Samuel Adams Hallertau Imperial Pilsner

Så var det efter någon veckas intensivt dösnack dags att dricka den här ölen. Så det är bara att går rakt på sak: Samuel Adams Hallertau Imperial Pilsner från Boston Beer Company.

Färgen är guld-orange-gul, nästan som en Hefe Weizen. Fast det kanske mest beror på att den är ordentligt grumlig? Det stora skummet sjunker långsamt ner till ett tre fingrar tjockt skumlager som är smutsvitt, luftigt och ganska hårt. Riktigt mycket av tjusiga rester på glaset lämnas.

Doften är laddad med humle, men inte i den vanliga amerikanska citrus-skolan, det är mer som om någon tagit en tysk pilsner/kellerbier och dragit upp alla smakreglage till 13 av 10 möjliga. Speciellt vad gäller humlen. Bitterheten i doften var faktiskt ganska tillbakahållen och kompletterades av gröna äpplen och bananer samt svaga toner av läder, gummi och olivolja. Fascinerande!

Smaken är komplex - annorlunda från alla andra öl jag druckit. Först en stram bitter smak påminnandes om en fin tysk pilsner med lite torr malt, alkohol och sötma. Sedan... En kraftig kryddig sur-bitter smak som jag inte riktigt kan placera. Tonic Water? Hemgjord citrondricka? Nja, något är det.

Efter en stund känns det som om jag suttit och tuggat på bitar av en humlekotte: Bittert. Men på ett snyggt sätt och med nyanser av smörkola, citronsyra och hasselnötter. I den långa eftersmaken drar sig bitterheten åter tillbaka. I stället lämas plats för smaker av gräs, blommor, plommon och en touch av chokladkaka. Alkoholen är helt försvunnen, trots hela 8,8%.

Kolsyran är medel till stark; vätskan är ganska tjock och lite oljig i munnen.

Jag gillade verkligen den här ölen med dess fullkomliga explosion av oväntade smakkombinationer, som dessutom gav mig märkliga minnen från min barndom. Undrar vad jag ät/drack då som hade den här typen av smaknyanser?

Betyg: 4,55. Vilket gör att den kommer in bland årets top 5 och min alla-tiders-top 15 !

Bild kommer efter helgen - dagsljus är en bristvara nu. Klart!