Nøgne Ø - Dugges Sahti

Norska Nøgne Ø och Svenska Dugges slog sig i somras samman och bryggde den traditionella finska gårdsölen sahti.

Under bryggningen verkar de ha haft i lite allt möjligt – strandmalört, ljunghonung, råg, vete, enbärskvistar och jästkulturer från Belgien, Tyskland och England. Samt malt och humle.

De är mycket noga att poängtera att det här en en norsk/svensk tolkning av den finska stilen. Jag kategoriserar den i alla fall som en sahti, den heter Sahti och har styrkan 11%. Flaskan är ur batch #582 (tror jag, siffrorna är mycket svagt präglade på etiketten).

Färgen är röd-orange-brun, vätskan är mycket grumlig. Det fingertjocka skummet (det skummar lite ur flaskan när den öppnas) faller snabbt ner till ett benvitt lock. Inga skumrester på glaset.

Doften är jästig och söt med vissa belgiska toner av exotisk frukt och apelsinskal.

Smaken är först mycket kraftig och citron-syrlig. Jordiga/jästiga toner och en kemisk smak av alkohol och lösningsmedel. Köttbuljong och söta exotiska frukter – mest apelsiner men också lite aprikoser. Den relativt milda eftersmaken har en hel del fruktiga smaker (lätt jäst övermogen frukt), lite kryddor, en snabbt passerande bitterhet, rågbröd och en hel del värmande alkohol. Deg och citronsaft i avslutningen.

Kolsyran är stark, de nästan vassa bubblorna är mycket små. Vätskan är lite tjock och kladdig.

Om jag hade blindtestat den här hade jag nog gissat på ”en fransk Bière de Grarde med Wit-kryddning”. Nej, den här blev för tung och lite ofärdig för att jag skulle gilla den. Och, förresten, var är enbären?

Betyg: 2,95. Tillgänglighet: Systembolagets mitt-i-månaden-nyheter mars 2009, i skrivande stund finns 5 flaskor kvar (kan vara räknefel). Pris: 63:00 för 500 ml.

Mikroölfestival i Eskilstuna 13 juni

Föreningen Eskilstuna Ölkultur inbjuder till en mikrobryggeri-ölfestival lördagen den 13 juni 15:00-23:00 (eller är det 16:00-22:00? Verkar lite osäkert).

Välkommen till eskilstunas ölsfestival. Så fort det första årsmötet i svenska småbryggeriers förening är avslutat serverar vi ett stort urval spännande öl från sveriges småbryggerier. Vi köper ett antal fat från alla småbryggerier som kommer till mötet, så ett rikt sortiment av fatöl finns att tillgå. Representanter från småbryggerierna deltar i festivalen och svarar gärna på frågor om sina planer m.m. Puben ligger några minuters promenad från tågstationen. Ölfestivalen äger rum i medlemspuben och du kan anmäla dig som gäst vid entren eller gärna maila i förväg till info@eskilstunaölkultur.se Välkomna!

Mer information finns hos Eskilstuna Ölkultur. Senare uppdatering: Bra information om ölen finns hos Svenska Ölfrämjandet: Länk.

Franziskaner Hefe-Weisse Dunkel

Förra året fick Systembolaget in en ny mörk tysk veteöl. Valet blev den relativt ovanliga Andechser Dunkles Weissbier (recension här). Men snart drabbades den av leveransproblem och drogs tillbaka. Ersättaren blev en lågoddsare: Franziskaner Hefe-Weisse Dunkel från tyska Spaten-Franziskaner. 5% alkohol.

Färgen är mörkt chokladbrun, vätskan är mycket grumlig. Lite skumrester på glaset.

Doften har en del bagerijäst i sig, men också sur-syrliga veteöls-toner och lite rostade dofter med kakao och nötter. Jag noterar också en del kött och buljong samt en lätt beska. Anar jag också en ton av parfym/tvål någonstans?

Smaken är mildare och mindre syrlig än hos den typiska ljusa veteölen. Rostade, avrundade söta smaker av mörkt bröd, köttbuljong, haselnötter och söta frukter. Den relativt korta eftersmaken är lätt med lite parfymerade smaker, frukter, grillade grönsaker och nötter. Det finns en försiktig bitterhet i avslutningen.

Kolsyran är medium till lätt, vätskan len.

En rätt standardmässig Dunkel Weizen… Den funkar troligen bättre till lite rejäl tysk mat eller grillat än på egen hand. Till tysk edelsalami dög den i alla fall!

Betyg: 3,35. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 18:90 för 500 ml.

La Chouffe Houblon

När jag visade listan över vad som skulle komma på De Klomp vid nypremiären för några veckor sedan var det flera som ansåg att den här ölen skulle vara den absolut intressantaste att prova. Från belgiska Brasserie d'Achouffe kom nämligen ett par fat La Chouffe Houblon (alternativnamn Houblon Chouffe Dobbelen IPA Tripel), en belgisk dubbel-IPA på 9%. Och den, den skulle vara något extra!

Färgen är ljust gul. Vätskan är aningen grumlig (eller är det bara kylfällning?). Det tre fingrar höga skummet är vitt. Massor av skumrester på glaset.

Doften är bitter med en del humliga toner. Lite syrlig vete-doft, jäst och alkohol. Den lyckas både vara aggressiv och balanserad på samma gång.

Smaken är stor och stark: Belgisk fruktig jäst och massor av humle och bitterhet (utan några amerikanska citrustoner). Lite sötma och bananer. Eftersmaken är bitter med en ren lätt sötma, exotisk frukt och en belgisk vete-syrlig smak. Över huvud taget finns är massor av smaker, men på något sätt hålls de samman till en helhet. Avslutningen är söt.

Kolsyran är lätt, bubblorna är små. Vätskan är medel-mjuk.

En stor öl, och inte alls så enahanda bittert som exempelvis XX Bitter är. Lite extra-beröm till krogen som fått tag i specialglas (höga pokaler) för denna öl.

Betyg: 4,35. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 65:00 för 200 ml.

Strömsholms Beridaren

Jag kan minnas fel, men jag har för mig att jag läst en intervju med killarna bakom Strömsholms Brygghus där de berättade att det visserligen var kul att brygga engelska öltyper, men att det innerst inne var de belgiska de vurmade för. Och den första ölen av denna typ från dem är en ljus belgisk ale på 5,6% vid namn Beridaren, döpt efter en nära släkting som just red in hästar.

Så när jag frågade ”har ni fått in något kul” på De Klomp i tisdags pekade de bland annat på den här.

Färgen är ljust guld, det låga skummet är vitt. Mycket skumrester på glaset bildas.

Doften är humligt frisk med inslag av jordigt stall. Belgiska toner av vete och fruktig jäst samt en lätt bitterhet.

Smaken är först lätt, men den utvecklar sig fort med noter av halm, stall och läder. Ren och elegant eftersmak med lätt uppfriskande humlig beska, och en söt-jästig avslutning med en aning alkohol.

Kolsyran är lätt, vätskan är medel-mjuk i munnen.

Jodå, en trevlig belgare som med sin lätthet blir lättdrucken men samtidigt finns här intressanta toner av rök (mycket försiktig) och belgisk fruktighet. Det här lovar gott inför framtida brygder!

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 69:00 för 400 ml.

Jag är dålig

Först glömmer jag anteckningarna om de två andra ölen jag drack igår (en svensk och en belgisk, båda bra och i belgiska stilar) på jobbet.

Sedan tar jag fram en flaska ESB till maten och tänker ”Jag tar halva nu och halva för en recension, det var länge sedan jag recenserade den” och så dricker jag upp hela för att den var så god.

Bättring utlovas.

Smånyheter IV

Bloggkollegan Malt Humle Jäst & Vatten har just fått en lista över distributören Brills nyheter på Systembolaget under kommande dryga kvartal. Ser ut att vara mycket smaskens... Länk.

De dåliga tiderna slår inte bara hårt mot bilindustri och bostadsbyggare, även världens ledande tillverkare av ölunderlägg (Amerikansk engelska: coasters. Brittisk engelska: beer mats) har det tufft. BBC har koll på läget: Länk. Tack till Per-Gunnar för tipset.

Oppigårds Bryggeri trotsar konjunkturen och bygger vidare på sitt besökscenter. Dessutom har de köpt en ny premasher, en maskin som blandar den krossade malten med hett vatten på ett mer kontrollerat sätt. Samtidigt har de installerat en mekanisk skruv för att få ut dravet. Allt för att höja kapacitet och kvalitet. Snart släpps också deras lättdruckna Summer Ale till krog och Sytembolaget.

Ytterligare en bloggkollaga, Dempa, provade en High Five! från Dugges och blev besviken. Debatt uppstod. Mikael Dugge Engström själv besvarade kritiken och gav intressanta inblickar i bryggeriets tuffa vinter. Länk.

Ölands Långe Jan

Jag är inte exakt säker på vad som hänt på Ölands Gårdsbryggeri under vintern. Säkert är att det i september 2008 brann i en lagerbyggnad vilket förstörde en del av julsäsongen.

Men det har också pratats om accelererande problem med infektioner i ölen som sakta men säkert gjort ölen allt jolmigare och tyngre. Under vintern ska bryggeriet ha sanerats och man har nu satt igång med produktionen.

Så i veckan dök det på Bishops Arms Linköping upp två fat (enligt annan uppgift de enda från en provbatch) av deras American Pale Ale Långe Jan, en öl på 5%. Jag fick inte mindre än två tips via mail och forum om detta: Tackar, Mats och Björn!

Färgen är mörk bärnsten, det två fingrar höga skummet är beige. Vätskan är klar.

Doften är friskt söt med en del amerikansk humle och citrus (lime?).

Smaken är ren och frisk med fräscha humletoner. Aprikos/ananas/grapefrukt/gröna druvor, lite buljong och en aning jäst. Gräddkola och lite frukgodis. Medelkropp. Eftersmaken är humlig med en viss syrlighet och en solid bitterhet. Viss sötma i avslutningen.

Kolsyran är stark med många små bubblor. Vätskan är ganska lätt.

En bra och lättdrucken APA, men… En sak jag störde mig lite på var att sötman och bitterheten inte riktigt håller samman – det känns i munnen som två smaker som är helt separerade.

Dock försvinner den kritiken iväg om man betänker hur mycket bättre den här var jämfört med Ölands-ölen jag drack 2008, det här känns så mycket friskare och renare!

Betyg: 4,1. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 72:00 för 400 ml.

Systembolagets mitt-i-månaden-nyheter juni 2009

Stulet från Svenska Ölfrämjandets forum, där skrivet av femkommanoll.tv

Namn, land, storlek, pris

• Abbaye de Saint Bon-Chien, Schweiz, 750 ml, 149:00
• Abbaye de Saint Bon-Chien Grand Cru Vin Jaune, Schweiz, 1.500 ml, 374:00
  
• Herslev Midsommer Bryg 2009, Danmark, 500 ml, 49:50
• Jolly Pumpkin Calabaza Blanca, USA, 750 ml, 120:10
• Franches-Montagnes 11ème Cuvée Spéciale, Schweiz, 750 ml, 106:00
• Special Holiday Ale, USA, 355 ml, 49:60
• Shipyard Barley Wine Style Ale 2009, USA, 650 ml, 61:20
• Rogue Smoke Ale, USA, 650 ml, 69:80
• Rogue Chocolate Stout, USA, 650 ml, 69:90

En öl-populärkultur-crossover vi inte behövde

[...]There was a time when I said that the only two things that that had yet to be Hello Kittified were pizza and beer. Of course, the Hello Kitty pizza showed up in my mailbox pretty quickly after that, but the Hello Kitty beer had remained more elusive until now[...]

Länk.

Senare tillägg: Det verkar som det där är påhittat. Men lite kul i alla fall.

(jaja, mycket länkar just nu. Lovar att hitta fram lite nyheter och recensera lite mer inom kort)

Ölannonser från förr

Anders skickade en länk till några ölannonser från femtiotalet med visst mansgrisigt tema.

Länk.

Konstigt, det verkar som om bilderna dyker upp i Internet Explorer men inte Firefox (det var nog AdBlocks fel. Fast det är klart, det var ju reklam den blckerade :>).

Name that beer!

I går var jag på fest. Trevlig fest dessutom. Men jag fick en ölrelaterad fråga som jag inte kunde basvara, vilket ju är lite genant.

I mellandagarna drack vi en öl. Det var någon slags special-release, den var på 33 cl och flaskan låg i en kartong. Tror den var rätt stark.

Jag lyckades inte koppla ihop vad det kan ha varit. Och när jag skulle fråga om mer detaljer var de som frågade borta.

När jag glor igenom nyhetslistorna så är just nu min kandidat Innis & Gunn Island Cask. Men eftersom jag inte köpte den så vet jag inte om den kom i låda.

Någon som har andra teorier?

Dark Roasted Blend om öl

En av mina favoritsiter är Dark Roasted Blend. De beskriver sig själva som

[Dark Roasted Blend] is one of the favorite destinations on the web for all things weird and wonderful, updated daily. Our in-depth articles in many fascinating categories make DRB a highly visual online magazine, bringing you quality entertainment every time you open your feed reader or visit out site.

I stort sett varje dag får men några minuters fascinerande visuell avkoppling, ibland lär man sig något också.

Och i lördags var deras tema öl. Länk.

Grebbestad Påsköl 5,2%

Påsken tar visst aldrig slut på Ofiltrerat. Här är en till som jag hittade i skafferiets gömmor: Påsköl från Grebbestad Bryggeri, en mörk lager på 5,2%. Jag gillar att det här bryggeriet fokuserar på att undersöka lagerölens möjligheter – det behövs det med!

Färgen är djupt brunröd, vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är varmvitt och kompakt, det lämnar inga skumrester på glaset.

Doften är krämig med toner av kaffe, skysås och grädd-godis. Det finns också rostade dofter (sött kaffe) så väl som bitter-syrliga toner av gräddfil, gräslök och nötter. Doften är behaglig och underlig på samma gång.

Smaken har samma oväntade toner av gräddfil, gräslök, purjolök, kaffe, rostade nötter, kola och margarin. Eftersmaken är mer fokuserad och maltig med lätt rostad malt, grönsaker, kött/sky och en beska som är mild till medium.

Kolsyran är mediunstark, bubblorna är mycket små. Vätskan är relativt lätt.

En mörk lager med en högst oväntad blandning av smaker som till slut fungerar. På något sätt.

Betyg: 3,3. Tillgänglighet: Systembolagets påsknyheter 2009, i skrivande stund finns 333 flaskor kvar. Pris: Rea just nu, 14:30 (förr 17:90) för 500 ml.

Arboga Vårlager

Arboga Vårlager är en ljus euroalager på 5%. Den bryggs för Galatea under varumärket Three Towns Indipendent Brewers av Jämtlands Bryggeri. Jag har tidigare skrivit lite om det här. Arboga-ölen har förresten en egen site, Arboga Beer.

Färgen är guld med en aning orange, vätskan är en aning grumlig, fast det kanske bara är temperaturförändringen? Det fingertjocka skummet är luftigt och varmvitt. Inga skumrester på glaset bildas.

Doften domineras av kryddig humle med en friskt bitter ton. Lite exotisk frukt och aningar av jäst och trä.

Smaken är måttligt humlad med en ren söt maltig bas. Torra toner av örter, färskt virke och lite anonyma frukter. Medel-kropp. Eftersmaken har en växande bitter smak med lite grönsaker samt lätta toner av smör, cederträ och kornmjöl.

Kolsyran är frisk och lite kraftigare än medelstark; bubblorna är medelstora. Vätskan är medel-len i munnen.

En arketypisk ljus Jämtlands-lager med lite extra humle. Högst oväntat att hitta det i en flaska märkt ”Arboga” som annars mest står för alkoholcentrerad öl.

Betyg: 3,7. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter maj 2009, i skrivande stund finns 29.187 flaskor kvar. Pris: 17:00 för 500 ml.

Wolfram|Alpha om öl

Den stora snackisen i internetkretsar senaste veckan har varit det nya expertsystemet Wolfram|Alpha, som ska ge svar på frågor i stället för att bara ge sökträffar.

Min vän Thorild testade maskineriet genom att fråga lite om öl:

Nu frågade jag den ”What is beer?”

Då säger den:

Assuming ”beer” is a food

och

Assuming any type of beer

Och sen slänger den ur sig en drös tabeller om typiskt energiinnehåll och vitamininnehåll i någon slags typisk öl. Jaha.

Frågar man i stället ”What is Stout?” får man lite statistik på vilka personer i USA som heter Stout (93,47% av dem är vita, förresten, och bara 0,39% asiater – bra att veta för den som är amatör-rasbiolog).

Och frågar man ”What is pilsner?” så svarar den bara ”beer” och inget annat. Frågar man däremot efter ”lager” eller ”ale” verkar man få precis samma tabeller som när man frågade efter ”beer”:

Assuming ”ale” is a food

Assuming any type of beer

(Men hallå, jag sade ju ”ale”, inte ”any type of beer”!)

Dock så har jag ännu inte nämnt att man när man söker på öl får fram en rullgardinsmeny för öltyp – till den satte jag mitt sista hopp. Och vad får man välja på där? Jo, ”regular”, Michelob Ultra och tre varianter av Bud (light, regular och Select). Det var allt.

Nå, den ska väl så här i början vara bättre på mer matematiska frågor. Men så får jag av en annan vän som jobbar som post-doc i informatik veta att

Inte ens när jag matar den med matematiska formler gör den något vettigt med dem.

Jag fortsätter nog använda Google och Wikipedia att tag till.

Vad jag gör en ledig lunch

Foto: Jane Fresco. Licens.

En del saker vill man göra, men det blir liksom aldrig riktigt av. Ganska enkla grejer, men man tar aldrig det där extra steget.

Jag har exempelvis aldrig varit förbi och kollat på hur Kolmårdsmasten egentligen ser ut på nära håll. Eller ätit den äkta jätte-weinerschnitzeln på flygrestaurangen i Linköping. Eller tittat på de säregna hällristningarna i Släbro utanför Nyköping. Eller åkt museispårvagn i Malmköping. Eller…

… Eller druckit mellanöl på IKEA i Linköping!

Det kanske kräver en liten bakgrundsförklaring.

Som de flesta IKEA-varuhus kan man till maten på IKEA-restaurangen köpa en öl eller en liten flaska vin. Men i Linköping skulle det dröja till andra halvan av 1990-talet innan IKEA fick sitt serveringstillstånd, och detta inte utan en upprörd debatt.

Av motargumenten från insändarspalten minns jag sådant som ”Det är klart att kapitalist-Kamprad på IKEA vill supa kunderna fulla så att de ska göra en massa ogenomtänkta inköp som de inte har råd med!” eller ”Ingen restaurang som har parkering borde få servera alkohol – det är en direkt uppmaning till rattfylleri!”.

Redan då bestämde jag mig för att någon gång skulle jag dricka en mellanöl till en lunch på IKEA.

Så idag trängdes jag med halva Östergötlands befolkning som också tyckte att klämdagen skulle spenderas i Tornby. Där beställde jag en portion kotlettrad och ur kyldisken tog jag en sval Carlsberg Hof (den enda öl de säljer).

Den smakade gott. För säkerhets skull vill jag dock rapportera att jag inte efteråt löpte amok i tanklöst shoppande.

Trivia: I Sverige kommer ölen från Carlsberg, men de andra länder jag kollat på kommer ölen från Spendrups, där även Old Gold och Spendrups Export säljs i varuhusens mat/expat-butiker. Jag tror att specialfallet Sverige beror på att de ursprungligen hade avtal med Pripps.

Bikt: Okej då, huvudanledningen till att jag alls var på Tornby var att betala handpenningen för Bitter & Twisted-beställningen och köpa recensionsexemplar av Vårlager och ytterligare en öl till.

Nynäshamns Smörpundet Lagrad Årgångsporter 2007

Plötsligt kommer jag på en sak när jag ser det här namnet: Nästan all öl från Nynäshamns Ångbryggeri allittererar (Bedarö Bitter, Landsort Lager, Mälsten Mild, Brännskär Brown Ale…) utom Yttre Gaarden Wit, fast det är ju en skämtsam syftning till stilens moderna ursprung Hoegaarden.

Och så portern.

Visst är Smörpundet ett utmärkt namn på en porter, man kan sitta och smaka på ordet och känna hur ölen smakar: Stor kropp, fyllig med lite sötma och diacetyl.

Men allittererar, det gör det inte! Som den utmärkte norske ölbloggaren Knut Albert kommenterar i en kommentar så gör det visst det: Man ska läsa namnet ”Smör-Pundet Porter”.

Nynäshamns har tidigare experimenterat med att lagra Smörpundet Porter på såväl nya träfat som whiskeyfat. Men den här recensionen handlar om den batch av ölet som bryggdes under 2007 och sedan lagrats på ståltank i ett år: Smörpundet Lagrad Årgångsporter 2007, en engelsk porter på 6%.

Ölen ger ifrån sig ett lätt fräsande när jag häller upp den. Färgen är kolsvart, det två fingrar höga skummet är varmt brunt och kompakt. Lite skumrester bildas på glaset.

Den kraftiga doften är maltig och rätt tung. Sura jästiga toner blandas med kraftiga rostade dofter – kaffe, nötter, kakao, pumpernickel…).

Smaken är inte lika sur, här dominerar malten. Rostade, nästan brända smaker av svart kaffe, svart bröd och mörk choklad kompletteras med en viss fruktig ton och en ren frisk beska. En torr humle i avslutningen, som också innehåller lite örter och grädde – lite som att äta en chokladtårta! Fastän de rostade smakerna är kraftiga hittar jag ingen rökighet vilket jag här tycker är bra.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna är mjuka. Vätskan är len som en reklamfilm för sköljmedel.

En solid engelsk porter, som genom lagringen fått en utmärkt balans och lite avslipade kanter.

Betyg: 4,15. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter maj 2009. Av 4.500 inköpta flaskor finns när detta skrivs 492 flaskor kvar. Pris: 54:90 för 500 ml.

Karl Hintz Achtern Diek Landbier

Dags för den andra ölen jag fick från min mamma efter hennes resa till Kiel i våras. Privatbrauerei Karl Hintz från Marne i Schleswig-Holstein har bryggt en landbier (ett vagt samlingsnamn på låghumlade lageröl kring 5%) på 4,8% som de kallar Achtern Diek Landbier.

Det stora hårda skummet är benvitt, det lämnar en hel del rester på glaset. Den klara vätskan är halmgul. Massor av skumrester på glaset.

Den kraftiga doften är maltig med lite jordiga och jästiga toner och en lätt aning av papper. Normalt hade det varit klara varningssignaler för ett lageröl, men här skapar de en robust, smakfull och mycket nordtysk doftblandning.

Smaken är först förvånande lätt, nästan vattnig. Små antydningar till aromhumle och egentligen ingen märkbar bitterhet alls. Fast det finns smaker som sakta försiktigt växer fram: Först en sötma, en aning jäst och eleganta toner av grönsaker och tysk aromhumle.

Kolsyran är medium till mild, bubblorna små. Vätskan är len.

En subtil och lättdrucken öl som jag har väldigt svårt att kategorisera. Det är som om någon försökt brygga en engelsk ljus mild ale, fast med lageringredienser… Jag kan bara påminna mig ett par öl som ens är snarlika och det de har gemensamt är att de bryggs i Schleswig-Holstein, nordligaste Tyskland.

Jag gillar det här, men jag inser att många skulle avfärda den som en blaskig lager med konstiga bismaker.

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Specialimport.

Först öl sedan bacon

Ny Teknik rapporterar att en skottsk forskare hittat en förklaring till varför en Full English Breakfast är så gott när man druckit en massa öl kvällen innan.

Länk.

Arboga, Alva och lite Nynäshamn

Till dagens middag (stekt fläsk och minisalami, bruna bönor, potatis) behövdes en rejäl lager. Jag tog den enda jag hade hemma, och en enda kalla ölen i lägenheten: Arboga Vårlager från Galatea.

Enligt ihärdiga rykten är den bryggd av Jämtlands Bryggeri, och det räckte med en klunk för att inse att det var helt riktigt. Den hade den där hus-smaken av örtkryddig aromhumle och syrlig jäst som bara de har. Till det en robust beska som jag inte alls väntat mig.

Tyvärr var det här den enda flaskan jag köpt – jag hade väntat mig en blaskig söt standardlager och skaffade den här flaskan mest för att fotografera den. Nå, det verkar finnas fler i lager.

I eftermiddags fick jag äntligen svar på min offertförfrågan för privatimport av Harviestoun Bitter & Twisted. 29:80 per flaska är den helt klart värd. Och nu vet jag att det finns gott om kartonger i lager så nu borde det gå rätt fort tycker jag (knack knack).

Ölfrämjandet i Östergötland har erbjudits ett bryggeribesök hos Nynäshamns Ångbryggeri den 29 augusti. Mmmm... Vi får väl se.

Amerikanska dagar i Bromma

Restaurang Sorbon i Bromma inbjuder till "Amerikanska dagar" 4-14 juni.

Listan på öl hittas här.

Förändringar i Systembolagets nyhetshantering att vänta

För ett par veckor sedan skrev Dagens Nyheters' vinskribent Bengt-Göran Kronstam en artikel om vinnyheterna i maj, länk.

Det intressanta för mig var det som stod i mitten av artikeln. Jag fattar inte riktigt alla detaljer och det verkar inte som det är helt färdigtänkt heller, men jag utläser att Systembolaget i framtiden kommer att köpa in färre nyheter men mer av varje sort. Och så färre lanseringar. Huvudargumentet verkar vara att man tycker att det är jobbigt med alla nyheter ute i butikerna.

Jag tycker spontant det låter rätt dåligt. Men jag inväntar nog lite mer detaljer om det hela.

Senare uppdatering: Jag har också sett uppgifter om att Systembolaget tycker att de har för låga marginaler på öl. Men jag hoppas att det gäller lågbudgetlager på burk snarare än kvalitetsöl.

Anderson Valley Imperial IPA

Det fanns fortfarande tid, så vi gick till min andra favoritkrog i trakten: Oliver Twist.

- Jag vill ha något som smiskar min gom med humlekottar!
- Vilken sorts humle?
- Amerikansk humle!
- Vi har ju fått in Anderson Valley Imperial IPA...
- Okej? Det blir bra!
- Du vet om att den kostar 140 kr för en kupa?
- Det får det vara värt.

Det är alltså en öl från californienbryggeriet Anderson Valley, Imperial IPA (tidigare 20th Anniversary Imperial IPA), en amerikansk dubbel-IPA på 8,7%.

Färgen är djup bärnsten, vätskan är klar. Det låga skummet är vitt.

Doften är oväntat lätt och neutral för att vara en DIPA. Sur-bittra toner av ameriknsk humle finns i viss mängd.

Smaken är mycket behaglig med citrus/grapefrukt och en robust bitterhet. Hittade också en lätt parfymerad smak och lite färska grönsaker. Balanserande malt finns också i mängd. Eftersmaken är mjuk med söt-bittra humletoner – kraftiga men inte på något sätt extrema.

Kolsyran är stark och frisk, bubblorna medelstora. Vätskan är len.

Det känns faktiskt lite konstigt att säga det här, men plötsligt känns DIPA som en stil bland alla andra. Och det här var nog den mest balanserade och lättdruckna sorten i stilen jag druckit. Frågan är om det är det men vill ha?

Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Fat på krog. Pris: 140:00 för 250 ml.

Bonusberöm: Krögaren Jugge Hasselqvist kom fram när jag ville ha ett glas vatten och kom med berömmande ord för bloggen. Tackar. Dessutom fick jag en present: Två grillsåser från Stone Brewing (Stone Smoked Porter & Pasilla Pepper BBQ samt Stone
Ruination IPA Curry Mustard Grilling Sauce).

Cotleigh Harrier Lite

Om man har 2½ timme över och står vid Stadsgårdskajen, Stockholm, ska man då stå och köa i en terminalhall? Nej, man ska till ett par av Sveriges bästa ölkrogar. Först ut: Akkurat.

Eftersom vi var där så tidigt var inte de tyska självrunna inkopplade än. Men det fanns ett par ale på cask; Fuller’s London Pride och Cotleigh Harrier Lite. Jag tog en pint av den senare.

Det lilla Somerset-baserade bryggeriet Cotleigh Brewery skapade först sin Harrier Lite (alla deras öl är döpta efter fågelarter) som en motvikt till de tunga och starka julölen. Den blev populärare än väntat och tillverkas nu året runt. Jag tycker att den ligger någonstans mellan stilarna pale mild och bitter, alkoholhalten är på måttliga 3,5%. De själva vill att kunderna själva ska bestämma vad ”Lite” betyder.

Vätskan är något dimmig, färgen är guld-gul. Det låga skummet är kompakt och vitt.

Doften är mycket lätt. Lite aningar av rök och rågbröd.

Smaken har lätta jordiga toner, lite humlefriska toner och en aning av jod. Den lätta eftersmaken har friska något bittra toner och lite buljong. Tror jag hittade aningar av havrekakor i slutet.

Kolsyran är lätt till medium, bubblorna små. Vätskan är relativt lätt.

Och innan betyget kommer, lite ytterligare kommentarer: Det första glaset jag fick hade ännu tydligare toner av syra och jod. Jag frågade då i baren om den verkligen mådde bra, och två ur personalen spolade då öl ur slangarna och lät mig smaka på nytt. De smakade också själva. Den var som sagt bättre och en bakom baren påpekade ”Den här är riktigt bra nu, vi kopplade in den igår och det är härligt med en brittisk öl som bara har klassisk brittisk humle, ingen citrus här inte!”. Fast när jag kollade på hemsidan så innehåler den såväl cascade som saaz.

Jag är fortfarande inte helt övertygad om att den här var i perfekt skick. Men London Pride var å andra sidan helt fantastisk. Snacka om felval.

Betyg: 3,3. Tillgänglighet: Cask på krog. Pris: 73:00 för 568 ml.

Smånyheter III

Norrköpingskrogen Black Lion Inn känns just nu som Östergötlands subjektivt intressantaste ölkrog. En ny laddning flasköl har just kommit in med intressanta öl från Eugene City, Harviestoun, Left Hand, Rouge och Stone (Ruination IPA på 33 cl!).

Strömsholms Brygghus har nu besökt pubbryggeriet hos Monks Cafe för att brygga Grätzer och ta lite bilder. Länk.

För knappt två veckor sedan skickade jag in en offertförfrågan för att privatimportera en låda Harviestoun Bitter & Twisted. Har nu kollat med importören Great Brands. De har gått om denna läckra öl men inga förfrågningar från Systembolaget. Varken de eller jag är nöjda med detta.

Qvänum svarar

Ah, tillbaka från minisemestern. ”Jag har masserat heltid i tolv år, men aldrig haft någon med så spänd nacke som din!” var väl inte direkt det man vill höra. Men men...

Under tiden fick jag ett mail från bryggaren Claes på Qvänum Mat & Malt med anledning av mitt utbrott Beställningssortimentet – ett skämt? tidigare i veckan:

Läste din frustration över kollin. Håller med. Vi ansökte om regionalt beställningssortiment och på hyllan på Bolaget i Vara. Men det blev nog lite fel i Stockholm.

Bra att få reda på vad som hänt och inte hänt.

Slottskällans säljs?

Foto: Thorild Selén

Uppsala Nya Tidning skriver idag: Bud lagt på Uppsalabryggeri.

Det ska bli spännande att se vad som händer?

Wir sind die Roboter!

Tittade runt lite på Oppigårds Bryggeri-hemsida. Och fick se ett filmklipp på deras nya begagnade förpackningsmaskin som i alla fall jag tyckte var lite... söt?

Länk.

Dramaturgisk överkurs: Se först filmen med originalljud, sedan ackompanjerad av musiken från det här filmklippet följt av det här.

Beställningssortimentet - ett skämt?

2 maj beställde jag två nyheter i Systembolagets beställningssortiment som jag läst om skulle sakna kollikrav och därmed vara vettiga att beställa: Den blonda alen Trashy Blonde från Skotska BrewDog och McBrian Ale, en engelsk bitter från den lilla västgötska bryggpuben Qvänum Mat & Malt.

Speciellt den senare skulle vara kul att få pröva, det är inte ofta jag är i Vara-trakten och kan dricka öl liksom.

Fast det har varit tyst i mobilen från SYSTEMBOLAG.

Idag läste jag på Svenska Ölfrämjandets forum att Trashy Blonde är tillfälligt slut (och det är ju sånt som händer) men att McBrian Ale plötsligt fått kollikrav (20x500 ml) och bara går att beställa i Västra Götalands län.

Och... Det kan vara bryggeriet som ändrat sig eller rättat ett fel. Eller distributören, vem det nu är. Eller Systembolaget. Jag bryr mig egentligen inte om vilket - jag känner mig sviken och besviken. Min vilja att handla från beställningssortimentet har i varje fall blivit ännu mindre. Vilket väl är meningen eftersom min teori är att det egentligen är mer menat som en juridisk fix för att få behålla monopolet än att erbjuda öl åt svenskarna.

Bah, dåligt.

Systembolaget mitt-i-månaden maj 2009

Alla vet väl redan om det här, men för arkivändamål kommer här Systembolagets mitt-i-månaden-nyheter. Finns i vinkällarbutikerna 15 maj. Tyvärr vet jag inte inköpt antal.

• Shipyard Imperial Porter 2009, 7,1%, 650 ml, 58:60
• Jolly Pumpkin La Roja, 7,2% 750 ml, 125:40
• Jolly Pumpking Bam Bière, 4,5%, 750 ml, 120:40

Säkert bra öl alla tre, men jag känner personligen inte att det rycker i plånboken direkt.

Shipyard Summer Ale

Varje år brukar Systembolaget lansera några ”säsongsöl” som ibland inte har mer än namnet att göra med säsongen. Julöl. Påsköl. Semesteröl. Valborgsöl. Och sommaröl... Det här är väl den första av årets sommaröl, en amerikansk pale ale på 4,8% från Shipyard Brewing Company vid namn Summer Ale.

Färgen är ljus koppar, det två fingrar höga skummet är varmvitt. Minimala skumrester på glaset.

Doften är torr med milda toner av amerikansk humle, exotisk frukt och rostade nötter. Lite beska och en aning av blött papper i bakgrunden.

Smaken är krämig. Söta toner av kola, en lätt fruktig ton och en aning citrus-humle. Eftersmaken har en mild bitterhet och aningar av lätt rostad malt. Smakerna är över huvud taget ganska milda och balanserade.

Kolsyran är medelstark, bubblorna är stora och friska. Vätskan är medel-len i munnen.

En mild och aningen reserverad amerikansk ale. Kan dock vara en hit på varma sommardagar.

Betyg: 3,25. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter maj 2009 (i skrivande stund finns 8.879 flaskor kvar). Pris: 15:90 för 355 ml.

Paderborner Export

Nu inser jag att jag inte borde vara nöjd med fotot av burken – grundfärgen är kallvit och inte ljust gråkladdig. Jaja, jag är bara en glad amatör och det kan inte bli perfekt alla gånger. Vitt är svårt.

Ölen? En burk jag fick av min mamma häromveckan efter ett besök i Kiel. Paderborner Export är en ljus eurolager på 5,5% producerad av Warsteiner.

Färgen är ljust halmgul; skummet är vitt, kompakt och två fingrar högt.

Doften är söt och aningen kemisk. Wellpapp, krita och kakdeg.

Smaken är söt och svag. Lite anonyma smaker av malt och lätt kemiska smaker av våt papp och skolkrita. Medelstor kropp. Eftersmaken är konstgjort söt med lite mineraler och en aning bitterhet.

Kolsyran är mediumstark, massor av små bubblor. Vätskan är lite len.

En rätt kass standardlager. En av alla dessa budgettyskar.

Betyg: 2,25. Tillgänglighet: Specialimport.

Schneider-Brooklyner Hopfen-Weisse

Nu ska vi se om jag fattat det här rätt:

Garrett Oliver vid Brooklyn Brewery och Hans-Peter Drexler vid Private Weissbierbrauerei G. Schneider & Sohn är chefsbryggare och gamla polare. De var lite avundsjuka på varandra; Garrett på den perfekt balanserade ljusa Weissbier som tyskarna gjorde och Hans-Peter på de välhumlade ales som amerikanarna bryggde.

Så plötsligt slog det dem: De skulle hos varandras bryggerier göra samma öl, en ljus välhumlad weisenbock, men torrhumlad med bryggeriets egen hushumle. Garrett bryggde på Schneider och körde med Hallertauer Saphir, Hans-Peter på Brooklyn och öste i Amarillo och Palisade.

Den öl som Systembolaget tagit in är alltså den tyska varianten. En weisenbock på 8,2% vid namn Schneider-Brooklyn Hopfen Weisse.

Färgen är djupt beige-orange; det två fingrar höga skummet är vitt. Lite skumrester på glaset.

Doften är frisk och elegant med sura degiga toner av vetemjöl och jäst. Men det finns också en distinkt humle-doft med kryddiga och bittra toner samt en behaglig fruktig ton. Väldigt trevlig.

Smaken är först inte alls speciellt söt. Snarare tvärtom: Den är torr och kryddig med en milt syrlig ton av vetedeg. Men det finns mer här, något jag aldrig förut träffat på i en weissenbock: En aningen rostad smak av kolasås och torkade röda bär. Den är ytterst balanserad och en fröjd att dricka. Kroppen är medelstor. Eftersmaken blir något sötare med humle-kryddiga toner av gammaldags fruktkarameller, krusbär och en mycket försiktig bitter avslutning.

Kolsyran är medelstark; massor av små bubblor. Vätskan är mjuk och aningen tjock.

Plötsligt slår det mig. Om den här ölen vore en musikstil vore den sjuttiotals-roots reggae. Helst producerad av Lee Perry.

Som så många sagt före mig: En riktigt bra öl, det här!

Betyg: 4,75. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter maj, i skrivande stund finns 2,189 flaskor kvar. Pris: 27:50 för 500 ml.

Senare tillägg: Enligt en kommentar från Carlsberg House of Beer kommer Brooklyn-varianten i augusti.

Jag i Vinvin

För någon vecka sedan svamlade jag i ett par timmar med Joel Linderoth som jobbar för webbtidninen Vinvin, ett samarbete mellan Expressen och Allt Om Mat.

Så idag kom artikeln: Ölbloggare med stenkoll. Lite förenklingar och några överdrifter, men i stort sett rätt.

Och så ser jag att jag är på Expressens förstasida. Inte illa. :-) Senare uppdatering: Nu är jag ersatt av en chokladkaka. Så kan det gå.

Fast egentligen ska ni läsare tackas för det här, utan er hade jag nog inte orkat hålla på i den här farten och få det så bra.

En dålig kombination

Ikväll tänkte jag äta upp det sista i min lilla påse med Blair's Death Rain Habanero Chips. Till det en öl, då. Från kylen tog jag fram en flaska Pumpviken Påsköl från Nynäshamns Ångbryggeri.

Jag skrev här om hur läckra de här chipsen var med en öl laddad med amerikansk humle.

Men nu är Pumpviken inte en amerikansk DIPA utan en engelsk strong dark mild, där humlen ska vara närmast omärkbar.

Och smakerna smällde till i munnen likt en kinapuff inlindad i gaffetejp. Jag uppskattar verkligen kryddstark mat, men det här var mer än jag klarade av. Som släckmedel drack jag ett glas mjölk och det lugnade en del.

Pust.

Grätzer?

Monks Café ska besökas av Micke från Strömsholms Brygghus om några dagar. Tillsammans ska de brygga en Grätzer, som enligt den här informativa sidan är en ursprungligen polsk stil, Grodziskie. Dessutom lovar de att inte snåla med humlen: 8 g/l!

Överjäst humlerik rökt veteöl? Jag har faktiskt aldrig hört talas om det förut. Kan bli intressant!

Senare uppdatering: Bilder från bryggningen här.

Arboga Majbock

Arboga ja... Varumärket Arboga lanserades någon gång i början av 1990-talet då Pripps skulle göra en stark lager, som en elefantöl ungefär. Men givetvis inte starkare än 5,6 volymprocent (då 4,5 viktprocent) för det sa lagen. Så de försökte göra en öl som smakade mer alkohol än den egentligen hade. Spendrups gjorde en snarlik öl vid namn Bullephant. Jag vill minnas att båda garanterade maximal alkoholhalt i ölen.

När alkoholgränsen släpptes 1995 fortsatte Arboga vare märket för extrastark lager med varianter på både 7,7% och 10,2%. Den senare är bland det vidrigaste i ölväg jag recenserat – nästan hela burken åkte i slasken.

Vid sammanslagningen av Carlsberg, Pripps och Falcon 2001 såldes vissa av (framför allt Pripps') varumärkena ut till distributören Galatea som med dem startade fantombryggeriet Three Towns Indipendent Brewers. Arboga-serien var ett av dessa. Jag tror att det fortfarande är Carslberg som sköter själva ölbryggandet, jag har i alla fall inte fått några indikationer om något annat. Enligt Dempa som jag litar på bryggs den här av Åbro.

Hmmmf. Less geekin', more drinkin'!

Arboga Majbock är en maibock från Galatea på 7%.

Färgen är ljust brun med en dragning åt bärnsten. Det två fingrar höga skummet sjunker efter ett tag ner till en liten varmvit ring. Nästan inga skumrester på glaset.

Doften är skarp och söt med massor av malt och deg. Och så en ton av alkoholbaserat rengöringsmedel, bittermandel och en aning av jordgubbssylt.

Smaken är söt och maltig med lite värmande alkohol, bitter och söt mandel, rostade nötter och rätt kött. Kroppen är medel till låg. Den relativt korta eftersmaken är söt och rätt ren med alkohol, deg, nötter och en aning köttbuljong.

Kolsyran är medelstark med få och vassa bubblor. Vätskan är lätt för att vara en bock.

Inte så dålig som jag fruktat...

Betyg: 2,65. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyhet maj 2009 (just nu 35.603 flaskor kvar). Pris: 15:90 för 330 ml.

Wisby Sleepy Bulldog Pale Ale

Andra ölen på De Klomps invigning av nya fatsystemet blev en öl från Spendrups' experimentbryggeri Gotlands Bryggeri: Wisby Sleepy Bulldog Pale Ale, en amerikansk pale ale på 4,8%.

Färgen är mässing, det fingertjocka skummet är vitt. Det lämnar en del skumrester på glaset.

Doften är lätt. Lite grapefrukt, allmän amerikansk humle och en metallisk bitterhet.

Smaken är först söt. Sedan kommer en mild ton av humle och citrusfrukter. Den korta eftersmaken har en svag smak av grapefrukt, humle och kakdeg.

Kolsyran är frisk, medelstark. Vätskan är lätt.

Blask. Oväntat tråkig.

Jag var efteråt tvungen att beställa en Sierra Nevada Anniversary Ale 2008 (också från fat) för att verkligen få den där amerikanska känslan.

Betyg: 2,6. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 69:00 för 400 ml.

Strömsholms Kleen

Den första öl jag dricker från Strömsholms Brygghus: Kleen, en dark mild ale på 3,3%. De Klomp hade nu plats för den bland kranarna.

Jag är inte riktigt säker på hur jag ska uttala namnet. Med ”i” som engelska ”clean” eller ”e” som i svenska ”klen”?

Färgen är djupt mörkröd, nästan svart. Det två fingrar höga skummet är brunt och fast, det avslutas i en snygg krater.

Doften är rostad och torr. Mörkt bröd, pumpernickel? Viss bitterhet och aningen sura toner.

Kroppen är medel till svag (även för stilen). Rostad och torr malt för tankarna till mörkt rågbröd och riktigt hårt rostat bröd. Viss fruktig beska och en syrlig ton (lime?). Behagligt rostade toner i eftersmaken liksom en rejäl torrhet med en medelstor bitterhet som gränsar till syrlig/sura toner av deg. Pumpernickel i slutet.

Kolsyran är lätt, bubblorna små. Vätskan är len i munnen.

Aningen för degigt syrlig för min smak egentligen. Och så den aningen svaga kroppen då. Men malten dominerar precis som den ska i den här typen av öl.

Betyg: 3,55. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 69:00 för 400 ml.

Provning med Ölfrämjandets Östgötaavdelning

I lördags var det åter dags för Svenska Ölfrämjandet att träffas och prova öl samt äta en bit på Restaurang Mitropa i Norrköping. Kring 26 medlemmar hade dykt upp till, skulle det visa sig, en inte helt problemfri provning. Det visade sig nämligen att Stefan, vår huvudleverantör av öl, hastigt blivit sjuk och med honom försvann huvuddelen av den tänkta ölen.

Men det gick efter lite trixande att få ihop ett ölsortiment. Det som till slut serverades var:

• Radegast Premium, en tjeckisk ljus pils
• Kozel, en tjeckisk ljus pils
• Willemoes Stout, en dansk stout av engelsk typ
• Ærø No 5 Valnød Hertug Hans, en dansk bock med hasselnötsmak
• Ølfabrikken Jule Ale, en dansk kryddad ale från 2008
  

Efter en informell omröstning ”vann” valnötsölet och Kozel om jag fattar min notis rätt. Vid bordet kom vi dessutom fram till att valnötsbocken nog borde funka finfint till rabarberpaj med vaniljsås. Vi var väl också överens att det här urvalet inte riktigt motsvarade våra förväntningar på dagen (som ändå inte hade haft mycket att gå efter).

Så blev det mat. På en av deltagarnas begäran: Vackes beryktade raggmunk med fläsk. Som inte verkade lämna någon i sällskapet hungrig eller missnöjd. Till detta som brukligt en ofiltrerad Bernard. Vi bestämde också att ha nästa provning 5 september, då troligen på Black Lion Inn med ett amerikanskt tema. Kanske skulle det också gå att knö in en träff tillsammans med hembryggargängen från Norrköping och Linköping?

En del droppade av ganska fort eftersom dagen krockade med andra arrangemang, och vi var väl ett gäng som tyckte ”Undrar om de har någon bra real ale på Black Lion Inn”? Det var ju inte många hundra meter dit (och dessutom nedförsbacke!) så beslutet att gå vidare var inte tungt att ta.


Vi satte oss vid den soldränkta och nybyggda uteserveringen, där det redan satt några från träffen. Jag tog in deras real ale för dagen; Slussvaktaren hade just bytts ut mot Seafarers Ale och så en påse chips till detta. Smaskens.

Efter ytterligare ett glas av denna ytterst lättdruckna bitter glodde jag igenom kylarna. Hittade en efterlängtad favorit: Bitter & Twisted, en skotsk blond ale från Harviestoun.

Redan efter första klunken insåg jag hur mycket jag tycker om den här ölen och hur fantastiskt välgjord den är. Wow!

Jag fick också med mig en bok om öl jag inte sett förut, Älskade öl. Efter lite bläddrande kom vi (mest jag och Peter Ragnar) fram till att den ursprungligen italienska boken inte var så jättebra. Dels verkade den inte faktakollad (en bild på humlekottar med en bildtext om hur vörten kokas, flera bilder på fel ölflaskor), dels bestod var hela skandinavienavdelningen av Tuborg, Carlsberg och Spendrups.

Efter att ha bläddrat i bokens genomgång av öleuropa och försökt överträffa varandra i vad vi druckit (Peter vann) så kom bartendern Pernilla ut med en trevlig överaskning: Vi fick dela på en flaska Old Engine Oil, från Harviestoun som jag tycker är ett mellanting mellan en stout och en old ale. Riktigt smaskig, om än aningen mastig för tillfället. Tur att vi bara fick en slatt var.

Så. Det började kännas som nog och lagom att gå mot tåget.

Det första jag gjorde när jag kommit hem och satt igång datorn var att skicka in en offertförfrågan för privatimport av Bitter & Twisted. En låda om 12 halvlitrar importeras av Great Brands. Mmmm... Humlade skottar.

Stockholm Beer & Whiskey Festival 2009

Årets öl och whiskeymässa på Factory Nacka Strand kommer att hållas 17-19 samt 24-26 september 2009. Ser ut att ha ungefär samma upplägg som tidigare år.

Stockholm Beer & Whiskey Festival-hemsidan.

Gale Seafarers Ale

Välhållen ale på cask i Norrköping? Jodå, på Black Lion Inn. Vem hade kunnat tro det för några år sedan?

Seafarers Ale är en engelsk bitter på 3,6% från Fullers (varumärket är George Gale, men det bryggeriet är övertaget och nedlagt).

Färgen är koppar/bärnsten. Det fingertjocka skummet (northen style minsann) är ljusbeige.

Doften är lätt och frisk. Lite tobak och engelsk humle.

Smaken är första lite jästig. Sedan kompletteras det med en mjuk sötma och en aning köttbuljong. Smaken är precis så balanderad som man kan begära av stilen. Antydningar till jäst i eftersmaken, liksom en lätt Goldings-humlighet med vidhängande försiktig beska. Sötma i avslutningen.

Kolsyran är lätt; de få bubblorna är stora och friska. Vätskan är halv-mjuk.

En trevlig engelsk bitter i gott skick, men den ligger hela tiden och gränsar till att bli för lätt. Å andra sidan var det inga större problem att sänka ett par pint på ingen tid alls.

Senare tillägg: Det här är en ny version som Fullers gör, inspirerad av ett Gale-recept. Det är därför den här ölen omnämns med en alkoholhalt på 4,5% på många ställen. Men den här är på 3,6%.

Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 73:00 för en rätt snål pint.

Rise Ærø No 5 Valnød Hertug Hans

Här är ett danskt bryggeri jag inte hört talas om förut: Rise Bryggeri på lilla Ærø i sydvästra landsdelen.

Särlingen i sortimentet är Ærø No 5 Valnød Hertug Hans, en bock på 7% som smaksatts med valnöts-essens.

Färgen är bärnsten, det lilla skummet är varmvitt, det lämnar en del rester på glaset.

Doften är lite konstgjord och parfymerad med lite nötter och en mild beska. ”Som den där gamla godissorten Nickel” påpekade någon.

Smaken är söt med lite feta toner av hasselnöt-nougat, fenoler och en viss bitterhet. Den kraftiga eftersmaken har toner av alkohol och färska valnötter.

Den friska kolsyran är mild, vätskan är mjuk och len.

En annorlunda öl som på något sätt kändes väldigt dansk. Funkar troligen jättebra till desserter.

Betyg: 3,95. Tillgänglighet: Specialimport.

Vestfyen Willemoes Stout

Danska bryggeriet Vestfyen kommer för mig alltid att förknippas med den 2,8%-pilsner som Matex sålde för länge sedan. Sex 33 cl-flaskor ihopsatta med en pappkrage. Jättebilligt. Det var till stora delar (tillsammans med Billy's Panpizza) vad jag levde på under några sunkiga år då, kring 1997. Ack ja...

Men även om Vestfyen fortfarande gör en hel del blaskig lager så har även de under senare år fått upp ögonen för de danska mikrobryggeriernas framgångar och skapat det lite lyxigare varumärket Willemoes, döpt efter en 1800-tals-sjöfarare. Och en av ölen i serien är Willemoes Stout, en engelsk stout på 6,0%.

Vätskan är kolsvart, det höga fasta skummet är brunt.

Den första doften som träffar min näsa är billig chokladkaka. Lite bitter-syrliga toner, rostad malt och en hel del sötma.

Ölet har smak av choklad och kakao. Lite kolasås och anonym beska. Stor kropp. Eftersmaken har toner av kakao, kokos eller nötter.

Kolsyran är mild, men bubblorna är lite vassa. Vätskan är len och aningen tjock.

En OK stout, men jag hade önskat mig lite mer djup och komplexitet i smakerna.

Betyg: 3:55. Tillgänglighet: Specialimport.

Radegast Premium

En ljus tjeckisk pilsner på burk: Radegast Premium från Pivovar Radegast. 5% alkohol.

Färgen är halmgul. Det kompakta varmvita skummet lämnar vissa rester på glaset.

Doften är lätt och frisk med lite smör. Trevlig.

Smaken har en lätt ren bitterhet, honung och smör. En neutral bitterhet i eftersmaken kompletteras med lite söt malt.

Kolsyran är medelstark, vätskan är rätt lätt.

En tjeckisk pils i mängden. Inte illa, men heller inget man minns speciellt.

Betyg: 3,4. Tillgänglighet: Specialimport.

Brittiska chips: Vad härnäst?

Engelska potatischips. Jag förbluffas varje säsong över hur speciellt Walkers klarar av att hitta på nya smaksättningar.

Fast den här gången har de inte gjort det, utan frågat sina kunder. Nu är de inkomna förslagen nedgallrade till sex stycken och allmänheten ska nu rösta fram en vinnare:

• Fish & Chips
• Chili & Chocolate
• Cajun Squirrel
• Onion Bhaji
• Crispy Duck & Hoisin
• Builder's Breakfast

Inte direkt som våra kantarellchips. Se mer på Walkers kampanjsite.

Det finns folk till allt

I kväll var jag hos krogen Black Lion Inn i Norrköping. Trevlig uteservering, trevlig öl, trevligt sällskap, trevlig personal.

Men jag drack ju öl och var därför efter ett tag tvungen att gå på toaletten. Av någon anledning blev det den här gången handikapptoaletten (hur någon handikappad nu ska kunna ta sig in på krogen och så in till toaletterna?). Allt gick bra tills jag skulle spola av tvålen från händerna. Den moderna krogen har nämligen beröringsfria vattenkranar. Som just här inte fungerade.

Jag felanmälde till folket bakom baren.

Efter en kvart kom bartendern Pernilla ut till vårt bord. Hon hade kollat handfatet, och förklarade att elektroniken i blandaren drevs med ett speciellt batteri. Som nu någon stulit. Det visade sig att ett sådant specialbatteri kostar mellan fyrahundra och sexhundra kronor. Så när de nu sätter dit ett nytt batteri så ska det fästas riktigt ordentligt.

Min gamla devis ”Det finns folk till allt” fick därmed ny näring.

Oväntat kvalitetsproblem

Idag var jag, som traditionen och nyhetssläppen bjuder, på Systembolaget.

Bland lagerölen fanns en tom yta och en lapp ”Produkten indragen på grund av kvalitetsproblem”. Sånt som händer. Mer förvånande var att det var Carlsberg Export som tagits bort.

Någon som vet vad som hänt?

St Peter's G-Free

Glutenfritt öl måste vara något mycket efterlängtat av de som lider av glutenintolerans. För 1½ år sedan sedan provade jag den första glutenfria ölen i Systembolagets sortiment, lagern Saxon (min recension här). Systembolaget efterfrågade i höstas en ale i samma genre och som flera redan då spekulerade i blev det G-Free från engelska St Peter's Brewery, en bitter på 4,2%. I stället för kornmalt har extrakt av durra, ett spannmål från södra Afrika ("sorghum" på engelska). Dessutom har Amarillo-humle använts.

Färgen är ljust guld, det fingertjocka vita luftiga skummet lämnar en del rester på glaset.

Doften domineras av amerikansk humle med citrus-toner (lime, pomerans, citron) och en godislik sötma.

Smaken är ju lite annorlunda eftersom inget mältat korn ingår i drickan. Kroppen är vek. En hel del citrus och humle mixas med en mycket neutral sötma. Den korta eftersmaken domineras av färsk humle med syrliga toner av citron men det finns också lite deg.

Kolsyran är medelstark med massor av läskliknande bubblor. Vätskan är lätt.

En mycket bättre öl än Saxon, även om jag nog mer skulle beskriva den som en amerikansk blonde ale än en engelsk bitter. Etikettens jämförelser med en pilsner är helt rätt ute: En riktig törstsläckare!

Dessutom kom den här i bryggeriets gamla ovala flaska, som jag tycker är mycket snyggare än den nya runda. Fast den runda är väl enklare att hantera...

Betyg: 3,45. Pris: 34:50 för 500 ml. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment.

Astra Alsterwasser

Alster är en biflod till Elbe i norra Tyskland. Den har dämts upp och dess två dammar är en viktig reaktionsplats för Hamburgborna. Flaskan med Astra Alsterwasser från tyska Holsten Brauerei hoppas jag dock innehåller radler (mer om stilen här) på 2,5% och inte flodvatten.

Vätskan är klar, färgen är ljust gult med en aning av beige. Det tre fingrar tjocka skummet är vitt och luftigt. En del skumrester på glaset.

Doften är söt-syrlig med citroncyra, citronskal, citrongodis och en aning av humlreik lager.

Smaken är mild och inte alls så söt/konstgjord som andra radler jag druckit varit. Lite torra toner av citrondricka och socker blandas med generisk ljus malt, ädelhumle och en uppfriskande aning av jäst. Eftermsaken är halvsöt med lite färska citroner.

Kolsyran är mild; de få små bubblorna är ganska friska. Vätskan är aningen kladdig.

En mycket trevlig radler – den perfekta törstläckaren för varma sommareftermiddagar.

Betyg: 3,2. Tillgänglighet: Flaska köpt av mamma i Tysklnad.