Mohawk och Stefan Gustavsson – del 2: IPA-trilogin

Första delen i serien hittar du här.

I vintras träffade jag Christoffer från Oppigårds. Vi pratade om deras amerikanska IPA Indian Tribute. Jag undrade om den äntligen skulle komma in på Systembolaget i det fasta släppet på den plats (Extra Stark Ale – IPA – Skandinavien) som jag trott varit vikt för just deras öl. Men så var det inte. Inte nog med att det lämnats in oväntat många prover till just det här inköpet (jag minns nära 40, kan det verkligen stämma? 24), Oppigårds hade tydligen varit med in i det sista men sett sig slagna av ett helt nytt varumärke som jag inte kände till: Mohawk.

”Då måste den vara riktigt bra om den slog ut Indian Tribute” funderade jag. Christoffer höll med och verkade lika nyfiken han.

Men redan i februari släppte Systembolaget en annan öl i serien i sortimentsrollen ”Ale flaska (upp till 5,9%), Profil, T2, Sverige, Det heta kryddiga köket”: Mohawk Rye IPA var en IPA i amerikansk stil med en dos lenande mältad råg. Min recension hittas här.

Stefan om Rye IPA: Det finns några problem med att inte ha ett eget bryggverk, ett av dem är att man inte kan ha 100% kontroll över bryggningen. Hussmaker och bryggverk-egenheter kan man delvis jobba sig runt, men det värsta är att man inte riktigt har kontroll över tiden, när man ska brygga, när man ska flytta ölen mellan tankarna och när den ska levereras.

Såväl Slottskällan som Sigtuna har varit mycket tillmötesgående och lyhörda, men speciellt Sigtuna har i dagens situation egentligen inte längre tid och plats att brygga åt andra på det sätt de hade för ett år sedan. Samtidigt ska man vara medveten om att Mohawk-projektet har hjälpt de här bryggerierna att höja både kunnande, produktion och förhoppningsvis kvalitet. ”Fast man måste ha nära kontakt med bryggeriet under utvecklingen och vara närvarande under bryggandet”.

Så, åter till ölen som skulle in i det viktiga fasta sortimentet (eller ”det strategiska sortimentet” som det numera kallas) och placeringen ” Profil, Ale extra stark (6,0%-…), T2, Skandinavien, IPA, Kunskap , inspiration”: Mohawk Extra India Pale Ale, en svenskbryggd amerikansk DIPA på 7,5% bryggd med en hel hög amerikanska högalfa-humlesorter i den vansinniga mängden 16 gram per liter öl.

Jag är fortfarande lite förbluffad över det här modet, både från Stefan och Wicked Wine att lämna in detta öl, och av Systembolaget att ta in det. Ölbloggarna diskuterade och dissekerade och satt och väntade på att klockan skulle bli 24 mars.

Mina förväntningar var som så många andras högt uppskruvade, men när jag så drack ölen så uppfyllde den inte riktigt mina förhoppningar och den fick relativt måttliga 3,5 i betyg (länk till recension).

När jag nu pratade med Stefan så berättade jag om min reaktion och undrade om det här verkligen exakt var den öl han tänkt sig.

”Det är svårt att brygga med så här mycket humle, både i sorter och i kvantiteter, men vi jobbar verkligen på det. Det är så mycket som måste klaffa för att få den optimala aromen. Vi har hittills bryggt tre omgångar av den här ölen, och tyvärr varierar de något sinsemellan” förklarade han.

Vi kom in på det här med humrerik öls färskhet, som det diskuterats flitigt på ölbloggar senaste året. Är den verkligen alltid bättre ju färskare den är? Nja. Gammal och trött öl är gammal och trött öl, men det finns också en risk i att släppa ut en DIPA för tidigt; den måste ligga och mogna ett tag efter tappningen. Den ska vara färsk, men den måste samtidigt vara färdig.

Vissa pallar av Mohawk Extra kan på grund av överbeläggning på Sigtuna ha kommit ut lite för tidigt; Stefan tyckte att den var drickmogen omkring 4-5 veckor efter tappningen. ”Jag gillar nästan DIPA mest efter ett par månader när den lugnat ner sig och fått ner kärvheten, men tyvärr går det därefter rätt fort utför och den blir tråkig efter ett halvår”.

Den senaste ölen i serien, Mohawk Summer IPA, kom nu i början av maj. Den är tänkt att vara en lättare IPA på gränsen till en American Pale Ale som fokuserar på aromhumle med mycket blommiga/fruktiga smaker och ”mycket Amerika i smaken”. Eftersom jag pratade med Stefan strax innan den släpptes och jag kunnat prova så blev det inte så mycket sagt om denna öl (som fortfarande ligger i skafferiet och väntar).

Att det skulle bli en trio Mohawk-öl på Systembolaget var absolut inget som de hoppats på eller ens planerat inför: ”Det har nog varit en lycklig slump. Och så tror jag att vi och Sigtuna vunnit uttagningar genom att ta ut svängarna lite mer än de andra och varit lite tuffare”. De ”gamla” mikrobryggerierna kanske inte riktigt hängt med vad som händer ute i ölvärlden de senaste åren?

Nästa avsnitt om Stefan och Mohawk kommer att ta upp tankarna om framtiden. Tror det till och med går att pressa ut en del fyra ur vår nästan timslånga telefonkonversation…