Enligt etiketten har Norge och Japan långa traditioner av ölsamarbete, något jag inte hade en aning om. Men de hänvisar till den här websidan. I vilket fall bjöd Nøgne Ø in den japanske bryggmästaren Toshi Ishii från Yo-Ho Brewing för att fira detta faktum. Resultatet blev en amerikansk dubbel IPA som de kallar Dobbel IPA. 8% alkohol, 100 IBU och en hel massa humlesorter.Färgen är mycket djup röd-bärnsten, vätskan är lätt grumlig. Den stora skumkronan är mycket luftig och varmvit. Den sjunker mycket långsamt och lämnar enorma mängder flor på glaset. Som brukligt med öl från Nøgne Ø är flaskbotten täckt med en rejäl jästklump. Det är så vackert!
Doften domineras av humlebitterhet, precis som man önskar när man har en DIPA i glaset. Krämiga toner av grapefrukt, pomerans, lime och mandariner. Frisk malt, smör, kola, deg och aningar av sött godis, mogna bär och en mycket svag doft av vinäger.
Smaken är ganska återhållet bitter för att vara en öl i den här stilen. Givetvis finns de massiva mängder humle som man hoppas på, men det blir inte aggressivt eller tungt. Eleganta och söta maltiga toner kompletteras av en mycket genomtänkt och balanserande bitterhet. Fräscha exotiska frukter, röda bär, bittra citrusfrukter, grillat kött blandade med mycket mild syrlighet. Eftersmaken är bitter och ren. Nybakt vitt bröd, blandade frukter och bär. Avslutningen har en intressant maltig bitterhet som får mig att tänka på tysk pilsner mer än amerikansk starkale.
Kolsyran är mediumstark, de friska bubblorna är medelstora. Vätskan är inte speciellt tjock, men den känns mjuk i munnen.
100 IBU? Inte en chans att den här ölen är så bitter. Men det ör inte så mycket för de smaker som finns här är mycket snygga och välkomponerade. Kanske det här är en ovanligt alkoholstark amerikansk pale ale snarare än en DIPA. I vilket fall är det här en riktigt bra och fascinerande öl med en massa karaktär.
Betyg: 4,55. Tillgänglighet: Mitt-i-månaden-nyhet februari 2009. I butikerna just nu 5 flaskor. Pris: 54:00 för 500 ml.
100 IBU my ass.
SvaraRaderaDen är nog den klenaste dubbel-Ipan jag druckit. Tyvärr var den en riktig besvikelse. Jag menar, när deras vanliga IPA (drack den ikväll) är så god, så varför kan de inte göra en dubbel-IPA som är grym? Det måste vara japanens fel ;)
Det är nog den mest välbalanserade DIPAn jag druckit. När jag ville beställa fler så fick jag inte det på mitt systembolag. :(
SvaraRaderaJag tvekade också på 100 IBU men sen slog det mig att den ligger 8% och att den är lite halvmörk. Det måste innebära det finns ganska stora mängder restsocker i den.
Lite extra snobberi. ;)
(Men sånt gillas väl här)
Hittade inga siffror på DIPAn men i nøgnes IPA (försöker göra en jämförelse)så ha de ett plato på 17,5° vilket ger ett sockerinnehåll på 72 gram socker per liter och efter jäsning är det 15 gram kvar.
I DIPAn borde det vara lite mer. Detta i sin tur gör ju att det kan bli en fin balans mellan beska och sötma. Nästa sak att tänka på är att Vad de har använt för humle till beskan efter som det finns olika typer av beska. Vissa är snälla och ganska lena och andra kan vara aggressiva.
Hängde ni med?
Min tanke var i alla fall att efter som det finns mycket sötma och mycket beska i den så tar de ut varandra.
Drutten: Du har en poäng där, speciellt som DIPAn har 19° Plato. Humlen är Millennium, Centennial, Chinnok, Amarillo och Brewers Gold vilka väl relativt måttliga i beskan allihop. (Hm, har jag druckit öl med bara Millennium).
SvaraRaderaFrågan är om den kvalar in som en DIPA eller om det är ett mellanting mellan en barley wine och en IPA (amerikanska varianter givetvis) kan vara av mer akademisk karaktär men ändå intressant.
Jag har druckit en öl med bara millennium, den är silverfärgad burk med ordet "Starköl" tryckt i svart bakgrund med vit text ;)
SvaraRaderaAhhh... Göteborgshumor.
SvaraRaderaHur tror ni att denna mår av ett år i källaren? Om den har en del restsötma och drag av barley wine låter det som om den kanske är lagringsbar?
SvaraRaderaEn annan faktor som kan snälla till beskan är ju att detta öl har fokus på smakhumlegivor, jag minns den som väldans smakhumlig, rena fruktjuicen.
SvaraRaderaOm man öser i smakhumle får man massa smak och en del beska på köpet, dock lite snällare.
Traditionell beskagiva är 60 min före kokslut. Smakgiva på 30 min. Arom på 5-0 min. Här kan man laborera och i Nögnes fall så att säga öka smakhumlingen, vilket resulterar i mer smak, men fortfarande får en del, dock snällare beska, upplevelsemässigt. Ett sådant här öl har enorma mängder humle. Troligen har man också hmlat mer eller mindre kontinuerligt, så att smak överlappas i beska på ett mjukt sätt.
Tror inte den vinner på lagring, då det är ett humlefokuserat öl med inte jättekomplex maltkomposition. Den skulle kunna stå sig i källaren om det fanns lite svartmalt i, som balanserar upp en liten oxidering som lagringen ger. Russian River menar: Age Your cheese, not your 2IPA ;-)
Tycker det här är heltrevligt men det kändes verkligen inte som en DIPA. Ser man det som öl är det rikigt, riktigt bra, men ser man det som en DIPA så kan jag förstå att man blir lite besviken. Föredrar också vanliga IPA:n - blir nog att beställa lite senare i vår, min favorit IPA faktiskt..
SvaraRaderaKörde in Kirin-länken i translate.google och fick bland annat ut det här:
SvaraRadera"1834, William Copeland är född i en stad i sydöstra Norge ARENDARU. I bryggning av en tysk ingenjör, åkte till Amerika efter år jag lärde mig hur man brygger öl, 1864 (Hazime Motozi) besökte Japan. Copeland TAKUWAETA tillgångar och verksamhet i spedition DY SHIMASU brygga öl för utlänningar bosatta i Japan. Och första gången i Japan, vi fortsatte att sälja öl bryggerinäringen. Hans öl var som vad? Och öl? Sprid det?
http://www2.norway.or.jp/culture/news/kirin.htm
SvaraRaderahttp://no.wikipedia.org/wiki/William_Copeland