Great Divide Hibernation Ale

För länge länge sedan (10-15 år sedan) var en "julöl" ganska lätt att beskriva: Det var en lite maltigare, lite mörkare lager med mer sötma än i de andra ölsorterna.

Nu kan det vara lite vad som, verkar det. Och inte mig emot, vem kunde för bara några år sedan ana att vi skulle kunna botanisera mellan säsongsbrygder från såväl Norge, Danmark, Storbritannien, USA och Belgien som från en en trave svenska småbryggerier. Av de mest skiftande karaktärer!

Och för de som inte gillar det nya spektrat finns ju alla de lite maltigare, lite mörkare lagerölen med mer sötma än de andra ölsorterna kvar.

Men det här är långt därifrån; det är en American Strong Ale från Great Divide, välkänt för sina kraftigt humlade ale. Jag drack den för nästan exakt ett år sedan, då jag gav den det övertygadnde betyget 4,4. Hibernation Ale kallar de den för.

Färgen är djupt rödbrun; det två fingrar tjocka skummet är fast, luftigt och beige. Lite skumrester på glaset (som alltså är en bra sak).

Doften är humlebitter och lite syrlig med en intressant söt fruktighet. Grapefrukter blandade med persikor, aprikoser och russin.

Smaken är mycket sötare än doften - en hel del farinsocker och en distinkt alkoholsmak blandas med blommiga humletoner. Malten finns där, men även om den ger en välbehövlig sötma och lite rostade smaker så är det definitivt något som står i bakgrunden i den här smakupplevelsen. Det är bara en sak som inte riktigt stämmer: Jag saknar en rejäl kropp till de här smakerna. I stället upplever jag en eldighet som nästan påminner om sprit mer än öl. Värmande för vintern? Visst, men jag gillar inte när det sker så här uppenbart och nästan överdrivet.

Eftersmaken är bitter med en hel del söta och syrliga citrusfrukter, lite söta toner med gräs och blommor samt russin. Och alkohol.

Kolsyran är mild till medium; vätskan är mjuk och krämig och ger en lyxig upplevelse.

Betyget blev 4,15. Lite lägre än förra året, och kanske en brownsk rörelse. Men jag tycker ändå att min upplevelse av den här öven inte var lika lyxig och helgjuten som jag minns den som. Jag kanske bara är bortskämd?