Rapport från NO-provningen

Idag var det alltså drop-in-provning på De Klomp med Horst Fritze från Nils Oscar Company.

En mycket givande och trevlig provning, framför allt var det kul att höra saker direkt från ”andra sidan” av ölvärlden.

Lite blandade intryck:

• Vi drack Nils Oscar Pils, dels från fat, dels tappat i förmiddags från en tank som hade någon vecka lagring kvar. Grönölen var såklart grumlig med en kärv rå bitter smak med grönsaker och syrliga kemikalier. Den har tysk humle i basen och tjeckisk Saaz i slutet. Intressant!
• Nils Oscar jäser normalt sin öl i ungefär 1 vecka och tanklagrar dem i 3-4 veckor.
• Nils Oscar Kalasöl har en blandning av tysk, tjeckisk och amerikansk humle. Julkalasölen skiljer sig från den vanliga främst genom större maltsötma.
  
• Årets Julöl kommer att vara samma som förra årets med några mycket små modifieringar. Alltså en skotsk stark mörk ale. De ska försöke brygga lite mer av den i år för att möta efterfrågan.
  
• Nils Oscar God Lager, som bryggs med tysk humle, har blivit en försäljningsframgång i såväl Danmark som Storbritannien.
• Vi provade Nils Oscar Saison, deras engångsbryggning från i våras. Deras buteljeringsmaskin klarade inte de stora flaskorna, så i två dagar stod hela bryggeriet (8 personer) och tappade och kapsylerade för hand. Den smakade utmärkt. Någon av gäserna skulle köra med den till julbordet, en spännande idé.
  
• Nils Oscar India Ale är en ganska snäll IPA, bryggd som en brittisk men med 2 sorter amerikansk humle.
  
• Nils Oscar Barley Wine liksom Nils Oscar Imperial Stout och Nils Oscar Coffee Stout bryggs enstaka gånger om året, men inga planer finns på nedläggning av dem. ”Det är öl vi gör för oss själva och för entusiasterna”. Vi drack av Coffee Stout och den var lika smaskig som vanligt. Denna öl, till skillnad från de två andra, vinner inte på lagring utan är som bäst färsk. Barley Wine var den som var jobbigast och dyrast att brygga eftersom den krävde två inmäskningar.
  
• Ingen öl på Nils Oscar torrhumlas. Anledningen till detta är att inspektionsluckorna på lagringstankarna hamnade i botten. Att torrhumla skulle visserligen gå, genom att man i slang blåser in humlen, men de tyckte just nu att de fick nog med humle i de öl de har idag genom vanlig humling.
  
• Vi fick inget av den öl som specialbryggs till SBWF – Den var helt enkelt inte färdig än.
• Jag tog (på er inrådan) upp Nils Oscar Trippel. Horst höll med om att den inte hade varit något vidare, troligen hade något gått snett med jästen eller så hade man fått in någon rest av annan jäst. Sett i backspegeln borde de nog aldrig släppt ut den på marknaden. Och nej, den kommer inte att bli bättre av lagring, snarare tvärtom.
• På frågan vad Horst privat saknade i sortimentet svarade han ”en veteöl i bayersk stil, något liknande Wheinenstephaner”. Det fanns dock ett antal svårigheter att få iland ett sådant projekt: Stilen är svår att få bra och den kräver mycket av kunderna samtidigt som den inte kan vara för dyr.
  
• Här började vi prata om våra önskemål för framtida bryggningar. Belgisk bock? DIPA? Imperial Pilsner? Dubbel? Radler? APA? Lambic? Nja, just lambic kanske blir lite svårt. I vilket fall verkade bryggaren intresserad av attt titta mer på de belgiska sorterna, den lyckade engångs-sasionen hade gett mersmak.

Det pratades också om möjligheten att senare i höst åka en tur och titta på bryggeriet, såväl gäster som personal på De Klomp.