Garage Project Pernicious Weed

Då tar jag och recenserar den fjärde och sista ölen från Nyzeeländska bryggeriet Garage Projects kartong ”Kiwi Hop Mixed Can Pack”: Den tyngre alen är en DIPA humlad med Nelson Sauvin och Rakau på 8 %; Pernicious Weed.

Färgen är orange-bärnsten, vätskan är grumlig. Det två fingrar höga skummet (luftigt, varmvitt) sjunker ner och lämnar en del rester efter sig.

Doften har tydliga toner av nya världens humle: Citrusskal, kåda, gummi, citronjuice och apelsinmarmelad.

Smaken har en påträngande aggressiv beska med massor av syrlig-beska citrustoner. En tjock marmelad-sötma och växande värmande alkohol. Medel till stor kropp. Eftersmaken är även den humledominerad med tydlig alkohol, citron/lime, syrligt godis och en aning oljefärg. Avslutningen är besk med viss alkohol.

Kolsyran är medelkraftig, de få medelstora bubblorna är kortlivade. Vätskan är tjock och lite kladdig.

En gammaldags DIPA, där beskan står i fokus till skillnad mot den nu trendiga juice-IPA-stilen. Det blir tidvis för mycket, och jag tror att den här hade vunnit på lite mer aromhumle.

Betyg: 3,59. Tillgänglighet: Som en del av ett mixpack, Systembolagets fasta sortiment sedan juni 2016. Pris: 95:60 för 4×330 ml. Bäst före: 03/03/17.

Garage Project Hakituri

Tredje ölen från Nyzeeländska Garage Projects fyrpack öl är den lättare lagern: En pilsner med nya världens humle på 5,4 % döpt till Hakitiru.

Färgen är ljust guld, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är vitt och två fingrar högt, och det sjunker långsamt lämnades en del rester på glaset.

Doften är lätt med söta toner av långfranska och en aning fruktgodis.

Smaken är likaså lätt. Franskbröd, vetedeg, gammaldags fruktgodis (Nickel). Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken är något sötare med viss ren beska, tjock sötma och lätta citrustoner. Avslutningen är något sträv med lite apelsintoner.

Kolsyran är lätt, de många små bubblorna friska. Vätskan är medelmjuk.

En väldigt lätt öl. Jag hade väntat mig mer humle och mer… mer för en öl på 5,4 %.

Burken är dock lite intressant, eftersom det är en metallfärgad burk med en påklistrad plastetikett. Ett hinder från att små bryggerier har kunnat använda burkar har dels varit att förpackningsmaskinerna varit stora och dyra (något som lösts av företag som CASK), men ett annat har varit det grafiska trycket på burkarna, en process som varit optimerad för riktigt stora serier. Genom att använda självhäftande etiketter så har även det problemet lösts. 

Betyg: 3,12. Tillgänglighet: Som en del av ett mixpack, Systembolagets fasta sortiment sedan juni 2016. Pris: 95:60 för 4×330 ml. Bäst före: 04/03/17.

Garage Project Hops On Pionte

Igår: Den lättare ale-varianten från Garage Project-mixpacket ”Kiwi Hop Mixed Can Pack”. Ikväll: Den kraftigare lagern. Hops On Pointe är en imperial pilsner på 6,7 % bryggd med tysk malt, Nelson Sauvin och champagnejäst.

Det skulle alltså kunna finnas likheter med Omnipollo Leon, men jag kan redan nu avslöja att de är rätt små i verkligheten.

Färgen är pilsnergul, vätskan har viss köldgrumling.

Den avrundade doften är mjuk med viss pilsnermalt, citronskal och grapefruktig humle. Vitt vin och gummi i bakgrunden.

Smaken startar beskt med passerande spannmål-sötma. Lite grapefruktskal och gröna bananer. Medelstor kropp. Eftersmaken har växande ren alkohol, syrliga citrusfrukter och italiensk citronlikör. Det korta slutet är besk-sött.

Kolsyran är kraftig, de många små bubblorna är långlivade. Vätskan är något kladdig.

En rätt kraftig ljus öl bryggd med pilsnermalt, nya världens humle och champagenjäst. Jag borde gilla den, men den säger mig liksom ingenting. Jag tittar på datummärkningen och misstänker att ölen i den här burkan är omkring ett halvt år gammal. Det kan ha med saken att göra.

Betyg: 3,15. Tillgänglighet: Som en del av ett mixpack, Systembolagets fasta sortiment sedan juni 2016. Pris: 95:60 för 4×330 ml. Bäst före: 01/03/17.

Garage Project Hāpi Daze

Tidigare i somras kom en liten låda med fyra öl från Nyzeeländska bryggeriet Garage Project kallat ”Kiwi Hop Mixed Can Pack”. Här finns två ale och två lager, en tyngre och en lättare.

Jag börjar med den lättare alen, en ”Pacific Pale Ale” på 4,6 % benämnd Hāpi Daze.

Den klara vätskan är djupt guldfärgad, det två finger höga skummet kompakt och varmvitt. Ett tunt lock och lite rester på glaset blir kvar när det sakta sjunkit ned.

Doften är ganska lätt, men det finns ändå tydliga besksura citrustoner, lite parfym och vitt vin. En oväntad aning av tjära i bakgrunden.

Smaken är torr med viss beska. Passerande toner av fruktsötma, vitt vin, omogen frukt och lime. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken är lätt med syrliga citrusfrukter och ren lätt beska. Avslutningen är kort med balanserad ren beska.

Kolsyran är medelstark; de många små bubblorna är friska och långlivade. Vätskan är lätt och något sträv.

En lätt och torr öl som… Jag kan inte riktigt sätta fingret. Det är inget fel på den, men det är ändå något som saknas. 

Och så är det det där med mixpack i det fasta sortimentet. Jag förstår inte konceptet. Det typiska måste väl ändå vara att man köper 1 låda för att testa de olika ölen?

Betyg: 3,16. Tillgänglighet: Som en del av ett mixpack, Systembolagets fasta sortiment sedan juni 2016. Pris: 95:60 för 4×330 ml. Bäst före: 16/02/17.

Viking Grace + Monteith's IPA

Färden tillbaka från Åbo skedde med resans huvudsyfte: Viking Grace.

Och jodå, även ur ett öldrickarperspektiv märktes det att Viking Line satsat lite extra på den här färjan: Öl hade en egen kort lista i vinlistan, men fortfarande bara vin som dryckeskombination.

Någon ”engelsk pub” fanns inte, i stället var det rock-stället i Rockmore Bar som ölsortimentet var större. Fast förutom rockvideorna och mågot högre volym på bakgrundsmusiken var det väl samma lika. 

Jo: Lite irriterad blev jag när mängden intressant öl i den enorma (1.500 m²) tax free-butiken var minimalt. Det roligaste som fanns var en reklampryl där man kunde lära sig att vinkla glaset för att fylla det från ett Heineken-partyfat.

Det betydde inte att det inte fanns intressant öl att köpa med sig, i stort sett alla öl som fanns i baren fanns också att köpa hem i 6-pack:

Monteith's IPA provades. Denna IPA från Nyzeeländska Monteith's från  på 5,5 % och 35 IBU verkade vara det intressantaste icke-belgiska.

Tyvärr var den inte speciellt… intressant. Beskan var så låg att den Sierra Nevada Pale Ale jag druckit till maten var märkbart beskare. Och hade tydligare humlekaraktär. Den här var mest… Tråkig. Maltbasen påminde mest om en bayersk lager och humlebeskan försvann iväg direkt.

Skissbetyg: 3.

Epic Armageddon

Halvlitersflaskan.

Till middagen blev det en flaska amerikansk IPA från Nyzeeländska bryggeriet Epic. Armageddon ligger på 6,7 % och är helt klart en öl i östkustskolan: Den bygger nästan lika mycket på den karamelliga maltsötman som med blommigt beska humlen. Avslutningen är sött fruktig med en trevlig beska.

En trevlig öl, stor men inte aggressiv. För två år sedan gav jag den 3,95 och någonstans där hör den hemma. Den kom in i tillsvidaresortimentet 1 mars, och en 330 ml flaska kostar 22:90 (denna flaska var ett varuprov).

Steinlager Pure

Tja, det blir väl en recension i kväll. I alla fall.

Steinlager Pure är en ljus eurolager som nog hämtat en del inspiration från de amerikanska råfrukts-lagerölen. Den har en alkoholhalt på 5 % och kommer från Nyzeeländska bryggeriet New Zeeland Breweries.

Största skälet till att den kom in i Systembolagets sortiment är nog att den kommer i en långsmal ”slim can”, något som Systembolaget för ett år sedan spådde skulle bli trendigt i år.

Det uppstår ett fräsande ljud när jag häller upp ölen i glaset. Den klara vätskan är halmgul (5 EBC), det två fingrar höga skummet är kompakt och vitt. Det håller sig kvar ett tag men lämnar inga rester på glaset efter sig.

Doften är lätt och ren, den består mest av pilsnermalt-toner, lite franskbröd och aningar av alkohol och blommor. Det finns en aning jord i bakgrunden.

 Smaken är mycket lätt, speciellt när den är sval och den känns lite tunn i största allmänhet. Ren sötma, aningar av vitt bröd. Lätt kropp. Viss beska i eftersmaken, såväl som en ren sötma och en aning av jord. Värmande alkohol och lite gröna bär i slutet.

Kolsyran är kraftig, men de små bubblorna är kortlivade. Vätskan är lätt men inte blaskig.

Tja… Ren. Nästan tunn. Inte speciellt spännande. Men det är väl inte meningen med den här heller? Lite trist med en där jordigheten. I nästan alla andra öl hade den aldrig gått att notera, men här finns det ingenting att gömma sig bakom.

Betyg: 2,95. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan 1 oktober 2012. Pris: 12:50 för 300 ml (+ 1:00 i pant). Bäst före: 260313.

Epic Mayhem

En öl till från Nyzeeländska Epic Brewing Company: Mayhem, de klassar den själva som en ”American-Style Strong Pale Ale” på 35 BU och 6,2%. Texten på etiketten lovar en hel del:

This isn't your ordinary beer de jour. It is so packed with hop-fuelled flavour and aroma that it will invigorate even the hardest hop-head. Brewed as our special festival beer, only available for a limted time. mayhem will alter your beer reality forever. Enjoy this road to hoppyness with caution.

Doften är humlig med en hel del jordiga och mustiga citrustoner. Mer citron än grapefrukt, dock. Lite metall, skysås, spannmål och frukostflingor. Medel till stark beska med aningen kemiska toner. Den känns aningen tung och tjock.

Färgen är bärnsten (26 EBC); vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är ljus-beige och kompakt. Det sjunker långsamt ner och lämnar lite skumrester på glaset.

Smaken är torr och medelbesk. De torra blommiga humletonerna får mig faktiskt mer att tänka på Storbritannien än USA. Smakerna är genomgående något reserverade, men på samma gång är de rena, mycket balanserade och de jobbar bra ihop. Liet alkohol, torkade frukter och en medelstor beska i eftersmaken, såväl som en lätt metallisk ton.

Kolsyran är stark, men inte speciellt långvarig. Bubblorna är små. Vätskan är torr och lätt.

En ”American Strong Pale Ale”? Knappast. Skulle någon i stället klassat den som en modern torrhumlad engelsk IPA skulle jag protesterat mindre. En ganska bra sådan dessutom. Lite roligt är att de marknadsför den son en engångsbryggd/begränsad upplaga samtidigt som de uppenbart fått priser för den under 5 år.

Betyg: 3,35. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter 1 mars 2001 (lagerstatus). Pris: 36:50 för 500 ml. Bäst före: 24.11.11.

Epic Thornbridge Stout

Månadens andra öl från Nyzeeländska Epic Brewing Company är en engelsk stout på 6,8% som de bryggt tillsammans med bryggaren från engelska Thornbridge Brewery: Epic Thornbridge Stout. De kallar den själva för ”Vintage Ale 2010” på etiketten, så jag antar att den går att lagra ett tag.

Doften är gräddig och rostad med vissa humliga och milt beska toner. Kaffe, hasselnötter, mörk choklad och aningar av kryddor som kryddpeppar och muskot. Torra toner av starkvin, cocktailbär och lite ren alkohol i bakgrunden. Den luktar lite som en mix av en stout och dess storebror Russian Imperial Stout.

Färgen är svart med en mycket mörkt brun kant (95 EBC), vätskan är klar. Det vackert varmbruna skummet är först fyra fingrar högt, det sjunker långsamt ner utan att lämna så mycket rester på glaset och avslutas i en tunt lock på ölet.

Smaken är halvsöt, maltig och full av eleganta mjuka smaker. Milt kaffe, rostad malt, en lätt syrlig spannmålsaktig smak, havrekakor, kakao, gröt och en mild beska med ytterst försiktiga citrustoner. Eftersmaken är halvtorr med massor av rostade toner, lite sälta och kaffe-karameller. Avslutningen är torr med en långsamt växande beska och choklad.

Kolsyran är medelstark, de lätta bubblorna små. Vätskan är relativt lätt.

En mycket behaglig öl med en intressant twist: Jag skulle nog klassificera den som 70% engelsk stout och 30% amerikansk stout om den möjligheten hade funnits. Mitt största problem med den här är att den borde vara kraftigare i kropp och smak för sina 6,8%: Hade jag blindprovat den hade jag gissat på strax över 5%. Bra, men hade kunnat ge mer!

Betyg: 3,7. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva tillfälliga sortiment februari 2011 (lagerstatus). Pris: 37:50 för 500 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 07.12.11 (gick i princip bara att läsa på en tom flaska).

Epic Armageddon IPA

Ölen jag mumlade om för en vecka sedan (länk): Armageddon I.P.A. från Nyzeeländska Epic Brewing Company. Det är en amerikansk IPA på 6,66%.

Doften är fruktig och besk. Apelsiner, grapefrukt, aprikoser, bittra örter (nässlor?), tallbarr, sött fruktgodis. Aningar av vallmofrö, Eau de Cologne och rosor. Snygg.

Färgen är guld (20 EBC) med en aning bärnsten. Vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är varmvitt och kompakt, Det sjunker snabbt och lämnar lite skumrester på glaset.

Smaken är söt med blommig med parfymerade toner. En fin frisk uppfriskande beska dyker upp liksom humliga smaker av citrusfrukter, tallbarr, färskhyvlat virke och syrliga fruktkarameller. Aningar av kiwi och lime. Eftersmaken är mer humlad är besk med torra toner av gröna bananer, syrliga karameller, äppelkart och grapefruktskal. Det finns en del maltiga toner (speciellt aningar av karamellmalt) men de är bara där för att balansera humlen. Avslutningen är elegant med lite torkade frukter och bananskal.

Kolsyran är kraftig, de stora bubblorna friska. Vätskan är något lätt för stilen.

En kvalitets-Amerikansk-IPA med friska toner. Å andra sidan verkar jag jämfört med andra bloggare och recensenter oförmögen att skulja en färsk IPA från en antik (vill minnas att någon kollat med Galatea, och den här är bryggd i december 2010). Nå, jag skulle gärna velat haft mer bett i beskan, framför allt i den oväntat korta eftersmaken. Inte dålig, men den räcker inte ända fram.

Och så kommer jag åter att börja fundera hur klokt det egentligen är att frakta en massa vatten från Nya Zeeland…

Betyg: 3,95. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsnyheter våren 2010 (lagerstatus). Pris: 34:90 för 500 ml. Bäst före: 06.12.11.