Left Hand Milk Stout

Jag är rätt säker på att jag aldrig tidigare druckit tre sorters svart öl samma kväll, än mindre recenserat dem. Men någon gång ska vara den första.

Och då tar jag Milk Stout från Colorado-bryggeriet Left Hand. Det var en av de ölsorter vi fick på den specialprovning som Oliver Twist och Left Hand höll på årets ölmässa i Stockholm, något som jag i detalj återgav här.

Milk Stout som sådant skapades under första världskriget, då havande brittiska kvinnor behövde ett kraftfullt kosttillskott som höll sig längre än färskvaror och var så koncentrerat som möjligt. Resultatet blev en porter eller stout med tillsatt mjölksocker. Man hade nämligen upptäckt att just mjölksocker inte bröts ner av jästsvamparna och bibehöll sitt näringsvärde genom bryggeriprocessen. Under årtiondena därefter marknadsfördes ölen som ett kraftelexir för kroppsarbetare, något många bevarade reklambilder visar. Stilen dog så småningom ut för att återuppväckas under 1990-talet.

Och en av de mest säljande milk stout i USA är just den här.

Färgen är mörk, nästan svart med lite rödbrunt. Den lilla skumkronan försvinner snabbt bort med ett fräsande ljud. Doften är maltig och lite rostad med lite sötma och antydan till frukter.

Rostad malt dominerar smaken, men det finns också söta toner av mjölkchoklad och gräddkola. Eftersmaken är något söt med russin, katrinplommon och en frisk mild bitterhet. Kolsyran är rätt kraftig och frisk, vätskan är lätt krämig.

En trevlig och lättdrucken öl, inte helt utan personlighet.

Soundtrack: Ratata "Sista dansen" (1983), Emphasis on Jazz "Mr Treble Clef" (1976), the Beatles "Thank You Girl" (1963), Iron Maiden "Hallowed By Thy Name" (1992), Brenda Rusell "Piano In The Dark" (1988), Marice Blane "Bobby's Girl" (1962), Snowboy & the Latin Section "Puente" (2002), the Scofflaws "After The Lights Go Down Low" (1995), Live "Shit Towne" (1994)