Spendrups Mariestads Porter 2007

Att Spendrups skulle komma med en engelsk porter har varit något av höstens "snackis" i svenska ölkretsar. När det sedan kom fram att den skulle säljas under varumärket Mariestads Porter blev folk än mer förundrade.

För er som legat under en sten de senaste 15-20 åren var Mariestads en lager som Spendrups tagit fram rutinmässigt, men som oväntat blev en storsäljare framför allt bland folk i övre medelålder. Marknadsföringen har sedan byggt på ord som "trygghet", "vardagslyx" och "klassiska värden". Bilden på en välsutten läderfotölj och en hund i mörk belysning ger rätt stämning.

Jag har filosoferat kring namnvalet och marknadsföringen. Troligen vill man genom ordet "Mariestads" ville signalera trygghet och "ofarlighet" för att steget från lager skulle bli mindre än annars. Å andra sidan. Om man ville det, varför står det inte "Mariestads" på etikettens framsida? Och varför är designen helt annorlunda mot lagern?

Nå...

Färgen var mörkt röd-brun, vätskan genomskinlig. Det fingertjocka skummet lämnade lite rester och var beige. Oväntat ljus för att vara en porter.

Lukten var svag och neutral. Lite rostad malt med rätt mycket sura toner. Neutrala bittra dofter. Kort sagt ganska tråkig. Smaken var lite torr med rostad malt. En hastigt övergående beska byttes mot lite buljong. Eftersmaken var torr-bitter med rostad malt. Allra sist kommer en liten sötma.

En ganska tråkig och fantasilös porter. När jag så gott som druckit upp inser jag plötsligt: De har försökt göra en Guinness Draught. Och mitt betyg blev det inte helt övertygande 2,8.

Jag tar nu bilder på all ny öl jag köper, så att den här bloggen ska bli lite mindre texttung.

Soundtrack: Tangerine Dream "Exit" (1981), Derrick Moran & the Baba Brooks Band "Guns Fever" (?), Deep Purple "Never Before" (1972), Banbarra "Shack Up pt. 1" (1975), Ozzy Osbourne "S I N" (1991)