Jag kan väl i beskrivningen lägga till "raka kanter, svagt koniskt. Eventuellt med räfflad dekor på utsidan". Glaset ska inte vara allt för brett, utan ge ett rätt högt och rent intryck.
Om sejdeln var sjuttiotalets trendiga ölglas, pilsnerflöjten åttiotalets, och pintglaset det sena nittiotalet så var det tumblern som gällde på tidigt nittiotal och som sedan kom tillbaka på det tidiga nollnolltalet.
Dess främsta fördelar är att det är billigt och enkelt. Enkelt att titta på, hålla i och dricka ur. Ett allroundglas som varken framhäver ölet eller döljer något. Det fungerar bra till lageröl (inkluderande bock, wienerlager, svart lager och eurolager), alkoholsvaga belgiska, engelska och engelska ale samt normalstarka stout och porter.
Till mycket kraftiga, komplexa och starka öl fungerar det sämre eftersom det inte är så bra på att fånga upp alla nyanser.
Men annars passar det såväl på middagsbordet som på puben.
Jodå, det kommer ytterligare en del i morgon. Men sedan får det räcka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar