Pub Benny Hill var, när de öppnade i början av 1990-talet, Linköpings bästa brittiska pub. Det var en del av Stora Hotellet. De hade också bakfickan Borgmästaren, finkrogen Verandan och nattklubben Regina Palace. Inredning i ljus ek, 10-15 fatöl med bra urval, okej pubmat, trevlig uteservering som kunde ställa ut ett par bord de första vårdagarna... På väggarna fanns bilder från en brittisk TV-komikers program, och under det första året hade som vana att spela ett avsnitt på TV-apparaterna nu och då.
Ölen kom från Pripps. Jag drack mest McEwan's eller Newcastle Brown. Gästöl förekom på flaska och sällsynt på fat. Ett tag hade de pilsnern från Ölklinken, mikrobryggeriet som några år fanns i Nationernas Hus ett par kvarter bort. Men den var aldrig riktigt bra.
Jag var i alla fall där en hel del på den tiden. Men så plötsligt slutade jag gå dit, någon gång kring 1999. Det här är berättelsen om vad som hände.
Som vanligt då hade jag gått till "BH" efter jobbet - jag cyklade och det var på vägen. Beställde in en Newcastle.
Men. Den smakade inte bra. Grumligt söt smak, vass kolsyra och märkliga smaker.
Jag gick tillbaka till baren och påpekade att jag fått en skadad öl. Personalen pratade med varandra med viss tvekan. Efter en liten stund tyckte de "Det kan ha varit lite gammal öl i kranen". Jag fick en ny öl av samma sort.
Den var lite bättre. Men inte bra. Jag gick åter till baren. "Ni har ett gammalt fat. Den har blivit oxiderad eller infekterad". Personalen blev nu avvisande. En äldre man, som verkade vara den som bestämde just då, kom fram. Han smakade ett par skedar av ölen: "Nej, inget fel. Det här är sån där mörk engelsk öl. Den ska smaka så!". Jag höll inte med.
"Kan jag få byta den här mot en McEwan's?" undrade jag då. Men då tog det tvärstopp: Personalen hade fått hårda order om att gästerna under inga omständigheter fick byta en upphälld öl mot en annan sort (jag har fortfarande inte begripit bakgrunden till detta)! De hävdade med envishet att ölen smakade som den skulle och att de inte gjort något fel.
Det hela hade kunnat sluta där: Jag hade gått hem och tyckt att de var dumma.
Men så kom en man fram från ett av borden i närheten. Han presenterade sig som säljare hos Pripps och visade fram sitt visitkort. Dock inte säljare i Östergötland, han hade bara råkat bo på hotellet den natten. Han fick en skvätt öl från pumpen som han försiktigt smakade. Omdömet var snabbt fällt: "Den här är dålig. Ni har inte gjort rent anläggningen ordentligt eller bytt fat tillräckligt ofta! ".
Jag fick omgående en annan öl. Men ingen ursäkt, tvärtom: Ett lätt väsande "Det här är inget vi brukar göra".
Det var ju en brittisk öltrend under första halvan av nittiotalet, då krogen startade. Men med åren minskade intresset och de sålde helt enkelt inte tillräckligt mycket för att hålla alla öl 100% fräscha. I stället för att stänga av någon av dem så lät de ölen bli några dagar över bäst-före, det fick bra för det mesta men alla marginaler var borta.
Jag gick aldrig mer dit. Hörde också enstaka berättelser om andra med liknande erfarenheter.
Pub Benny Hill stängdes någon gång kring 2002, eftersom Stora Hotellet villa ha ett ställe som var "lugnare" i veckorna och mer "nattklubb" i helgerna. Samtidigt fanns det stora problem med arbetsmiljön; mellan restaurangen och köket fanns bara en smal brant trappa. Resultatet blev "Storan R & B", som fortfarande finns där. Och 2005 öppnade ju Bishops Arms som var som Benny Hill, fast bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar