Mohren Pfiff

Mest konsonantrika öl hittills? Pfiff från Österrikiska Mohrenbrauerei August Huber ligger i alla fall bra till. Snabbmatsbloggen Fast Food Lovers (som ibland även tar upp drycker) sammanfattade den såhär:

Men den är ett sjysst första mellansteg från att dricka "bara" ljus lager med medelstor beska till att sitta med en Belgisk spontanjäst Cantillon Iris och smutta.
...
För dej som vill testa nåt nytt men är lite mesproppig

Har jag fattat det rätt är "pfiff" ösetrrikisk slang för något som är mindre, ungefär som svenska "knatte". Den serveras tydligen i mindre glas på krogen och det verkar som den bara säljs i 0,33 l-flaskor.

Färgen är ljust gul. Det två fingrar höga skummet är vitt och luftigt - det sjunker ner till ett tjockt ojämnt lock utan att lämna några nämnvärda rester på glaset.

Doften är rätt stark, friska toner av malt, jäst och jäsande deg.

Smaken är först ganska lätt med sötma och mineraler. Sedan kommer syrliga smaker av jäst och vetedeg plus en medelstark anonym bäska. Eftersmaken är maltig med en hel del jäst.

Kolsyran är medelstark, vätskan är varken vattnig eller tjock.

Jag håller med den pressrelease som Fast Food Lovers citerade: En ganska ordinär lager med lite extra jästsmak. Ganska medelmåttig, betyg C mediocre eller 2,95.

Och nu ska förhoppningsvis de bilder jag tog i förra veckan och som blev överexponerade i vänsterkanten vara slut!

Soundtrack: Christopher Cross "Arthur's Theme (Best That You Can Do)" (1981), Zzaj "En skål för alla" (1993), Ulla Billquist "En månskenspromenad" (1943), Smash Mouth "Why Can't We Be Friends" (1997), the Temperance Seven "Seven and eleven" (1990), Cliff Richard "We Don't Talk Anymore" (1979), Shakespear's Sister "Hello (Turn Your Radio On)" (1991)