Nytt från Danmark

Lite blandade nyheter från Danmark:

Herslev Bryghus, Roskilde ska under vintern brygga en Schwarz Bier på 5,5%.

Bryggerierna Mikkeller (Köpenhamn) och Amager Bryghus (Tårnby) ska i samarbete med butikerna Ølbutikken (Köpenhamn) och Ølkonsortiet (Aalborg) ta fram en barley wine på 10% bryggd på enbart Münchenermalt. Hälften av ölen ska säljas buteljerad i butikerna, andra hälften ska lagras från ett bourbornfat från Jack Daniels.

Mikkeller har mycket på gång: En ny sats av deras Beer Geek Breakfast, en lyx-stout på 7,5%, bryggd av morska Nøgne Ø. I januari börjar de också sälja All Others Pale, en engelsk pale ale på 6%. Senare kommer också Black, en imperial stout på respektingivande 17,5%. En Orval-liknande belgisk blond ale är även det på väg.

Meantime India Pale Ale

Ännu en "historisk öl" från entusiasterna på Meantime. Denna gång India Pale Ale som de tycker borde smaka som den gjorde i början på 1800-talet, då stilen skapades.

Färgen är mässing med en ton av orange. Ölen är efterjäst på flaska, men vätskan är ändå klar. Det fingertjocka fina skummet lämna inga spår på glaset.

Doften är laddad med rejäla mängder humle (Fuggles och Golding enligt etiketten). Lätt syrliga toner blandas med frukter och söt smörkola.

Smeken är fatlagrad med en hel del fruktgodis, bananer, aprcot brandy och marsipan. Inte alls så bitter som jag trott. Men var är alkohol? Inte märks den av i smaken i alla fall. Eftersmaken har toner av fruktgodis och exotisk fruktsallad med fikon och russin.

Kolsyran är kraftig, vätskan är lagom mjuk och aningen tjock.

En intressant och annorlunda IPA. Jag anar att den skulle blivit ännu bättre efter ett par år i källaren.Betyget blev A- excellent eller 4,3!

Worthington's White Shield

Dags för en engelsk IPA! White Shield har jag druckit tidigare och tyckt att den var god, men har inte recenserat den förrän nu. Bryggeriet Worthington's är en engelsk del av SABCoors, ölen har en egen website: Länk.

Färgen är djupt bärnsten. Det stora skummet är vitt och hårt; det lämnar en massa rester på glaset.

Doften är lätt bitter med toner av margarin, lite sötma och jäst.

Smaken är, som sig bör, bitter. Hittade lite rostade och syrliga toner liksom fruktiga smaker av persikor och rosor(!). Stor och fin kropp, bra smak allt som allt. Den rätt korta eftersmaken är mediumbitter med lite frukt.

Kolsyran är stark, vätskan är relativt lätt.

En trevlig engelsk IPA som jag gärna dricker igen. Betyg: B good eller 3,95.

Shepherd Neame 1698 Celebration Ale

Lagom till sitt 300-årsjubileum 1998 gjorde engelska Shepherd Neame en lättdrucken ESB vid namn 1698 Celebration Ale.

Intressant är att personalen på Bishops Arms i Linköping rekommenderade den här som första alternativ till en ljus lager för de som ville prova något nytt. Kanske inte helt fel?

Vätskan är klar, färgen medelmörk bärnsten. Det fingertjocka skummet är härt, det lämnar lite skumrester på glaset.

Doften är bitter med toner av torkad frukt, mineraler och lite jäst och vetemjöl. Den är relativt mild.

Smaken är söt med toner av rostade rotfrukter, aprikossylt och lite bitterhet, kalk och småkakor. Eftersmaken är balanserad med toner av karamell, kolasås och syrliga karameller.

Vätskan är mjuk och aningen krämig. Den milda kolsyran är gjord av små bubblor.

En mycket lättdrucken engelsk öl för att vara så stark. Å andra sidan blir den snabbt ganska tråkig. Inte alls dålig, men inte heller speciellt djup eller intressant. Betyg: B- worthy, 3,95.

Hantverksbryggeriet Sotarn

Det västeråsbaserade Hantverksbryggeriet har nu funnits i fyra år, men känns trots sin begränsade distribution redan som ett etablerat kvalitetsbryggeri som har koll på såväl traditioner som experimentlusta.

Minns jag rätt var deras oatmeal stout Sotarn en av deras första öl som presenterades för en bredare allmänhet. Det är annars en stil som inte varit helt vanlig i Sverige, det närmsta jag kommer att tänka på är Oatmeal Porter från Jämtlands Bryggeri.

Färgen är kolsvart; det fingertjocka luftiga skummet är ljusbrunt. MAssvis av skumrester på glaset.

Doften är bitter - rostad. Lätta syrliga toner blandas med havregröt och svart bröd (pumpernickel).

Smaken är robust med bra bitterhet. Syrliga smaker och en tydlig ton av havrefing-gröt. Smaken och kroppen är lättare än väntat, vilket är rätt bra. Antydan till vax i smaken. Eftersmaken är lätt bitter med rostade salta toner av buljong.. Avslutningen bjuder på en behaglig sötma liksom återhållen sötma.

Kolsyran är mild, den skapar ett litet skum i munnen. Vätskan är krämig och mjuk.

Lättdrucken och balanserad med mycket karaktär. Betyg: B+ Very good, 4,1.

Liefmans Goudenband

Det här var nog den mest udda öl som såldes av Systembolaget under tidigt nittiotal. Bland alla ljusa lager med medelbäska fanns Liefmans Goudenband, en flandsk brunöl eller Flanders Oud Bruin. Det här är årgång 2006.

Flaskan, försluten med grimma och kork, är traditionellt invirad i ett tryckt silkespapper; etikett saknas. Liksom foto, underligt nog.

Färgen är mörkt vinröd med lite bruna nyanser; vätskan är klar även om det simmar omkring lite jästpartiklar (ölen är efterjäst på flaska). Det minimala skummet försvinner snabbt till ingenting.

Doften är söt och komplex med toner av kola, farinsocker, torkade aprikoser, katrinplommon, torkade äpplen, starkvin och lite sura toner av maltvinäger.

Smaken är sur-söt-mogen. Torkade frukter; äpplen, katrinplomon, aprikoser och russin. Det balanseras av en syrlig smak av vinäger och citronsyra. Eftersmaken är torr-syrlig med lite bitterhet. En hel del lagrade toner av starkvin, russin och syrligt godis.

Kolsyran är medelstark, stora bubblor. Vätskan är mjuk och lätt.

En trevlig öl; på samma gång komplex och lättdrucken. Betyget blir B+ very good eller 4,2.

Bishops Finger 3,5%

Shepherd Neame har enligt baksidesetiketten bryggt Bishops Finger för Sverige sedan 1997, och firar detta genom att addera ordet "Platinum Edition" till halsetiketten och kapsylen samt en liten hälsning på etiketten baktill. Ölen ska dock vara densamma; Bishops Finger 3,5%.

Så ska vi se om den här är bättre än Spitfire 3,5% eller om det vara var jag som mindes fel?

Färgen är djupt bärnsten med lite rött. Det fingertjocka skummet är ljusbeige; det sjunker långsamt till ett tjock lock utan att lämna mycket rester.

Doften är mild och medelbitter med lätta rostade nötiga toner. Jag hittade också toner av deg och karamelliserat socker.

Smaken är fruktig med en hel del aprikoser, plommon, hallon och röda äpplen. Lite smörkola, mineraler (kalk) och lätt rostad malt. Kroppen är dock aningen svag. Eftersmaken är lite salt med milda bittra toner och sötma.

Kolsyran är medelstark; små bubblor. Vätskan är lite tunn, men det är inget som stör.

Mycket lättdrucken och dito engelsk. En av de bästa folkölen. Betyg B-worthy / 3,6.

Soundtrack: Toffelhjältarna "Klockan är tolv (kom dansa, kom dansa)" (1984), Kalle Baah "Ugly Girls" (1992), Phyllis Dillon "The Right Track" (?), Kim Wilde "View From A Bridge" (2982), Stonefunkers "Here We Go-Go (Ingo '59 mix)" (1990), Jungle Brothers "Simple As That" (1993), Steps vs. Bee Gees "Tragedy (DMC Mix)" (1999)

Ölfoto-uppställning

Så här gör jag just nu för att fotografera flaskor och burkar:


Ja, kameran pekar en aning nedåt. Jag har experimenterat mig fram till att det ger "naturligast" resultat för perspektivet. Och så gömmer jag det hela under lite vitt tyg:



Bilden jag tog får ni se när jag druckit upp innehållet. Och Blogger är inte idealt för att lägga in bilder direkt. Mest irriterande är att de hela tiden vill lägga till bilderna högst upp.

Soundtrack: Sonya Hedenbratt "I'll Be Seeing You" (1997), Invisibl Schratch Piklz "Your Moms Cooking" (1999), Magnus Uggla "Vart tar alla vackra flickor vägen" (2006)

Welsh Rarebit - ett favorittilltugg

När jag har gott om ostkanter och tid brukar jag göra Welsh Rarebit, en rätt jag nog första gången gjorde på åttiotalet och sedan dess ätit ett otal gånger både hemma och på krogen (jag minns speciellt en lyckad sådan på Bagpiper's Inn, Rörstrandsgatan, Stockholm).

Det tycker jag är gott, och eftersom jag är generösare än jultomten bjuder jag på mitt recept!

Till 1 person:

	75 g		ost (gärna cheddar)
	klick		smör
			mald vitpeppar
	3 krm		senapspulver
	½ dl		öl
	½		ägg
			cayennepeppar
	3 skivor		rostat bröd

• Smält smöret i en liten kastrull.

• Lägg i osten (mindre bitar eller grovt riven), senapspulvret och vitpeppar (ta mer än du tror).

• Smält försiktigt under omrörning. När osten nästan smält, häll i ölen i småslattar under ivrigt rörande. Låt kladdet bli varmt (men det får inte koka).

• Tillsätt det halva vispade ägget och ett stänk cayennepeppar (det ska inte bli starkt, bara märkas i bakgrunden). Rör försiktigt tills det blir slätt och jämnt.

• Rosta brödet. Dela skivorna i halvor, lägg upp på en tallrik tillsammans med sallad.

• Häll oströran på brödet. De luxe option: Snabb-gratinera i ugnen.

Drick resten av ölen till!

Jag har, kan tilläggas, som "öl" haft i såväl Sam Adams Hallertau, Spendrups 3,5% som Duvel och Fullers ESB och det har blivit gott (men inte likadant) alla gånger.

Och först nu inser jag att jag borde tagit ett kort på rätten...

Soundtrack: Dire Straits: "Your Latest Trick" (1985), Janne Schaffer "Så länge jag får ha dej kvar" (2000), Jocke Boberg feat. Putte "Min älskade ros" (2005), Barry Manilow "Tryin' To Get That Feeling Again" (1976), Arvingarna "Stan e' för stor för oss två" (1997), Radiohead "Exit Music (for a film)" (1997)

Kongens Bryghus Gaase Hvid

Andra och sista ölen från Kongens Bryghus som köptes i somras är en öl som enligt etiketten ska vara en återskapad smak från det danska hovet under 1550-talet: Gaase Hvid.

Innehåller: Dinkel, kornmalt, dinkelmalt, koriander, humle och salt.

Färgen är blekt gul-orange, det lilla vita skummet försvinner snabbt bort utan att lämna några spår. Vätskan är aningen grumlig (ölen är ofiltrerad).

Doften är sur-söt med en tydlig ton av veteöl. Jag hittade lite fruktiga/kryddiga lukter och en aning av vetemjöl. Några kemiska eller medicinska dofter drog ner betyget en del.

Smaken är oväntat enkel och mild: Lite vete-syrlighet, lite bitter kryddighet (koriander, kanel, kryddnejlika) blandas med deg och jäst. Eftersmaken innehåller än mer jäst och en bitter-sur smak.

Kolsyran är kraftig, vätskan är aningen tjockare än vad jag kallar "vattnig".

Jag har faktiskt ingen aning om man vid det danska hovet drack någon enkel och småtråkig Witbier, men jag är rätt skeptisk. Betyg: C- not worthy eller 2,65.

Soundtrack: Frankie & the Classicals "What Shall I Do" (1967), Jethro Tull "Journeyman" (1978), Camille Bob "Brother Brown" (1972), the Viceroys "They Can't Stop Us Now" (1981), Foreigner "Urgent" (1981), Sean Paul "Esa Loca" (2002), Louise Hoffsten "Jitterbugg från Söder" (1989)

Kongens Bryghus Taffeløl

I somras köpte jag två flaskor från Köpenhamnsbryggeriet Kongens Bryghus. Först senaste veckan insåg jag att detta bryggeri är ännu ett av Carlsbergs experimentbryggerier, den här ska uppenbarligen pyssla med "historiska öl".

I kväll blev det Taffeløl, en öl som ska efterlikna de öl som dracks vid hovet hos Frederik 3. "Taffel" betyder här inte bara "bord" utan även en fest under renässansen.

Flaskan är tillsluten med grimma och kork. Dyrt, onödigt och omständigt att öppna om ni frågar mig.

Färgen är brunröd, vätskan är klar. Skummet är fingertjockt och ljusbrunt. Det faller snabbt ner utan att lämna mycket rester.

Doften är maltig och lite bitter med vissa rostade toner. Antydan till metall, torkade frukter och buljong.

Smaken är milt rostad, lite kandisocker, salt och fatlagrade toner. Den lätt jästiga smaken får mig att tänka på Belgien. Eftersmaken är lätt med vissa torra bittra smaker, lite metalliskt syrliga mineraler.

Kolsyran är stark och lite vass. Vätskan är blaskig.

De verkar ha lagt ner mer energi på etiketterna än på ölet. Rennäsans? Knappast.

Jul utan julöl?

När jag tittade på klockan insåg jag plötsligt att jag inte druckit någon julöl på julafton.

Asch...

Men jag får väl rädda det med en Hibernation Ale från Great Divide. Sämre har druckits.

Soundtrack: Eldkvarn "Nedför floden" (1988), Pioneers "Papa was a rolling stone" (?), Easy Star All Stars "Brain Damage" (2003)

Julklapp 2007: Det är roligare att ge!

Ett av mina små projekt som jag funderat en hel del på under senaste månaderna är julklappen till min måg Tomas.

Sambon hade tidigt köpt två "muggar" som var misstänkt lika amerikanska raka sejdlar. Och grabben har börjat uppskatta bra öl ("Jag brukar börja krogbesöket med en ESB") så... Mitt mål blev snabbt klart: Han skulle introduceras till amerikansk kvalitetsöl!

Fyra flaskor borde vara lagom. Och för att göra det mer varierat tänkte jag mig att det skulle bli fyra olika stilar från fyra olika bryggerier i fyra olika delstater. Jag började med att inventera skafferiet, nyhetslistor och beställningssortiment. Jag hade faktiskt en del att välja mellan och urvalet varierade med tiden.

Till slut blev det dessa öl i varsin presentpåse:

• Samuel Adams Hallertau Imperial Pilsner -Double Pilsner - Boston Beer - Massachusetts
  
• Sawtoth Ale - Extra Special Bitter - Left Hand - Colorado
  
• Yeti - Russian Imperial Stout - Great Divide - Colorado
• Bigfoot Barley Wine - American Barley Wine - Sierra Nevada - Kalifornien

Okej, jag nådde inte riktigt ända fram. Men det var inte så mycket mitt fel som en rådgivare - låt oss kalla honom Baggen - som insisterade på att en barley wine måste vara med.

Det verkar inte ha bekommit mottagaren nämnvärt. En kul julklapp att ge bort!

