2008-10-28
Söderbärke MikroÖlFestival - 3 mässan
Jag har tidigare bara varit på Stockholm Beer & Whiskey Festival, och väntade mig något annat. Och rätt fick jag.
När man stegade in och lämnade över sin biljett fick man en klassisk utekvälls-stämpel på armen, ett programhäfte, en sponsrad penna och ett glas med en deciliter av den exklusiva och mycket intressanta Närke Julita S11-S27, en öl bryggd med svensk humle och ett resultat av projektet "The Swedish Hop Flower Project".
Så vandrade man in och tittade. Först i Folket Hus, som blivit flaskölsbaren "Buteljen". Här fanns också den lilla serveringen, föreläsningslokal och bord att sitta vid.
Eftersom det är föreningen Malte Söderbärke Ölvänner som arrangerar och säljer all öl så blir hanteringen lite annorlunda...
Eller, jag börjar från andra änden. Man kan köpa öl. Per deciliter. Majoriteten kostar 10:- per deciliter, lite starkare/exklusivare öl kostar 20:- per deciliter och ett fåtal fanns för 30:- per deciliter. Glaset (som ni sett i tidigare inlägg) var graderat med 1 och 2 deciliter och fullt glas. Förutom deciliterna kunde man köpa hela flaskor, ofta till förmånligt pris jämfört med krogen.
För att förenkla kontanthanteringen kunde man köpa klippkort med 10 rutor för 100:-. Varje ölsort hade ett nummer som började med första siffran i deciliterpriset. Så för att få sig en skvätt Ölands Långe Jan så räckte man fram glaset, ropade "etthundrasjuttiofem" och fick öl samt 1 kråka på klippkortet. Ganska smidigt, faktiskt.
Den nybyggda idrottshallen bredvid Folkets Hus härbergerade "Fatet", några ståbord, en liten scen samt en lång bar med fatpumpar. Här var samma system med klippkort och siffror.
Mellan husen stod det mobila ångbryggeriet Draupner och kokade vört. Till att börja med bjöd de också hugade åskådare på en egengjord lager som trots mina fördomar var riktigt god.
Efter en del pratande med trevliga läsare, ölfrämjare, bryggare och allmänt löst folk samt en och annan öl blev det föreläsningar och en portion god gulasch, som jag givetvis lyckades lägga kavajen i. Pratade en hel del med Dempa och hans trevliga kompisar.
Jag ska vara ärlig: Kring sjutiden började det hela kännas rätt långsamt. Jag kunde inte hälla i mig hur mycket öl som helst utan att bli full, och det ville jag verkligen inte. Och det fanns inte så mycket annat att göra när föreläsningarna var slut.
Så när vår reseledare kom förbi och undrade om det var OK att åka hem 22 i stället för 23 så insåg jag att jag inte var ensam om detta.
Pratade lite med grönahuset/Karlströms Malt och hade en intressant diskusion med mannen som gjorde reklam för Sveriges Ölburksamlares Förening. Såhär i efterhand ångrar jag lite att jag inte köpte ett Gammelbryggd-glas från det tidiga åttiotalet.
Smög fram och tillbaka mellan husen. I Fatat hade en behagligt lågmäld akustisk trio börjat spela och ute blåste det något förbaskat. Efter att ha ställt mig och glott i Buteljen-baren dök en man i snygg Oppigårds-skjorta upp. Det var bryggaren Christoffer själv som berömde bloggen. Vi stod nog och pratade om öl i nästan en timme och var i stort överens om det mesta - riktigt trevligt!
Framför allt var vi båda förvånade över hur mycket orenheter det fanns i den öl vi druckit. Det kändes på sätt och vis som man var tillbaka vid de första stapplande stegen på nittiotalet när det gällde mikrobryggd öl. Märkligt och lite trist. Mer om det senare.
Klockan drog sig mot tio och jag tog en skvätt ytterligare av festivalölen från Närke med Julita-humle.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det var skoj att ses! Måste bara fråga, då jag inte dricker "dålig öl" särskilt ofta - kan man bli ruskigt bakis av att dricka "dålig/infekterad" öl? Det var nämligen vad som hände mig, och då drack jag min sista öl 22.20.
SvaraRaderaJag har inte själv några helt klara erfarenheter i ämnet, men bekanta har berättat om sådana incidenter.
SvaraRaderaDu drack väl tillräckligt med vatten under kvällen?