Dugges Johannas Bästa

En Best Bitter är... ibland en version av bryggeriets vanliga bitter där man lagt i en aning mer av allt. Ibland ändras lite mer i blandningen av malt eller humle.

Det mest spridda exemplet på en Best Bitter är Adnams Broadside. Skillanderna mellan de olika ölen i bitterfamiljen är dock hårfin, det en bryggare kallar Best Bitter kan en annan klassificera som en Special Bitter eller rentav en Strong Bitter.

Att just ha i lite mer karamellmalt i sitt vanliga bitter-recept är precis vad Dugges gjort när de skapade Johannas Bästa. Som en av ölen i deras Göteborgssvit är den döpt efter en skulptur i staden; "Johanna i Brunnsparken".

Nog med kallprat, dags att hälla upp!

Färgen är bärnsten, det uppstår ett lätt fräsande ljud när man häller upp. Vätskan är klar och det höga ljusbeigea skummet faller ner till ett två fingrar högt luftigt skum.

Doften är söt och kraftig. Torkad frukt, lite jäst, mandlar, lite citrus, aprikoser och russin. Trevligt.

Trevlig var däremot inte smaken. Obehagligt söt med en smak av gammal disktrasa och andra orenheter. Kolsyran är också överdrivet vass och hård.

Nej, den här ölen är infekterad eller på annat sätt skadad av någonting. Den tänker jag inte betygsätta eller ens dricka upp. Mycket tråkigt eftersom jag bara hade en flaska och den var rätt knepig att få tag i.

Dithmarscher Maibock

Ännu en öl från Schleswig-Holstein, vänligt importerad av mamma.

Maibock är tyskarnas traditionella våröl, lite alkoholstarkare och mer humlat än den vanliga för att passa för vårens-ankomst-rajtan-tajtan. Även om den heter maj så börjar de ofta säljas redan i slutet av mars och ett par månader framåt. Einbecker är väl den mest kända, och jag tror att det är från den som traditionen med gröna etiketter kommer.

Men nu är det Maibock från Dithmarscher Breuerei som ska dissekeras. Om jag fattat det rätt är det en ny produkt för året.

Färgen är guld; det höga luftiga vita skummet sjunker sakta till en två fingrar hög skumkrona under ett stilla fräsande. Antydan till skumrester lämnas.

Den friska doften är väldigt maltig med toner av gräs och hö. Lite söta toner av sirap och kola och en aning jäst.

Smaken är även den maltig och aningen söt. Jag noterar en hel del gräs/hö, sötmandel, gräddkola och nyutslagna träd. Eftersmaken lägger på detta en mild, nästan omärkbar bitterhet och än mer gräs och... björksav. Avslutningen är något torr.

Kolsyran är mild för att var en lageröl. Små bubblor. Vätskan är medel till tunn.

Inte minsta spår av de 6,5% alkohol; se och lär, svenska storbryggerier!

Något jag inser är att den här tonen av färskt gräs ofta dyker upp från öl som gjorts i nordvästra Tyskland. Kan de ha någon sorts aromhumle som de är speciellt förtjusta i? Intressant i vart fall. Betyget? B+ 3,9.

Soundtrack: Ison & Fille feat. Sabo & Gurmo "Ge mig!" (2006), Hansson & Karlsson "Space" (1969), Paradise Lost "Harbour" (1999), Scientist & Root Radics "Scientist Ganja Dub" (?), Bob Marley & the Wailers "No Sympathy" (1970), Dr Dre "Lyrical Gangbang" (1992), Spånka NKPG "Vad jag behöver (förlängd version)" (2006)

Slottskällans Blåkulla

Dags för en starkare och förhoppningsvis bättre rödaktig lageröl: Den här gången är det Slottskällans Blåkulla som står på tur.

Färgen är djupt rödbrun; det höga ljusbeige luftiga skummet sjunker sakta och fräsandes ner utan att lämna mycket rester.

Doften är mjukt maltig och torr. Toner av gräs/hö, pumpernickel och en stram bitterhet och en svag ton av smörkola. Det finns mågot lätt metalliskt i doften, som är balanserad och sammanhållen.

Smaken är lyxig och mjuk som siden i munnen:Gräs/hö/blommor/mineraler blandas med en milt rostad malt. Det finns en mycket lätt bitterhet, som enligt etiketten är tillbakahållen för att ge plats åt malten. Den som finns är tillräckligt bra för att undvika en fadd sötma som annars nog skulle dykt upp. Eftersmaken är även den maltig med en lätt sälta som övergår i en sval torr avslutning där mycket av gräset kommer tillbaka.

Kolsyran är medium, medelstora bubblor. Krämig vätska.

När jag sitter och dricker den känner jag mig på ett behagligt och förnöjt humör med tankar som går till den tyska semesterresan. Och det kan aldrig vara ett dåligt betyg för en öl (som den här gången blev B+ 3,95 att jämföra med B+ 3,9 för två påskar sedan).

Polldags!

Undersökning av läsaruppskattning gällande de olika sakerna jag skriver in. Flera går att välja. Kvällen 4 april avslutas det.

Mest för att jag är nyfiken på vad ni tycker.

Falcon Bayerskt 2,8%

Folkölsdags! Falcon Bayersk 2,8% från Carlsberg Sverige.

Färgen är lite urvattnat röd-bärnsten. Det två fingrar tjocka skummet. I stort sett inga skumrester lämnas på glaset.

Doften är maltig och aningen söt. Antydningar till surnad mjölk och en torr doft av humleextrakt. Det finns några doftrester av smör och nötter.

Smaken är maltig med milda toner av jäst. Söta toner av nötter blandas med en bitterhet som är torr, kemisk och anonym. Eftersmaken är lite bitter och krämig med smaker som påminner om köttbuljong. Avslutningen innehåller smörtoner och amerikansk "Cream soda".

Kolsyran är ganska kraftig, små bubblor. Vätskan är lätt, på gränsen till vattning. Betyg D+ 2,4.

Det fanns en tid i Sverige då Bayerskt öl (internationellt kallas typen "Vienna Lager") var det enda alternativet på krogen till en vanlig ljus lager. Jag är tacksam för att det inte längre är så. Å andra sidan var det bättre än att bara ha en öl att välja på.

Soundtrack: Invisbl Scratch Picklz "How A DJ Sound" (1999), BWO "Obsession (Johan S remix)" (2006), svenska akademin "framtidens början" (2002), Lord Kitchener "My Whifes Nightie" (?), Johan Surman "At Dusk" (2000), Nisse Hellberg "Annorlunda Virke" (2007), ABBA "Rock'N'Roll Band" (1972)

Nyheter i fasta sortimentet april 2008

När jag nu tittade efter vilka de är upptäckte jag att "mitt-i-månaden-nyheterna" i vinkällar-sortimentet från och med mars presenteras i en egen liten PDF-fil. Länk till mars månads lista. Tyvärr finns inte motsvarande för beställningssortimentets nyheter (alls), så man fortfarande måste lusläsa hemsidan då och då för att upptäcka dem.

• Anchor Anchor Porter
• Asahi Beijing Beer Beijing Bière de Péking
• Brewdog Punk IPA
  
• Coopers Coopers Best Extra Stout
• De Konick De Koninck Amber
  
• Damm Estrella Damm
  
• Gösser Gösser
  
• Duvel Moorgat Maredsous 6 Blonde
  
• Spendrups Mariestads Prima Lager
  
• Daleside Monkey Wrench
  
• Náchod Primátor Premium Lager
  
• Matt Brewing Saranac Black Forest
  
• Spendrups Wisby Weisse
  
• Kopparbergs Zeunerts Ale
• Åbro Smålands Mellanöl
  

Dessutom: Falcon Export 33 cl går från returglas till profilglas, samtidigt höjs priset. Exakt detsamma gäller Norrlands Guld 33 cl. Grolsch Premium Lager börjar säljas på halvlitersburk.

Kring nyåret var det en del sura röster om att Zeunerts Ale och Mariestads Prima Lager fyllde upp den kvot som egentligen Systembolaget tänkt för svenska småbryggerier. Det kan vara hur det vill med den saken, men det ska bli lite spännande att se vad de har hittat på. Har Kopparbergs bryggt något överjäst tidigare?

Det tog en del tid att fixa alla länkar i det här inlägget...

Nyheter i beställningssortimentet och antinyheter april 2008

"Har han slutat dricka öl?" undrar en allt mer orolig läsekrets. Nja, tillfälligtvis. Eftersom jag har fått någon slags förkylning så håller jag mig borta från alkohol några dagar. Dessutom brukar inte recensionerna bli särskilt bra när de görs med nedsatt luktsinne. Jag får bjuda på lite uppsnappade nyheter och motsatsen i stället.

Alla fakta kommer från Svenska Ölfrämjandet, närmare bestämt från signaturen Lorenzo.

Nyheter i Systembolagets beställningssortiment april

Som utlovat kommer Göteborgssviten, Dugges tolkningar av klassiska brittiska öltyper in i beställningssortimentet. Distribuerade av Brill.

• Avenyn Ale
• Bältesspännaren
• Gustafs Finger
• Johannas Bästa
• Kals Stout
• Poseidon Porter
  

Dessa säljs i kollin à 20 halvlitersflaskor.

Dessutom kommer följande (kollikravantal inom parentes):

• Wooden Hand Black Pearl (12×500 ml)
• Grolsch Grolsch Premium Lager ()
• Wooden Hand Pirate´s Gold (12×500 ml)
  

Antinyheter - bort från fasta sortimentet april

• Åbro Anderssons Extra
• Bavaria Bavaria Premium
• Spendrups Blue Zebra
• Krusovice Premium Lager
• Slottskällans Pilsner
• Krönleins Three Hearts Premium Lager (återkommer i beställningssortimentet med kollikrav)
• Jämtlands Heaven
• Bass Bass Pale Ale
• Dom Dom Kölsch
• Nils Oscar Farm Ale
• Young's Oatmeal Stout

Flera av dem kommer att saknas av mig. Framför allt Bass, Heaven och Oatmeal Stout. Å andra sidan... När köpte jag någon flaska av dem senast? Jättelänge sedan. Man kan också notera att flera av de tråklager som nu försvinner var de som kom med i det fasta sortimentet under 2005.

Och på tal om Heaven, var den för första gången sedan intrroduktionen för åtta år sedan borta från tappkranarna på krogen Oliver Twist. Detsamma gällde bittern Fallen Angel. Undrar om det är ett tecken på något?

Vilka kommer förresten in i det fasta sortimentet då? Det har jag väl redan skrivit om här... Det hade jag visst inte. Konstigt. Jaja, får bli en annan dag.

Att flytta vatten

Ibland får man lite dåligt samvete. Som när man just fått en låda med jättespännande öl från andra sidan jordklotet och inser att det mesta som gått på fraktbåt faktiskt är... vatten.

Men ibland blir det ännu absurdare. När jag gick på studentpuben HG kring 1995 var det Åbro som gällde, och då och då använde de den rätt stora kunden (enligt uppgift Åbros näst största efter Systembolaget) för att testa nya produkter. En av dessa var den ljusa lagern Hummel Original från Åre Bryggeri & Co.

Åre Bryggeri har inget eget bryggeri utan hyr in sig på andra bryggerier som tillverkar öl åt dem. Ungefär som Millingstorps Gårdsbryggeri. Under mitten av nittiotalet var det alltså Åbro
som bryggde den. Men för att verkligen få in Åre-känslan så transporterades vatten från Åre till Vimmerby i tankbil.

Det kändes redan då lite... Onödigt? Speciellt som jag minns ölen som ganska standardmässig.

Soundtrack: Sator "Sharp Dressed Man (live)" (1990), Depeche Mode "What's Your Name" (1981), Jocke Boberg & Kjell Arlinge "Tango" (2005), The Bloods "Button Up" (1980)

Rätt stil till rätt öl

När jag nu sitter med den andra flaskan Stallhagens Påsköl inser jag att jag adderat den till Beer Advocate under fel stil. Det är ju inte alls en Münich Dunkel, det är en klockren Schwarzbier. Dags att skicka in en ändringsbegäran!

Men god är den. Riktigt uppfriskande!

Inte för att någon läser bloggen under helger, men nu får ni riktigt mycket att läsa när ni kommer till jobbet på tisdag morgon. Jodå, statistiken har en tydlig topp under veckans första arbetsdag, strax innan fikat. Jag ser er allt, drönare! :>

Soundtrack: Dwan Penn "I Let You Go Baby" (?), Bengt Hallberg "Serenade In Blue" (1999), Mark Imperial "J'Adore Danser" (1988), Ramones "We Want The Airwaves" (1981), Barry Manilow "I'm Your Man (1993 remix)" (1993)

Råfrukt. Är det äpplen?

Dempa undrade i den här kommentaren om råfrukt och om det var ett alternativ till jäst.

Det är det inte. Råfrukt är det man har i öl som ger socker (som av jästen omvandlas till alkohol och kolsyra) men som inte är mältat.

Mältning är en process där spannmål börjar gro, men avbryts innan en grodd bildas. Resultatet blir malt. Malt innehåller sockerstärkelse och enzymer båda som krävs för att jästen ska börja jobba.

Traditionellt har mältning varit en dyr process, så man försökte hitta ett sätt att "spå ut" det mältade kornet (i princip all öl innehåller kornmalt) med något billigare, framför allt skedde detta i USA. Man kom snart på att vissa grödor redan från början innehåller mycket socker: Majs och ris. Dessa tillsätts vörten rå, och kallas därför råfrukt (engelska "adjunct"). Andra grödor kan användas som kasaavarot, potatis, hirs och agave, men det är mycket regionalt och väldigt ovanligt.

Men varför gör man inte det för all öl om det nu är billigare? Två anledningar:

Råfrukt ger svagare smak än mältad säd. Framför allt majs kan dessutom ge en distinkt doft av majskolvar och en lite klibbig sötma. Det är typiskt för amerikansk så kallad makrolager (Millers, Bud, Coors...). Även ris kan ge en lite fadd sötma.

Det är inte självklart billigare längre. Mältningsprocessen har optimerats och korn har under åren blivit billigare, majs och ris dyrare - framför allt i Europa.

Av den senare orsaken slutade Carlsbergs och Tuborgs öl innehålla majs för några få år sedan.

Tillägg av "cribba":

Carlsberg köper gör att majs och malt numera är ungefär lika dyrt för dom.
Det som fick dom att verkligen sluta med majs var debatten om genmodifikation.
Om Carlsberg skulle fortsatt med majs i sin öl så skulle de behövt skriva på burkarna att det kunde innehålla genmodifierat majs. Leverantörerna av majs kunde helt enkelt inte garantera enbart 'rent' majs i sina leveranser till Carlsberg

Idag är det få svenska bryggerier som använder råfrukt. Krönleins gör några öl av amerikansk och australiensisk typ, och det finns någora billigare folköl (2,8%/3,5%) med ospecificerad råfrukt i.

