Grebbestad Granit

Det här är den första ölen jag dricker från det bohusländska bryggeriet Grebbestad, deras produkter har tidigare bara sålts på krogar samt lokalt på Systembolaget i Västra Götaland. Granit kom i det fasta sortimentet i oktober; Dubbelbocken Lunator släpptes för övrigt i det tillfälliga sortimentet i november över hela landet.

Granit är en ljus lager/tysk pilsner, och som jag förstått deras storsäljare. Jag noterar att helvlitersflaskan är av returmodell och ny - alltså gör de som exempelvis Slottskällans och köper nya flaskor för att kunna ingå i retursystemet och ändå slippa en dyr tvättanläggning. (Rättelse: Det ska de visst ha)

Färgen är milt guldgul; det ganska stora skummet är vitt och kompakt; det sjunker långsamt med ett lätt fräsande ljud.

Doften är söt, jag associerar med honung, småkakor, smör och milt kaffe(!). Det finns en lätt bitterhet någonstas också.

Smaken är söt, och inte så ren som jag väntat mig. Fast den är inte söt på ett obehagligt sätt som många svenska lager av tveksam kvalitet kan vara. Smör, smörkola, vitt bröd och lite deg. En lätt bitterhet som blir aningen kraftigare i eftersmaken, där jag också hittar lite honung och kaffe med grädde. Avslutningen har lite mineraler att bjuda på.

Kolsyran är mild, små mjuka bubblor skapar lite skum i munnen. Vätskan är på inget sätt tung, utan mjuk och behaglig.

Allt som allt är det här en av de absolut mest lättdruckna öl jag stött på på ett bra tag; den bara glider ner! Med rätt marknadsföring och rätt väder kan det här bli en riktig succé i sommar. Faktum är att de lätt orena tonerna, den låga bäskan och den lätta kolsyran mer får mig att tänka på en engelsk mild än svensk ljus lager. Betyget blev 3,7.

Soundtrack: Ralph Lundsten "Lyckolegend" (1981), Robert Broberg "Windshield Wipers" (1996), Depeche Mode "Nothing (live)" (1988), the Congos "Nicodemus" (1977), Kraftwerk "Musique Non Stop" (1986), Cam'ron "Oh Boy (Oh Girl Remix)" (2002), Coleman Hawkins "Hollywood Stampede" (1946)