Mohren Pfiff

Mest konsonantrika öl hittills? Pfiff från Österrikiska Mohrenbrauerei August Huber ligger i alla fall bra till. Snabbmatsbloggen Fast Food Lovers (som ibland även tar upp drycker) sammanfattade den såhär:

Men den är ett sjysst första mellansteg från att dricka "bara" ljus lager med medelstor beska till att sitta med en Belgisk spontanjäst Cantillon Iris och smutta.
...
För dej som vill testa nåt nytt men är lite mesproppig

Har jag fattat det rätt är "pfiff" ösetrrikisk slang för något som är mindre, ungefär som svenska "knatte". Den serveras tydligen i mindre glas på krogen och det verkar som den bara säljs i 0,33 l-flaskor.

Färgen är ljust gul. Det två fingrar höga skummet är vitt och luftigt - det sjunker ner till ett tjockt ojämnt lock utan att lämna några nämnvärda rester på glaset.

Doften är rätt stark, friska toner av malt, jäst och jäsande deg.

Smaken är först ganska lätt med sötma och mineraler. Sedan kommer syrliga smaker av jäst och vetedeg plus en medelstark anonym bäska. Eftersmaken är maltig med en hel del jäst.

Kolsyran är medelstark, vätskan är varken vattnig eller tjock.

Jag håller med den pressrelease som Fast Food Lovers citerade: En ganska ordinär lager med lite extra jästsmak. Ganska medelmåttig, betyg C mediocre eller 2,95.

Och nu ska förhoppningsvis de bilder jag tog i förra veckan och som blev överexponerade i vänsterkanten vara slut!

Soundtrack: Christopher Cross "Arthur's Theme (Best That You Can Do)" (1981), Zzaj "En skål för alla" (1993), Ulla Billquist "En månskenspromenad" (1943), Smash Mouth "Why Can't We Be Friends" (1997), the Temperance Seven "Seven and eleven" (1990), Cliff Richard "We Don't Talk Anymore" (1979), Shakespear's Sister "Hello (Turn Your Radio On)" (1991)

Det finns något kvar i livet!

Beer Advocate håller ju på att omorganisera siten. Och som en del i det har deras toppliste-algoritm ändrats med annorlunda listor som resultat. Så ur den nya Top Beers on Planet Earth har jag druckit exakt en öl av etthundra.

Det finns något kvar i livet.

Uppdaterat 2007-12-26: Nu har listalgoritmen ändrats igen (jag tror att öl med mycket få recensioner viktats ner), och nu är jag uppe i 7/100.

Sierra Nevada Pale Ale

Dags för en klassiker! Jag har fattat det som att Pale Ale från Sierra Nevada var en av de öl som i slutet av åttiotalet sparkade igång mikroöl-vågen på amerikanska västkusten.

Färgen är ljust mässingsfärgad, vätskan är aningen grumlig. Det fingertjocka skummet är luftigt och sjunker ner till ett vitt lager. Fina rester på glaset.

Doften är söt med toner av citronkola och vetebröd. Jag hade nog väntat mig lite mer.

Smaken är behaglig. Mjuk och mild malt ackompanjeras av citron-syrlig och aningen bitter humle. Eftersmaken är bitter med en intressant smak av citronsaft/lemonad och exotiska frukter.

Kolsyran är relativt stark, vätskan lätt.

Allt som allt en lättdrucken ganska enkel öl som nog passar bättre en varm sommardag än en halvtimme före julafton. Mitt betyg idag är 3,5 (när jag drack den här ölen hösten 2004 blev det 3,75).

Jag hade nog väntat mig en aning mer av den här...

Shepherd Neame Spitfire 3.5%

Veckans fynd från ICA Maxi: En ny folköl från engelska Shepherd Neame: Spitfire 3.5%.

Jag misstänker att den kommer att ersätta den klass II de haft under ett antal år; Bishops Finger. Vilket väl i så fall är logiskt: Starkölsvarianten av Bishops Finger var för ungefär 10-12 år sedan enormt hypad och dracks av alla överallt, kändes det som. Hur det blev så begrep jag aldrig, men det var nog en hel del slump/tur inblandat. Sverige var ett tag nästan lika stor marknad för ölet som England var.

På den tiden borde det ha varit ett logiskt beslut att lansera Bishops Finger i snabbköpen. Men idag är den inte alls lika framträdande, och bryggeriets reklamkampanj för Spitfire är både skojig och påkostad, speciellt på puben.

Så Spitfire 3,5%...

Färgen är koppar-bärnsten. Det fingertjocka skummet sjunker ganska snabbt, utan att lämna några spår.

Doften är ganska söt med toner av farinsocker, småkakor, vått papper. Den är rätt enkel och svag.

Smaken mer bitter än doften; deg, wellpapp, smör. De bittra smakerna är simpel och lite skarp. Eftersmaken är maltig med lite rostade toner och avslutningen är torr-bitter.

Kolsyran är mediumstark till stark, vätskan är lite blaskig.

Helt klart den sämsta ölen från Shepherd Neame jag druckit hittills. Betyget blev D+ Disappointing eller 2,35.

Men det kan vara så att den här flaskan/batchen är skadad av någon elak organism. Jag ska göra en ny recension om någon månad och se om den blir bättre. Så här kan det väl inte vara meningen att de ska vara?

Great Divide Yeti Imperial Stout

Så har jag till slut druckit den. Ölen som tog 1½ månad att beställa. Var den värd väntan? Ja. Det handlar om Yeti Imperial Stout från Great Divide i Colorado.

Färgen är kolsvart; det kompakta två fingrar höga skummet är brunt och sjunker långsamt samtidigt som det lämnar fina skumrester.

