Nostalgihörnan! I mitt nittiotal var pizzerian Amalfi det givna stället för fredagskvällens nedvarvande. Stället hade öppnat i mitten av sjuttiotalet och hade sedan dess varit i stort sett oförändrat (dock var kassetterna med italiensk pop från andra halvan av åttiotalet). När jag började gå dit hade de Gösser på fat. Senare byttes den till Åbro Original och fick sällskap av John Bull Bitter. Det var tider det...
Undrar om Åbro licensbryggde eller importerade från Brau Union?
Färgen är halmgul; det två fingrar höga skummet är vitt och luftigt. Nästintill inga skumrester på glaset.
Doften är söt och lite maltig. Vitt bröd och en anonym bitter lukt noterades.
Smaken är torr och lite bitter. Kroppen och fylligheten är låg. Smakerna är genomgående försiktiga och neutrala. Eftersmaken är söt med smak av vitt bröd och en intetsägande bitterhet som trots allt är lite starkare än medelsnittslagern.
Kolsyran är standardmässig, bubblorna medelstora. Vätskan är mjuk.
Idag imponerar den på mig mindre än vad den gjorde 1996. Eller så var den lite bättre till goda pizzor och från ett bra fat? Betyg: C- 2,7.
Soundtrack: Camille Yarbrough "Take Yo' Praise" (1975), Front 242 "This World Must Be Destroyed (DSMO3)" (1990), Magnus, Brasse & Eva "Magnus, Brasse, 1-20" (1975), Raymond Scott Quintet "The Girl At The Typewriter" (1937), DJ Baby Ace "Engine Riddim Mix" (2002), Ison & Fille "Lilla Al Fadij: Hüüdfadern" (2006), Toto "Hold The Line" (1978)
Säg O-ah-Oremo säg O-ah-Oremo!
SvaraRaderajag ber om ursäkt över att det blev två inlägg, jag tryckte väl en extra gång då uppkopplingen var seg.
SvaraRaderamen sen konstaterade jag att oremo ändå gjort 2 mål, och därför fick inläggen ligga kvar ;)
har du ingen kommentar, hehe..
Aha, var det det det handlade om. Jag trodde det var någon konstig referens till Gösser eller min musiksmak.
SvaraRadera