Blindprovningen höll ett lagom lågt och behagligt tempo. Nu var det dags för den tredje, en brown ale.
Mina anteckningar:
Mörkbrun. Sirap i vätskekänslan. Lite grumlig. [Doft av] cocktail-körsbär. Lite
oxiderade fatlagrade toner. Lätt rostad. Lite mjölkchoklad? Kolakakor. Lät
kolsyra, aningen trögflytande.
En trevlig öl. Bäst hittills?
Här var vi rätt klara med att det inte var en britt, de skulle knappast ha så här kraftig jästfällning i en brown ale på flaska. Kunde det vara Nøgne Ø Brown Ale? Fast om vi räknade ihop våra smakprov så borde det vara en hel halvlitersflaska, och med tanke på den groteska jästklump norrbaggarna har i flaskorna så borde någon av oss fått med lite av den, vilket vi inte hade. Någon i sällskapet hade visserligen druckit den ölen, men det var ett bra tag sedan.
Och varifrån kom de lätt oxiderade starkvinstonerna? Kunde vi fått en gammal flaska? Flera funderade över om den rentav var belgisk. John Martin gör ju en del brittisk öl med belgiska toner. Fast ingen kunde komma på att någon Gordon Brown Ale någonsin gjorts.
En dansk bryggare i belgiskt bryggeri då? Det kändes ganska rätt. Vi gissar alltså antingen på den norska eller på Mikkeller Jackie Brown. Men säkra var vi inte, och alternativen hade ungefär lika många anhängare.
Facit: Ølfabrikken Brown Ale. Jag skrev inget skiss-betyg, men någonstans kring 3,7 låg den nog på. När vi fick in flaskan förklarades också de oxiderade tonerna: Bäst före-datumet var våren 2008.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar