Provning med Ölfrämjandets Östgötaavdelning

I lördags var det åter dags för Svenska Ölfrämjandet att träffas och prova öl samt äta en bit på Restaurang Mitropa i Norrköping. Kring 26 medlemmar hade dykt upp till, skulle det visa sig, en inte helt problemfri provning. Det visade sig nämligen att Stefan, vår huvudleverantör av öl, hastigt blivit sjuk och med honom försvann huvuddelen av den tänkta ölen.

Men det gick efter lite trixande att få ihop ett ölsortiment. Det som till slut serverades var:

• Radegast Premium, en tjeckisk ljus pils
• Kozel, en tjeckisk ljus pils
• Willemoes Stout, en dansk stout av engelsk typ
• Ærø No 5 Valnød Hertug Hans, en dansk bock med hasselnötsmak
• Ølfabrikken Jule Ale, en dansk kryddad ale från 2008
  

Efter en informell omröstning ”vann” valnötsölet och Kozel om jag fattar min notis rätt. Vid bordet kom vi dessutom fram till att valnötsbocken nog borde funka finfint till rabarberpaj med vaniljsås. Vi var väl också överens att det här urvalet inte riktigt motsvarade våra förväntningar på dagen (som ändå inte hade haft mycket att gå efter).

Så blev det mat. På en av deltagarnas begäran: Vackes beryktade raggmunk med fläsk. Som inte verkade lämna någon i sällskapet hungrig eller missnöjd. Till detta som brukligt en ofiltrerad Bernard. Vi bestämde också att ha nästa provning 5 september, då troligen på Black Lion Inn med ett amerikanskt tema. Kanske skulle det också gå att knö in en träff tillsammans med hembryggargängen från Norrköping och Linköping?

En del droppade av ganska fort eftersom dagen krockade med andra arrangemang, och vi var väl ett gäng som tyckte ”Undrar om de har någon bra real ale på Black Lion Inn”? Det var ju inte många hundra meter dit (och dessutom nedförsbacke!) så beslutet att gå vidare var inte tungt att ta.


Vi satte oss vid den soldränkta och nybyggda uteserveringen, där det redan satt några från träffen. Jag tog in deras real ale för dagen; Slussvaktaren hade just bytts ut mot Seafarers Ale och så en påse chips till detta. Smaskens.

Efter ytterligare ett glas av denna ytterst lättdruckna bitter glodde jag igenom kylarna. Hittade en efterlängtad favorit: Bitter & Twisted, en skotsk blond ale från Harviestoun.

Redan efter första klunken insåg jag hur mycket jag tycker om den här ölen och hur fantastiskt välgjord den är. Wow!

Jag fick också med mig en bok om öl jag inte sett förut, Älskade öl. Efter lite bläddrande kom vi (mest jag och Peter Ragnar) fram till att den ursprungligen italienska boken inte var så jättebra. Dels verkade den inte faktakollad (en bild på humlekottar med en bildtext om hur vörten kokas, flera bilder på fel ölflaskor), dels bestod var hela skandinavienavdelningen av Tuborg, Carlsberg och Spendrups.

Efter att ha bläddrat i bokens genomgång av öleuropa och försökt överträffa varandra i vad vi druckit (Peter vann) så kom bartendern Pernilla ut med en trevlig överaskning: Vi fick dela på en flaska Old Engine Oil, från Harviestoun som jag tycker är ett mellanting mellan en stout och en old ale. Riktigt smaskig, om än aningen mastig för tillfället. Tur att vi bara fick en slatt var.

Så. Det började kännas som nog och lagom att gå mot tåget.

Det första jag gjorde när jag kommit hem och satt igång datorn var att skicka in en offertförfrågan för privatimport av Bitter & Twisted. En låda om 12 halvlitrar importeras av Great Brands. Mmmm... Humlade skottar.