Tiny Rebel Mojito Sour

Bild: Tiny Rebel

Folkölsdags! Den här gången blir det en berliner weisse som kryddats med kaffir-lime och pepparmintblad. Jo, det blir en  Mojito Sour. Tiny Rebel Brewing Co. är bryggeriet och styrkan 3,5 %.

Färgen är ljust gul, vätskan lätt disig. Det låga vita skummet försvinner snabbt iväg utan att lämna några spår efter sig på glaset.
På flaskans botten finns det rejält med sediment-partiklar. 

Doften är söt-syrlig-kryddig med toner av lime, citronskal, färska örter, pepparmint-tuggummi och orientaliska kryddor. Det finns en märklig ton som drar åt klor i bakgrunden.

Smaken startar syrligt och friskt med kryddor, citrusskal, lagerblad, basilika och kryddpeppar. Den är rätt så torr. Lätt kropp. Passerande jordiga toner och växande kylande mint i eftersmaken såväl som färska örtkryddor. Avslutningen har toner av limeskal och lite pepparmintgodis.

Kolsyran är kraftig, de små friska bubblorna är kortlivade. Vätskan är lätt och aningen sträv.

En märklig öl, givetvis. Men smakerna är balanserade och det blir aldrig konstgjort eller för mycket. Snarare hade de nog kunnat dra på ytterligare med kryddorna för att få den ännu mer lik drinken.

Betyg: Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: Gåva. Bäst före: 03 07 2018 (batch 142).

Celt Iron-Age - igen

Ibland får jag reaktioner på det jag skriver. Sällan är det de man förutser ska komma. Som när jag sent 2012 recenserade Iron-Age, en engelsk red ale på 3,5 % från Celt Expericence i Wales (recensionslänk).

Jag tyckte att den var lite kantig och småtråkig och gav då 2,9 i betyg (2,92 med dagens viktning). Efter det har det kommit en sakta växande ström av kommentarer på bloggen, men också några mail, som påpekade att den minsann var jättegod och att jag Hade Fel.

För mig är det så nära en läsarstorm som jag kommit. Lite har jag funderar på varför just den här folkölen engagerat.

I vilket fall bestämde jag mig för att köpa hem en ny flaska och se om bryggeriet utvecklat sig, eller om jag faktiskt bara hade otur med just den flaskan (vilket är illa nog). Men så har de i stället blivit uppdruckna till någon middag. Så icke denna gång!

Färgen är röd-orange-brun, vätskan är grumlig. Det två fingrar höga vita skummet sjunker ner till ett tunt lock, lite rester blir kvar på glaset.

Doften har toner av hö, torkade blommor och farinsocker. Röda bär och fuktig jord i bakgrunden, liksom fruktiga engelska jäst-estrar.

Smaken startar oväntat besk-surt. Torkade frukter och lite karamellsötma. Blommig humle, hö och gräs. Medelstor kropp. Eftersmaken är ganska jordig med vass/sträv medelstor beska. Citrongräs, lime och blommiga toner. Avslutningen är sträv med torkade aprikoser och citronjuice.

Kolsyran är mild; de många små bubblorna är skarpa. Vätskan är sträv.

Inte bra… Betydligt sämre nu än 2012, faktiskt.

Betyg: 2,2 2,44. Tillgänglighet: Dagligvaruhanden. Pris: 24:90 för 500 ml. Bäst före: 07 2017.

Celt Nadolig Rare

Andra ölen jag dricker från Wales-bryggeriet Celt Experience (den första var folkalen Iron-Age, recension) är den första som komit till Systembolaget: Nadloig Rare. Det är en walesisk pale ale på 5 %.

Färgen är mässing (15 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är gul-beige. Det sjunker långsamt och lämnar en hel del rester efter sig.

Doften är mild. Lite pale ale-malt, torkade blommor och eningar av jord.

Smaken är… den känns trött på något sätt. Ganska kraftig beska för stilen som efter en stund blir något vass, kanske till och med syrlig. Någon sötma från malten, som åter känns trött och dammig. Medelstor kropp. Eftersmaken är besk, närmast som en engelsk IPA, lite alkohol och torkade frukter. Avslutningen har en citronlik beska och en aning läder.

Kolsyran är medel till stark, de medelstora bubblorna något vassa. Vätskan är medelmjuk.

Jag vet inte, det är något gammalt och instängt över den här. Kan det vara så att den lokala humle de använt inte är så lämpad för den humle-filtrering (hop rocket?) som etiketten pratar om. Den känns mest som en oinspirerad engelsk IPA som fått ligga för mycket.

Recension #1.800. Akta er tickers, snart är jag ikapp!

Betyg: 2,28. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment julen 2012 (lagerstatus). Pris: 23:70 för 400 ml. Bäst före: 01 12 13.

Celt Iron-Age

Min första öl från Wales? Ja, det verkar faktiskt så. En folköl dessutom. Som stått på tok för länge i skafferiet.

The Celtic Experience är ett mindre bryggeri, grundat 2007. På deras hemsida skriver de en del om den historiska kopplingen i deras öl och de keltiska folkslagens ölbryggning. När jag tittar igenom deras öllista så verkar de snarast vara ett rätt så traditionellt brittiskt/engelskt bryggeri som i några öl har vågat sig på nya världens humle.

En av dessa har alltså kommit in i den svenska dagligvarugandeln, en engelsk bitter på 3,5 % kallad Iron-Age. Varken på siten eller flaskan står det egentligen något mer än det mest rudimentära om ölen.

Färgen är bärnsten-koppar (30 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är kompakt och gulaktigt. Inga rester på glaset. 

Doften är mild och maltig. Lite blommiga beska toner. Kex, honung och karamell.

Smaken är något torr, torrare än väntat för stilen. Toner av röd/brun malt: Kex, toffee, torkade aprikoser, mogna plommon. Medel till lätt kropp. Beskan växer i eftersmaken, men den för också med sig metalliska toner. Mer av de torkade frukterna och en aningen syrlig fruktighet som påminner mig om den blandade sylt som min mormor brukade koka med en mix av plommon, rabarber och krusbär. Avslutningen är fruktig med hö och mineraler/kalk.

Kolsyran är kraftig, men de stora bubblorna är rätt kortlivade. Vätskan är lätt till medel, den blir dock nästan påträngande torr i slutet.

Den här får mig att tänka på de bitters som kom hit från Shepherd Neame på nittiotalet, som Kent's Best och Master Brew. De har nog använt snarlik jäst… Fast den här var inte lika bra som de.

Betyg: 2,9. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 22:90 för 500 ml.  Bäst före: 24.09.2013.