Doften är bitter med mycket humle och rostad malt. Hittade toner av kaffe, mandlar, kakao och en del alkohol.

Den kraftfulla smaken är söt, inbjudande och generös. Massor av kraftigt rostad malt och en växande ren torr bitterhet. Smaker av milt kaffe, farinsocker, gräddkola, alkohol och rostade nötter. Eftersmaken är lång och kraftfull med grädde, chokladkola, nötter, cappuccino och en elegant frisk bitterhet.

Kolsyran är mild-medium, bubblorna är mycket små. Vätskan är tjock och väldigt krämig.

Att brygga en kraftfull Russian Imperial Stout är inte helt enkelt; det verkar lätt att få in en liten oönskad bismak någonstand. Men Great Divide vet vad de vill ha och hur de ska nå det. Fantastiskt! Betyget blev A+ World Class eller 4,85.

Ett jättehögt betyg för en jättebra öl. Samtidigt får jag lite dåligt samvete: Jag verkar ha drabbats av samma stilsjuka som många andra ölenusiaster, och ger höga betyg åt kraftiga och lyxiga öl. Det är lättare att ge toppbetyg för dessa än för vardagligare öl som engelsk bitter, ljus eurolager eller en hefe weizen. Jag försöker vara medveten om det här och ge den respekt som de mer vardagliga ölen ska ha. Men ändå, det här är lite svårt.

Småplock II

De som är nyfikna på om jag tog med kamera och plastlåda till krogen igår kan jag lugna (eller göra besvikna?): Jag tog i stället med tomflaskorna hem. Så idag fyllde jag dem med lagom mycket coloritsoja och vatten, hittade ett par begagnade kapsyler och
fotograferade. Och för att ytterligare fejka så använde jag liquify i Photoshop för att tillsluta kapsylerna i efterhand.

Svenska Vin & Sprit är till salu. Erbjudanden om anbud har gått ut till cirka 30 potentiella köpare. En av de hetaste sägs vara Carlsberg...

För er som orkat läsa igenom detta kan jag nämna att enligt nyhetsbrev från Strömsholms Brygghus nu inrett klart bryggeriet. Fina bilder utlovas på hemsidan. Nu är det inspektioner från myndigheter som står på tur innan själva bryggandet kan starta.

Dugges Avenyn Ale

Första ölen från Dugges som jag köpt på flaska - nu när buteljeringsmaskinen är igång hoppas jag att få köpa den via Systembolaget i sinom tid. Men den här Avenyn Ale kom från Bishops Arms i Linköping - som ryktas ha haft julölen Rudolf på fat tidigare i veckan. Ack ack... Det är så synd om mig!

Färgen är bärnsten; vätskan är nästan klar. Den stora skumkronan är hård och kompakt med en oerhört snygg krater.

Doften är bitter och fruktig med toner av grapefrukt och citronskal.

Smaken är betydligt syrligare än vad jag väntat mig. Men det finns också en trevlig bitterhet och toner av grapefrukt. Smaken är aningen tung, men kroppen är bara medium. Lite mjuk malt och mineraler. Den korta eftersmaken har en lätt bitterhet och en maltig bakgrundston.

Kolsyran är medelstark, vätskan är rätt lätt (men inte vattnig).

En mycket trevlig amerikansk pale ale med lite brittiska influenser. Betyget blev B Good eller 4,0.

Ölands Gårdsbryggeri Tokens Julefröjd

Julöl kommer numera i alla färger, smaker och former. Ölands Gårdsbryggeri (vars hemsida verkar vara ur funktion just nu) firar högtiden med en engelsk porter på måttliga 4,9%: Tokens Julefröjd.

Färgen är kolsvart, så pass svart att jag omöjligt kunde avgöra om vätskan var klar eller grumlig. Skummet var fingertjockt brunt och det efterlämnade en finfin rest på glaset.

Doften är lite tunn, faktiskt. Kanske den serverades lite för kall? Det som fanns var dock lite bittra och maltiga toner med lite kryddighet och en ton av starkt kaffe.

Smaken är bitter med en lätt kropp. Syrliga frukter från humlen (Amarillo?). Anade jag toner av rågmalt? Den mjuka eftersmaken är även den mestadels bitter och lätt rostad med en parfymerad avslutning.

Kolsyran är mild, vätskan lite smått tjock.

Jämfört med de öl jag tidigare druckit från Ölands var den här betydligt mer balanserad och ren i smaken; det känns som om bryggeriet har blivit bättre med tiden. Det känns också som om de har en egen signatursmak i form av en syrlig kryddig ton.

Beer Advocate har åter ändrat till sitt nya betygsystem, och den här fick ett C+ Decent. Själv räknade jag fram den till 3,5 i det gamla systemet.

Soundtrack: Nina & Kim "En gång för alla" (2005), Ralph Lundsten "Barndomslandet" (2004), Johnny and the Selfabusers "Saints & Sinners" (1977), Slick Rick "I Run This" (1999), Stuff Smith and his Onyx Club Band "Onyx Club Spree" (1937)

Bishopas Arms Linköping 2007-12-22

I kväll: Ölands Gårdsbryggeri Tokens Julefröjd. Fullers London Pride. Dugges Avenyn Ale (på flaska!), Worthingtons White Shield. En helt acceptabel kväll. Recensioner kommer.

Yeti! Yeti! Yeti!

