vem hade väl kunnat tro det, norsk sake?

Lika bra att ta upp det här med sake. Är det öl om nu tillverkningen är så lik ölbryggning? Nej. Definitionen av öl är att det är en jäst alkoholhaltig dryck där huvuddelen av de jäsbara sockerarterna kommer från mältat spannmål. I sake kommer sockerarterna från ris.

Åter till Red Horizon.

Vätskan är helt klar, trots att bryggeriet inte filtrerar ölen. Färgen är djupt guld med en dragning åt orange. Det lilla skummet försvinner fort.

Doften är mycket söt, men på ett mjukt sätt. Toner av fruktgodis, körsbärste, lite mjuk alkohol och en ton av kinesisk litchi-frukt. Harmonisk och elegant.

Den första smaken får mig att tänka på riktigt snygga varianter av den ungerska fruktspriten Pálinka. Framför allt den som är gjord av aprikoser. Stora smaker, men allt är extremt väl sammanhållet och balanserat. En smak av jordgubbsglass och japanskt körsbärste. Eftersmaken tar över hela smaksinnet, mycket med hjälp av alkoholen som trots styrkan inte blir rå eller vass. Smakerna är snarare extremt avrundade, rena och polerade. Aningar av beska (den har trots allt teoretiskt 75 IBU) i avslutningen.

Kolsyran är mjuk och lätt. Vätskan är tjock och kladdig.

Det här är inte ens i närheten av något anat jag tidigare druckit, varken öl eller sake. Nøgne Ø har flyttat fram gränserna för vad en öl kan vara, och får samtidigt fram en extremt god dryck. Jag rekommenderar verkligen att prova den här om du får chansen!

Betyg: 4,7. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: Del av provning.

Nøgne Ø Imperial DunkelWit

En witbier. Som är extrastark. Välhumlad. Och mörk. Någon borde förklara för norrmännen hur saker och ting borde gå till. Eller låta dem hållas, kanske?

Nøgne Ø har i alla fall, den 21 juli 2009, gjort denna flaska Dunkel ImperialWit. Batch 439. 10%.

Färgen är mörkt brun-röd, vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är ljusbrunt och sjunker efter ett tag ner till ett tunt lock. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är torr och besk med rostade och metalliska toner. En del kryddor (kryddnejlikor, muskot, koriander och kanel) och en aning apelsin.

Smaken är först intensiv med parfymerade toner av kryddor, örter och… Ja, det smakar som att dricka Old Spice-after shave! Muskot, kryddnejlika, kanel och andra julkryddor. Eftersmaken är värmande utan att smaka speciellt mycket alkohol. Kryddor och en lätt rostad ton samt lite vete-syrlighet. Eftersmaken är förvånande kort.

Kolsyran är mild, de få bubblorna små. Vätskan mjuk.

En intressant och spännande öl som nog varit god om det inte vore för den där den där skumma, ja nästan obehagliga, after shave-smaken. Har inget med witbier att göra om du frågar mig.

Betyg: 2,9. Tillgänglighet: Mitt-i-månaden-nyheterna juni 2010 (lagerstatus). Pris: 64:00 för 500 ml

Haandbryggeriet Norwegian Wood

Ännu en bortglömd öl: Norwegian Wood från norska Haandbryggeriet. Det är en rököl med enbär på 6,5%.

Jag köpte den här flaskan när den kom på Systembolaget i november 2009 och så blev den bara stående. Å andra sidan köpte jag samma ölsort redan hösten 2007 vid ett besök i London, så jag har redan recenserat (länk) och bloggat (länk) om den. Fast det var batch 66, den här är från nummer 229.

Så, lite snabbt om den här: Färgen är brun, vätskan grumlig. Litet varmt beige skum.

Doften är mustigt rökt, som sån där svart finsk korv. En del beska och trä. Jag kommer lite att tänka på de ganska råa svenska mikrobryggda ale som dök upp i andra halvan av nittiotalet.

Smaken är söt och rökt (lägereld) med en uppfriskande torr beska. Lite tunn, kanske rentav? Len och mjuk med en aning örtkryddig botten. Eftersmaken är rund med en lät sötma, rökt medvurst-rök med lite salt och en lätt amerikansk humle-avslutning.

Kolsyran är mjuk och mild, bubblorna stora. Vätskan är närmast tung med viss torrhet (nu låter jag som systembolagets vinbeskrivningar).

Fortfarande an annorlunda öl, kanske det närmsta man kommer en dricku utanför Gotland. Men nog är den värd lite mer än 3,2 som ajg gav den då? Jo. 3,8 eller nåt ligger den nog på nu.

Haandbryggeriet Ardenne Blond

Ibland hittar jag öl i skafferiet som jag helt glömt bort. Det här är ett exempel: Ardenne Blonde, en saison från norska Haandbryggeriet på 8%. Batch 234, bryggd 13 juli 2008.

Färgen är orange-gul, vätskan är grumlig. Det fingertjocka skummet är vitt och kompakt, det sjunker långsamt och lämnar vissa skumrester på glaset.

Doften är frisk och lite syrlig med en hel del aromhumle. En hel del söta jästiga toner liksom morötter, gräs och apelsinskal. Välkomnande.

Smaken är fruktig, jästig och lite torr med ostiga-mjöliga smaker som nog kan komma av lagrad humle. Lite beska och smaker av morotsjuice, apelsinskal, koriander och sallad(!). Eftersmaken har en först mild men allt eftersom växande värmande alkoholsmak samt kryddor, rågbröd, formfranska, lite jäst och en aning av färska örter.

Kolsyran är mild; bubblorna små. Vätskan är lite torr och medelmjuk.

En mjuk och balanserad saison. Jag gillar dem lite råare, men inser samtidigt att två års lagring har slipat av kanterna en aning.

Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter november 2009, slutsåld. Pris: 43:90 för 500 ml.

Nøgne Ø - Dugges Sahti

Norska Nøgne Ø och Svenska Dugges slog sig i somras samman och bryggde den traditionella finska gårdsölen sahti.

Under bryggningen verkar de ha haft i lite allt möjligt – strandmalört, ljunghonung, råg, vete, enbärskvistar och jästkulturer från Belgien, Tyskland och England. Samt malt och humle.

De är mycket noga att poängtera att det här en en norsk/svensk tolkning av den finska stilen. Jag kategoriserar den i alla fall som en sahti, den heter Sahti och har styrkan 11%. Flaskan är ur batch #582 (tror jag, siffrorna är mycket svagt präglade på etiketten).

Färgen är röd-orange-brun, vätskan är mycket grumlig. Det fingertjocka skummet (det skummar lite ur flaskan när den öppnas) faller snabbt ner till ett benvitt lock. Inga skumrester på glaset.

Doften är jästig och söt med vissa belgiska toner av exotisk frukt och apelsinskal.

Smaken är först mycket kraftig och citron-syrlig. Jordiga/jästiga toner och en kemisk smak av alkohol och lösningsmedel. Köttbuljong och söta exotiska frukter – mest apelsiner men också lite aprikoser. Den relativt milda eftersmaken har en hel del fruktiga smaker (lätt jäst övermogen frukt), lite kryddor, en snabbt passerande bitterhet, rågbröd och en hel del värmande alkohol. Deg och citronsaft i avslutningen.

Kolsyran är stark, de nästan vassa bubblorna är mycket små. Vätskan är lite tjock och kladdig.

Om jag hade blindtestat den här hade jag nog gissat på ”en fransk Bière de Grarde med Wit-kryddning”. Nej, den här blev för tung och lite ofärdig för att jag skulle gilla den. Och, förresten, var är enbären?

Betyg: 2,95. Tillgänglighet: Systembolagets mitt-i-månaden-nyheter mars 2009, i skrivande stund finns 5 flaskor kvar (kan vara räknefel). Pris: 63:00 för 500 ml.

Nøgne Ø Doppelt IPA

Enligt etiketten har Norge och Japan långa traditioner av ölsamarbete, något jag inte hade en aning om. Men de hänvisar till den här websidan. I vilket fall bjöd Nøgne Ø in den japanske bryggmästaren Toshi Ishii från Yo-Ho Brewing för att fira detta faktum. Resultatet blev en amerikansk dubbel IPA som de kallar Dobbel IPA. 8% alkohol, 100 IBU och en hel massa humlesorter.

Färgen är mycket djup röd-bärnsten, vätskan är lätt grumlig. Den stora skumkronan är mycket luftig och varmvit. Den sjunker mycket långsamt och lämnar enorma mängder flor på glaset. Som brukligt med öl från Nøgne Ø är flaskbotten täckt med en rejäl jästklump. Det är så vackert!

Doften domineras av humlebitterhet, precis som man önskar när man har en DIPA i glaset. Krämiga toner av grapefrukt, pomerans, lime och mandariner. Frisk malt, smör, kola, deg och aningar av sött godis, mogna bär och en mycket svag doft av vinäger.

Smaken är ganska återhållet bitter för att vara en öl i den här stilen. Givetvis finns de massiva mängder humle som man hoppas på, men det blir inte aggressivt eller tungt. Eleganta och söta maltiga toner kompletteras av en mycket genomtänkt och balanserande bitterhet. Fräscha exotiska frukter, röda bär, bittra citrusfrukter, grillat kött blandade med mycket mild syrlighet. Eftersmaken är bitter och ren. Nybakt vitt bröd, blandade frukter och bär. Avslutningen har en intressant maltig bitterhet som får mig att tänka på tysk pilsner mer än amerikansk starkale.

Kolsyran är mediumstark, de friska bubblorna är medelstora. Vätskan är inte speciellt tjock, men den känns mjuk i munnen.

100 IBU? Inte en chans att den här ölen är så bitter. Men det ör inte så mycket för de smaker som finns här är mycket snygga och välkomponerade. Kanske det här är en ovanligt alkoholstark amerikansk pale ale snarare än en DIPA. I vilket fall är det här en riktigt bra och fascinerande öl med en massa karaktär.

Betyg: 4,55. Tillgänglighet: Mitt-i-månaden-nyhet februari 2009. I butikerna just nu 5 flaskor. Pris: 54:00 för 500 ml.

Underlig igen

Minns ni en av 2006 (och 2007) års julölsnyheter, Underlig Jul från det kompromisslösa bryggeriet Nøgne Ø? Det är en engelsk porter på 6,5% som kraftigt kryddats med "4 sorters kryddor", en öl som alla tidningars recensenter gav lägsta möjliga betyg och omdömen som "Ja underlig var den allt!". Jag blev redan 2006 hänförd och gav tveklösa 4,55 i betyg.

Jag sparade ett par flaskor av förra årets bryggning i skafferiet. Har den slipats till elegans av ett år i skafferiet, eller har den bara bleknat? Det finns bara ett sätt att ta reda på det!

Färgen är svart, vätskan aningen grumlig. Det stora ljusbruna skummet sjunker efter en liten stund till ett tunt lager utan att lämna några rester på glaset. Som brukligt en rejäl jästklump i botten av flaskan.

Doften är fortfarande närmast parfymerat kryddig: Kardemumma, kryddnejlikor, ingefära, lite kanel men också en lätt ton av rostad malt och en dito bitterhet. Känns faktiskt aningen konstgjord.

Smaken är likaså lite parfymerad och inte helt... "naturlig". Lite sälta och alkohol, förvånansvärt svag kropp. Syrliga toner, liksom en hel del farinsocker. Eftersmaken är kryddig och lite söt med aningar av humlebitterhet och... Tja, lite som "smörkola med julkryddor" som ibland ingår i julmutgodiskorgar, liksom aningar av värmande alkohol.

Kolsyran är medelfrisk, vätskan är aningen tunn, speciellt för att vara en porter på 6,5%.

Nä ni, den här blev faktiskt inte bättre av lagringen. Jag hade hoppats att den skulle lugnat sig kryddmässigt, inte för att de intensiva kryddorna var dåliga men jag var nyfiken på om den skulle bli "lyxigare". I stället blev den... Lite tunnare och mer som billigt godis. Betyg: 3,55. Tillgänglighet: Från skafferiet, säljs inte av Systembolaget i år.

Nøgne Ø Klin Kokos

Den här finns en del att skriva om. Vilket jag redan gjort, men det hindrar ju inte ännu mer bloggande direkt.

Namnet först. Förutom att "kokos" betyder just "kokos" är "klin kokos" ett norskt slanguttryck för någon som är våghalsig eller dumdristig. Lär dig den intressanta historien bakom på norska wikipedia.

Så till ölen. Om man ska tro rykten på nätet så är Klin Kokos från Nøgne Ø egenligen en batch Julenatt där vanilj-smaken havererat och blivit till kokos. Jag vet inte vad jag ska tro, båda är ju smaksatta porteröl på 6%. men... Äh, jag kommer att betrakta dem som två olika ölsorter oavsett vad RateBeer tycker. Och den här mängden kokos fanns definitivt inte i Julenatt.

Färgen är kolsvart. Som vanligt hos det kompromisslösa bryggeriet är det en ordentlig jästklump i flaskans botten. Det fingertjocka skummet är luftigt och brunt. En hel del skumrester.

Doften är lika delar hårt rostad malt och söt, frisk kokos samt choklad.

Smaken är medelsöt med en bitter-kemisk ton av kokosmjölk och mjölkchoklad. Lätt blommiga jordiga smaker, lite jäst och torr rostad malt. Eftersmaken har en växande beska, toner av tvål, rostad malt och kokosgodis.

Kolsyran är medelstark, små bubblor. Vätskan är mjuk.

En ovanlig öl, baserad på en porter. Oavsett hur den har kommit till tycker jag att det är ett riktigt roligt och avväpnande experiment med ett ovanligt lyckat resultat. Och jag som i normala fall inte gillar kokos... Betyg: 4,05.

Nøgne Ø God Påske 2008

Jag måste säga att etiketten (ny för året) har ett koncept som är lika fyndigt som oväntat: En moai! Nøgne Ø - det kompromissløse bryggeri har gjort om receptet till sin påsköl ordentligt och från att ha varit en witbier 2005-06 och en Amerikask Pale Ale 2007 är God Påske i år en Belgisk Stark Mörk Ale. Batch #331.

Färgen är mörkt röd-bärnsten. Det mycket höga smutsvita skummet faller efter en stund ner till ett tjockt ojämnt skumlager med en ordentlig ring. Inga rester på detsamma dock. Vätskan är något grumlig.

Doften är som sig bör exotiskt fruktig (äpplen. kiwi, aprikos, bananskal, ananas) med en hel del jäst. Örtkryddor, lite torr malt och en svag ton av rök. Väl sammanhållen och stilsäker.

Smaken är först lite vaxartad - kemisk. Sedan kommer det kraftigt bittra örtkryddor, en rätt kraftig smak av jäst och en mild sötma. Först senare hittar jag de exotiska frukterna från doften. Eftersmaken är sött fruktgodisartad med torr-bitter humle och en mycket lätt smak av jäst och mineraler (salt).

Kolsyran är medium med pyttesmå friska bubblor; vätskan mjuk och aningen tjock.

Jag hade hört mycket gott om den här ölen men hade faktiskt inte en aning om stilen. Det var ärligt talat inte riktigt vad jag väntade mig, och jag vet inte riktigt vad. Det är inte min favoritstil direkt även om den här följde hur den ska smaka (påminde faktiskt en del om Tripel Karmeliet som ju är av en annan men närliggande typ) så blir "bara" betyget B- 3,5.

Soundtrack: Supertramp "School" (1974), Arja Saijonmaa "Låt kärleken slå rot" (1999), Teddy Wilson "Prelude to a kiss" (1968), Spånka NKPG "Inget Tjafs" (1999), Richie M "12th Planet" (1998), Svenska Akademin "den obligatoriska slagdängan" (2002), David Bowie "Sound and Visison (Remixed Version 1991)" (1991), Doris & Gösta "Jag klarar vad jag vill" (1999)