De Molen Bommen & Granaten

Lite tidigare i kväll frågade jag lite kryptiskt på Facebooksidan:

Ska jag dricka + recensera ”mörkt och starkt” eller ”ljust och starkt” ikväll?

Majoriteten föredrog det ljusa alternativet.

Vilket alltså var Bommen & Granaten från nederländska bryggeriet De Molen, ett engelskt barley wine på 15,2 %, 45 EBC och 57 IBU, den är brygd för ungefär två år sedan.

Färgen är bärnsten (25 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är varmvitt, det sjunker mycket långsamt och lämnar en del rester på glaset.

Doften är söt och något syrlig. Viss beska, russin, mogna äpplen, gröna växter och mjuk alkohol. Den är kraftig, men jag hade faktiskt förväntat mig mer sötma och kanske lite knäck.

Smaken är mycket, mycket söt men inte vass. Kraftiga toner av koncentrerad äppeljuice, mineraler, mogna röda frukter och lite kex. Medel till stor kropp. Eftersmaken är också söt med russin och torkade frukter, mineraler och kalk. Den långa avslutningen är söt med växande knäckighet.

Kolsyran är kraftig, de små bubblorna är långlivade. Vätskan är tjock och kladdig, men ändå lite torr.

Jag gillar att den kraftiga alkoholen nästan inte alls märks i smaken, det imponerar lite. Däremot gillar jag inte de nästan sträva mineraltonerna som finns i såväl doft som smak, den hindrar den där stora mjuka omfamnande smaken som jag så gärna vill ha från ett barley wine.

Min teori att De Molen är lite bättre på mörka öl än ljusa har inte omkullkastats.

Betyg: 3,71. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter oktober 2013 (slutsåld). Pris: 57:00 för 330 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 25 år efter bryggdatum 07/02/2012.

De Molen Vuur & Vlam

Holländska bryggeriet De Molen är välrenommerat på diverse recensionssiter. Jag har inte druckit så mycket av deras öl (och de jag druckit har inte imponerat), men nu när deras amerikanska IPA Vuur & Vlam lanserades i större skala så köpte jag en flaska. 6,2 % alkohol, 63 IBU.

Färgen är bärnsten-mässing, vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är vitt och luftigt, det sjunker ner till ett ojämnt lager under det att det lämnar rester på glaset.

Doften är förvånande mjuk: Juicig humle och viss beska. Bittersöta toner av lemon/lime-läsk och grapefrukt. Apelsinskal och aningar av gummisnoddar, gröna växter, alkohol och smörkola. Ingen strävhet.

Smaken är rent besk med tydliga gröna humletoner. Den är halv-torr och helt humlecentrerad, malten får inte mycket utrymme här. Lite granskott, grapefrukt och mandariner. Tunn kropp, jag upplever att det inte finns mycket bakom humlen. Eftersmaken är torr och ”grön”, närmast kärv. Lite gräddkola och råa gröna humletoner i slutet.

Kolsyran är medelstark, bubblorna är medelstora och långlivade. Vätskan är medel till tunn.

Bra beska och citrustoner, visst. Men inte så mycket mer, den här IPAn är oväntat tunn. Jag blir inte riktigt övertygad om De Molens förträfflighet nu heller.

Betyg: 2,79. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter februari 2013 (lagerstatus). Pris: för 330 ml. Bäst före: December 2012 2014 (bryggd 14/12/12).

Oranjeboom 3.5

Ännu ett av frugans fynd i livsmedelsaffären: Oranjeboom 3.5 från Nederländska bryggeriet Oranjeboom Bierbrouwerij. Det är en ljus råfruktslager, bryggd med majs, på 3,5 %.

Färgen är ljust gul med an aning guld (6 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är vitt, det sjunker sakta utan att lämna mycket skumrester.

Doften är maltig och söt med en alkohol-ton som jag inte väntat mig från en folköl. Gammal formfranska och aningar av margarin/diacetyl. Lite svag beska i bakgrunden.

Smaken är lätt, men lyckas ändå vara unket översöt med en del kemiska toner, vissa av dem mycket lätt beska. Aningar av salt och formfranska i eftersmaken.

Kolsyran är relativt stark, bubblorna medelstora. Vätskan är vattnig.

Jag är nästan imponerad att den här rätt smakbefriade ölen kan ha så mycket tråkiga tunga bismaker. Betyget F på BeerAdvocate ska utläsas ”Avoid”. Ett gott råd.

Betyg: 1,73. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: Okänt. Bäst före: 06/2012.

Bavaria Wit 0.0%

Efter en kortare men likväl irriterande förkylning återstartar jag lite lugnt med en alkoholfri öl, den första alkoholfria witbier jag stött på dessutom: Bavaria Wit 0.0% från nederländska Bavaria Brouwerij.

Det är alltså en helt alkoholfri öl/dryck, den har inte ens de 0,5 % som de flesta andra alkoholfria drycker innehåller.

Jag börjar att rulla flaskan tre varv på bordet, precis som jag blir instruerad på etiketten. Öppnar med ett litet fräsande och häller upp,  möts av en ganska lätt vätska, lätt grumlig med kallt beige-orange färg. Det vita skummet är tre fingrar högt, kompakt och vackert att titta på. När det sakta sjunker ner lämnas nästan inga skumrester på glaset.

Doften innehåller kummin, pomerans, korianderfrön och rätt mycket honung. Det är inte utan att jag kommer att tänka på honungs-halstabletter. Sötman är ganska kraftig, men samtidigt väldigt len och mjuk. Något slags fruktestrar finns också… Billig fruktglass?

Smaken är, om jag ska vara ärlig, mer åt det torra fruktläsk-hållet än öl. Å andra sidan kan witbier vara ganska läsk-ig även med alkohol. De söta honungs-pastillerna finns här med. Lite kryddor och citrus, men mest honung. En väldigt diskret beska finns i bakgrunden och balanserar. Rätt lätt kropp, men fullt godkänd med tanke på omständigheterna. Eftersmaken är söt. Åter honung, lite blommor, citrustoner och vitt formbröd.

Kolsyran är mild, de små bubblorna är friska. Vätskan är bara aningen kladdig.

Okej, jag ska vara ärlig: Trots att jag ärligt blev positivt överraskad av den här så är det ändå ingen öl jag kommer att köpa speciellt mycket av. Men för de som behöver/vill avstå från alkohol helt så är det ett välkommet tillskott till det här sortimentet.

Betyg: 3,65. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment, lanseringsdatum 15 juni 2011. Pris: 7,90 för 330 ml. Bäst före: 07-2012 (laser-etsat i flaskan, snyggt).

Bavaria Premium

Systembolaget ville till det fasta släppet i april 2011 nödvändigtvis ha in två lättare ljusa lager i 250 ml-flaskor. Det blev den spanska Ambar Especial, som jag recenserade här.

Och så den här holländaren: Bavaria Premium Beer. Ljus lager/tysk pilsner på 5% från Bavaria Brouwerij som importeras av Galatea. Ja, jag är övertygad om att det är samma öl som deras Beer och Pilsner.

Färgen är gul (6 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är kompakt och vitt. Inga skumrester blir kvar på glaset.

Doften är ren och lätt. Lite alkohol, aningar av blommig humle och vitt bröd.

Smaken startar men en frisk beska. Lite sötma och en del blommig tysk humle. Eftersmaken är ren med en beska som är större än jag väntat mig från en ljus industri-lager.

Kolsyran är lite kraftigare än medel, bubblorna medelstora. Vätskan är rätt så lätt.

Inte så pjåkig alls. Den här ölen har jag druckit tidigare; 2005 på burk då den fick 2 i betyg. Och så i vintras på fat då den fick 3,65 (länk). Jag är dock fortfarande tveksam över idén med 250 ml-flaskan.

Betyg: 3,3. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 8:90 för 250 ml. Bäst före: 06-2012.

Bavaria Pilsener

Den här drack jag på burk när den tillfälligtvis fanns på Systembolaget hösten 2005, betyget blev då föga övertygande 2.0.

Fast i lördags stack Bobo ett provglas till mig på De Klomp. ”Vi har fått in den här holländska lagern på fat. Den är förvånande god, prova!”. I går var det dags att prova ett helt glas.

Bavaria Pilsener är en ljus eurolager på 5.0% från Bavaria Brouwerij i Holland. Ja, Bayerska staten har varit på dem om namnet…

Färgen är gul (5-6 EBC), vätskan klar. Fingertjockt kompakt smutsvitt skum som snabbt faller ner till ett tjockt lock, lämnandes en hel del skumrester på glaset.

Doften är ren, maltig och lätt. En aning kalk, lite beska och en söt ton av hö.

Smaken är ren, frisk och okomplicerad. Lite mineraler och en lätt humlig ton av hö. Frisk ren eftersmak med viss växande beska och lite småkakor i slutet.

Medelstark kolsyra, medelstora bubblor. Vätskan är något lätt.

En ren och trevlig lager med lagom sötma, en riktig sommaröl.

Betyg: 3,6. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 59:00 för 500 ml.

La Trappe Witte Trappist

Jag har inget som helst minne av det, men jag recenserade La Trappe Witte Trappist redan för tre år sedan, då gav jag den 3,7 i betyg.

Jahapp.

Nå, det är fortfarande den enda wit-ölen som bryggs under överinseende av det enda holländska ölrelaterade trappistklostret La Trappe. De som brygger är Bierbrouwerij De Koningshoeven. Alkohol: 5,5%.

Färgen är ljust gul; vätskan är något grumlig (en liten jästfällning i flaskan). Det gigantiska skummet är luftigt och jämnt. Det sjunker långsamt utan att lämna mycket skumrester på glaset.

Doften är exotiskt fruktig, jag kommer att tänka på persika-aprikos-te. Lite bananskal, en lätt sötma, syrlig vetedeg/citronjuice, mild sötma och en del rena bittra toner.

Smaken är över huvud taget rätt lätt. De väntade tonerna av bananer och fruktgodis, lätt örtig bitterhet, en torr ton av bananskal och en rätt snäll vete-syrlighet. Lite mineraler, mjuk sötma, fruktestrar, och lite jäst i eftersmaken. Bananskal och lite alkohol i avslutnignen.

Kolsyran är lätt till medium, de små bubblorna mjuka. Vätskan är lätt men också lite krämig.

I den gamla recensionen skrev jag att jag upplevde den här allt för lätt och okryddad för att vara en bra wit. Och det har inte ändrat sig, möjligen tycker jag att den är snäppet tråkigare den här gången.

Betyg: 3,35. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 13:90 för 330 ml.

Strömsholms Biskop Kol

Gårdagskvällens första öl på De Klomp var svensk; Biskop Kol, en amerikansk stout på 5,1% från Strömsholms Brygghus.

Färgen är svart; det fingertjocka skummet är brunt.

Doften är torr med toner av kaffe. Lite sötma och aningar av mjölkchoklad. Lite råa lukter, men jag gillar det.

Smaken är såväl rå som lite tuff, till och med lite vass. Smak av havregryn och rågbröd. Syrliga toner och en rätt svag kropp. Jag hittade toner av grädde/gräddfil i eftersmaken, liksom en växande neutral beska. Aningar av jäst och alkohol i avslutningen.

Kolsyran är stark. För stark faktiskt, de medelstora bubblorna blir vassa i munnen.

En trevlig om en lite enkel stout som delvis förstörs av den kraftiga kolsyran.

Betyg: 3,05. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 79:00 för 500 ml.

Urthel Hibernus Quentum

Få se om besvikelsen från kastanjeölet kan åtgärdas av en holländsk tripel? Jo, när historikerna kommer att nedteckna mitt liv kommer hösten 2009 att rubriceras ”tiden då Magnus Bark återupptäckte tripeln”.

De Leyerth Brouwerijen är ännu ett av dessa fantombryggerier som utvecklar sina recept själva men som sedan låter andra sköta själva bryggandet. Deras öl, klassiska belgare allesammans, säljs under varumärket Urthel och bryggs för tillfället av De Koningshoeven, mest kända för att göra det Nederländska trappistölet La Trappe. Detta i sin tur… Öhhh… Var var jag?

Det var någon öl som skulle recenseras. Den heter Hibernus Quentum och är på 9%.

Färgen är djupt gul med en aning guld, vätskan är klar. Det stora skummet sjunker efter en stund ner till en två fingrar tjock skumkrona lämnandes tjocka skumrester på glaset.

Doften innehåller mer humle än vad jag väntat mig av en belgare, det känns mer som en tjeckisk pils. Lite söta fruktiga toner, aningar av kola, gröna äpplen och apelsinskal. Och en del alkohol.

Smaken är humlad och söt. Lite anonyma fruktiga toner och en hel del alkohol. Det är något lätt konstigt med bitterheten; en kraftig metallisk bismak kommer och går innan den försvinner för att ge plats åt en jordig lite övermogen smak. Kroppen är ganska tunn. Sötman försvinner iväg ganska fort, eftersmaken är ganska mild med torkade äppelringar, mineraler och lite lätta bittra toner. Vetemjöl i avslutningen.

Kolsyran är medel till stark, bubblorna små. Vätskan är tunn till medel.

Håhå jaja. Lite för mycket humle gjorde den här för obalanserad för mig. Och inte passade den till mörk choklad heller.

Betyg: 3,1. Tillgänglighet: Tillfällig nyhet september 2009. Just nu finns 745 flaskor kvar i butikerna. Pris: 29:90 för 330 ml.

Budels Witte Parel

En holländsk witbier från Budelse Brouwerij som heter Witte Parel och är på 5%. Kan det vara något? Tydligen tyckte De Klomp det som tagit in den.

Vätskan är mycket grumlig, färgen är geige-orange. Den ser faktiskt lite smutsig ut. Skummet är fingertjockt och varmvitt. Det sjunker snabbt ner lämnandes massor av rester på glaset.

Doften är söt-syrlig och halvfrisk (finns det ordet?). Lite söt citrus och fin jäst. Fast är den inte lite tunn?

Smaken är söt och och avrundad, lite som en gammaldags läsk. Blandade frukter och milda kryddor. Lite jäst. Eftersmaken är krämig med söta malt-vete-toner och kryddnejlikor.

Kolsyran är mild, vätskan är tjock och kladdig. Glaset kändes nästan som om någon kladdat tapetklister på det.

För mig ska en witbier vara frisk och uppfriskande. Den här var snarare tung och lite jobbig.

Betyg: 2,8. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 62:00 för 400 ml.

Amstel Lager

I hotellrummets minibar fanns två sorters öl: Castle Lager och Amstel Lager. Den ena för 15 ZAR, den andra för 17 ZAR - samma priser som i restaurangen.

Castle Lager är Sydafrikas, och SAB-delen av SABMillers, mest kända varumärke och som jag förstått det deras mest säljande öl. Fast den recenserade jag redan för två år sedan när den tillfälligt fanns på Systembolaget (betyg 2,2 recensionslänk) så den fick stå kvar.

Amstel Lager är en ljus eurolager på 4,9% och "originalbryggeriet" är Amstel Brouverij i Nederländerna. Enligt ettiketten är denna flaska licensbryggd, men det går inte att utläsa var. Lite mer surf-forskning visar att Amstel under 2007 plötsligt avbröt samarbetet med South African Breweries. Ett nytt eget licensbryggeri skulle bryggas och under tiden skulle marknaden förses med öl från andra licensbryggerier främst i Europa. Det hela verkar rätt rörigt.

Färgen är ljust guld, det fina vita skummet är fingertjockt. En hel del skumrester blir kvar på glaset.

Doften är söt och blommig med en frisk humlebeska.

Smaken är brödig med en lätt sötma och en frisk krispig bitterhet som ändå är ganska mild. Eftersmaken är frisk med lite det och en behaglig beska (med en nyans av mint?)

Kolsyran är kraftig och frisk, vätskan är len för att vara en eurolager.

En kompetent gjord tolkning av stilen. Betyget blir då 3,9. Kanske lite färgat av vad jag annars druckit senaste tiden, men i alla fall. Tillgänglighet: Finns i Systembolagets fasta sortiment.

Grolsch Premium Lager

Häromveckan insåg jag att jag inte recenserat Grolsch Premium Lager från Holländska Grolsch Bierbrouwerij, men det gick ju snabbt att rätta till. Det här är en nederländsk eurolager på 5%, en gång i tiden mest känd i Sverige för flaskorna med patentkork.

Färgen är halmgul, det två figrar tjocka vita skummet lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är lätt syrlig med blommiga toner. Jag noterade vitt bröd, örter, kalk och lite jäst.

Smaken är frisk med lätt malt, antydningar av buljong. Över huvud taget är smakerna rena och ganska klara. Hittade lite svaga drag av mineraler och smör. Bra beska, lite starkare än vad jag skulle kalla "medium". Eftersmaken är lätt frisk med en ganska lång ren bitterhet och blommig humle.

Kolsyran är medelstark liksom vätskan som är medel-len i munnen.

Kort sagt en trevlig törstsläckare med lite mer bitterhet och mindre sötma än jämförbara macro-lager. Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Tillhör Systembolagets fasta sortiment.

Heineken Lager Beer

Jag inser nu att jag inte recenserat någon öl från Nederländerna i bloggen, och Heineken Lager Beer från Heineken Nederland är väl en lämplig kandidat eftersom den är den mest sålda och den jag har hemma. På flaska fick den för ett drygt år sedan det måttligt imponerande betyget 2,85. Hur gillar jag den på burk?

Färgen är gul med en liten aning guld. Det låga skummet är vitt och kompakt. Minimal mängd flor.

Doften är ganska stark för en ljus eurolager: Lite söta toner av orostad malt, en hel del jäst och en lätt torr bitterhet. En aning honung?

Smaken är frisk och ren med en intressant bakgrundston av karamelliserat socker och en torr brödighet. Lite antydingar av jäst och en mild klar kvardröjande bitterhet. Eftersaken är sött bitter-sur med en jästig ton av franskbröd. Avslutningen har en nyasns av honung.

Kolsyran är medelstark, medelstora bubblor. Vätskan är aningen len.

Inte en speciellt komplex öl, men ändå ren och snygg och riktigt lättdrucken. Jag har druckit betydligt sämre öl i den här stilen. Betyg: 3,3.