Garrett Oliver om saker och ting del III

Foto: Fredrik från Malt Humle Jäst & Vatten. Det är jag till vänster.

Det märktes att Garret Oliver (bryggmästare på Brooklyn Brewery) hade vissa öl som var närmre hjärtat än andra. Jag har redan nämnt hopfen-weisse-paret och den eventuellt kommande bacon-ölen. Och så har vi den ljusa belgiska alen Local 1.

Jag minns när jag först hörde ryktena om Local 1. Jag hade tolkat namnet brittiskt (jag är ju brittofil) och hoppats på att de skulle komma med en klassisk engelsk bitter eller något annat som ”the locals” kunde klunka på puben. Och så var det en ganska tuff belgisk grej som kom. Jag förstod inte hypen på den tiden och lät en av mina två flaskor stå i skafferiet.

Det hade jag inte varit ensam om. De flaskor vi drack under middagen visade sig vara från en av de första batcherna sommaren 2007. Vilket var en överraskning för Garret, men en positiv överraskning för oss alla: Den tidigare ganska råa ölen var nu mjuk och elegant med karamell-toner och en mycket lätt oxiderad ton.

Jag frågade om vad namnet. Vad var så lokalt? Bryggaren berättade att det var viktigt att det han sålde var lokalt tillverkat på Brooklyn (eller i New York), och sedan broderade han fort ut i att hans dröm var att brygga en öl helt gjord på råvaror från New York State.

Man glömmer lätt att staten New York är stor, mycket mer än bara Manhattan. Faktum är att den är lika stor som Norrbottens och Västerbottens län tillsammans. Det odlas redan en hel del korn, men ingen humle av den kvalitet och mängd som han skulle behöva. Fast det kanske var på gång…

Åter till ölet. Inspirationen till Local 1 var de klassiska belgiska ljusa ölen. Orval. Duvel. Westvleteren Blonde… Som de smakade på åttiotalet när de var lite mindre strömlinjeformade. Enligt Garrett då.

Han ansåg att det var väldigt viktigt att ölet verkligen fick all sin kolsyra i flaskan, något många fuskade med i den här stilen. Enligt honom, då. För att vara riktigt säker på att man inte skulle hjälpa till lite med kolsyra i ölet hade det speciellt för bryggningen av Local 1 anskaffats en buteljeringsmaskin som egentligen var till för vin. Med den var det helt omöjligt att gå genvägar!

Local 2, som enligt Carlsberg-grabbarna inte kommer att importeras till Sverige, är en mörk variant av samma idéer och tillverkning. Inspirationen var här främst Chimay Blå och belgiska julöl.

Runt bordet funderades en del över varför vi inte fick fräsch Local 1. En del trodde att Carlsberg Sverige glömt kvar några flaskor i ett hörn som de nu plötsligt hittade. Andra misstänkte att Sverige helt enkelt inte fått några leveranser efter den som gick till Systembolaget.