Men när man väl ska dricka dem är det desto viktigare att ha rätt glas till hands: Veteölsglaset!
Högt (mitt är 23 cm), fotlöst med en mycket kraftigt svängd profil. Ganska tunt glas, förstärkt kant. Brukar rymma kring halvlitern.
Så, vad är det bra till förutom att vara lätt att slå omkull? Jo, det stora djupet och den lilla botten tvingar fram ett stort hårt skum som ledigt ryms i den närmast kupformade högre delen av glaset. Den övre insvängningen hindrar skummet från att rinna över, och bevarar veteölens typiska dofter och smaker av expotisk frukt och skumbanan att ge sig iväg.
För att få ut mesta möjliga av veteölet och glaset så är rätt upphällningsteknik essentiell: Man vill inte att ölen ska skumma över, samtidigt som så mycket krispig kolsyra som möjligt ska bevaras. Och så ska jästfällningen med i glaset (om den finns). Tack vare modern ADB-teknik kan man se hur det ska/kan göras:
Som en del i den amerikainriktade kampanjen "The difference is inside" visar Münchenbryggeriet Hacker-Pschorr upp hur det ska gå till (det är samma metod som jag använder): Länk.
Ölkolumnisten "Joe Sixpack" visar två metoder, den andra tycker jag är lite... vulgär? Men den ger ju samma resultat så den är väl OK den med. Länk.
Vilka öl passar det här glaset och den här upphällningen till? Inte många. Hefe Weissen, den sydtyska veteölen med jästfällning i flaskan. Kristall Weissen är samma öl men filtrerad, så där behöver man inte skaka ur jästen. Mörk veteöl (Dunkel Weissen)? Ja. Den starkare kusinen till dessa heter Weissenbock och funkar även den. Liksom de amerikanska veteölen (som ofta saknar fruktsmakerna men annars är snarlika).
Vad passar det inte till? Alla andra öl!
Värt att peka på är den Belgiska kryddade motsvarigheten till Hefe Weissen, Witbier, inte ska serveras i ett veteölsglas utan en tumbler (som jag eventuellt återkommer till).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar