Nu uppstod en paus i provningen, jag tror det far fotbollsrelaterat. Vi började fundera över vad som var kvar.
Stout skulle det inte bli någon nu, de skulle komma i andra halvan av kvällen. Veteöl, påpekade någon. Och jag funderade över att vi inte fått in någon belgisk stil.
”Nu kommer det en riktig belgare” ropade plötsligt Afram när han kom med en bricka halvfulla glas. ”… fast det skulle jag nog inte säga, då vet ni ju varifrån den kommer” insåg han lika fort därefter.
Mina anteckningar om den här:
Mörkt beige. Grumlig. Litet vitt skum.
Lätt doft. Humlig. Ganska torr. Vete. Godis-estrar.
Lätt. Söt. Syrlig. Vetedeg. Gröna äppen. Lite karamell i botten. Aningen gummi? Torr jästig/degig eftersmak.
Frisk stark kolsyra. Lätt vätska.
Okej standardbelgare. Rätt okomplicerad.
Här minns jag relativt lite om funderingarna. Det finns ganska många ljusa belgiska ales, och den här kändes inte speciell åt något håll. Ingen av de klassiska som Duvel, Orval eller Leffe Blonde var det i alla fall, de borde vi ha känt igen. Eller? Var vi på väg mot en total egoknäck?
Gissningarna var lika spridda som osäkra. Jag föreslog vagt Belgoo Magus, en i stilen som jag fått smakprov av i våras. Fast mycket mer om den mindes jag inte. Vi lämnade vad jag minns ingen verklig kandidat på vad det här var.
Facit: Antiek Blonde. Mitt skissade betyg: 3,15.
Inte för att det var lätt att gissa på någon av blinproven, men den här var nog den allra svårast enligt mig. Finns så otroligt många öl i den här stilen och klassen.
SvaraRadera