Gotlands Sleepy Bulldog Summer Pale Ale

Hyfsat standardsommarväder idag, alltså dags för en öl ur Systembolagets tillfälliga sommarsortiment: Sleepy Bulldog Summer Pale Ale från Spendrups studiobryggeri Gotlands Bryggeri. Det är fråga om en amerikansk pale ale på 5%.

Färgen är mässingsgul, vätskan klar. Den stora skumkronan sjunker titt ett tjockt ojämnt lager lämnandes en hel del rester på glaset.

Doften har humliga lätt amerikanska toner med en mild beska. Torkade frukter, läder, aningar av rök och plåster. Lite konstig, tycker jag allt.

Smaken är även den dominerad av humle med amerikanska citrustoner (grapefrukt, citronskal, pomerans) Lite toner av läder och beska örter. En lätt maltig sötma med en ton av kakor. Kroppen är medium. Eftersmaken har en ren beska lite godis-sötma och en ton av alkohol.

Kolsyran är stark, nästan vass. Vätskan är lätt.

Lite för mycket bismaker, lite för lite bärande sötma och kraftig kolsyra för mig.

Betyg: 2,85. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment sommar (lagerstatus). Pris: 18:90 för 330 ml.

Utlottning! Bok vunnen!

I förra veckan lottade jag ut kokboken Great Food Great Beer från Anheuser-Busch. Och jag vill tacka för alla uppmuntrande ord som kommit till mig i de mail ni skickat!

Nu har jag dragit vinnaren från de 53 intresserade...

...

Oskar Norbäck!

Grattis! Instruktioner kommer med mail.

Mohawk Summer IPA

Äntligen får jag tid att dricka den här ölen. Eftersom den heter något med "sommar" i namnet så drack jag den på en lite kylslagen balkong samtidigt som jag läste fredagens namnsdagskryss. Det är viktigt med detaljer.

Den tredje amerikanska IPAn från bryggaren Stefan Gustavsson och Wicked Wine är bryggd hos Sigtuna Brygghus, har en alkoholhalt på 6,8% och heter Mohawk Summer India Pale Ale.

Färgen är varmt ljusbrun, vätskan ganska grumlig. Det två fingrar höga skummet är kompakt och varmvitt. En del skumrester på glaset.

Doften är ganska amerikansk. Frukt och Aromat/kött. Aningar av motorolja? Kola och lätt rostade toner. Torr med viss kropp. Anonyma citrusfrukter, lite metall. Den kändes lite trött och oinspirerad.

Smaken är balanserad med friska beska toner, äpplen. gräs och köttbuljong. Beskan går över, men ersätts fort av en ny med mer syrliga citrustoner (citronsyra?). Besk eftersmak med tydliga toner av grapefrukt. Ganska lätt kropp med en lagerlik maltighet. Grapefrukt i slutet.

Kolsyran är ganska kraftig, små mycket friska bubblor. Medelfyllig vätska.

Jag kan tänka mig att det här är en utomordentlig grillöl, den kommer nog att fungera perfekt ihop med rökiga marinader.

Betyg: 3,45. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter maj (lagersaldo). Pris: 32:80 för 500 ml.

Früli Strawberry Beer

Jag har redan druckit den här. Vid en ölprovning (länk). Så jag vet i stort vad jag har att vänta. Men någon gång måste man dricka upp de flaskor som finns i skafferiet. Ju.

Früli Strawberry Beer är en belgisk witbier (kryddad med koriander och apelsinskal) där man efter jäsningen tillsatt jordgubbsjuice och fruktos. Alkoholhalten är 4,1% och bryggeriet på ettiketten heter Van Diest. Den fysiska bryggningen sker hos Brouverij Huyghe (ni vet de där med Delirium Tremens etc).

Jag fick i våras en pressrelease om den här ölen, där importören Galatea berättar hur den är "världens bästa fruktöl" och

Früli lanserades 2002 som ett alternativ till traditionell belgisk fruktöl (vidare känt som Lambic). För att attrahera marknaden gick resonemanget att ölet skall ha en mer “tillgänglig” smak och en måttlig alkoholstyrka. [...]

Färgen är orange-röd-brun. Vätskan är grumlig. Det två fingrar höga kompakta skummet är beige-rosa. Det sjunker långsamt utan att lämna några skumrester på glaset.

Doften är söt-syrlig med distinkta toner av jordgubbssylt. Eller, som någon på provningen sa "som billigt pannkaksylt".

Smaken är halvsöt med massor av jordgubbs-juice. Aningar av vete-syrlighet i bakgrunden liksom lite mineraler. Eftersmaken är mindre söt med lite witbier-smaker väl gömda under jordgubbarna. Ingen alkohol alls. Avslutningen har en lite märklig medicinsk ton.

Kolsyran är mild; de små bubblorna mjuka. Vätskan är söt och klibbig.

Måhända den "attraherar marknaden", men knappast mig. Kommer knappast att köpa den här igen...

Betyg: 2,75. Tillgänglighet: Systembolagets strategiska sortiment. Pris: 14:90 för 250 ml.

Mikkeller Tomahawk Single Hop IPA

Danska fantombryggeriet Mikkeller har under senaste året bryggt en rejäl mängd IPA-öl som är identiska vad gäller malt, jäst, vatten och bryggning. Den enda skillnaden är humlen, som man använder en sort i taget. Jag tror de är uppe i 14-15 sorter? Tanken är att man som konsument ska kunna jämföra och lära sig hur en speciell humlesort smakar. Lärorikt! Själva ölbryggningen har skett hos De Proef Brouwerij i Belgien.

Sista ölen under gårdagens after work blev just en av dessa: De Klomp hade fått in Tomahawk Singel Hop IPA, som alltså humlats (och torrhumlats) med amerikansk Tomahawk-humle: "Hög alfahumle och mycket blommiga smaker" som bryggaren Mikkel förklarar. Alkoholhalt: 6,9%.

Färgen är brun-röd, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är varmvitt, det sjuker längsamt ner och lämnar massor av rester på glaset.

Doften är lite tunn. En hel del humliga dofter med aningar av lakrits, citrusfrukter och en fin beska.

Smaken är frisk med tydliga citrustoner. Aningar av köttbuljong och en stor fin bitterhet. Eftersmaken har även den en fin beska med massor av citronsmak och lite citronsyra.

Kolsyran är lätt, vätskan mjuk.

"Komplexare och bättre än många andra singel hop-öl. Mycket aromatisk." var min slutsats i notisblocket om den här. Undrar om det här var den första Mikkeller-ölen på De Klomp?

Betyg: 4. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 89:00 för 200 ml.

Superchips vs. DIPA

Som nämnts (här) har jag fått lite potatischips i OLWs nya serie "Superchips" för att prova ihop med öl. Jag har redan gnagt i mig lite av dem och konstaterar att de visserligen är något större och tjockare än de vanliga OLW-chipsen vilket visserligen är rätt gott, men det innebär ochså att det krymper väldigt fort i påsen. Jag anar en konspiration.

Först ut är Superchips Sourcream & Onion, en numera klassisk smak som jag faktiskt minns när de lanserades i slutet av 1980-talet. Den gräddiga lite syrliga smaken och finräfflingen var verkligen en nyhet då. Här är chipsen precis lika grovt räfflade som den andra smaken. När jag tidigare ät dem tyckte jag att de smakade väldigt laktos-sött och på tok för mycket dill, en smak jag anser ska hålla sig borta från chips.

Men okej. Hur är de tillsammans med Avery duganA IPA, en humlekraftig och småsöt amerikansk DIPA på 8,5%?

Oväntat bra, faktiskt. Sötman i chips och öl funkar bra ihop och smakerna skär sig inte. Dock tar ölens humle helt över chipsens lätta lök- och örtsmaker.

Nästa chipssort är Superchips Grill. Eller Lök, som de heter på andra ställen eftersom det är den smaken som dominerar ihop med något slags grillkrydd-mix. Normalt är jag ingen stor vän av grillchips, men de här var rätt gode i och med att löksmaken inte är lika rå som den brukar utan snarare... stekt. Och ganska mild.

Ihop med ölen... Funkade det inte lika bra. Lök-paprika-salt-smaken drog fram de metalliska tonerna i ölen och tillsammans med ölens lätta köttsmaker blev det... Metall-syrligt, aningen unket och, ja, det skar sig helt enkelt.

Återkommer inom kort med samma chips och en ny öl.

Avery DuganA IPA

Äntligen dags att plocka fram denna bomber ur kylen: duganA IPA från Coloradobryggeriet Avery. Det är en amerikansk dubbel-IPA på 8,5%. Och sedan ska det bli en del av min chipsundersökning, är tanken.

