Nu hittade jag ännu en öl från danmarksresan, den här köpte jag på Døgnnetto vid Nyhavn. Stuykman Wit är en witbier på 5% från Nørebro Bryghus, den är traditionellt kryddad med koriander och pomerans.Färgen är orange-bärnsten, vätskan är grumlig. Det fingertjocka skummet är vitt och luftigt, det sjunker sakta ner utan att lämna mycket skumrester.
Doften är lite syrlig med veta-aktiga toner av deg och nybakt bröd. Citrustoner; lime, apelsinskal och pomerans. Aningar av jäst och mineraler/järn. Små aningar av tvål och såpa.
Smaken är först rätt söt med en hel del vetedeg. Lite mineraler och en lite tyngande jordsmak. Citrussmak av apelsiner, limesaft och citronskal. Eftersmaken är torr och lite kryddig med en mild neutral beska.
Kolsyran är mild, de mjuka bubblorna är friska. Vätskan är något tjock och kladdig.
Trist på de där konstiga jordiga bismakerna, annars är det en hyfsad wit.
Betyg: 2,65. Tillgänglighet: Köpt i Danmark. Pris: 30 DKR för 500 ml.
Bonusfunderingar: Jag gillar en bra witbier; få öl är mer svalkande på en uteservering en varm sommardag. Det är dock lite synd att de skandinaviska varianterna (med Nynäshamns Ytre Gaarden som mest utpräglat exempel) känns ganska nedtonade och lite släta i karaktären.
När jag, som de flesta andra, för första gången drack en witbier var det Hoegaarden. Och snart kände jag att det skulle vara spännande om någon verkligen tog ut svängarna med den här stilen och fullkomligt öste i bittra kryddor i veteölen. När jag först hörde talas om att bryggaren Pierre Celis hade gjort ett par starkare varianter blev jag direkt jätteintresserad. Man när jag sommaren 2004 drack en flaska av den jag hört talas om, Verboden Vrucht, så insåg jag att det inte ens var i en snarlik stil och jag blev rätt besviken.
Hoegaarden Grand Cru var ju mer rätt i stil, men den var egentligen bara en uppskruvad version av samma smaker.... Som en Bitter och en ESB, inte en bitter och en IPA som jag var ute efter.
Nu vet jag att det i USA bryggs en handfull "imperial wit", men jag vet inte... Har de den där intensiva syrligheten och massiva kryddsmaken som jag drömmer om?
Eller blir det helt enkelt inte någon bra öl med de smakerna?
Drack en Sam Adams imperial white på Ölrepublikens premiärafton, den var väldigt speciell! Men den var tung som fan, inte direkt någon uppfriskande sommarbris :p
SvaraRaderaHar du provet Mikkellers Not Just Another Wit? Tycker personligen att det är ett av hans allra bästa öl.
SvaraRaderaNot Just Another Wit är iofs god men dominerad av humlen, vilket inte verkar vara vad du efterfrågar. Calabaza Blanca från Jolly Pumpkin har ganska "intensiv syrlighet". Den är även kryddig, men inte i samma grad. En öl som passar framåt sommarnatten; när solen gassar tar jag hellre en Hoegaarden.
SvaraRaderaCalabazan var så syrlig att den åkte raka vägen tillbaka till systembolaget. Detsamma för samtliga Jolly Pumpkin-öl jag köpte ifjol som samtliga varit överjäkligt infekterade. Ok att en av dom var en Saison men det finns ju gränser för vad en ölprovare ska behöva utstå.
SvaraRaderaTycker förövrigt att en iskall Saison av lite lättare typ kan vara hur god som helst på sommaren. Nu var det ju ett tag sen den fanns på SB men Saison Dupont brukade jag knäppa 4-5 flaskor under de varmaste veckorna och den klarade sig alltid i lagerhyllan ett par år. Utan att smaka Jolly Pumpkin.
@Mattias
SvaraRaderaFast dessa Jolly Pumkin's öl är ju tänkta att VARA infekterade, de lägger ju ned både tid och pengar på att lagra dem i infekterade träfat lång tid för att få dem riktigt sura !!!
/Calle
La Roja ska ju definitivt vara sur. Bam Biere minns jag som rätt syrlig, men inte överjävligt sur så att säga (ett väldigt bra öl). Testade tyvärr inte Calabaza Blanca.
SvaraRadera