Flaskorna, hösten 2004.Någon gång kring sekelskiftet köpte jag en för mig riktigt dyr whisky - det var på den tiden jag hade tid med sådant. Det var en flaska Ardbeg 1975 som tappats av det då återöppnade bränneriet.
Och den drack jag av vid högtidliga tillfällen. Och det blev mindre och mindre i flaskan och jag drack mindre och mindre av den eftersom jag ville att den skulle räcka... Man kan ju inte dricka upp så god whisky när den nu blivit så vansinnigt dyr att återanskaffa.
Och till slut stod den där med kanske 5-8 cl kvar. Mer och mer som ett allt dammigare prydandsföremål, jag misstänkte att den inte skulle vara riktigt så god som jag mindes den längre på grund av oxidation etc.
Tills jag idag letade efter en annan flaska och funderade på... Vad jag höll på med, liksom. Så jag korkade upp flaskan. Eller snarare försökte, träpluggen lossade direkt från korken.
När jag väl kommit in i flaskan så möttes jag mycket riktigt av en ganska dammig doft och en lite kvalmig söt-rökig smak.
Så snålhet lönade sig inte den här gången heller.
Är det en Hof som står och mognar bredvid Underberg-boxen?
SvaraRadera@Pär: Det är det. Jag har hört av trovärdiga källor att den når sin top efter 20 år, så den får ligga där i ett par år till...
SvaraRadera... Nä. Jag la undan den för att den av misstag får en Sort Guld-kapsyl, och så blev den liggande. Nu när designen gjorts om ett antal gånger är det lite småkul att ha kvar den. Speciellt mina vänner som var studenter i mitten av nittiotalet har en förmåga att bli nostalgiska när de ser den.
Och när når din After Shock-flaska sin topp, tror du?
SvaraRaderaNär jag tittar efter så är det rätt mycket av det där som både är 10 och 15 år gammalt. Man borde kanske rensa.
SvaraRaderaExempelvis flaskan med grön curacao tror jag hände med i flytten från Norrköping 1994...
Jag gjorde precis samma sak med en Port Ellen 1975. Vilken besvikelse när de sista 8 cl högtidligen skulle drickas.
SvaraRadera