Färgen är mörkt bärnstensröd, vätskan är så gott som klar. Det tre fingrar höga skummet är ljust beige; det är hårt och sjunker långsamt då det lämnar en del skumrester på glaset.

Doften är full av amerikansk humle... Citrustoner - citron, limeskal, blodapelsiner. En aningen metallisk beska i bakgrunden. Lite sötma och blommiga dofter med lite hö. Inte alls så bitter som jag väntat mig.

Smaken är, å andra sidan, till att börja med aggressivt besk. Massor av söt honung och kåda. Men de mildras förbluffande fort och lämnar en smak som liknar en amerikansk pale ale i sötma, beska och citrustoner. Eftersmaken har en fin beska, massor av torkade och färska exotiska frukter och en lite rå sötma, aningar av alkohol och kokt kött. Avslutningen är något dammig.

Kolsyran är medel till stark; bubblorna är små och friska. Vätskan är medelmjuk och aningen kladdig.

Jag gillade verkligen den första smaken på den här, men den mildrades väl fort för min smak. Å andra sidan blev den ruskigt lättdrucken av samma anledning. Mnja.

Förresten: Jag är lite frustrerat nyfiken över namnet. Är det någon ordvits eller referens som jag inte förstår?

Betyg: 3,95. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter maj 2010 (lagerstatus). Pris: 79:40 för 650 ml.

Oppigårds InWit

Kvällens tredje öl (den andra var en halv bomber Great Divide Fresh Hop) blev en InWit, tillverkad av Oppigårds Bryggeri. Ursprungligen var det här vinnaren av Svenska Hembryggarmästerskapen 2009, och receptet har tagits fram av Peter Högström. Typen är belgisk witbier och alkoholhalten 4,5%.

Färgen är gulorange, vätskan grumlig. Det fingertjocka skummet faller efter en stund ner till ett tunt lock, lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är syrlig och lite torr med unkna toner och en liten sötma.

Smaken är fyllig med en lätt, neutral kryddig ton. Torr och något instängt unken. Ganska snart blir smakerna tunga och lite sega. Det finns en del syrliga vetetoner, men de övergår till att ge den där instängda smaken. Rätt jordig med parfymerade toner. Torr, småtung och jordig eftersmak. Lite kryddor i slutet.

Kolsyran är lätt, vätskan mjuk.

Lite småtrist, och inte alls så frisk som jag vill ha min witbier. På något sätt känns receptet inte riktigt färdigt.

Betyg: 3. Tillgänglighet: Fat på krogen (släpps på Systembolaget 2010-06-01 (lagersaldo)). Pris: 79:00 för 500 ml.

Nils Oscar Sorachi Blond

Igår kväll var det after work med jobbet för att fira deltagandet i ett motionslopp häromveckan. Jag deltog inte på grund av den där förkylningen, men jag fick veta att jag tydligen sprungit in med en ganska god tid - någon hade av misstag fått min nummerlapp.

I vilket fall sammanföll vår lilla samvaro med världspremiären på den nya engångsbryggden från the Nils Oscar Company: Sorachi Blond. Det är en vidareutveckling av förra årets sommarsläpp Saison. Här har man använt den japanska Sorachi Ace-humlen (odlad i USA) för att få fram en mer exotiskt fruktig smak. Bryggeriet själva kallar det för "en amerikansk belgisk pale ale" och alkoholhalten är 6,9%.

Vätskan är klar, färgen är rödbrun. Det två fingrar höga skummet är varmvitt och sjunker rätt fort till ett tunt lager, lämnandes en del skumrester på glaset.

Doften är först vete-syrlig. Lite kryddig, fruktig och lätt rostad. Lätt beska.

Smaken är lite rå med en stor exotisk frukt-sötma (ananas?). Kryddiga toner av vitpeppar/koriander/blandade färska örter. Eftersmaken har en växande beska. Råa smaker med en medelstark beska och citron/kiwi. Jäst. Söta exotiska frukter i slutet.

Kolsyran är kraftig. De små mjuka bubblorna är mjuka. Vätskan är relativt lätt och något kladdig.

Lite väl snäll, tycker jag nog. Å andra sidan är det ju ingen saison, även om den har lite toner åt det hållet. Kryddig och len, en bra sommaröl.

Betyg: 4,15. Tillgänglighet: Fat på krogen (släpps på flaska 2010-06-01 (lagersaldo)). Pris: 72:00 för 30 cl.

BrewDog Trashy Blonde

Här hade jag egentligen tänkt skriva något om att jag borde ha varit en av de första i Sverige att dricka denna öl, som jag köpt när bryggeriet nyss öppnat vintern 2006-2007 och som jag hittade hos UTObeer i London. Men... Så inser jag att det inte var den här ölen, den kom senare. Det borde i stället ha varit klassikern Punk IPA och den avsomnade lagern Hop Rocker jag drack då.

Och så inser jag att jag inte recenserat den här. Skam! Bot och bättring! Trashy Blonde är skotska BrewDogs försök att göra en engelsk blonde ale (en stil som Beer Advocate-bröderna inte inför trots gnäll). Alkoholhalten är 4,1% och ölen är tillverkad av ekologiska ingredienser, batch #26.

För övrigt har grannbloggen Ölkultur penetrerat denna öls utveckling och skillnader utförligt här: Del 1, del 2, del 3. Snyggt jobbat grabbar!

Färgen är gyllene med lite orange. Det tre fingrar höga skummet är kompakt, varmvitt och rätt så hårt. En hel del skumrester på glaset. Vätskan är lite oklar och ger ett något dammigt intryck.

Doften har en del humle i sig. Lite citron, lite beska, lite anonym frukt och en mild sötma. Aningar av färskt bröd, men också en kemisk ton av klor.

Smaken är söt med en tydlig smak av formfranska. Ganska mild, tycker jag allt. Malt dominerar. Lite beska med aningar av citrus, exotisk frukt och aningar av blommor. Eftersmaken har en sakta ökande beska, en sötma som blir lätt instängd samt en aning av grapefrukt och aprikoser.

Kolsyran är mild, de små bubblorna är friska. Vätskan är medelmjuk.

Fastän något mild och försiktig är det här en mycket lättdrucken öl med en väldigt brittisk smak med lite amerikanska toner i bakgrunden. Funkar bra som lager-alternativ.

Betyg: 3,1. Tillgänglighet: Systembolagets strategiska sortiment april 2010. Pris: 15:90 för 330 ml.

Utlottning! Vinn bok!

Nu kände jag mig plötsligt omotiverat generös, så jag lottar ut kokboken Great Food Great Beer från Anheuser-Busch. Recept och ölförslag på 304 väl illustrerade sidor.

Jag orkar inte hitta på någon fånig tävling, därav utlottningen.

Villkor: Jag skickar bara inom Sverige och vill ha hjälp med halva portokostnaden, 33:00 (sååå lönsam är inte ölbloggarbranschen och min generositet kom plötsligt av sig).

Skicka ett mail till bark@ofiltrerat.se med "jag vill ha" i ärenderaden innan lördag 2010-05-29 23:59 så är du med!

Nya chips, gamla öl

För några dagar sedan fick jag ett mail från reklambyrån som jobbar med snackstillverkaren OLW. Det handlade om deras nya "superchips".

[...]På kontoret äter vi dem till afterworken och då till ganska blaskig kontorsöl. Men jag tror de har mer potential som tillbehör. [...]

Och då väckte de min nyfikenhet. Jag fick ett par påsar chips, som jag själv kunde köpt för... ja... 45:00? i vilken butik som helst, så det var inte så mycket pengarna som parnings-utmaningen.

Chipsen finns nu här hemma och i veckan tänkte jag utmana Grillchipsen och Sourcream & Onionchipsen med en amerikansk DIPA, en fatlagrad skotsk imperial stout och en belgisk gueuze av tuffare snitt.

Så får vi se vad som händer...

Mysterieöl

Bild: Great Beyond. Licens.

Jag gick igenom mina ölflaskor för att hitta en öl för ett kommande bloggprojekt. Och då hittade jag en helt omärkt flaska. Den är smal med markerad hals, brun, 33 cl och verkar innehålla något som färgmässigt kan vara en pale ale eller IPA eller blek brown ale.

Den kommer från någon hembryggare, det är jag säker på, men sedan har jag glömt bort att märka upp flaskan när jag kommit hem.

Alla upplysningar om vad det är välkomnas...

Bakom kulisserna: Råvaru-ölprovning

Humlepellets. Bild: brettanomyces. Licens.

Jag... verkar ha fått en stund över så här på söndagsförmiddagen. I stället för att bara sitta och glo framför datorn kan jag lika bra ge en liten bakom-kulisserna-inblick i gårdagens ölprovning. Den var inte som de brukar vara.

Framför allt beroende på att jag varit småkrasslig i veckan. Hosta, småförkyld och troligen lite allergisk mot allt skräp som far omkring i luften just nu. Men nu var det bestämt att det skulle vara provning med temat "råvaror" sedan flera veckor tillbaka.

Tanken var att jag skulle få lite prover av råvaror från traktens vänliga hembryggare, jag hade gjort en liknande provning för ett företag i vintras och det hade fungerat mycket bra. Kontakter togs åter med hembryggarna, och de ställde generöst upp med vad de hade hemma (stort tack igen, Johan och Mats!). Men allt körde ihop sig mer än vanligt, så jag fick inte veta exakt vad det var för grejer innan torsdag kväll.

Nå, jag fick nu en lista.

1. Northen Brewer-kottar
2. Saaz-pellets
3. Pale ale-malt
4. Färgmalt
5. Vetemalt
6. Caravienne-malt
7. Pale Chocolate-malt

Jo, okej. Kanske inte ett idealiskt urval för vad jag vill göra (jag hade gärna haft Special B-malt, Pilsnermalt och någon amerikansk humle) men det här borde gå att göra något av.

En och en halv timme innan provningens början satte jag mig med Bobo på De Klomp för att gå igenom hyllorna. Samtidigt hade jag hittat en bild som visar hur man gör malt och brygger lager steg för steg. Det är ju ingen större mening med att glo på humlepellets om man inte vet hur processen ölbryggning schematiskt går till... Kopierade upp dessa blad.

Nu hade det kommit knappt 10 entusiastiska gäster, så de fick en kopia av process-schemat och ett litet glas pilsner så de inte skulle törsta ihjäl. Jag malde väl på i nära en kvart innan vi kom in på den första ölen. Jag upplyste noga att jag inte var 100% säker på att de här ingredienserna verkligen ingick i de här ölen eftersom många bryggerier inte berättar exakta recept. Men att det här var kvalificerade gissningar.

1. Krušovice Jubilejní Ležák och Saaz-pellets
2. Skebo Spring Surprise, pale ale-malt och Northern Brewer-kottar. Undrar om den är aningen torrhumlad?
   
3. Vedett Extra White och vetemalt
4. Avery Elle's Brown Ale och ljus chokladmalt. Himla god öl, att jag inte druckit den förr?
   
5. La Trappe Quadrupel och Caravienne-malt
   
6. Harviestoun Old Engine Oil och färgmalt. Här uppstod en intressant debatt om fatlagring.
   

Jag tycker att det blev en bra och lite oväntad blandning av öl. Jag förklarade nu också att jag hade det lite skralt med teman för framtida provningar. Gästerna verkade ganska överens om att de ville ha ännu mer fokuserade och "smala" provningar: Flera berättade att de gärna ville prova 5-6 öl av samma stil för att lära sig mer om hussmaker och stilvariationer. Ja, varför inte?

En mycket trevlig provning, trots allt.

Cuvée Des Trolls

Idag var det åter öppen ölprovning på De Klomp, knappa tiotalet entusiaster hade trotsat sommarvädret, konfirmationer, bröllop och vad som nu händer i helgen. Alltid lika kul!

Efter provningen åt jag kvällens mat; kycklingfilé i kryddig sås. Gott och oväntat kryddigt för att vara på den krogen. Till detta dracks en witbier, en av de riktiga långkörarna på krogen, Vedett Extra White. Passade kalas, även om den inte riktigt når upp till originalet Hoegaarden.

Sambon insisterade på efterrätt. Jag valde den frysta cheesecaken. God, som vanligt. Men vad dricker man till detta? Bobo, som idag stod bakom baren, visste precis: Floris Passion, en belgisk veteöl med passionsfruktsjuice. Och jäklar i min lilla låda: Här snackar vi en ren passionsfrukt-bomb. Kanske inte den perfekta ölen till alla tillfällen, men här var den helt fantastisk!

Allt uppätet, men till Carolines rabarbertaart fungerade inte ölen lika bra (de olika syrligheterna skar sig mot varandra) och hon hade öl kvar i glaset. "Beställ något litet åt dig" var ordern. Så jag beställde något litet...

Bobo rotade i kylarna, och hittade en flaska på 25 cl innehållande den starka ljusa belgiska alen Cuvée des Troll från Brasserie Dubuisson Frères: "Det är nog det minsta vi har. Och den billigaste belgaren dessutom, trots sina 7%".

Vätskan är lite oklar - det ser ut som om det flyter omkring små dammpartiklar i glaset. Färgen är guld med en dragning åt orange. Det stora varmvita skummet är kompakt och ganska högt, det sjunker ner långsamt lämnandes en del skumrester på glaset.

Doften är lätt. Det jag hittar är lite kemiska och konstgjorda toner som är lite orena och dammiga. Jag kollade nu flaskan en extra gång, men det var gott om tid innan dess bäst-före-datum passerade.

Smaken är söt med en del honung. Syrliga toner och en ganska kemisk smak av bittermandel och ammoniak. Lite fruktestrar. Eftersmaken har en svag ton av rabarber och allmän syrlighet, lite mineraler och en dammig sötma, som också återfinns i slutet.

Kolsyran är medelstark, bubblorna är små och milda. Vätskan är lätt kladdig.

En av de sämsta belgarna jag hittills druckit. Och Bobo höll med: "Den kom i ett parti med genomgående trist öl. Vi kommer inte att köpa in den igen.". Bonustrivia: Cuvée des Trolls har haft den mest oväntade reklamprylen för ett öl jag sett hittills: Ett pappfodral med fakta om ölen som innehöll en kondom med ölets logotyp. Tror jag fick den på SB&WF för ett antal år sedan.

Betyg: 2. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 69:00 för 250 ml.

Småbryggerier på Facebook

Facebook är ett riktigt svart hål vad gäller tid. Men också ett bra sätt att få information om vad som händer på en del svenska småbryggerier. Jag fick häromdagen en idé från Rodrigo på Oceanbryggeriet om att visa en lista över vilka som finns (eller snarare, alla de vi hittat. Har du någon mer? Skriv en kommentar!).

• Oceanbryggeriet
• Nynäshamns Ångbryggeri
• Nils Oscar Bryggeri
  
• Dugges Ale & Porterbryggeri
• Oppigårds Bryggeri
• Strömsholms Brygghus
• Sigtuna Brygghus
• St Eriks ölvänner
• Sandbacka Bryggeri
• Hantverksbryggeriet
• Jämtlands Bryggeri
• Grebbestads Bryggeri
• Eskilstuna Ölkultur
• Lundabryggeriet
  

Vad gäller aktivitet på Facebook är Sigtuna Brygghus klar etta. Flera gånger dagligen får medlemmarna veta vad som händer på bryggeriet (eller hemma hos nu pappaledige bryggaren Mattias). Strömsholms Brygghus kommer god tvåa. Annars skulle det vara trevligt att se lite mer aktivitet från de andra bryggerierna i sina grupper och sidor.

Från en fruktölsprovning

Fick inte vara med.

I lördags var det åter öppen ölprovning på De Klomp. Temat var "Fruktöl" och ... även om det är ett tema som vi bollat med sedan provningarna inleddes förra sommaren så har jag känt viss tvekan om det. Temat var inte helt självklart och frågan är vad man skulle kunna göra av det.

"Ja, det här är ett öl som smaksatts med äpple. Och här ett med körsbär. Och här ett med aprikoser.". Inte speciellt spännande. Så jag försökte göra ett par jämförande teman med det.

Problemet är att en del bryggerier har rätt lite information om sig ute, framför allt de mindre belgarna. Och då är det svårt att få till småsnacket kring ölen.

Så här blev det i vilket fall:

1. Mort Subite Gueuze. Här hade jag tänkt mig de klassiska gueuze-tinerna av vinäger och jod, men jag blev klart besviken: Den var väldigt söt och skulle av mig kategoriseras som en faro. Funkade dåligt som exempel.
   
2. Mort Subite Kriek. Vald eftersom jag tänkt att man skulle dricka samma öl med och utan frukt. Så kanske det blev. Enligt det jag läst mig till skulle det vara en lambic där man i efterhand tillsatt fruktjuice, och därmed ett exempel på en "modern" kriek. Fast om man lusläste flaskans text så stod det att körsbären fått ligga i lagringstankarna. I vilket fall en ganska kladdig och enkel smak.
   
