”Det finns två sorters dagar”, predikade Bark för sina lärjungar. ”Lager-dagar och ale-dagar.”
”Vilken sort är det idag?”, pep en lärjunge.
”Båda”, svarade Bark genast, med en stillsam självklarhet och vishetens ekande efterklang i rösten, en efterklang som syntes strida mot rummets i övrigt torra akustik. ”Båda, ja. Det är alltid båda.”
Lärjungen funderade en stund, och undrade sedan försiktigt: ”Men porter då?”
”Min gosse”, svarade Bark med mässande stämma, ”Var dag och natt ställs jag inför just den frågan: ’Men porter då?’”
”Och svaret…?”, frågade lärjungen ivrigt, efter någon sekunds fundersam tystnad.
”Ja tack”, sade Bark med ett lätt leende.
I samma stund blev lärjungen upplyst.
Författat av Thorild Selén, ordartist
Ha, vilka otroliga vibbar och associationer jag fick.
SvaraRaderaLÄNK
Håller ni med mig?
Daniel
uhm..
SvaraRaderaHi hi, klockrent med porter. Äkta zen.
SvaraRaderaHahaha fan va kul! Gillade den där länken som Daniel skickade också. Passade verkligen in ;)
SvaraRadera