I näst senaste numret av Beeradvocate Magazine, nummer 32 (#33 låg på hallmattan idag), så hade deras brittiska krönikör Tim Webb skrivit en text som fick mig att fundera: Rubriken var ”Has CAMRA Stunted the Growth of British Beer?”
CAMRA, the Campaign for Real Ale, bildades 1971 av några brittiska journalister som kände att de höll på att förlora den genuina brittiska alen som efterjäste på fatet och som serverades utan att blanda in extra gas.
Tim ger i artikeln en historisk och kulturell kontext till fenomenet CAMRA, men huvudspåret är att de kanske lyckats väl bra. Visst älskar vi alla god real ale i de klassiska stilarna, men CAMRAS renlärighet och ”allt gammalt är bra, allt nytt är dåligt”-inställning har lagt sig som en våt filt över öarnas ölliv.
Det är knappast en slump att de flesta nya stilar som dykt upp i UK antingen är återupplivning av historiska brygder (gruit beer, braggot, heater ale…) eller lätta modifieringar av de klassiska stilarna (English blonde/golden ale, whiskeyfatlagrad öl).
Att hitta på nya stilar, att experimentera fram nya smaker och koncept verkar livsfarligt. Visst är britterna väldigt konservativa, men det känns som det är ännu tyngre när det gäller öl. Frågan är om detta gjort att inte bara utvecklingen utan även tillväxten avstannat? Real ale är ju inte direkt något som är exportvänligt…
En sak som jag funderade över när det gäller brittisk öl var när det gick upp för mig att det fanns närmast oändligt många pubar, och många av dem väldigt bra, i Londonområdet. Men bara 2 (två!) specialist-ölbutiker som erbjöd intressanta importer; Utobeer i Burough Market som bara har öppet ett fåtal timmar i veckan och Nelson Wines långt långt ute i Wimbledon. Jag tycker att det borde finnas marknad för mer med den befolkningen.
Fast det finns motargument: Tyskarna är i stort sett lika konservativa och än mer lokalpatriotiska, helt utan CAMRAs hjälp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar