Welsh Rarebit - ett favorittilltugg

När jag har gott om ostkanter och tid brukar jag göra Welsh Rarebit, en rätt jag nog första gången gjorde på åttiotalet och sedan dess ätit ett otal gånger både hemma och på krogen (jag minns speciellt en lyckad sådan på Bagpiper's Inn, Rörstrandsgatan, Stockholm).

Det tycker jag är gott, och eftersom jag är generösare än jultomten bjuder jag på mitt recept!

Till 1 person:

	75 g		ost (gärna cheddar)
	klick		smör
			mald vitpeppar
	3 krm		senapspulver
	½ dl		öl
	½		ägg
			cayennepeppar
	3 skivor		rostat bröd

• Smält smöret i en liten kastrull.

• Lägg i osten (mindre bitar eller grovt riven), senapspulvret och vitpeppar (ta mer än du tror).

• Smält försiktigt under omrörning. När osten nästan smält, häll i ölen i småslattar under ivrigt rörande. Låt kladdet bli varmt (men det får inte koka).

• Tillsätt det halva vispade ägget och ett stänk cayennepeppar (det ska inte bli starkt, bara märkas i bakgrunden). Rör försiktigt tills det blir slätt och jämnt.

• Rosta brödet. Dela skivorna i halvor, lägg upp på en tallrik tillsammans med sallad.

• Häll oströran på brödet. De luxe option: Snabb-gratinera i ugnen.

Drick resten av ölen till!

Jag har, kan tilläggas, som "öl" haft i såväl Sam Adams Hallertau, Spendrups 3,5% som Duvel och Fullers ESB och det har blivit gott (men inte likadant) alla gånger.

Och först nu inser jag att jag borde tagit ett kort på rätten...

Soundtrack: Dire Straits: "Your Latest Trick" (1985), Janne Schaffer "Så länge jag får ha dej kvar" (2000), Jocke Boberg feat. Putte "Min älskade ros" (2005), Barry Manilow "Tryin' To Get That Feeling Again" (1976), Arvingarna "Stan e' för stor för oss två" (1997), Radiohead "Exit Music (for a film)" (1997)