Tree Kelowna Pilsner

Den andra och sista burken öl som min vän Björn tog med sig från västra Kanada är Kelowna Pilsner, en tysk pilsner på 4,8% bryggd av Tree Brewing i Kelowna, British Columbia.

Färgen är halmgul, vätskan blir en aning disig när den hälls upp men det går över. Det stora vita kompakta skummet sjunker långsamt och lämnar en del skumrester på glaset.

Doften är medelstark och det finns i den en lätt fruktig ton. Mineraler, kryddor och hö vilket brukar innebära tysk/tjeckisk ädelhumle. Jag hittar också lite sötma i bakgrunden.

Smaken är mjuk och balanserad. Låg beska. Å ena sidan är den rätt mild, å andra sidan saknar den inte en givande komplexitet. Jag hittar toner av gräs och halm och vitt bröd. Eftersmaken har en del humletoner utan att vara speciellt besk. Kryddor, en aning salt och söt malt. Den försvinner iväg snyggt.

En behaglig törstsläckare som får mig att tänka både på de tyska ”Gold”-ölen och svenska Landsort Lager.

Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Gåva från Kanada. Pris: Okänt, 500 ml burk.

Tree Thirsty Beaver Amber Ale

En vän till mig var i somras över på en släktträff i västra Kanada. Och dessutom köpte han med sig ett par burkar öl till mig. Snällt.

Den första blir Thirsty Beaver Amber Ale, en amerikansk amber ale på 5% från Tree Brewing Company som ligger i Kelowna, British Columbia.

Färgen är bärnsten med lite rött, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är luftigt och varmvitt. Det sjunker snabbt och lämnar lite rester på glaset.

Doften är medel-besk med friska toner av knäck och smörkola. Humletoner av beska örter och gräs. Den är rätt torr.

Smaken är ganska lätt med en fin mix av gräs/hö/blommor och söt knäck/nötter. Eftersmaken är kort och småsöt med toner av torkad frukt, mossa och biffbuljong.

Kolsyran är frisk med små kortlivade bubblor. Vätskan är medelmjuk.

En respektabel amber/red ale med en småskum smak av skogsmossa i eftersmaken. Som dessutom är nämnd på listan ”Världens bästa namn på öl”!

Betyg: 3,45. Tillgänglighet: Gåva. Pris: Okänt för 500 ml burk.

Unibroue La Terrible

Som en liten avvikelse från den rad av nya öl från Systembolaget som passerat revy på bloggen kommer här en åter-recension av ett öl jag gav 4,1 under hösten 2006: La Terrible, en belgisk stark mörk ale från Quibec-bryggeriet Unibroue på 10,5%. Den har ingen datumstämpel på flaskan, men korken är märkt 0501, så jag tror att den är 5 år och några månader gammal.

Färgen är mycket mörkt brun, nästan svart med en nyans av vinrött. Det mycket låga varmvita skummet försvinner nästan omgående.

Doften är söt-syrlig med lite jordighet och komplexa toner av körsbär, plommon, kaffe, torrt starkvin och en aning alkohol. Massor av konserverade och färska körsbär, faktiskt. Det finns också en sur-syrlig lambic-liknande ton i bakgrunden.

Smaken är fruktig, men framför allt väldigt, väldigt torr - det är uppenbart att jästen i flaskan gjort sitt jobb. Det finns en kraftig ton av körsbär och kinesiskt svart körsbärste. Lätta jordiga toner, aningar av milt kaffe och lite rostad malt. Liten kropp. Eftersmaken är även den mycket torr med toner av körsbärs-essens, mördegskakor och en klar ton av Coca-Cola. Lite alkohol i avslutningen.

Kolsyran är kraftig, men de små vassa bubblorna dör ut snabbt. Vätskan är lite lätt.

När jag då, hösten 2006, recenserade denna öl noterade jag toner av russin, starkvin och en fin sötma.

Man kan konstatera att ölen utvecklats på ett delvis förutsägbart sätt: Jästen i flaskan har jäst bort all sötma, och i stället har kolsyran ökat och nästan blivit stickig.

Det är väl en fråga om smak, men jag tycker nog att den här flaskan passerat sin topp, den är lite för torr för att vara helt njutbar. Vilket kanske kan bero på att mitt skafferi varierar temperaturmässigt lite för mycket för att vara lämpat för långtidslagring. Om man ska tro på mina betyg är det en ungefär lika bra öl, men en helt annan öl än då. Jätteintressant.

Betyg: 4,05. Tillgänglighet: Slutsåld sedan 5 år tillbaka. Pris: Minns inte, flaskan är på 750 ml.

Brasserie Dieu Du Ciel! Rigor Mortis

Många quadrupel de senaste veckorna. Den här är från Quebec; Rigor Mortis från Brasserie Dieu Du Ciel!, den ligger på 10,5%. Efter den här blåsiga vinterdagen med julbordslunch behöver jag en sån här!

Färgen är brun, det fingertjocka benvita skummet lämnar lite skumrester på glaset.

Doften är helt klart i den belgiska skolan: Jäst, farinsocker, kryddor, torkad frukt, lite syrlighet och en aning av färska plommon. Aningen för neutral för en quad, tycker jag nog.

Smaken är dock starkare: Mogna mjuka smaker av torkade aprikoser, russin och mogna äpplen. Lite bittra toner liksom en del jäst. Fruktiga estrar blandar sig med kemiska fenoler (terpentin, oljefärger). Eftersmaken är söt med torra toner av russin och aprikoser. Lite bittra rena bakgrundssmaker liksom en aning alkohol.

Kolsyran är ganska stark med starka bubblor. Vätskan är relativt lätt och lite kladdig.

En klart kompetent quadrupel. Bra hantverk, fast inte överväldigande.

Betyg: 3,55. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter december 2009 (just nu i lager: 879 flaskor). Pris: 34:90 för 341 ml.

Brasserie Dieu Du Ciel! Péché Mortel

Mjahapp… Vad ska jag göra nu då? Det finns lite att välja på. Sammanställa notiserna. Sätta upp den sista undersökningen i den här jätteomgången. Skriva in någon av de två recensioner jag har i ett block framför mig.

Men ni som sett på rubriken och bilden fattar att jag i stället öppnar en öl.

Den här har jag en del förväntningar på, ty när en bunt flasköl dök upp på De Klomp från kanadensiska Brasserie Dieu Du Ciel! så var det en av dem som jag ville prova. Men det blev inte av då och någon kväll senare så hade just den sålt slut: Den kaffesmaksatta imperial stouten Péché Mortel. Alkoholhalten är 9,5%.

Men nu sålde Systembolaget flaskor, så jag köpte på mig ett par.

Färgen är kolsvart, vätskan är tjock och påminner mer om en söt likör än om en öl. Två fingrar högt varmbrunt kompakt skum. Nästan inga skumrester på glaset.

Den starka doften är torr med massiva rostade nästan brända toner. Massor av fin kaffelukt. Lite smörkola och gummi, aningar av mandel och alkohol.

Smaken är intensiv med massor av rostade toner, såväl svart kaffe/espresso som svart malt. En snabbt passerande smak av mandelkakor och kakao. Söta aningar av småkakor och karamelliserat socker. Eftersmaken har en värmande mjuk alkoholsmak, en elegant ren krispig bitterhet, smak av espresso och bittra färska örter. Smakerna är genomgående mycket väl balanserade och sammanhållna.

Kolsyran är mild med få och små bubblor. Vätskan är tjock, nästan redd, lite kladdig och mycket len.

Bra. Men är det den bästa kaffeöl jag druckit? Ja, på sätt och vis. Bland de stora och starka är det en klar favorit, men om man i stället vill ha något mindre alkoholpackat (inte för att alkoholen märks) så blir det svårare: Nils Oscar Coffee Stout är ju bra. Men frågan är om inte Dark Star Espresso Stout är lite bättre (jag har druckit den efter den recensionen och skulle lägga betyget högre nu)? Fast de är svåra att jämföra. Frågan är om det ens är viktigt, det här är bra öl alla tre.

Betyg: 4,35. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter december 2009, i detta nu finns 1.226 flaskor kvar i butikerna. Pris: 34:40 för 341 ml.

Dieu Du Ciel Solstice d'hiver

Jag hade ju i veckan funderat på att dricka den här exakt vid vintersolståndet 12:10 idag. Men så insåg att jag nog inte ville ha öl då, trots att den är specialgjord för (och döpt efter) dagens dag.

Det kanadensiska (Québec-iska) bryggpuben Brasserie Dieu Du Ciel! har bryggt Solice d'hiver, en amerikansk barleywine på 9,8%. Tolkar jag etiketten rätt är den här från batch 2, 2008. Det känns lite häftigt att Wicked Wine lyckats få hit den.

Färgen är mycket mörkt varmt brun, vätskan är så gott som klar (efterjäst på flaskan). Det ljusbruna skummet faller långsamt ner till ett lager med en tjock ring utan att lämna några spår på glaset.

Doften är mycket maltig med de väntade tonerna av Madeira, nätter, marsipan, rökt kött, russin och torkad frukt. Lite alkohol, men inget som indikerar den här styrkan.

Smaken är väldigt... Vad säger man? Sofistikerad? Massor av malt med söta toner av farinsocker, mörkt bröd, russin, torkade äpplen, toffee och lite smör. Eftersmaken är lätt bitter med lite efterföljande sötma, torkade frukter, karamelliserat socker och fruktgodis. Bitterheten är oväntat rakt-på-sak, men den balanserar alla de söta tonerna bra.

Kolsyran är mild, samtidigt som bubblorna är friska och medelstora. Vätskan är aningen tjock.

Ingen dålig öl. Men ändå, förväntningarna på en mikrobryggd barleywine måste vara höga: Här finns inget som håller emot att göra en riktigt elegant öl som tar ut svängarna. Men det gör den inte. Bra, trevlig men inte så mycket mer. Man borde kunnat göra mer med humlen... Betyget blir därför "bara" 3,75. Tillgänglighet: Systembolagets julsortiment.

Bonus: Smaken gifte sig väldigt väl med Schweizernöt-choklad.