I eftermiddags kom SMSet från SYSTEMBOLAG. Och strax innan stängningsdags hämtade jag mina två flaskor... Det tog en och en halv månad. Men nu har jag mina Yeti Imperial Stout från Great Divide.

Förresten hittade jag hos ICA Maxi Shepherd Neame Spitfire 3,5%. Har den funnits förut? Bishops Finger, ja, men Spitfire?

Jakten på snömannen går vidare!

Ytterligare ett inlägg om jakten på Yeti Imperial Stout från Great Divide.

Åkte förbi Systembolagsbutiken i eftermiddags. Fullt med bilar utanför, fullt med folk innanför. Hittade ett exemplar anställd. Frågade. Tittade på dator. "Beställning makulerad". Huh? Systembolagsmannen ursäktade sig och försvann på lagret "Jag tror jag sett flaskorna...". Återkommer. "Nej, varan har varit slut, men åter inkommit. Det kan bli så med specialbeställningar ibland. Men jag har beställt på nytt. De borde vara här på fredag".

Jag tror det när jag ser det.

I ren desperation köpte jag en flaska av den österrikiska tråklagern Pfiff från Mohren Bräuerei.

Ilchester Beer Cheese - det bästa av två världar!

Öl är gott...

Ost är gott...

Alltså måste ost med öl vara jättegott?

Jaaaaa! I alla fall om det är Ilchester Beer Cheese, en av julens stora favoriter för mig. Den brukar säljas av ICA Maxi och Coop Forum i Linköping under december, så helt omöjlig brukar den inte vara att få tag i.

För sådär 10 år sedan då den först kom hit såldes den i en lyxig svart plåtburk, på vilken man upplystes att det förutom Extra Strong Ale från Fuller's ingick gräslök och kryddor. Numera skriver de bara "fine extra strong ale", men den smakar lika gott nu som då.

Ett par nackdelar dock: Den är rysligt dyr. 4 hg ost kostar runt 60:-. Den faller samman i små smulor om man råkar titta på den.

Men det är det värt!

Soundtrack: Jack Costanzo "hidden voice track" (?), Rally "När hyresvärden står utanför" (1997), Brooklyn Funk Essentials "The Creator Has A Master Plan" (1995), Jojje Wadenius "Havet" (1997)

Flensburger Pilsener

En mörk, disig och ruggig vinterkväll några dagar innan jul? Definitivt dags för en pilsener från norra Tyskland!

Flensburger Pilsener heter den kort och gott och är den största produkten från Flensburger Bräuerei Emil Petersen (det är många danska namn i norra Schleswig-Holstein...). Den fick i somras betygen 2,85 av mig.

Färgen är blekt gul; det stora vita luftiga skummet är tre fingrar tjockt och oväntat fast i konsistensen. Fin krater överst. Prydlig!

The smell is a bit... höll jag på att skriva. Men doften är lite sötsyrlig, den påminner starkt om vitt formbröd. Gräs, smör, lite bitterhet, toner av blött papper och sädesfält. Tja, sådär?

Smaken går i samma stil, jag kommer bara att tänka på när man åker omkring bland sädesfält och oljeväxter under sensommaren. Raps. Korn. Nyslaget gräs. Milda örtkryddor. Aningen jäst, förvånande liten sötma. Eftersmaken är lätt bitter med mer gräs och antydan till smörsmak och än lättare citronsyra.

Hade det inte varit för att smakerna är så rena och balanserade hade jag kanske börjat misstänka att den här ölen passerat sitt bäst före-datum. Men det har den inte, den är först i februari 2008. Dessutom känner jag igen den här smaken från de andra ölen som kommer från Flensburg Kan de ha en egen jäststam tro? Det är dock väl genomfört och trevligt på sitt vis.

Kolsyran är aningen mild för att vara en tysk pilsener, och vätskan är mjukare än andra i stilen. Vilket gör den mer lämpad för att långsamt smutta och fundera över i stället för en halsbar törstsläckare.

Kort sagt: En annorlunda tolkning av en stil som lätt blir tråkig. Betyget den här gången: 3,4.

Soundtrack: Silicone Soul "Right On, Right On" (2000), Alan Howart "The Shape Also Arises" (1989), Michael B Tretow "Fippelin" (1983), the Beatles "I Wanna Be Your Man" (1964), Karl Gerhard "Jazzgossen" (1951), Fatboy Slim "Mad Flava" (2000), Missy Elliott "Higher Ground (Prelude)" (2001), Christian Falk "Calling You" (1999), Mics of Fure feat. Rahseed "Backtrack" (2001)

Min topp 10 de senaste åren

Jag blev häromdagen tillfrågad av en kollega "Kan du inte lista de bästa öl du druckit?". Och det är ganska lätt att göra eftersom jag recenserar dem på en site som kan lista mina recensioner efter poäng.

Att tolka resultatet är kanske inte lika enkelt. Visserligen brukar jag förvåna mig själv genom att ge nästan identiska betyg till samma öl som jag skrivit om vid olika tillfällen, men det finns ändå alltid ett "daller": Har jag varit extra glad när jag skrev recensionen? Var jag trött och sur? Var det på en rökig restaurang? Hade jag druckit något fantastiskt innan? Och så vidare. Så det här är en lista som blir mer subjektiv än man egentligen kan tänka sig. Men jag lovar att alla ölen är bättre än medelmåttiga!

Reservation: Det brukar alltid bli konstigheter när jag klipper in html-tabeller i bloggen. Vi får se hur det går den här gången.

Beer Name	Brewery	Style	Serving	ABV	Rating
Drie Fonteinen Oude Gueuze	Brouwerij Drie Fonteinen	Gueuze	bottle	6.00	4.9
Gouden Carolus Noël / Christmas	Brouwerij Het Anker	Belgian Strong Dark Ale	on-tap	10.50	4.9
DeuS (Brut Des Flandres)	Brouwerij Bosteels	Bière de Champagne / Bière Brut	bottle	11.50	4.75
HSB (Horndean Special Bitter)	George Gale & Company Ltd	English Bitter	bottle	4.80	4.75
La Fin Du Monde	Unibroue	Belgian Strong Pale Ale	bottle	9.00	4.75
Saison Dupont	Brasserie Dupont sprl	Saison / Farmhouse Ale	bottle	6.50	4.75
Young's Bitter	Young & Co's Brewery PLC	English Bitter	bottle	3.70	4.75
Jämtlands Julöl	Jämtlands Bryggeri AB	Winter Warmer	bottle	6.50	4.65
Nils Oscar Kaffe Casken!	Nils Oscar Bryggeri & Bränneri AB	Milk / Sweet Stout	cask	6.50	4.65
Jämtlands Postiljon	Jämtlands Bryggeri AB	Extra Special / Strong Bitter (ESB)	bottle	5.80	4.6

Jag är själv lite förvånad över vilken vidd det är, både geografiskt och stilmässigt. Att det är fler öl på flaska än på fat/cask känns inte konstigt: Det är lättare att få ett djupare intryck hemma än på krogen.

Left Hand Snow Bound Winter Ale

Det skrivs för lite om öl på den här bloggen: Dags att skriva om öl på den här bloggen! Och det blir ännu en öl från Left Hand; Snow Bound Winter Ale, som på etiketten beskrivs som "Ale Brewed with Honey and Spices".

Färgen är djupt brunröd. Det stora skummet sjunker med ett fräsande ljud till en fingertjock skumkrona som är beige och kompakt. Vätskan är klar.

Doften är kryddig och lite söt med toner av färskt trä. Bland kyrddorna noterade jag ingefära, kardemumma, kanel, honung, sandelträ och lätta toner av rödvin, jäst och senap(?).

Smaken är mycket kryddig och lite söt. Förutom de nyss nämnda kryddorna fanns toner av bergamot (Earl Grey-te), och lite syrliga toner av citron. En fin diskret bitter smak finns, liksom lite honung. Medelstor kropp. Den värmande eftersmaken har en trevlig blandning av julkryddor och en balanserande bitter smak. Alkoholen (8,6%) märktes inte alls.

Kolsyran är medelstark; små bubblor. Vätskan är ganska krämig och tjock.

Om man med "julöl" menar något som smakar som ett helt julbord så är det här nog det närmaste man kommer (kanske i sällskap med Underlig Jul). Jag gillade den i varje fall och gav ett betyg på 3,85.

Soundtack: Björk "Hunter" (1997), Pet Shop Boys & Dusty Springfield "What Have I Done To Deserve This (Extended mix)" (1987), the Corrs "When He's Not Around" (1998), Fatboy Slim "Star 69" (2000), Eddie Meduza "Torgnys svettiga ansikte" (1980), Sator "Heyday" (1992), Kraftwerk "Neon Lights (London)" (2005), Bee Gees "One" (1989), Al Caiola "Experiment in Terror" (1963).

Att klaga på krogen - del II

Pub Benny Hill var, när de öppnade i början av 1990-talet, Linköpings bästa brittiska pub. Det var en del av Stora Hotellet. De hade också bakfickan Borgmästaren, finkrogen Verandan och nattklubben Regina Palace. Inredning i ljus ek, 10-15 fatöl med bra urval, okej pubmat, trevlig uteservering som kunde ställa ut ett par bord de första vårdagarna... På väggarna fanns bilder från en brittisk TV-komikers program, och under det första året hade som vana att spela ett avsnitt på TV-apparaterna nu och då.

Ölen kom från Pripps. Jag drack mest McEwan's eller Newcastle Brown. Gästöl förekom på flaska och sällsynt på fat. Ett tag hade de pilsnern från Ölklinken, mikrobryggeriet som några år fanns i Nationernas Hus ett par kvarter bort. Men den var aldrig riktigt bra.

Jag var i alla fall där en hel del på den tiden. Men så plötsligt slutade jag gå dit, någon gång kring 1999. Det här är berättelsen om vad som hände.

Som vanligt då hade jag gått till "BH" efter jobbet - jag cyklade och det var på vägen. Beställde in en Newcastle.

Men. Den smakade inte bra. Grumligt söt smak, vass kolsyra och märkliga smaker.

Jag gick tillbaka till baren och påpekade att jag fått en skadad öl. Personalen pratade med varandra med viss tvekan. Efter en liten stund tyckte de "Det kan ha varit lite gammal öl i kranen". Jag fick en ny öl av samma sort.

Den var lite bättre. Men inte bra. Jag gick åter till baren. "Ni har ett gammalt fat. Den har blivit oxiderad eller infekterad". Personalen blev nu avvisande. En äldre man, som verkade vara den som bestämde just då, kom fram. Han smakade ett par skedar av ölen: "Nej, inget fel. Det här är sån där mörk engelsk öl. Den ska smaka så!". Jag höll inte med.

"Kan jag få byta den här mot en McEwan's?" undrade jag då. Men då tog det tvärstopp: Personalen hade fått hårda order om att gästerna under inga omständigheter fick byta en upphälld öl mot en annan sort (jag har fortfarande inte begripit bakgrunden till detta)! De hävdade med envishet att ölen smakade som den skulle och att de inte gjort något fel.

Det hela hade kunnat sluta där: Jag hade gått hem och tyckt att de var dumma.

Men så kom en man fram från ett av borden i närheten. Han presenterade sig som säljare hos Pripps och visade fram sitt visitkort. Dock inte säljare i Östergötland, han hade bara råkat bo på hotellet den natten. Han fick en skvätt öl från pumpen som han försiktigt smakade. Omdömet var snabbt fällt: "Den här är dålig. Ni har inte gjort rent anläggningen ordentligt eller bytt fat tillräckligt ofta! ".

Jag fick omgående en annan öl. Men ingen ursäkt, tvärtom: Ett lätt väsande "Det här är inget vi brukar göra".

Det var ju en brittisk öltrend under första halvan av nittiotalet, då krogen startade. Men med åren minskade intresset och de sålde helt enkelt inte tillräckligt mycket för att hålla alla öl 100% fräscha. I stället för att stänga av någon av dem så lät de ölen bli några dagar över bäst-före, det fick bra för det mesta men alla marginaler var borta.

Jag gick aldrig mer dit. Hörde också enstaka berättelser om andra med liknande erfarenheter.

Pub Benny Hill stängdes någon gång kring 2002, eftersom Stora Hotellet villa ha ett ställe som var "lugnare" i veckorna och mer "nattklubb" i helgerna. Samtidigt fanns det stora problem med arbetsmiljön; mellan restaurangen och köket fanns bara en smal brant trappa. Resultatet blev "Storan R & B", som fortfarande finns där. Och 2005 öppnade ju Bishops Arms som var som Benny Hill, fast bättre.

Ingen julöl mellan butikerna!

Innan jag fortsätter med min miniserie om kroggnäll kommer här en liten nyhet från Systembolaget som kan vara av intresse för den som saknar godbitar lokalt:

Inga internleveranser av julartiklar
Sista veckorna i december brukar vi ha över 5 miljoner kunder i våra butiker. Kunder som vi vill ge bästa möjliga service och uppmärksamhet. Därför görs inga internleveranser från den 13 till 31 december av julartiklar mellan butikerna.

Min kommentar: Det är tråkigt att inte entusiasterna enkelt kan få tag på sin Underligt Jul, Mysingen Midvinterbryggd, Dufvenkroks Special med Whiskey eller speciella julsnaps på ett enklet sätt. Å andra sidan vet jag hur det brukar se ut på Systembolaget innan jul och midsommar. Det är i varje fall bra att man är uppriktig och tar ett centralt beslut så att alla vet vad som gäller.

Att klaga på krogen - del I

I eftermiddags läste jag en kommentar som berättade om en dålig ölupplevelse på krogen, ölen smakade "sur disktrasa". Och då ska man så klart påpeka detta och få en ny tillbaka. Eller en annan.

När jag funderade på det här kom jag att tänka på ett par mer eller mindre relaterade historier...

Den första läste jag om på ett annat forum för ett par år sedan så jag minns inte alla detaljer. En varning kan vara på plats: Resten av den här texten handlar inte om öl!

Det berättades av en person som hade varit ute på en större släktmiddag på en rätt dyr restaurang.

Det var en äldre släkting (i fortsättningen kallad "mormor") som stod i fokus, det firades någon bemärkelsedag med denne i centrum.

Allt flöt på bra; välkomstdrink och förrätt. Så kom huvudrätten in. Och alla åt och var nöjda. Jag minns inte heller exakt vad som skedde, men det var något i stil med att köttet smakade härsket. Något var i alla fall definitivt och uppenbart misslyckat. Efterrätt och kaffe var som förväntat bra.

Personen som skrev om det här hade inte klagat under kvällen, utan uppsökte stället först ett par dagar senare och krävde pengarna åter. Detta tillbakavisades helt av restaurangen,: Du skulle påpekat det när du åt så vi hade haft chans att göra rätt för oss!

Så nu varnade berättaren för att äta på (den namngivna) restaurangen och tyckte de var snåla, okänsliga och saknade servicekänsla, hut hyfs och hållning.

En debatt uppstod genast. Varför klagade du inte direkt? Skyll dig själv! var den gemensamma reaktionen hos de som kommenterade. Efter ett tag kom lite kompletteringar till berättelsen som gjorde den mer komplex: Han kände mormor väl, och visste hur reaktionerna skulle bli om det sedan länge planerade och emotsedda kvällen inte var helt perfekt: Den äldre släktingen skulle bära med det som en stor besvikelse: Oh, det var så trevligt på restaurangen, men så tråkigt det var med din mat! Och det skulle, enligt den som skrev, inte vara en sak som glömdes bort efter någon dag utan något som skulle bäras resten av hennes liv.

Plötsligt var inte det hela så självklar. Hur skulle man gjort i den här situationen?

Strömsholms Brygghus går framåt

Enligt ett par nyhetsbrev från Strömsholms Brygghus berättar att de nu är klara med byggarbetet och ska till och flytta in de rostfria prylarna. Bilder finns på hemsidan.