3. Cantillon Kriek. Här var - som väntat - de riktiga grejerna med en aggressiv surhet och mjuka körsbärstoner i bakgrunden i en komplex mix. Uppskattades inte av alla gäster.
4. Liefmans Fruit. Tvära kast! Denna söta fruktsallads-öl (körsbär, hallon, enbär, fläderbär, blåbär och jordgubbar) gillades inte av andra halvan av gästerna: "Som att dricka billigt pannkakssylt".
5. Früli Strawberry. En modern designad öl, skapad för att attrahera en ung publik, jag presenterade den genom att högläsa från pressreleasen. En wit med jordgubbsjuice. Nästan lika obehaglig som Hoegaarden Rosé. Nästan.
6. Samuel Smith Organic Strawberry Fruit Beer. Brittisk konstig öl, bryggd på ett litet gammalmodigt bryggeri (Melbourn Bros). Ska innehålla vetemalt, vara ohumlad och lagrad med övermogna jordgubbar. Extremt jordgubbig, om än inte lika söt som jag mindes den. Å andra sidan är det väntat att den här varierar ordentligt mellan batcharna. Betydligt mer nyansrik än den förra ölen.
   

Oppigårds Slåtteröl

Slåtteröl är en ljus lager, något slags blandning av de europeiska och amerikanska skolorna; den är humlad med tjeckisk Saaz och amerikansk Cascade. IBU 33, ABV 5,0 %. Bryggeriet är Oppigårds.

Redan hösten 2006 recenserade jag den, och gav den 3,2 i betyg (länk). Nu orkar jag inte göra en ny så formell recension utan tänkte mest skriva lite under tiden jag dricker.

Bikt: Huvudanledningen till att jag faktiskt ändå skriver det här är att få använda mitt foto, som jag är rätt så nöjd med.

Efter en halv evighet av andra saker har jag nu äntligen flaskan och glaset vid datorn och merparten av ölen upphälld i mitt gamla Slottskällans-pilsnerglas. Mina koncentrationssvårigheter blir allt värre.

Färgen är guld, vätskan helt klar. Det stora aningen varmvita skummet sjunker långsamt ner till ett fint lock med en massa rester kvar på glaset.

Doften domineras av den amerikanska humlen: Citrus, kåda, trä, en fin beska och nybakt lantbröd. Trevlig och somrig.

Smaken fortsätter i samma stil: Lätt sötma, toner av vitt bröd och en tydlig ton av färskt virke. Mjuka citrustoner utan mycket syrlighet, ölen känns väldigt humlig utan att ha speciellt kraftig beska. Kan den vara torrhumlad och/eller humlad med... vad heter det... en ganska ny teknik där man pressar den färdiga ölen genom en behållare med humlekottar... Hmmm... Hjälp... Äh.

I vilket fall är eftersmaken söt-syrlig på ett sätt som får mig att tänka på gräddfil. En del honung i botten liksom lätta citrustoner (clementiner snarare än grapefrukt) och en mycket lätt gräddig smak. Man blir liksom sugen på en klunk till, vilket är ett mycket bra tecken.

En riktigt god öl, kan tänka mig att det är en utsökt törstsläckare på ljumma sensommarkvällar. Betyget hade varit högre idag. Som mat skulle jag kunna tänka mig rökt lax och färskpotatis till. Eller varför inte skånsk senapssill med tillbehör?

500 kalla!

Bild: Riksbanken.

Jag har just fått 500 kronor i presentkort hos Systembolaget. Funderar på hur jag ska använda dem. Köpa nyheter som vanligt? Beställa något kul? Kanske rentav en privatimport?

Idéer?

Mohawk och Stefan Gustavsson – del 4: Tankar om öl

Det här är den avslutande delen av text från min intervju med bryggaren Stefan Gustavsson. Tidigare delar kan läsas här: 1, 2, 3.

Vi pratade lite om bryggerisituationen i Sverige, och jag kom plötsligt att tänka på att Sverige, med de flesta mått mätt, har väldigt få bryggpubar (brew pubs), alltså pubar som brygger eget öl.

Jag tror att det har att göra med kulturen. Bryggare och krögare har i Sverige helt olika bakgrunder och har inga naturliga kopplingar, antingen startar man ett bryggeri eller en krog. Tror att det viktigaste för att få en bra bryggpub är att krögaren och bryggaren… båda jobben tar för mycket tid och det är nog svårt att kombinera… att krögaren och bryggaren vet vad de håller på med och att det måste lita fullt ut på varandra.

Det finns exempel på lyckade bryggpubar i landet, de första jag kom att tänka på var Bredaryds Wärdshus i Småland, Irish Pub i Sundsvall och Monks Café i Stockholm. Och så finns det en handfull till. ”Vi får inte glömma Pannrummet här i Göteborg, de gör bra öl men i väldigt små satser. Ölen är färsk och god men den blir ju lite svår att få tag i” förklarade Stefan och fortsatte ”jag tror bara det finns en handfull krogar i Stockholm och Göteborg som skulle fixa konceptet, men de verkar ha prioriterat annat i verksamheten. Det måste ju bli bra från början, gästerna vill dricka bra öl oavsett omständigheterna.”

Vi kom in på nedlagda Gamla Stans Bryggeri i Stockholm, som var ett hjärteprojekt för Jan Stenbäck. Det är faktiskt en väldigt intressant historia, men jag har lite luckor i berättelsen, jag hoppas kunna återkomma i det ämnet senare.

De nya sortimentsrollerna på Systembolaget och framför allt de exklusiva nyheterna i mitt-i-månaden-släppen tror Stefan i mångt och mycket är en återvändsgränd: ”Många av de dyra amerikanska och danska ölen är dyra för att de är importer, jag tror inte folk vill ge hundralappar för alla de här ölen, det går att göra lika bra öl i de etablerade stilarna för halva priset i Sverige. Men då måste vi i branschen våga mer och ta för oss på ett annat sätt”.

En annan sak vi pratade om var heterogeniteten i ölsverige, framför allt skillnaderna mellan Stockholm och Göteborg.

Just nu är Göteborg en väldigt likriktad stad, det är bara porter och stout i huvudet på ölentusiasterna, det kräver mer jobb att sälja en IPA här. Och jag tror att det är en åldersfråga: Ölscenen i Göteborg är väldigt ung med många studenter som är ute, det blir kanske mer trendkänsligt då. Där har väl Stockholm en lite äldre kärna av folk som var likadana med belgarna för 10-15 år sedan. Men de är väl också lite fler och har lite mer spridd smak.

Lågkonjunkturen är en annan sak som Stefan trodde hade varit oväntat positiv för de svenska småbryggerierna och distributörerna. Han kände det som att folk på krogen hade blivit försiktigare att beställa in dyra drinkar och exklusiv whisk(e)y på krogen än vad man var för några år sedan. Visst, en snygg öl kan kosta lika mycket som de andra dryckerna, men man känner att man får mycket mer för pengarna vilket har gjort att krogarna fått upp ögonen för vinsterna med ett breddat ölsortiment.

Jag undrade lite försynt om Stefan var sugen på att vidga den svenska ölscenen och brygga något som aldrig har gjorts i Sverige? Nja, det hade han väl inte tänkt sig.

Vi kom åter in på frågan om färsk öl och gammal öl och pratade om datummärkning, real ale och importvägar. ”Jag tycker att både distributörer och krögare har ett ansvar här, framrör allt vad gäller fatöl. Distributörerna måste vara tydligare med hur ölen åldras och krögarna måste bli bättre på att rotera sitt lager och hålla lagom mycket hemma. Flera av mina öl har tidigare fått vänta mycket för länge på att bli inkopplade, det är lite jobbigt att se”.

I slutet passade jag på att frågad om han hade några avslutande ord?

- Det svåraste med att brygga bra öl är att få fram en balanserad smakprofil som döljer alkoholen. Klarar man det har man kommit långt.

Vilket var allt jag hade från min intervju. Det är kul att göra sånt här, men det tar tid och rätt mycket jobb.

Jag vill också passa på att tacka Stefan för att han ställde upp, Micke på Wicked Wine för faktagranskning och Martin på Studio Symbios för hjälp med en hopplös ljudinspelning.

ABC Extra Stout

Den andra ölen som mammas grannar hade med sig från Kambodja var potentiellt intressantare än råfruktslagern jag drack häromkvällen: ABC Extra Stout kommer ursprungligen från Asia Pacific Breweries i Singapore, men den här burken är licensbryggd av Cambodia Brewery (båda ägs av Heineken). Det är en foreign/export stout på 8%.

Bäst före-datumet på burken är mars 2010, men jag tror att en så här stark stout ska hålla sig i skick i ett tag till...

Färgen är kolsvart; det låga skummet är kompakt och brunt, det lämnar lite skumrester på glaset.

Doften är söt med toner av torkad frukt (aprikoser, äppelringar, russin...), marsipan, kakao, lite alkohol och en syrlig aning samt mycket milda beska toner i bakgrunden.

Smaken är mycket krämig och söt med kraftiga toner av färska äpplen och andra gröna frukter. Det finns lite rostade toner och marsipan (vanligt hos öl med hög alkoholhalt), men också en lätt kemisk ton av färgkritor. Mycket milda bittra toner hjälper ölen att inte kantra i sötsliskighet. Eftersmaken är söt och vansinnigt fruktig: Äppeljuice, kiwi, färsk ananas, päron, plommon... Avslutningen innehåller också smaker av kakao och kokos.

Kolsyran är mild, bubblorna är mycket små. Vätskan är mjuk.

Troligen den fruktigaste icke-frukt-ölen jag druckit. En burk godis-öl som i stort saknar alkoholsmak.

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Inköpt i Kambodja. Pris: Gåva.

Lite bonusinformation: Att den här typen av öl är så populär i exotiska länder var för mig en gåta, borde de inte dricka mer törstsläckande öl där? När jag hade chansen frågade jag bryggmästaren på Guinness St James Gate-bryggeri, Fergarl Murray, om han visste. Det gjorde han: Man dricker inte stout som törstsläckare där, utan mer som en rent social grej: Man sitter på kvällskvisten och delar på en flaska mellan flera personer,smuttar och diskuterar dagens händelser.

Ocean Eko Pale Ale

För någon vecka sedan lovade jag i ett av alla dessa svaga ögonblick att skriva en artikel om ekologisk öl ur ett ölnördperspektiv åt en kollega som skulle översätta den en miljösite hon skriver för. Mmm... Vi får väl se när det kan bli av.

En ekologisk öl är det i varje fall dags för nu: Eko Pale Ale från Oceanbryggeriet. Det är en engelsk pale ale på 4,5%.

Färgen är mörkt röd-brun. Snygg? Ja. Men väldigt mörk för att vara en pale ale. Det fina två fingrar höga skummet är kompakt och varmt ljusbeige. Skummet sjunker långsamt, lämnandes en del rester på glaset.

Doften är frisk och väldigt brittisk: Fruktig-blommig, bitter och lite söt (mjölkchoklad?) med en rostad aning.

Smaken är mjuk och balanserad med en frisk lite humlig-blommig smak. Den är inte överdrivet bitter. Försiktiga söta smaker med aningar av kakao och nötter. Den mogna eftersmaken har toner av karamellmalt (chokladgodis, toffee) och en mild fruktig beska i avslutningen.

Kolsyran är mild, de mycket små bubblorna är friska. Vätskan är mjuk och krämig, nästan som en real ale.

En mycket lockande och likaledes brittisk pale ale/bitter. Jag tror banne mig att det här kan vara den bästa svenska pale ale jag druckit på många år. Bra jobbat, bryggare Bing & co!

Fast nu läser jag att den är humlad med 100% tysk ädelhumle... Hallertau Mittelfruh. Tänka sig, jag som kunde svurit på att det var EKG.

Betyg: 4,25. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment vår 2010 (just nu finns 3.966 flaskor i butikerna). Pris: 24:80 för 500 ml.

Eskilstuna GLP Gamla Linköping Porter

Eskilstuna Ölkultur har i samarbete med Bishops Arms i Linköping tagit fram en engelsk porter på 6,5% som de kallar GLP Gamla Linköpings Porter. Den är tänkt att säljas exklusivt på den här puben.

Jag antar att ölen är en fortsättning av serien som började med Vår Egen LPA Linköpings Pale Ale som numera avvecklade Ölands Gårdsbryggeri bryggde åt puben för en tid sedan.

Färgen är svart, det fingertjocka skummet varmt beige. Lite skumrester blir kvar på glaset.

Doften är söt och maltig med lite rostade toner. Smörkola, småkakor och och lite torr beska.

Smaken är först mycket torr. Brända och rostade toner, lite alkohol och torkade frukter (fikon). Smakerna känns genomgående lite tunga och sammantaget blir ölen något svårdrucken. Syrlig eftersmak med toner av billig smörkola och pumpernickel-bröd. Avslutningen är syrlig.

Kolsyran är lätt till medium, de små bubblorna är lätta. Vätskan är något tjock.

Något obalanserad, lite för maltig och "bråkig" i smaken.

För övrigt var det här första gången på säkert ett halvår som jag var på BA i Linköping. Stället behöver dammas, vårsolen är inte snäll alla gånger...

Senare tillägg: Enligt bryggeriets nyhetsmail innehåller ölen pilsnermalt, caraaroma, melanoidinmalt och två sorters chokladmalt. Humle: Pacific Gem.

Betyg: 3. Tillgänglighet: Fat på puben. Pris: 72:00 för 400 ml.

Bild: Eskilstuna Ölkultur.

Jenlain Blonde / No. Six Blonde Speciale

Jag begriper inte riktigt sortimentsrollen för den här ölen: Den släpptes i april 2010, de strategiska nyheterna som minst ska vara kvar i ett år. Kollar man vilka öl som skulle in då (länk) så är det vara "Volym, lager burk internationell, BAS, -, 330 ml, Bredda erbjudandet på 33 cl" som stämmer med förpackningen. Men Jenlain Blonde här är ju ingen lager? Nej, jag blir inte klok på det här...

Eller: Det är inte den ölen! Bryggeriet har döpt om den här ölen överallt utom i Sverige. Ölen heter Jenlain Blonde på burken, men det är numera en Bière de Garde på 7,5 % (länk). Ölen i den här burken heter i resten av världen No. Six Biere Blonde Speciale och är en ljus lager. Då stämmer allt.

I vilket fall. På burken står det Jenlain Blonde och den kommer från franska Brasserie Duyck. Alkoholhalten är 5,9 %, och det är en ljus lager. Att vissa ska krångla till det...

Dessutom börjar det bra med att flärpen på burken går av.

Färgen är neutralt ljusgul; vätskan är klar. Det två fingrar höga vita skummet sjunker långsmt utan att lämna speciellt mycket skumrester på glaset.

Doften är mild, ren och neutral. Eller, för att vara ärlig, rätt trist. Lite sötma och beska aningar.

Smaken har en ren krispig sötma... Aningar av färskt franskbröd och en mycket svag aning av nötter samt en syrlig uppfiskande smak. Eftersmaken är söt, som mjölk med uppblötta frukostflingor, och en mycket ren, närmast konstgjord beska i bakgrunden. Det finns en syrlig-besk metallisk ton i slutet.

Kolsyran är ganska stark, de små bubblorna är friska. Vätskan är lätt mjuk.

En lätt och uppfriskande öl, tillsatsen av vetemalt skapar en lätt syrlighet som gör att den fungerar bra till den svenska husmanskosten med dess ofta söt-salta smaker. Fast om man ändå ska ha den här typen av öl väljer jag hellre Spaten Premium, som har lite mer karaktär. Dock: Som en relativt billig 33 cl burk så är den faktiskt... nästan okej.

Betyg: 2,85. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortoment. Pris: 12:90 för 330 ml.

Mohawk och Stefan Gustavsson – del 3: Framtiden

De första delarna i serien hittas här och här.

Tre öl i den egna nya serien Mohawk på ett halvår, men det räcker inte för fantombryggaren Stefan Gustavsson som tillsammans med distributören Wicked Wine skapat varumärket Mohawk.

Tillsammans med Sigtuna Brygghus utvecklar han nya recept... Resultatet från ett par av dessa provbrygder kommer vi att kunna dricka under hösten, och med tanke på de tre amerikanska IPA som vi fått under 2010 är det kanske lite överraskande att det blir öl i traditionella brittiska stilar.

I september kommer More Mohawk Barley Wine, ett öl kraftigt inspirerat av ett skotskt recept från början av 1800-talet som Stefan studerat: ”Många tror att ölen på den tiden var svaga, men den tidens barley wine som kallades imperial ale påminner faktiskt mycket om dagens dubbel-IPA: Kraftigt humlade öl (90 IBU!) på strax över 10 %. Jag kommer att brygga efter de historiska recepten men har anpassat dem efter moderna metoder och råvaror för att få smaken som jag tror att den var då. Den kommer nog att åldras bra”.

Samtidigt kommer också Mohawk Stitch, en klassisk engelsk mörkbrun porter på 5,3 % inspirerad av ölen som bryggdes på sommarhalvåret under sjuttonhundratalet. Brun malt, honung och mörkt socker ingår.

Barley Wine kommer på 33 cl flaska, till skillnad mot de andra som är halvlitrar. Jag, som är väldigt förtjust i stora öl i små flaskor, frågade hur det kom sig att den kraftiga (både i smak och i alkohol) Mohawk Extra IPA kommit på halvlitersflaska: Det är helt enkelt en prisfråga. Om Extra IPA sålts på 33 cl hade den blivit 2 kronor dyrare och då hade det inte gått att få någon lönsamhet.

Sedan, till jul-släppet, återkommer winter warmern Midvinternattens Mörker MNM.

