Riegele Kellerbier

Så satt man i lördags eftermiddag på Monks Café med lite tid att slå sönder. Sambon Caroline frös som en hund efter att vi stått på en perrong i blåsten. Hon ville ha något värmande och jag frågade efter någon Winter Warmer. Nej, de hade inte kommit in än, men... Vänta lite.

Efter någon minut kom en av servitörerna tillbaka från de bakre regionerna med en flaska i handen. Jo, de hade faktiskt hittat en flaska Fullers Old Winter Ale i ett hörn från förra vintern. Detta accepterades. Den verkar faktiskt gilla att ligga i ett år, den var mjukare och än mer balanserad än vad jag mindes. Se det som ett tips?

Jag då? Jag tänkte väl dra till med något lagom obskyrt, så jag frågade efter den gamla tyska öltypen kellerbier. Oh, svarade barmannen intresserat, på flaska eller fat? De hade faktiskt en kellerbier på fat, något jag faktiskt inte ens hittat i Tyskland! Vad jag just beställt var Kellerbier från Riegele i Ausburg (som för övrigt verkar vara kompisar med Monks).

Under upphällningen berättade jag att jag hade en teori att just kellerbier är en typ som kan vara på gång att upptäckas av ölvärlden. "Ja, lager är på gång!" utbrast jag sedan men blev snabbt rättad: "Det här är en ale. Bryggmästaren på Riegele har berättat att i stort sett all tysk kellerbier är ale". Jag är inte helt övertygad, och Wikipedia tycker att det "often" är lageröl. Någon av er läsare som har mer argument åt olika håll?

Färgen är orange-gul; vätskan är mycket grumlig. Det två fingrar tjocka skummet lämnar lite rester. Doften är mycket fruktig och rätt oren (på ett positivt sätt). Vissa toner av jäst och bitter humle.

Smaken är mycket fruktig: Gröna äpplen, selleri, jordnötter, vinäger, borsyra, plommon, grillkrydda. Smaken är torr, liksom eftersmaken. Där hittade jag malt, vinäger, honung, marmelad och lite lätt bäska. Kolsyran är frisk med stora bubblor. Vätskan är aningen tunn.

En bra och lite olydig öl, men jag hade nog önskat ännu mer av villdvuxenhet och komplexitet. Betyget blev 3,6.