Garrett Oliver om saker och ting del I

Som sagt, i tisdags åt jag en tjusig middag med bland andra Garrett Oliver, bryggmästaren från Brooklyn Brewery. Här är första delen av lite spridda minnen från det hela:

Jag frågade nästan direkt om huruvida han verkligen var ”bryggmästare” och hade direktkontakt med bryggverksamheten. Jodå, definitivt. Till och med drev-skottningen. ”Om folk ser mig en gång vartannat år tror de att jag bara åker runt hela tiden. Men att besöka kunder gör jag ungefär 15% av tiden. Vilket väl är rätt mycket för en icke-säljare.”

Bryggeriet i Brooklyn är mindre än jag väntat mig. Jag visste att de tre bas-ölen (Brooklyn Lager, Brooklyn Brown Ale och vinterölet Black Chocolate Stout) tillverkas i Utica, i New York State, men nordväst om själva staden. Det är också där som buteljeringen sker. Bryggeriet i Brooklyn har 8 anställda, det i Utica omkring 80.

Huvudanledningen till det här var att man helt enkelt inte har plats för all verksamhet inne i stan, det var redan svårt att få plats med lastbilarna som hämtar och levererar idag.

Så vad gör de åtta i Brooklyn då? Brooklyn Brewmaster's Reserve. En förbluffande ambitiös serie av tillfälliga öl som fungerar dels som en lekplats för bryggarna, dels för att hitta nya mer fasta öl. Sex nya sorter ska tas fram varje år. Vissa av dem är rena engångsföreteelser, andra (som Brooklyn Local 1) återkommer utanför Brewmaster's Reserve-serien, men som bryggs i Brooklyn.

Kvällens första öl var Brooklyner-Schneider Hopfen-Weisse, ett öl som verkligen låg Garrett varmt om hjärtat som och han återkom till flera gånger under kvällen.

För er som inte hört talas om Hopfen-Weisse-projektet… Var har ni hållit hus senaste året? Nå, en snabb repetition kan vara på sin plats: Garrett Oliver (Brooklyn Brewery) och Hans-Peter Drexler (Private Weissbierbrauerei G. Schneider & Sohn) beundrade varandras öl. Som ett experiment tog de fram ett recept på en tysk hefeweißen som sedan bryggdes av Garret i Tyskland och Hans-Peter i USA. Man tog lokal humle i stor mångd och tillsatte i ölen. Två olika öl med samma bas hade fötts.

Och vi drack nu den som bryggts i USA med amerikansk humle (dessutom torrhumlad med Amarillo och Palisade).

Vi kom att prata om hur det var att vara bryggmästare i Tyskland. Ett traditionellt yrke. Man tar över efter förra bryggmästaren, brygger exakt samma öl som denne under 40-50 år och lämnar sedan över till nästa. Kanske med tillägg av någon ny sort (som Gold-ölen, en söt variant av amerikansk lager som dök upp i Tyskland under tidigt 00-tal). Och ölen säljs mestadels lokalt till samma kunder.

Många av de yngre bryggmästarna som tagit vid under senare år börjar känna sig rastlösa över situationen när de ser hur kul deras kollegor i USA och exempelvis Danmark har. Så Hopfen-Weisse-projektet har följts med stora ögon.

Projektet har faktiskt tagits emot med positiva recensioner och ölet har sålt bra i Tyskland, så det här kan vara en väg in i en liten modernisering av deras sätt att se på öl. Redan nu har det kommit rapporter om bryggare som träffas och gästbrygger hos varandra, och Garrett hade fått ta emot drösvis med inbjudningar (vilket var smickrande men inte möjligt att genomföra).

Snöbollen verkar vara i rullning i alla fall.

Fortsättning följer.