Åter till Gammelbrygd

Jag vet att jag inte borde. Det är ju trots allt ingen öl som borde gå att lagra, det är ju bara en torr mörk lager på 5,5%. Klart att den inte håller för ett år i skafferiet. Bäst före? 26MAJ09.

Fast ändå. När den här ölen såldes 1987-1996 så hörde jag en del snack om hur mycket elegantare och bättre den blev av att lagras ett år. Och… Egentligen skiljer den sig ju inte så mycket från modern Carnegie Porter; den är kring 5-6%, den är underjäst med mörk malt och från samma bryggeri.

Det här är alltså en flaska Falcon Gammelbrygd som jag köpte i november 2008, och som jag då recenserade här. Tänkte jämföra den mot den beskrivningen nu.

Färgen är ganska neutralt brun, det stora skummet ljusbrunt. Lite skumrester på glaset.

Doften är fortfarande rätt humlig, men jag tycker att den tappat en del och känns lite som en vanlig stor-stark-lager. Det finns en del nötter och soya i bakgrunden, dock. Kaffe?

Smaken är märkligt tudelad. Sötma som i en billig jordgubbsaft blandas med en snabbt övergående bitter ton. Lätt kropp. Inga direkta toner av träfat eller starkvin som vissa öl utvecklar av lagring. Eftersmaken är lätt och kort med lite jästiga toner och an aning O'boy-sötma.

Kolsyran är ganska lätt, vätskan något mjuk i munnen.

Nä. Visserligen är den här inte förstörd utan klart drickbar, men så mycket mer blev det inte av det. Jaja, det var ju ett rätt billigt experiment.

Förresten, det verkar som den här inte är med i årets julnyheter, så den sålde väl inte som väntat förra året.