Rapport från SB&WF 2009 del I

Plötsligt stod de bara där. Björn från Oppigårds och H-G från Närke Kulturbryggeri. Och då funkar inte blixten. Bah.

Om man läser mitt försök att sammanfatta årets Stockholm Beer & Whiskey Festival (länk) så kanske man kan få intrycket att det inte fanns något alls att rapportera om. Fel, fel fel. Och nu ska jag försöka kortfattat gå igenom vad jag såg, hörde och drack.

Jag började hos Nils Oscar Company, inte mer än rätt eftersom det var de som bjudit mig på biljetterna till årets besök. Det var inte många veckor sedan som deras bryggare Horst var hos De Klomp (länk). Då var han väldigt återhållsam med vad som skulle komma till mässan, och om det bara var provbryggder etc.

Nu på plats så hade de två nya överjästa öl på plats, båda färdiga produkter som bara om några veckor kommer att levereras till krogarna (ja, Take försäkrade sig om fat till De Klomp så fort det går).

Dels en klassisk engelsk pale ale, som ersätter den avsomnade Farm Ale. Nyheten heter God Ale och presenteras som ”en ytterst drickvänlig ale i klassisk brittisk stil”. Alkoholhalten är 4,7% och den är brygd med tre sorters karamellmalt och humlad med East Kent Goldings och Fuggles.

Mina anteckningar om den lyder ”lätt, frisk, höig med lite gräddgodis”.

Den andra nyheten var betydligt mer amerikansk: Deras IPA India Ale har visserligen en viss amerikansk humling men är i grunden en brittisk öl. Därför bytte jag nyss stil på den hos Beeradvocate. Vilket blev ännu tydligare när jag drack Hop Yard IPA. Här snackar vi en rejäl amerikansk India Pale Ale på 7,3%. Ljus malt och karamellmalt och humlad med Cascade, Simcoe, Pacific Gem, Nelson Sauvin och Amarillo. Och som om inte det var nog har den kraftigt torrhumlats med Amarillo och Nelson Sauvin.

Och torrhumling som engligt Horst närmast var omöjligt i deras bryggverk. ”Näsan bak” som det brukar heta när man blivit grundlurad. :-)

Om Hop Yard IPA skrev jag ”amerikansk humle, stall, syrligt bitter. Smaskens”.

Plötsligt fick jag en idé, bad om lite mer av IPAn och rusade 30 meter till Oppigårds monter för att be om en skvätt av deras amerikanska IPA Indian Tribute. Ölen påminner mycket om varandra, kunde jag redan här och nu avgöra vilken som var bäst?

Mja. De är lite olika. Hop Yard är lite syrligare och råare i smaken, Indian Tribute något maltigare med mer smörkola. Båda är dock riktigt bra öl som inte skäms för sig. Vinnare? Vi som gillar fräsch IPA i amerikansk stil!

Jag smög vidare på festivalområdet, till Brill & Co där Pierre Brill, Marc Schuterman och deras kollegor under eftermiddagen trängdes med Mikael Engström från Dugges och försökte frälsa besökarna med mer eller mindre konstig/god/intressant/obskyr öl.

Den första jag provade hos dem var definitivt konstig och obskyr: Aku Aku från Nøgne Ø: Det är alltså en pale ale som kryddats med citrongräs. Egentligen är den brygd för en krog i Oslo, men Brill hade fått hit något fat. Och mina anteckningar om ölet lyder ”citrongräs. ammoniak, kemisk, kryddessenser”. Nja.

Jag hade också en liten pratstund med Mr Dugge, som bland annat bjöd på Never Mind The Bollox! som var mycket bättre nu än som grönöl och berättade att en sats Idjit var på gång. Något för er imperial-stout-vänner!

Forstsättning följer.