Svenska mikrobryggerier II

Jag kom just hem från två omgångar av samma ölprovning på De Klomp, en öppen och en för ett sällskap. Temat var "Svenska Mikrobryggerier II" och tanken var att kolla vad som hänt sedan min första provning på temat förra sommaren.

Och det har det. Något som slog mig var hur mycket modigare och vilken bredd de svenska småbryggarna fått. Visserligen var det bara öl i de amerikanska och brittiska ale-familjerna, men det finns liknande påhitt även bland de belgiska typerna liksom bland lagerölen.

Hur har det blivit såhär? Jag tror dels det har att göra med den växande skaran av (mer eller mindre) fristående krogarna som finns i allt fler svenska städer där bryggerierna kan få ut sina små, mer experimentella öl. Dels handlar det också om Systembolagets inköpspolicy som i år pekar ut svensk mikrobryggd öl för vissa av sina inköp. Jag gissar att det lett till att de inlämnade förslagen vågar mer ån tidigare år.

Har det någonsin varit så här spännande att dricka svensk öl? Kanske var det samma känsla som när de första stapplande stegen togs kring 1994, men nu är det på allvar - många av de här ölen kan mäta sig med originalländernas bryggder.

Vad vi drack?

1. Skebo BXEKG
2. Örebro Bitter
3. Dugges Påsköl
4. Nils Oscar Barley Wine 2007
5. Sandbacka Imperial Stout
6. Mohawk Extra IPA

Trots att jag höll den andra provningen för ett gäng nybörjare vad gäller stora öl så var det ingen som rakt ut tyckte att något av ölen var odrickbart. Jag tror i alla fall att jag vidgade deras ölvyer ordentligt.

Just Sandbacka Imperial Stout var en riktigt tuff bryggd med sina 12,2% och smaker som pendlade mellan finsk salmiaklakrits och julmust på steroider. Definitivt den tyngsta svenska öl jag hittills stött på.