Drakens Tripel

När jag tidigare i höstas besökte ölfrämjar-ordföranden och hedersmannen Rick Gordon Lindqvist fick jag med mig några flaskor. Jag lovade att recensera dem som vilken kommersiell öl som helst, han var nyfiken på hur ölen skulle stå sig för en utomstående konsument.

Tillsammans med några vänner driver han bryggerikooperativet Drakens Ångbryggeri med en kapacitet på 50 liter.

Etiketterna är mitt initiativ, design: Bobo@De Klomp.

Först ut blir Drakens Tripel, en klassisk belgisk tripel på 8,7% och 37 IBU.

När jag öppnade flaskan kom det lite skum ur flaskan, inget som var ohanterligt dock. Trots försiktighet i upphällningen kom det några mörka flagor av något i glaset. Färgen är guld-orange, vätskan är aningen grumlig. Det två fingrar höga skummet sjunker långsamt till ett halvfingertjockt lager utan att lämna mycket skumrester på glaset.

Doften är något syrlig med en värmande alkohol. Medelstark: Aprikoser, äppeljuice, vetedeg, lite citronsyra, jäst. Frisk och inbjudande.

Smaken är ganska lätt med en söt ren ton av skumbananer och aprikossylt. Jag kommer först att tänka på gammaldags fruktkarameller. Kroppen är lätt till medium. Men det finns också en lite tyngande bitter och mineralrik (jod?) ton som stör en aning. Eftersmaken har lite alkohol, en ganska torr fruktig ton, en del brun farin, fruktestrar, och en aning rått kött. Alkohol i slutet.

Kolsyran är medel till kraftig, de medelstora bubblorna är mjuka. Vätskan är lätt men samtidigt aningen kladdig.

Ingen dålig tripel alls, men kanske med mer humle än vad jag är van vid. Den når inte riktigt upp till de allra bästa belgarna, men den är samtidigt bättre än de mest tafatta kommersiella triplarna jag provat.

Betyg: 3,35.