Under tiden som Stefan jobbat med Wicked Wine så var det faktiskt nära att företaget köpte upp ett fysiskt bryggeri – vilket är det långsiktiga målet för verksamheten – men detaljerna stämde inte, det blev för komplicerat och det hela gick om intet. Men vi får se vad som händer i framtiden: ”Vi vill ha ett eget bryggeri för att ännu mer detaljerat kunna styra sortimentet, ha lite mer tillfälliga sorter och brygga för restauranger och export.” Å andra sidan är Mohawk fortfarande ett experiment för att se vad man kan göra, och vad som går att sälja.

Just att göra en motsvarighet till Jessica Heidrich’ serie experimentöl Angel’s Share är något som man jobbar med. Men det kräver att de får tag i ytterligare bryggerikapacitet, något som idag inte finns i Sverige:

”Tillgången på svensk mikrobryggd öl har inte hängt med efterfrågan, och så här har det varit i ett par års tid. Om man tittar på USA så har Craft Beer-bryggerierna där en marknadsandel på ungefär 7 %. Här i Sverige är vi ungefär 20 år efter i den utvecklingen och vi ligger på 3 %. Jag tror inte att det ska behöva så lång tid som det gjorde där, men jag ser inget som hindrar att vi dubblar försäljningen på några år. De som finns behöver bli större och jag tror att det finns god plats för fler bra småbryggerier.”

I den sista delen om Stefan Gustavsson och Mohawk kommer det lite åsikter om öl, och ölsituationen i Sverige 2010.

Cambrew Angkor Premium Beer

Ibland får jag öl från de märkligaste håll. Som den här: Min mammas grannar hade under hösten semestrat i Sydostasien och tagit med sig ett par burkar öl för att jag skulle få recensera dem. Tackar, tackar!

Och efter ett par dagas småkrasslighet kanske det passar med något som mina fördomar säger är ganska lätt och enkelt? Från Kambodjas största bryggeri Cambrew kommer Angkor Premium Beer, en råfruktslager på 5,0 %. Jag tror att datummärkningen i botten av burken E1112100810 ska utläsas som att den är bäst före 10 augusti 2010.

Färgen är halmgul, ett lätt fräsande ljud under upphällningen resulterar i ett två fingrar högt mycket lätt vitt skum som inte lämnar några skumrester på glaset.

Doften är till att börja med ganska stark, men den mildras ganska fort. Kvar blir en söt maltig doft som får mig att tänka på billig långfranska. Lite rena beska toner liksom en lite vass sötma. Den känns inte helt fräsch.

Smaken är söt med lite grönsaker och lite... Vegeta-krydda i bakgrunden: Salt, natriumglutamat och örtkrydda. Dess maltsötma får mig att tänka på en långfranska som legat lite för länge. Lite rena kemiska beska toner i bakgrunden. Eftersmaken adderar lite torkade grönsaker, lite kemiska/konstgjorda beska toner och en växande alkoholsmak.

Kolsyran är mediumstark; de små bubblorna känns lite trötta. Vätskan är lätt utan att vara blaskig.

Tja, som väntat en tropisk råfruktslager som alla andra. Den blev lite bättre med lite kryddiga chips till, vad nu det säger.

Betyg: 2,45. Tillgänglighet: Burk köpt i Kambodja. Pris: Gåva.

Mohawk och Stefan Gustavsson – del 2: IPA-trilogin

Första delen i serien hittar du här.

I vintras träffade jag Christoffer från Oppigårds. Vi pratade om deras amerikanska IPA Indian Tribute. Jag undrade om den äntligen skulle komma in på Systembolaget i det fasta släppet på den plats (Extra Stark Ale – IPA – Skandinavien) som jag trott varit vikt för just deras öl. Men så var det inte. Inte nog med att det lämnats in oväntat många prover till just det här inköpet (jag minns nära 40, kan det verkligen stämma? 24), Oppigårds hade tydligen varit med in i det sista men sett sig slagna av ett helt nytt varumärke som jag inte kände till: Mohawk.

”Då måste den vara riktigt bra om den slog ut Indian Tribute” funderade jag. Christoffer höll med och verkade lika nyfiken han.

Men redan i februari släppte Systembolaget en annan öl i serien i sortimentsrollen ”Ale flaska (upp till 5,9%), Profil, T2, Sverige, Det heta kryddiga köket”: Mohawk Rye IPA var en IPA i amerikansk stil med en dos lenande mältad råg. Min recension hittas här.

Stefan om Rye IPA: Det finns några problem med att inte ha ett eget bryggverk, ett av dem är att man inte kan ha 100% kontroll över bryggningen. Hussmaker och bryggverk-egenheter kan man delvis jobba sig runt, men det värsta är att man inte riktigt har kontroll över tiden, när man ska brygga, när man ska flytta ölen mellan tankarna och när den ska levereras.

Såväl Slottskällan som Sigtuna har varit mycket tillmötesgående och lyhörda, men speciellt Sigtuna har i dagens situation egentligen inte längre tid och plats att brygga åt andra på det sätt de hade för ett år sedan. Samtidigt ska man vara medveten om att Mohawk-projektet har hjälpt de här bryggerierna att höja både kunnande, produktion och förhoppningsvis kvalitet. ”Fast man måste ha nära kontakt med bryggeriet under utvecklingen och vara närvarande under bryggandet”.

Så, åter till ölen som skulle in i det viktiga fasta sortimentet (eller ”det strategiska sortimentet” som det numera kallas) och placeringen ” Profil, Ale extra stark (6,0%-…), T2, Skandinavien, IPA, Kunskap , inspiration”: Mohawk Extra India Pale Ale, en svenskbryggd amerikansk DIPA på 7,5% bryggd med en hel hög amerikanska högalfa-humlesorter i den vansinniga mängden 16 gram per liter öl.

Jag är fortfarande lite förbluffad över det här modet, både från Stefan och Wicked Wine att lämna in detta öl, och av Systembolaget att ta in det. Ölbloggarna diskuterade och dissekerade och satt och väntade på att klockan skulle bli 24 mars.

Mina förväntningar var som så många andras högt uppskruvade, men när jag så drack ölen så uppfyllde den inte riktigt mina förhoppningar och den fick relativt måttliga 3,5 i betyg (länk till recension).

När jag nu pratade med Stefan så berättade jag om min reaktion och undrade om det här verkligen exakt var den öl han tänkt sig.

”Det är svårt att brygga med så här mycket humle, både i sorter och i kvantiteter, men vi jobbar verkligen på det. Det är så mycket som måste klaffa för att få den optimala aromen. Vi har hittills bryggt tre omgångar av den här ölen, och tyvärr varierar de något sinsemellan” förklarade han.

Vi kom in på det här med humrerik öls färskhet, som det diskuterats flitigt på ölbloggar senaste året. Är den verkligen alltid bättre ju färskare den är? Nja. Gammal och trött öl är gammal och trött öl, men det finns också en risk i att släppa ut en DIPA för tidigt; den måste ligga och mogna ett tag efter tappningen. Den ska vara färsk, men den måste samtidigt vara färdig.

Vissa pallar av Mohawk Extra kan på grund av överbeläggning på Sigtuna ha kommit ut lite för tidigt; Stefan tyckte att den var drickmogen omkring 4-5 veckor efter tappningen. ”Jag gillar nästan DIPA mest efter ett par månader när den lugnat ner sig och fått ner kärvheten, men tyvärr går det därefter rätt fort utför och den blir tråkig efter ett halvår”.

Den senaste ölen i serien, Mohawk Summer IPA, kom nu i början av maj. Den är tänkt att vara en lättare IPA på gränsen till en American Pale Ale som fokuserar på aromhumle med mycket blommiga/fruktiga smaker och ”mycket Amerika i smaken”. Eftersom jag pratade med Stefan strax innan den släpptes och jag kunnat prova så blev det inte så mycket sagt om denna öl (som fortfarande ligger i skafferiet och väntar).

Att det skulle bli en trio Mohawk-öl på Systembolaget var absolut inget som de hoppats på eller ens planerat inför: ”Det har nog varit en lycklig slump. Och så tror jag att vi och Sigtuna vunnit uttagningar genom att ta ut svängarna lite mer än de andra och varit lite tuffare”. De ”gamla” mikrobryggerierna kanske inte riktigt hängt med vad som händer ute i ölvärlden de senaste åren?

Nästa avsnitt om Stefan och Mohawk kommer att ta upp tankarna om framtiden. Tror det till och med går att pressa ut en del fyra ur vår nästan timslånga telefonkonversation…

Notiser XXXI

Green Lion Inn i Malmö håller tillsammans med Elixir Wine en Dansk Ölfestival 17-20 maj. Bland annat kan man köpa föreslagna eller egenkomponerade ölprovingspaket om 3 x 15 cl för 90-100 kr. Deltagande bryggerier: Djævlebrygg, Midfyns Bryghus, Hornbeer, Stensbogaard, Amager Bryghus, Raasted Bryghus, Indslev Bryggeri. Mer än 10 helt nya öl och ytterligare minst 80 danska brygder utlovas.

= = =

Nu kan man göra e-beställning till alla Systembolagets butiker. Det innebär att beställningssortimentet blir lite enklare att handla från... Jag hade själv gärna sett att man skulle kunna beställa även från det ordinarie sortimentet och de tillfälliga nyheterna nu när infrastrukturen finns. Får nog skicka ett mail och föreslå det till dem. Länk till e-beställningen.

= = =

Beer Expo, ölfestivalen i Linköping, kommer nästa år att hållas 8-9 april. Fyll i kalendern redan nu. Precis som i år kommer det att finnas förmånligt boende för långväga gäster.

= = =

På tal om att resa, ja. Vissa öl är "lokal vara" och finns bara i en eller ett par Systembolagsbutiker i närheten av bryggeriet. Beerwell har samlat ihop dessa svåråtkomliga öl i en lista, perfekt att ha med på semestern! Länk. Beerwell har för övrigt ytterligare utvecklat och förbättrat sin systembolagsagent så man kan se betyg på ölen och lite topplistor. Se och lär, Systembolaget.

Mohawk och Stefan Gustavsson – del 1: Bakgrunden.

En av de stora öl-nyheterna och samtalsämnena under 2010 har varit de tre svenskbryggda india pale ale-ölen (IPA) i amerikanska stilar som släppts på Systembolaget: Mowhawk. Inte bara för ölen som sådana utan också för att de bryggs av ett fantombryggeri – en bryggare som inte har något eget fysiskt bryggverk utan brygger hos andra bryggerier som har överkapacitet. Detta koncept startade i USA och som också är populärt i Danmark och Belgien.

För några veckor sedan pratade jag lite med Jessica Heidrich, kvinnan bakom varumärkena S:t Erik och Angel’s Share (länk). Nu är det dags att ringa och prata med mannen bakom Mowhak-serien, Stefan Gustavsson.

Stefan startade sin ölkarriär lite försiktigt som hembryggare 1990, och fyra år senare gick han med i göteborgs-hembryggarklubben Amylase, och så sent som förra året tog han två medaljer i hembryggar-SM.

Tillsammans med en vän startade han 1999 importfirman More Import, som plockade hit öl och bryggerier som Golden Draak, Einbecker, Brakspear och Bluebird Bitter. De tyckte att det svenska ölsortimentet var dåligt och att svenskarna var värda att ”få tillgång till bättre grejer som fanns utomlands”. Tyvärr var varken krogarna eller konsumenterna riktigt redo, och 2004 gick firman omkull.

Efter att varuportföljen vandrat runt hos en handfull andra importfirmor hamnade de till slut hos distributören Wicked Wine.

Stefan var inte riktigt redo att ge upp tanken på ett liv i ölvärlden, så han sökte och blev antagen till den Kvalificerade Yrkesutbildningen i bryggeriteknik i Grängesberg. Efter praktik hos Krönleins och sedan Grebbestad, där han så småningom blev bryggmästare. Senare flyttade han tillbaka till Göteborg av familjeskäl, men där hittade han inte något lämpligt jobb som bryggare.

Redan hos Grebbestad hade han blivit inspirerad av danska Mikkellers framfart och börjat fundera på att skapa en serie exklusivare öl i små serier under ett eget varumärke. Dessa skulle bryggas på olika, hemliga bryggerier.

Eftersom Stefan hade kontakter med Wicked Wine (inte minst för att de tagit över de gamla importerna), och de sedan flera år tillbaka hade funderat på att starta ett eget bryggeri, så beslutade de sig för att testa om idéerna kring ett svenskt fantombryggeri skulle fungera.

De första ölen som kom in på Systembolaget var den något kryddade winter warmern Midvinternattens Mörker julen 2008. Sedan rullade det på med påskölen Påsk Alt Bier (i den förbluffande stilen Doppel Sticke). Julölen MNM återkom 2009, tillsammans med Snowblind Strong Ale, alla tre med det gemensamt att de tänjde eller passerade gränserna för hur säsongsölen egentligen ”ska” vara.

Till vännerna av Snowblind Strong Ale kan jag komma med det tråkiga beskedet att den inte ser ut att komma med i julölsläppet i år. ”De verkade tycka att den inte var tillräckligt julig-vintrig, vilket de kanske har rätt i.” förklarade Stefan. Intrycket är att Systembolaget julen 2010 försöker strama upp sortimentet en aning.

Samtliga dessa öl såväl provbryggdes som kontraktsbryggdes hos Sigtuna Brygghus. Ölen som lyckades komma in på Systembolaget därefter, den amerikansksmakande Black Rocket Porter, bryggdes däremot hos Gamla Slottskällan.

Det var dock inte helt lätt att se att ölen hade någonting med varandra att göra eller varifrån de kom.

Och därmed är vi framme vid vad den här lilla serien egentligen ska handla om; byggandet av varumärket Mowhawk.

Unibroue La Terrible

Som en liten avvikelse från den rad av nya öl från Systembolaget som passerat revy på bloggen kommer här en åter-recension av ett öl jag gav 4,1 under hösten 2006: La Terrible, en belgisk stark mörk ale från Quibec-bryggeriet Unibroue på 10,5%. Den har ingen datumstämpel på flaskan, men korken är märkt 0501, så jag tror att den är 5 år och några månader gammal.

Färgen är mycket mörkt brun, nästan svart med en nyans av vinrött. Det mycket låga varmvita skummet försvinner nästan omgående.

Doften är söt-syrlig med lite jordighet och komplexa toner av körsbär, plommon, kaffe, torrt starkvin och en aning alkohol. Massor av konserverade och färska körsbär, faktiskt. Det finns också en sur-syrlig lambic-liknande ton i bakgrunden.

Smaken är fruktig, men framför allt väldigt, väldigt torr - det är uppenbart att jästen i flaskan gjort sitt jobb. Det finns en kraftig ton av körsbär och kinesiskt svart körsbärste. Lätta jordiga toner, aningar av milt kaffe och lite rostad malt. Liten kropp. Eftersmaken är även den mycket torr med toner av körsbärs-essens, mördegskakor och en klar ton av Coca-Cola. Lite alkohol i avslutningen.

Kolsyran är kraftig, men de små vassa bubblorna dör ut snabbt. Vätskan är lite lätt.

När jag då, hösten 2006, recenserade denna öl noterade jag toner av russin, starkvin och en fin sötma.

Man kan konstatera att ölen utvecklats på ett delvis förutsägbart sätt: Jästen i flaskan har jäst bort all sötma, och i stället har kolsyran ökat och nästan blivit stickig.

Det är väl en fråga om smak, men jag tycker nog att den här flaskan passerat sin topp, den är lite för torr för att vara helt njutbar. Vilket kanske kan bero på att mitt skafferi varierar temperaturmässigt lite för mycket för att vara lämpat för långtidslagring. Om man ska tro på mina betyg är det en ungefär lika bra öl, men en helt annan öl än då. Jätteintressant.

Betyg: 4,05. Tillgänglighet: Slutsåld sedan 5 år tillbaka. Pris: Minns inte, flaskan är på 750 ml.

Sierra Nevada-provningen

Igår var det Sierra Nevada-provning på De Klomp med "Gonzo" från importören Wicked Wine. Han inledde provningen med att berömma Linköpingsborna som kunniga och kvalitetsmedvetna ölkonsumenter (smicker!) och fortsatte att berätta om det Chico-baserade bryggeriets historia.

Här är lite reflektioner (och heltalsbetyg) på ölen vi drack och diskuterade:

• Kellerwiess. Den nya kryddade veteölen, som jag tyckte var lite "Luxemburgsk" i stilen - någonstans mellan Bayern och Belgien med lätt kryddiga toner, framför allt av peppar. Ungefärligt betyg: 3.
• Blonde Ale. En tråkig öl. Saknade kropp och karaktär. Ungefärligt betyg: 2.
• Harvest Classic. Här är det humle som gäller - men genom användandet av färsk humle har man fått med alla tänkbara nyanser och toner som man kan tänka sig från de klassiska amerikanska humlesorterna. Ungefärligt betyg: 5.
• Torpedo. Här poängterade Gonzo att det inte är en fråga om en double IPA, utan en extra humlad IPA och därmed en mycket besk öl, men inte extrem eller speciellt krävande att dricka. Efter Harvest kändes den dock aningen enkel, men det hade nog nästan alla AIPAor gjort. Ungefärligt betyg: 4.
• Bigfoot. Sierra Nevadas barleyeine är i den amerikanska traditionen mer fokuserad på humlen än på malten. Den här kändes dock väl besk, spretig och, ja, omogen. Ungefärligt betyg: 3.
  

Dugges Lager № 1

Att de båda testöl i lagerstil som Dugges Ale och Porterbryggeri lämnade in till Systembolaget antogs till sortimentet förvånade många, inte minst Dugges själva. Lösningen på det plötsliga kapacitetsproblemet var att i början kontraktsbrygga ölen (den första var Spring Beer) hos Gamla Slottskällans Bryggeri i Uppsala. Målet är dock att bygga ut kapaciteten, framrör allt lagringstankarna, i Mölndalsbryggeriet.

Dugges Lager № 1, deras första lagerrecept, är en ljus amerikansk helmaltslager med en alkoholhalt på 4,7%.

Färgen är djupt guldgul, det två fingrar höga skummet är varmvitt och kompakt, det lämnar en del skumrester på glaset når det sakta sjunker ner.

Doften är söt med en del beska humletoner och en mild ton av honung. Lite milda fruktiga dofter och en aning virke.

Smaken är bitter-söt med distinkta toner av färskt trä och aningar av exotisk frukt. Den växande beskan har en metallisk ton, humlebeskan finns där men den är genomgående ganska mild. Lite sågspån i eftersmaken liksom en måttlig sötma och en metallisk beska.

Kolsyran är medelstark, bubblorna små. Vätskan är medelmjuk.

En överraskande enkel brygd från Dugges. Och här kände jag faktiskt den omtalade metalliska tonen som många hävdar är Slottkällans hus-smak. Nå, den är fortfarande en hyfsat lättdrucken öl som trots allt är lite intressantare än de vanliga storbryggeri-ölen.

Betyg: 3,15. Tillgänglighet: Systembolagets fasta (strategiska) sortiment. Pris: 24:90 för 500 ml.

Ocean Göteborgsporter

Göteborgsporter från Oceanbryggeriet hade premiär på Göteborgs Porterfestival i höstas, och jag har sedan dess flera gånger druckit den från såväl fat som cask och då har den varit god. Det är en engelsk porter på 5%. Gårda och Nordstan, Göteborg är de enda Systembolagsbutikerna som säljer den.

Färgen är kolsvart; det tre fingrar höga skummet är kallbrunt och luftigt. När man häller upp ölen uppstår ett lätt fräsande ljud. Skummet sjunker långsamt utan att lämna mycket skumrester.

Dofter är lite söt med massor av karamelliserad malt, lite bitter-syrliga toner och en mycket försiktig rökt ton i bakgrunden.

Smaken är väldigt mjuk och len med en fin kropp: söta maltiga toner med smak av rostat socker och smörkola. Den balanseras av en mild beska och lite syrliga toner (känner jag en lätt ton av pepparmint-blad?). Söta rostade toner i eftersmaken såväl som en mjuk beska med lite fruktiga toner och kaffe/mörk choklad. Den mjuka avslutningen har torra rostade smaker.

Kolsyran är mild med små bubblor. Vätskan är väldigt len i munnen.

En mycket behaglig och balanserad engelsk porter med lite mer sötma än vad britterna brukar bjuda på. Ohhh... så len, en av Oceans bästa öl!

Betyg: 4. Tillgänglighet: Finns på två Systembolagsbutiker i Göteborg ("lokala produkter"). Pris: 29:80 för 500 ml.

Mikkeller Jackie Brown

För att citera Baggen från Beerwell: "Du ligger verkligen efter!", detta efter att jag berättat att nästa öl blir Jackie Brown, en amerikansk brown ale på 5,9% som danska Mikkeller bryggt hos belgiska De Proef.

Ölen är mörkt varmbrun, det stora och luftiga skummet ljusbrunt. Det sjunker långsamt ner lämnandes tjocka skumrester på glaset.

Doften är torr, bitter och humlig. Lite jäst och aningar av kemikalier, karamelliserat socker och mogna frukter. Beskan har en metallisk ton.

Smaken startar med intressanta toner av karamell och kaffegodis. Aromatiska humletoner - blommor och torkade frukter med en ton av trä. Jag hittade också smaker av nypon och kakao. Eftersmaken har en värmande alkoholsmak såväl som en krämig sötma, torkad frukt (äpplen, mango) och en växande beska. Avslutningen domineras av en lätt rostad maltig smak.

Kolsyran är medel till mild; bubblorna mycket små. Vätskan är mjuk och lite kladdig.

En helt okej amerikansk brown ale med en belgisk anstrykning av trä/jäst.

Betyg: 3,6. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment april 2010. Pris: 34:90 för 500 ml.

Oppigåds Easter Ale

Våren 2006 tog jag det här fotot, och jag recenserade också ölen med höga 4,4 som resultat. Nu är det hög tid att prova den på nytt. Oppigårds Bryggeri Easter Ale är av mig just nu var klassificerad som en brittisk old ale på 5,3%.

Vätskan är klar; färgen är mörkt bärnsten-röd. Det höga ljusbruna skummet sjunker långsamt till ett fint tjockt lock, lämnandes en del skumrester.

Doften är besk och humlig. Massor av torkad frukt, lite rostade toner och aningar av aprikoser och plommon. Den är i huvudsak brittisk med en amerikansk twist.

Smaken startar med en krispig beska. Fruktig hume: Torkade aprikoser, citron, pomerans, mogna röda äpplen och aningar av grapefrukt och russin. Malten ger övergående mjuka smaker av kola och rågbröd. Eftersmaken är mogen med en elegant beska med lite torkade exotiska frukter, mjöl och citronskal. Avslutningen är lång och torr.

Kolsyran är mediumstark, de små bubblorna är friska. Vätskan är aningen lätt.

Som jag minns den här ölen (efter att ha kollat på recensionen) så var den då mycket mer fokuserad på malt och har blivit mer humlebesk. Inte för att det är något dåligt, men den här passar inte lika självklart till påskmaten som den gjorde då.

Senare tillägg: Efter att ha frågat bryggeriet så fick jag svar från VD Björn som med lite tvekan kateogriserade denna öl som en amerikansk strong ale. Så får det bli.

Betyg: 4,25. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment påsk 2010 (just idag finns 355 flaskor kvar i butikerna). Pris: 26:50 för 500 ml.

Manifest

Mina löften till er:

• Jag lovar att inte gnälla på att jag skriver för lite eller för sällan.
• Jag lovar att jag står för alla åsikter i bloggen.
• Jag lovar att redovisa när och om jag blir bjuden på öl eller annat (undantag: Leverantörer får egentligen inte ge mig öl. För att skydda dem kommer jag inte att berätta om detta)
• Jag lovar att redovisa om jag får betalt för att göra något ölrelaterat.
• Jag lovar att inte föra vidare information som är menad enbart för mig. Likaså kommer jag att representera önskade publiceringsdatum.

Måhända självklarheter, men ibland är det bäst att vara övertydlig.

Småbryggerernas dag 8 maj

Japp, nu på lördag infaller Småbryggeriernas Dag. Det här är vad som händer:

• Ahlafors Bryggerier, Fabriksv 3, Alafors (0303-74 18 90): Öppet hus kl 11–14.
• Dugges Ale- & Porterbryggeri, Möbelg 3, Mölndal (031-87 79 00): Öppet hus kl 10–12.
• Irish Pub, Nybrog 16, Sundsvall (060-12 50 22): Öppet 17–02. Tre real ale påkopplade.
• Mat&Malt Bryggeriet Bredaryd, Lundav 16, Bredaryd (0370-803 20): Öppet från 17.30.
• Närke Kulturbryggeri, Beväringsg 2, Örebro (019-33 34 82): Öppet hus kl 10–12.
• Oppigårds Bryggeri, Smedjeg 14, Ingvallsbenning, Hedemora (0225-77 21 34): Ordinarie verksamhet - förbeställt besök av samlarföreningen Bryggeriklubben.
• Sandbacka Bryggeri, Högbov 51, Sandviken (0709 - 997 097): Öppet hus kl 11–14.
• Sigtuna Brygghus, Pionjärv 2, Arlandastad (08-591 214 00): Pubkväll 7 maj (OBS) kl 17.
• Qvänum Mat & Malt, Gategården, Kvänum (0512-938 23): Öppet som vanligt 10-17. Möjlighet till bryggerivisning och provsmakning.

33 öl II

Bild: 33 beers

Nu har 33 beers-häftena anlänt (länk), och ni som anmälde ert intresse ska ha fått ett mail med instruktioner.

Det kan finnas ett fåtal ytterligare häften kvar, de säljs från i morgon fredag 2010-05-09 i baren på De Klomp för 25:00 per styck. Med lite tur kan det också gå att få trepack på posten för 95:00 med frakt, skicka ett mail till bark@ofiltrerat.se om intresse finns.