För den som vill veta mer rekommenderas Svenska Bryggeriers sida om Att tillverka öl.

Soundtrack: Beats International "For Spacious Lies" (1990), Blå Häst "Män är svin" (2003), Julie London "Fly Me To The Moon" (1955), Fredrik Swahn & Lattjolajban "Herrarna i hagen (7" version)" (1992), The Dreamlettes "Really Now" (?), Ella Fitzgerald "This TIme The Dream's On Me" (1964), The Future Sound Of London "Lifeforms (radio edit)" (1994)

Säsongsöl

Det är påskdagen. Men det är också -5,6 ℃ ute.

Påsköl eller vinteröl?

Det blir en vinteröl. Och en av de bästa till på köpet, Hibernation Ale från Great Divide. Som jag tidigare recenserat.

...

Trodde jag, ja. Jag började till och med att ytterligare fixa till flaskbilden då jag insåg att jag inte har kvar någon av den ölen. Öh.

Antiklimax, som vanligt på den här bloggen.

Men så hittade jag i stället några Celebration Ale från Sierra Nevada (recension). Till det lite mezeinspirerad mat; hommous, stekt haloumni och pitabröd.

Måhända en lite oortodox kombination, men jag tycker faktiskt det funkar. Mums mums!

Soundtack: Creedence Clearwater Revival"Born On The Bayou" (1968), Blue For Two "Jesus Tears" (1993), Horace Silver "Peace" (1959), The Business "Get Out Of My House" (?)

Three Hearts Påskebrygd

Bryggeriet Krönleins främsta varumärke är Three Hearts, ursprungligen från deras mellanöl (rätta mig gärna om jag har fel); namnet kommer från Halmstads stadsvapen som har tre hjärtan i skölden. Såhär i vårtid har de en specialvariant med det lite klumpiga namnet Three Hearts Påskebrygd Extra Brew, det senare troligen hänvisande till alkoholstyrkan på 6,0%.

Färgen är mörkt guld med en dragning åt bärnsten, det två fingrar höga skummet är lite gulaktigt och kompakt. Det sjunker sakta ner utan att lämna några skumrester.

Doften är maltig och aningen rostad med lätta toner av rostade nötter och smör. Det finns dock ett otrevligt drag av gammal disktrasa i bakgrunden.
Smaken domineras först av den aningen rostade malten. så tillkommer en aningen salt ton av stekos och smör. Därefter en lätt anonym bitterhet och antydan till torkad frukt. Eftersmaken har en framträdande smak av smör och lite gräddkola, lite jordiga toner av torkad frukt ock en krämig maltighet.

Kolsyran är medelstark, eller kanske lite starkare än så. Vätskan är måttligt mjuk och inte speciellt tjock.

Kort sagt, en ganska standardmässig svensk lageröl med en aning rostad malt i. Inte direkt speciell och har en del -om än svaga så i alla fall existerande - orena toner. När jag drack den här ölen förra gången påsken 2006 gav jag den B eller 3,7. Idag får den C- eller 2,75.

Ni behöver dock inte oroa er för min påskafton, det blev en Pumpviken efteråt.

Soundtrack: Joe Satriani "Why", Johnny Clarke "Age is Growing" (1975), George Formby "Leaning on a Lamp Post" (1937), Mad Professor "Wassifa" (1983), Tages "Don't Turn Your Back" (1965), J.T. & the Big Family "Moments In Soul" (1990), Just D "Bara Början" (1992), Öster "Alla Ropar Öster" (?), Leftfield "Open Up" (1995)

Nøgne Ø God Påske 2008

Jag måste säga att etiketten (ny för året) har ett koncept som är lika fyndigt som oväntat: En moai! Nøgne Ø - det kompromissløse bryggeri har gjort om receptet till sin påsköl ordentligt och från att ha varit en witbier 2005-06 och en Amerikask Pale Ale 2007 är God Påske i år en Belgisk Stark Mörk Ale. Batch #331.

Färgen är mörkt röd-bärnsten. Det mycket höga smutsvita skummet faller efter en stund ner till ett tjockt ojämnt skumlager med en ordentlig ring. Inga rester på detsamma dock. Vätskan är något grumlig.

Doften är som sig bör exotiskt fruktig (äpplen. kiwi, aprikos, bananskal, ananas) med en hel del jäst. Örtkryddor, lite torr malt och en svag ton av rök. Väl sammanhållen och stilsäker.

Smaken är först lite vaxartad - kemisk. Sedan kommer det kraftigt bittra örtkryddor, en rätt kraftig smak av jäst och en mild sötma. Först senare hittar jag de exotiska frukterna från doften. Eftersmaken är sött fruktgodisartad med torr-bitter humle och en mycket lätt smak av jäst och mineraler (salt).

Kolsyran är medium med pyttesmå friska bubblor; vätskan mjuk och aningen tjock.

Jag hade hört mycket gott om den här ölen men hade faktiskt inte en aning om stilen. Det var ärligt talat inte riktigt vad jag väntade mig, och jag vet inte riktigt vad. Det är inte min favoritstil direkt även om den här följde hur den ska smaka (påminde faktiskt en del om Tripel Karmeliet som ju är av en annan men närliggande typ) så blir "bara" betyget B- 3,5.

Soundtrack: Supertramp "School" (1974), Arja Saijonmaa "Låt kärleken slå rot" (1999), Teddy Wilson "Prelude to a kiss" (1968), Spånka NKPG "Inget Tjafs" (1999), Richie M "12th Planet" (1998), Svenska Akademin "den obligatoriska slagdängan" (2002), David Bowie "Sound and Visison (Remixed Version 1991)" (1991), Doris & Gösta "Jag klarar vad jag vill" (1999)

Gammelbrygd vore en rejäl återlansering!

Babblade lite förstrött med en bekant via MSN, och vi kom in på Falcon Gammelbrygd - en porterlikanande lageröl som lagrades i tre år (på flaska tror jag) innan den såldes med en elegant liten öppnare som hängde på ett snöre på den mattsvarta flaskan. Den tillverkades mellan 1987(?) och 1996. En öl som var dyr i allt; råvaror, tillverkning, förpackning och lagring. När Falcon så köptes av Carlsberg var det bland de första att läggas ner.

Men tänk er samma öl år 2008: En mycket påkostad och egensinnig svart öl med vissa nostalgivärden. Lagrad i tre år, begränsad upplaga och såld i en exklusiv förpackning med en samlargimmick...

Skulle landets ölgourméer ställa sig i kö den förste i månaden efter denna brygd? Skulle väl tro det!

Oppigårds Easter Ale

Easter Ale var öl som jag hade svårt att kategorisera:

A note on the categorization: It didn’t really fit in any of the categories. Deep brown, it got loads of roasted malt (both barley and oat) and American hops (Centennial and Cascade). Conclution: It is American strong ale. But at just 5.3% ABV, I couldn’t really say “strong”. So I put it in “Old Ale” as it suites the beer the most although it is not matured or blended.

Men i alla fall då (påsken 2006) gillade jag den hör ölen och gav den A eller 4,4 i betyg. På Oppigårds hemsida läser jag att de i år bytt ut humlesorten Centennial mot Chinook. Ursprungligen på grund av den rådande humlebristen, men bryggarna hävdar att resultatet inte blev ett dugg sämre av bytet. Och läser jag lite humlesammanfattningar utläser jag att Chinook ska ha lite mindre citrussmak och mer kryddig karaktär.

Färgen är djupt brunröd; det stora kompakta fasta skummet beige. En hel del skumrester lämnas på glaset då skummet mycket långsamt sjunker ner till en två fingrar hög krona. Vätskan är klar.

Doften är kraftig och syrligt fruktig. Citrus, bittra örter, buljong, en rejäl rostad brödig maltighet med lite sötma (sirapslimpa?).

Smaken är först torrt bitter. Sedan kommer en behaglig sötma (brun farin), och en mer komplex humlesmak. Det finns hela tiden en närmast sirapssöt bakgrund med rostade, lätta toner av choklad och mörkt rågbröd. Bitterheten finns också där, men går mer i vågor som skiftar mellan citrussyrlig, kryddigt bitter och metalliskt torr. Eftersmaken är behaglig, men relativt fort avklingande. Det som blir kvar är en milt söt ton av malt och mörkt bröd.

Och det är då jag plötsligt inser det, det här är ingen Old Ale! Det är ju en klockren Extra Special Bitter med amerikansk i stället för engelsk humle!

Var var jag? Tja, vad är kvar? Kolsyran. Den är mjuk och mild. Vätskan är ungefär på samma vis, mjuk, behaglig och elegant.

En mycket trevlig öl. Men är den värld 4,4? Må de, över 4 är den i alla fall. Blir det även i år den bästa påskölen? Det finns minst en kandidat kvar...

Soundtrack: Toots & the Maytals "Just Like That" (1980), Twenty 4 Seven "I Can't Stand It (Bruce Forrest Remix)" (1990) , Johnny Bode "Timmerflottar-Sixten" (?), Erasure "Star" (1989), Eggstone "Water" (1994), Robert Broberg "Gummimadrassen" (1967), Bernt Dahlbäck "Bumpa På" (?), Bo Kaspers Orkester "Under Balkongen" (1993), Hubert Kah "That Girl" (1986)

Öl i kabinen igen?

Enligt en notis i Svenska Dagbladet kommer ny teknik att så småningom göra det tillåtet att ta med sig vätskor (rara öl!!!) in i flygkabinen igen. Det skulle vara ett steg framåt.

Länk: Snart okej med vätskor på flyget.

Falcon Påskbrygd

Okej, största anledningen till det här inlägget är att jag tagit en bild på flaskan som jag vill använda mig av. Snygg bild fast lite sned. Bryggeri: Carlsberg Sverge. Öl: Falcon Påskbrygd.

Och vad ska man säga om den här då? Rödbrun, klar, fingertjockt beige skum som snabbt faller ner utan att lämna mycket rester på glaset.

Doften är söt och nötig med en antydan till rostad malt. Lite anonym humlebitterhet och kanske smörkola.

Smaken är lätt rostad med toner av mandlar, nötter och en kraftig bakomliggande sötma. Oväntat mycket alkohol, lite anonym nästan konstgjord bitterhet, den smakar fatkiskt lite som sån där jättebillig dansk smuggelöl. Eftersmaken är lite torr med viss beska, mörkt bröd och en del kola och högpastöriserad kaffegrädde.

Kolsyran är medium till stark, men faller fort bort ur drycken. Små bubblor. Vätskan känns aningen kladdig i munnen.

Jag vet egentligen inte vad den här ölen ska vara bra till. Till påskbordet skulle jag nog hellre välja en tjeckisk pils utan för stor beska eller en bitter av engelsk typ. Efteråt något lyxigare som Stallhagen Påsköl eller, utan att ha provat den än, Nøgne Ø God Påske.

Betyg? Ähhhh... Orka. Fast förra året gav jag den visst C- 2,55. Ett fullt rimligt resultat även i år.

Soundtrack: Dag Vag "Flyger" (1978), Elle Fitzgerald "Everything But You" (1957), BWO "Last Flight To San Fransisco" (2007), Caroline af Ugglas "Tror på dej" (2007), the Checkmates "All I have To Give" (?), Sator "In Bed With Madonna" (1995), Count Basie "Lil' Darlin'" (1957)

BrewDog Paradox Islay (batch #9)

Mer extrem öl! Den här gången från Skottlands värstingar BrewDog. Paradox är en serie fatlagrade Imperial Stouts, och den batch som Systembolaget fick hem i vintras var #009. Det innebär att den är lagrad på ekfat som tidigare använts för Ardbeg-whiskey. Alkoholhalten är på 10% och en kvarts tredjedels liter gick på 60:-.

Färgen är kolsvart; vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är mörkt beige, en del skumrester på glaset.

Doften är laddad med rökighet, torv och Islay-whiskey. Lite söta fatlagrade toner, trä, bitterhumle, alkohol och en aning russin.

Smaken... Tar plats, utan att fråga om lov. En torr smak av trä och alkohol startar resan. För en mycket kort stund, smakerna tar en plötsligt paus. bara för att stunden senare slå hårt med alkohol, rök, torv, ekträ, söt lakrits, bittra örter och gräddkola. Eftersmaken är först salt och rökig på ett sätt som skriker "Ardbeg", eftersmaken kan mycket väl vara starkare än smaken när vätskan är i munnen! Hårt rökt korv/ost med värmande alkohol, men det finns en intressant kompletterande bitterhet som får den att bli mer än "bara" en whiskey-lagrad öl. Avslutningen är bitter och rökig med trä, salt och torv i bakgrunden.

Kolsyran är mild med några friska små bubblor. Vätskan är mjuk och måttligt tjock.

En våghalsig och annorlunda öl, som i min smak är betydligt intressantare än de överdrivet söta whiskeylagrade alen från Innis & Gunn. Betyg: B+ eller 4,0.

Soundtrack: Dusty Springfield "If you go away" (1967), Keith and Tex "Stop that train" (?), Timbuktu "Careers" (2000), Organism 12 "Tomma fickor" (2005), Spandau Ballet "Through the barricades" (1985), Arja Saijonmaa "Min första kärlek" (1999), Black Eyed Peas "The boogie that be" (2003), Chaka Demus & Pliers "Murder she wrote"(1992), Yazoo "Situation (Deadline mix)" (1999)

Ännu en recensionsreflektion

Allt klart för en recension.

Så är man där igen. Jag har här recenserat två "stora häftiga öl som tar sin plats" och två "vardagsöl". Alla var bra på sitt sätt, men vilka får de höga betygen?

Jag har lite dåligt samvete för det här, varför är det så mycket lättare att ge höga betyg och hylla en Double India Pale Ale än en Engelsk Bitter (eller en ljus lager), även om de egentligen är "lika bra gjorda"?

Tillägg: Jag verkar också generellt ge något lägre betyg till öl jag dricker på krogen än de jag dricker hemma.

Tillägg II: Inte bara jag funderar på det här. En av BeerAdvocates grundare, Todd Alström, har funderat och skriver lite om det här.

Southern Tier Oat

Kvällen på Oliver Twist började lida mot sitt slut. Vad skulle vara en värdig avslutning för mig och Baggen som var kvar? Ölmenyerna granskades åter.

Vi ropade fram den entusiastiske servitören. "Har ni något spännande på stor flaska, något intressant som kanske inte finns på meyerna och som skulle passa oss?". Efter någon minut kom han tillbaka med tre flaskor: En som kan ha varit Brooklyn Local 1, en Unibroue Quelque Chose och så en flaska Oat från Southern Tier.

Vi valde alltså den tredje (mycket eftersom mitt sällskap för kvällen är förtjust i raktebränslestout), en Imperial Oatmeal Stout på respektingivande 11% (den första batchen var faktiskt på 12,5%) som är #2 i bryggeriets serie Black Water med starka stout-varianter.

Ölen är svart, men kring kanten anar man en mörkt gyllene ton. Vätskan är klar. Det uppstär nästan ingen skumkrona alls.

Doften är ungefär den man kan vänta sig av en kraftig havre-stout: Russin, lite alkohol, rostade nötter, choklad och kaffe.

Smaken domineras först av kaffetoner. Sedan kommer det rostade nötter, kokt kött, buljongtärning, havrekakor/havregröt/havregryn. Det finns en trevlig lätt (korn-) maltighet i bakgrunden. Efter en liten stund dyker söta toner av svarta vinbär och rostbiff upp. Eftersmaken är söt med toner av milt kaffe och mörk choklad.

Kolsyran är mild, vätskan medeltjock.

Ännu en "stor öl" som erbjuder allt men kan begära av en sådan här öl. Trevliga toner av havre. Betyg A- 4,15.

Port Brewing Hop 15

Som att sitta vid skogsbrynet och bli mullad i ansiktet med en massa gröna tallkottar!

Orden kommer från min vän Thorild när vi delade på en flaska Hop 15 från Port Brewing, Kalifornien, USA. (Thorild är upplänning, varför han uttalar "mulad" lite konstigt)

Fast jag kanske ska ta det från början: Vi satt på Oliver Twist i fredags och funderade efter maten. Vad ska vi ta in för öl? En amerikansk Double India Pale Ale hade ju såväl jag som Baggen sett fram mot. Vi detaljstuderade den uppdaterade öllistan, men kunde inte riktigt bestämma oss. Personal tillkallades. Servitrisen rekommenderade Stone Double Bastard, men den hade Baggen redan druckit ett glas av. Så... Vi önskade oss en öl vars humle hoppade upp ur glaset och bet oss i näsan. Då fanns det inte många att välja på (det var väl Dogfish Head 90 Minute IPA som var alternativet), och en flaska Hop 15 kom in.

Namnet på denna ale på 10% kommer från antalet humlesorter (exakt vilka verkar variera och vara hemligt) som adderas till vörten var 15e minut under kokningen. Och så torrhumling tills de skäms. Vi snackar extremöl här.

Skummet är fingertjockt, kompakt och lite smutsigt vitt, det efterlämnar vissa rester på glaset. Vätskan är djupt bärnstensfärgad.

På mitt block noterade jag som först ord för att beskriva doften "Humle!!!". Gummi, citrus, grapefrukt, blommor, fruktgodis, tallkottar, buljong, ljung, ananas... Här händer det grejer.

Smaken drabbar hårt och direkt med de nyss nämnda tallkottarna. En liten ton av doftblock med skogsdoft som långsamt öppnar upp för viss alkohol. Lite ren och mild malt. En kvardröjande smak av syrliga citrusfrukter. Något rostade och metalliska toner dyker upp och försvinner lika snabbt. Eftersmaken är mycket lång och fylld av amerikansk humle. Citrusfrukter, vetemjöl, kokt fisk och en trots allt ganska balanserad bitterhet.

Kolsyran är stark, vätskan tjock.

Det kändes efter en halv stor flaska som om delar av min mun var bedövad. Och det var ju ungefär det jag var ute efter. Betyg: A 4,35.

Ölpirater i Kina

Kinesiska ölpirater kokar egen "Carlsberg". Artikel i Dagens Nyheter.

Systembolagets tillfälliga nyheter maj 2008

Ibland känns det svårt att leva i nuet. Så nu i mitten av mars glor man ut och ser snöslask, för att samtidigt meditera över Systembolagets ölnyheter i maj: Länk till BK Wines (ölen i sista fjärdedelen av sidan).

Spontana reaktioner: Amerika tar över. Och så en från Grebbestad.

Men var är Kalaspåskölen?

Idag kom det ett nyhetsbrev från Nils Oscars.

Jag hade faktiskt inte noterat det tidigare, men nu inser jag det: Det finns ingen Kalaspåsköl i år.

Förklaringen är att bryggeriet missat att lämna in sin offert till Systembolaget i tid. Dock har de exporterat ungefär 10.000 liter till påskölens hemland Danmark.

Så kan det gå.

För oss som bor norrut rekommenderar de i stället den vanliga varianten av Kalasöl, som för övrigt firar 10 år under 2008.

Nils Oscars kommer i stället, enligt en notis hos Svenska Ölfrämjandet, att erbjuda en "Påsk/vår-ale" på fat till ett antal krogar. Bland annat flera Bishops Arms. Det ser jag fram mot!

Soundtrack: Mad Professor "Sistren version" (2001), Grav-Olle Storyville Four & Brita Lindahl "Call of the freaks" (1949), the Tubes "A Matter Of Pride" (1981), the Beatles "Helter Skelter" (1968)

North Coast Le Merle

Hm hm hm... Vilken av recensionerna ska jag skriva in nu? Ska jag ta den som är i tur i blocket? Näe, den blir för lång och episk (det var en episk öl!). Vi tar den här korta i stället.

En "charkbricka" hade just beställts in på Oliver Twist. Gott. Men vad skulle man dricka till? Den entusiastiske servitören kallades till bordet.

Han återkom efter en stunds meditation vid kylarna med tre-fyra öl av vilka 1 inte återfanns i sällskapets privata samlingar: Det blev en saison, den belgisk-franska starka gårdsölen. Dock var den här från sydvästra Amerika; ännu en öl från North Coast Brewing som även den skulle visa sig hålla måttet: Le Merle.

En högst oväntad sak dock: Den första flaskan vi fick in hade en rejäl bit is kring flaskans botten. Det snackas om att OT fått en ny kyl, kanske den varit för kallt inställd? Det var inga problem att få in en ny.

Färgen är orange-gul. Nästan inget skum alls. Vätskan är ganska dimmig.

Doften är jästig och söt med en viss metallisk bitterhet. Balanserad och lite syrligt fruktig.

Smaken är lättare än väntat. Frukter och grönsaker. Stiltypiska smaker av hö, gräs och deg. Lätt bitter. Eftersmaken är fruktig med mer gräs och vetedeg.

Kolsyran är stark, nästan lite tuff. Vätskan är medel-mjuk.

En trevlig och intressant tolkning av saison, kanske den hade mått bra av ännu mer "orenheter"? Betyget blev klart godkända B+ 3,8.

RCH Pitchfork

När jag hamnar på Oliver Twist så har jag en personlig tradition att inleda kvällen med en eller två öl från deras real ale-pumpar. Så även i fredags, och jag valde en öl benämnd Pitchfork från det engelska bryggeriet RCH.

På tavlorna presenterades den som en old ale på 4,8%, vilket kändes rätt konstigt. Såväl bryggeriet som recensionssiterna är överens om att det är en bitter på 4,3% vilket känns rimligare med ölen. Har de glömt att sudda på tavlorna?

Vätskan är aningen grumlig, färgen guld med lite toner av orange. Det fingertjocka vita skummet är luftigt.

Doften innehåller en del honung, lite bittermandel och en del mineraler.

Smaken är aningen söt med en rejäl bitterhet, lite honung och massor av torra mineraler. Eftersmaken innehåller citron och krita, lite godis. Den är överhuvud taget lite orent jästig på ett positivt sätt.

Kolsyran är mycket svag med små bubblor. Vätskan mjuk.

Ännu en bra representant för den engelska bittern, serverad på bästa möjliga vis från en välhållen cask. Det finns mycket annat i livet, men ofta är det här något som jag verkligen tycker mycket om (vilket trogna läsare väl vet numera). Betyg: B+ 3,85.

Sandbacka Pale Ale

Jag vet inte riktigt varför jag var mycket förvirrad över vilken öl det var jag egentligen drack och recenserade. Det kan inte ha varit alkoholen, för den här drack jag under sen eftermiddag i lördags som första öl för dagen.

Jag kanske hade tankarna på annat håll, för den öl jag drack på Bishops Arms Vasagatan Stockholm beskrev jag senare som "Någon slags bitter från Skebokvarn".

Det var ju helt fel; det finns ju inte ens något bryggeri där! Var jag ute efter Skebo Bruksbryggeri som jag pratat om dagen innan? Kan det nog ha varit.

Så jag tittar på lappen jag skrivit: "Söderbärke Pale Ale". Okej, ingen bitter utan steget upp i smakstyrka (det är inte lite ironiskt att "bitter" är den näst minst bittra ölen i klassisk brittisk nomenklatur). Men... Det finns inget bryggeri i Söderbärke (däremot en spännande ölfestival och en mycket livaktig ölförening)? Förvirringen tilltar.

Så jag tittar på den alltid uppdaterade listan över bryggerier hos Svenska Ölfrämjandet. Klickar på några misstänkta och känner direkt igen logotypen från Sandbacka Bryggeri.

Och jajamensan, på Rate Beer finns en recension av deras pale ale, som druckits på exakt rätt krog vid rätt tidpunkt: Pale Ale från Sandbacka Bryggeri!

Skummet är litet, luftigt och vitt. Vätskan är aningen grumlig och medium brun-röd. Den ser faktiskt lite lätt oren ut.

Doften är mjölig, lätt bitter med inslag av småkakor och en antydan till unkenhet.

Om den här ölens utseende och doft var tveksamma, så var smaken så mycket trevligare, jag noterade "väldigt brittisk". Lätt malt med en fin sötma, lite mineraler, fin fruktig bitterhet. Lätt eftersmak med inslag av torkade frukter och lite jäst.

Kolsyran är mycket mild och vätskan ganska lätt, ölen ger i minnen den där typiska real ale-känslan även om den hällts upp från ett keg.

Om jag blindprovat hade jag nog kunnat svära på att det var en engelsk pale ale från ett cask. Vilket innebär att den följer sin stil väldigt väl. Kanske ingen öl som förändrar världen, men väl en riktigt god törstsläckare till lite flottig mat. Och sådan uppskattar jag mycket, betyget blir C+ 3,2. Vad gäller utseende och doft gissar jag att det är detaljer som de kommer att snygga till med tiden.

En liten sammanfattning av helgen

I helgen har jag varit i Stockholm.

Fredagen blev en helkväll på Oliver Twist. Där hade de mången god öl. Ett antal dracks och recenserades. Jansons Frestelse åts.

Så under lördagen hamnade jag som hastigast på Bishops Arms Vasagatan. Där fanns det en överraskande stor mängd svenskt/norskt/danskt/amerikanskt/belgiskt mikroöl. Jag kommer nog att återvända dit.

Så under veckan kommer en bunt recensioner hit.

Vrak?

På temat "även om jag just duschat så är jag fortfarande samma ruttnande vrak inuti" kom vi att prata om den legendomspunna veteölen Vrak från Slottskällan.

Jag har aldrig druckit den...

Men när jag läser folks beskrivningar av den så verkar den kunna sorterats under "mer intressant som historia än dryck".

Finns det några åsikter här?

Insmygna beställningsnyheter

Som en ren överslagshandling tittade jag nyss på ölnyheter i beställningssortimentet. Och det famns väl ett och annat av visst intresse:

• Cornish Buccaneer (Wooden Hand Brewery)
• Cornish Mutiny (Wooden Hand Brewery)
• Daleside Porter (Daleside Booths)
• Ripon Jewel Ale (Daleside Booths)
• Schneider Weisse Original (G Schneider & Sohn)

Samtliga beställningsbara i kollin om 12 utom den sista som är i kolli om 20. Intressanta, men inte nog för en låda. Som vanligt numera.

European Beer Festival

I kväll fick jag ett trevligt mail från Martin Bo Petersen, som berättade att European Beer Festival nu har en webbsida på ett antal språk ute.

2008 hålls detta stora evenemang den 12-14 september i Carlsbergs nyligen utrymda bryggeri i Valby, strax söder om Köpenhamns stadskärna.

Så fram med almanackan och ring upp chefen för att planera om semstern!


Visa större karta

Stallhagen Påsköl

Man har ju en del fördomar, förväntningar om hur saker ska vara. Stallhagens Påsköl från Ålands Bryggeri trodde jag skulle vare ännu en brunröd maltig lite söt lager, kanske med lite extra snygg humlig.

Det var inte så den var.

Den är (märk här hur klumpigt jag byter tidsform) brunsvart, har mild kolsyra och litet ljusbrunt skum som snabbt sjunker ner till en pytteliten ring. Lämnar knappt några skumrester alls på glaset.

Doften är medelstark och fullproppad med torkade frukter, rostad torr malt och söt chokladkola.

Smaken är kraftigt rostad, torr och maltig med en aning alkohol. Påminner faktiskt mer om en porter än en mörk lager. Det finns lätta fruktiga smaker såväl som lite kakao och blaskigt kaffe. Eftersmaken är lång och maltig med en delikat beska och en mjuk smak av kaffekarameller.

Kolsyran är mild med mediumstora bubblor. Vätskan är relativt tjock.

En förvånande mild (som i humlemild, inte blaskig) och samtidigt smakrik och balanserad mörk lager med en hel del inspiration från engelsk och baltisk porter. En öl till påskbordet? Knappast, men troligen perfekt i lugnet efter att gästerna gått hem.

Betyg? B+ 3,95.

En detalj till: Systembolagets beskrivning av ölets färg innehåller ordet "opak", som jag inte sett där tidigare. Är det verkligen ett bra svenskt ord? Det känns kantigt och klumpigt, vad är det för fel på "ogenomskinlig"?

Soundtrack: Ringaren i Notre Dame OST "Stort Spektakel" (1996), Double Dee "Found Love" (1989)

Nynäshamns Pumpviken Påsköl

Pumpviken - Påsköl från Nynäshamns Ångbryggeri. Om jag ska tro min förra recension av ölet ska det vara en riktig höjdare.

Stilen är ovanlig, om inte egenpåhittad. Det är fråga om en strong mild ale. Något som jag först inte fick att gå ihop, men sedan fick jag förklarat för mig att "mild" hade med låg bitterhet, inte låg alkoholhalt att göra. Men den är "strong" med engelskt mått mätt, 5,8% är ganska beskedligt i dagens ölvärld.

Nynäshamns ja. Jag kan inte riktigt förklara varför, men det känns inte som om jag har någon riktig relation till dem. 5 öl har recenserats med genomgående goda betyg, och någon till har jag druckit. Men ändå kan jag inte riktigt sätta fingret på vad jag tycker om deras öl och om de har några speciella särdrag. Lite märkligt egentligen.

Och efter det småpratet har nog ölen tempererats lagom mycket!

Den känns i alla fall som en mild när man häller upp den; mjukt och tyst lämnar ölet flaskan för att bygga upp ett luftigt beige skum, knappt två fingrar högt. Den klara vätskan är djupt brun med röda nyanser. Lite tjusiga skumrester på glaset.

Doften är torrt maltig med en hel del friska jästinslag. En hel del av den utlovade aromhumlen märks: Färska grönsaker, lite margarin, en antydan till valnötter och lite... sjögräs?

Smaken domineras av malt. Först helt söt, nästan som julmust. Så en mycket kvick blixt av bitterhumle. Sedan kommer humlen allteftersom och smaken blir allt torrare. Men som den mild den är blir det aldrig riktigt bittert. Visst finns en beska här, men bara för att balansera den malt som annars skulle blivit kvalmig. Lite frukt och en hel del grönsaker finns i smaken; gröna ärtor, grönkål, vaxbönor, stjälkselleri... Lite nötter hittar jag nog också om jag anstränger mig. Eftersmaken är på samma gång sackarin-söt och aningen torrt bitter. Sötman försvinner långsamt och lämnar en elegant torr (obitter) humlesmak som räcker ett bra tag.

Kolsyran är mild med massor av små bubblor. Vätskan är mjuk och behaglig.

En mycket lättdrucken och samtidigt smakintensiv "session beer". Men jag blir ändå nyfiken på hur den skulle vara som cask-öl?

Soundtrack: Flash & the Pan "Walking In The Rain '96 (Raw Club Mix)" (1996), Missy Elliott "Throw Your Hands Up" (1999), Trolltider "Bergatrollets vaggvisa" (1979), Jack Dieval et Le Paris Jazz Quartet "Green Water" (1972), Teddy Wilson "Undecided" (1944), Saga "Times Up" (1983), Bongo Herman "Times Up" (?), Lior Narkis "Words For Love" (2003), Fatboy Slim "Right Here Right Now (Redanka Mix)" (2007), Fläskkvartetten "Vita Droppar" (1987), Thelonious Monk "Damn That Dream"(1979), Black Sabbath "Gypsy" (1976)

Att handla av Systembolaget är som att ha ett gammalt förhållande

Så var det i fredags dags för årets påsköl. Av vilka de intressantaste lär vara tvärslut innan det ens blivit blåmåndag.

Årets urval kändes väl som ett mellanår, kanske med ett stort undantag: För första gången fick vi hit norska Nøgne Ø God Påske. Som jag lär återkomma till.

Men det jag funderar mest över är hur det kan ha gått till när flaskorna hamnade på sina butiker.

Jag handlar normalt hos butiken i Tornby, Linköping. Som är en av de butiker som i nyhetslistorna listas som "Följande butiker lagerför de flesta (men inte alla) nyheter". Och de brukar, när det gäller öl, i stort sett ha in alla saker som inte är jättespeciella.

Mycket riktigt. Alla sorters påsköl fanns där. Utom två, de intressantaste. De från Nøgne Ø och Åländska Stallhagen. Jag frågade en av säljarna. "Ja... Den ja. Den gick inte ens att beställa. Den var slut när vi försökte". Nämnde det för säljaren i kassan. "Den var ju helt omöjlig att köpa in. Vi kan inte göra mer än så...".

Trist. Men ett fåtal fanns i den lite mindre butiken inne i city. Det var nu fredag kväll och jag skulle jobba under lördagen. Jag ringde under lunchen min vän som bor i samma kvarter. Han smög förbi . Dock fick han ett oväntat dåligt bemötande:

Kund: Ursäkta, det ska finnas nån norsk påsköl här nu?
Personal: Det känner jag inte till *börjar gå bort*
Kund: Men vänta, det var nån lite mer entusiastorienterad öl?
Personal: Då finns den nog inte här alls *går ut på lagret*

Nu hittade han flaskorna till mig (tack tack!) i alla fall, vilka överlämnades lite senare samma dag.


Bara en sort kvar. Lite surfande på lördagen gav att det fanns kvar exakt 2 flaskor på stadens tredje Systembolagsbutik, den lilla i Ekholmens Centrum. Eftersom jag slutade jobba halv två övervägde jag att åka förbi och titta. Men jag orkade inte. "Det är nog bara 'luft i databasen'" funderade jag på väg hem.

Men de fanns kvar i eftermiddags (måndag), så av ren nyfikenhet åkte jag till affärscentrumet. "Om det nu inte är felräkning eller snatteri, varför säljs inte de två sista flaskorna?"


I butiken fanns svaret: Det var skyltflaskorna, som låg på en displayhylla strax över den tomma hyllplatsen. Jag roffade flaskorna, och ser nu en komplett påskölskollektion i köket.

Slutsatsen är att handla på Systembolaget kan vara som att ha ett gammalt förhållande; man vet ungefär vad man har att vänta sig, men man vet aldrig exakt vad man får.

Jovisst ja, jag har ju faktiskt redan druckit en av påskölen; Mariestads Påskbrygd från Spendrups. Om den har jag följande att säga:

Snabb bild?

Det väller in mail, brev, telefonsamtal, SMS, forum-postningar och pantomimer. Alla ställer samma fråga: Hur snabbt kan du ta en ölflaskebild?

Jag bestämde mig för att mäta.

Fram med flaskan, kameran, stativet, ljusboxen. Byt objektiv och sätt upp allt på balkongen. Ta två exponeringar. In med alltihopa, isär och ner i väskor. In med bilderna i datorn, välj rätt bild och bildbehandla den.

När jag tittade på klockan hade det gått exakt en halvtimme. Inte så pjåkigt. Mer om ölen jag fotade i nästa text (eller texten innan blir det väl för er).

Hm, det känns som om flaskbliderna börjar bli allt för mörka och kontrastrika.

Eriksberg Påsköl

Carlsberg Sveriges nyhet för påsken är Eriksberg Påsköl, som likt Mariestads ska ge en nostalgisk anstrykning. Som tidigare noterats tyckte bryggaren att den ska ha "rik smak och fyllig arom".

Mmmmm...

Färgen är djupt rödbrun. det fingertjocka fasta skummet är ljusbrunt. Fina skumrester på glaset.

Doften innehåller mild malt, lite jäst och mineraler (krita), aningen bitter med lite nötter. Småtrevlig.

Smaken är först torr med lätt rostad malt. Lite vattnig. Aningen torr och lätt fruktig humle. En övergående bitterhet dyker upp. Ganska behaglig eftersmak med syrliga antydningar. Liten sötma och rostade nötter i avslutningen.

Medium kolsyra. Lätt vattninghet noterades.

Tja. Ungefär lika medelmåttig som jag trodde. Betyg: C+ eller 3,15.

Spendrups Bullephant

Då och då editerar jag artiklar på svenska Wikipedia. Ofta handlar det om öl, musik eller bortglömda radiorogram.

Jag såg plötsligt att det började ändras i artikeln om Spendrups Bryggeri, det visade sig handla om huruvida ölet Bullefant var ett skämt eller om den existerat.

Och det har det ju. Eller i alla fall nästan: Det hette Bullephant, och var verkligen ett barn av sin tid (det tidiga 1990-talet).

Ölen, ett "ljust starköl med medelstor beska" fanns på 330 ml returglas (10:90 med pant) och 500 ml returburk (16:90 med pant). Etiketten var ljusbeigemetallic och på kanterna fanns en tecknad tjur och en elefant. Det fanns lite detaljer i rött med.

Det här var före nyåret 94/95, så öl starkare än 5,6 volymprocent (4,5 viktprocent för nostalgikerna) var förbjudet. Alltså fanns inte importfavoriten (man fick bara ta med sig 2 liter starköl in i landet så man fick "optimera") Carlsberg Elephant med sina förkrossande 7,2% att tillgå.

Minns jag rätt så togs ölet fram för att smaka alkoholstarkare än vad det egentligen var. Det gjordes genom lite mer malt och sötma samt en ton av sötmandel som man fått fram på något vis.

Spendrups var inte ensamma om det här. Pripps hade sin Arboga, som marknadsfördes som ett öl som garanterat hade högsta tillåtna alkoholhalt. När sedan alkoholbegränsningen togs bort kom denna öl ut i än starkare varianter, Arboga X 7,7% (som senare ersattes med Arboga 7,3) och Arboga XX 10,2%. Den senare är en av de obehagligaste öl jag någonsin druckit.

Jag tror aldrig att jag drack Bullephant. Men jag har klara minnen av att sommaren 1993 köpt en back åt en bekant som något slags betalning för något.

Tillägg: Det visar sig att det i slutet av nittiotalet fanns Bullephant Extra Stong på 7,5%, men jag kan inte minnas att jag någonsin sett den eller ens hört talas om den. Och här är en länk till en bild på en Bullephantburk. Nog om detta.

Ocean Bryggeriet Bitter

Sånt man gör på puben (alla anklagelser om anglofili dementeras!)

Dags för kvällens andra fat-gäst på Bishops Arms Linköping. Ocean Bryggeriet i Göteborg hade premiär för sin öl på Öl- och whiskeymässan i Nacka hösten 2007, så det är ett ganska nytt bryggeri. Och deras självbetitlade Bitter är det första jag dricker därifrån (att jag bara gick förbi deras monter på mässan har grämt mig lite).

Färgen är mörk bärnsten, skummet lågt och beige.

Doften är svag. Lite bitterhet, lite russin.

Smaken är först maltig med viss bitterhet. Inget som direkt sticker ut, den är hyfsat sammanhållen. Därefter lite sötma och mer malt. Det intressanta finns faktiskt i eftersmaken: Först kryddiga toner av kardemumma och ett syrligt-bittert drag med viss torrhet. Sedan kommer plötsligt en växande och lång smak av russin och torkad frukt.

Kolsyran är rätt kraftig för den här stilen, små bubblor. Vätskan är på gränsen till vattnig.

Den här ölen kändes... Oren och lite sträv. Bryggeriet är ganska nytt, och jag vet inte hur många satser av den här de gjort. Är det rent av så att ölen är lite osäker? Betyg: C eller 2,95.

Och så, när jag var på väg ut från puben, såg jag plötsligt att de hade Vinterbock från Gotlands Bryggeri på fat. Men det var så dags då!

Dugges Holy Cow

Så var jag i torsdags äntligen på Bishops Arms Linköping för att kolla in det tillfälliga. Att jag först skriver in recensionen på lördagseftermiddagen säger något om hur mycket jag har att göra just nu.

Först blev det en India Pale Ale i amerikansk stil: Holy Cow från Dugges i Göteborg.

Vätskan är bärnstensfärgad och aningen grumlig. Det låga skummet är vitt.

Doften är syrlig. Citronjuice, citronskal, tallbarr, kåda. Lite sötma och gammaldags fruktpastiller.

Smaken är syrlig med citron och tallkåda, men det kommer ganska snart en kraftig sötma som nästan tar över helt. Aningar av köttbuljong och tvål. Eftersmaken är söt med lite fruktiga toner. Farinsocker? Det finns lite anonym malt i bakgrunden också. Sötman klingar av väldigt långsamt i munnen.

Den milda kolsyran passar ölen väl, liksom den mjuka vätskan.

Det här var inte alls någon dålig öl, men den kändes på tok för söt och gränsade till obalanserad. Lite mer bittert bett hade inte alls varit fel. Trots detta gav jag den det ganska höga betyget A- 4,05.

Några saker jag funderat över

Rubriken är enligt legenden titeln på ett examensarbete i datalogi från Linköpings Universitet någon gång på åttiotalet - en utmärkt titel på ett examensarbete om man frågar mig.

Men det är inte bara det jag funderar över...

• Bernardsäljaren som pratade om sina produkter påpekade angående flaskjäsning (aka efterjäsning) att man kan göra det med fatöl och öl på flaska. Men aldrig på burk
• En kollega som jag pratade med häromdagen hade upptäckt veteöl. Och undrade varför man aldrig såg det på burk.
  

Hur kommer sig detta? Jag har ingen aning. Har det med burkens låga status att göra, eller har det med någon mer fysikalisk anledning? Under funderandet dricker jag hushållets sista burk Carlsberg Hof.

För övrigt fick jag nyss ett mail där Slottskällans berättade att årets Blåkulla släpps ut i morgon fredag. Kul att de fått ut ett sådant mail i tid, säger jag med viss ironi mot andra mindre bryggerier. Men mest av allt ser jag i morgon fram mot Nøgne Øs God Påske.

Soundtrack: Fad Gadget "King of the Files" (1981), Alice Cooper "Guilty" (1976), Black Sabbath "Supernaut" (1972), Bob James "Nautilus" (1974)

Svar lämnas i kommentarer!

Oppigårds Spring Ale

OG 1049, SG 1012, Alk vol: 4,6 %, EBC 14, IBU 42.

Med andra ord vårens säsongsöl från södra Dalarnas stolthet Oppigårds Bryggeri: Spring Ale. Enligt bryggeriet själva ett öl någonstans mellan en Engelsk bitter och en Amerikansk pale ale.

Och... Vem som än skulle presentera en öl med den beskrivningen skulle vinna mitt gillande: En lättdrucken "session beer" med lite extra lyxig och citrusartad humle - utan att den blir för tufft humlad - låter ju som något jag skulle gilla älska.

Dessutom har Oppigårds en liten speciell plats i mitt ölhjärta: De är fortfarande det enda svenska bryggeri som inte gjort en öl som jag tycker är dålig eller tråkig. Det "sämsta" ölet jag smakat från dem var höst-såsongsölet Slåtteröl som fick 3,2.

Så hur är den?

Det uppstår ett lätt fräsande ljud när man häller upp. Färgen är ljust koppar med lite bärnsten. Det två fingrar höga skummet är vitt; det sjunger långsamt och lämnar en del skumrester på glaset.

Doften är oväntat söt och fruktig. Den påminner faktiskt en hel del om lemon/lime-läsk. Jag noterar en viss "amerikansk" citruston liksom en aning av kokt kött.

Smaken är inte alls så söt som doften indikerar. Vissa maltiga smaker av rågbröd och lite deg.
Spring Ale är torrhumlad (man inte bara kokar med humle i vörten, man har i humle i ölet efter jäsningen före lagringen) vilket ger en klar och tydlig humlesmak och en fin bitterhet. Torra humlesmaker av grapefrukt, lime, en aning koriander... Eftersmaken har en mjuk smak av köttfärslimpa, tonic water och grapefruktjuice. Avslutningen adderar söta toner av malt, rågkex och en elegant citronsmak.

Kolsyran är ganska stark, men den ställer sig aldrig i vägen för smakerna, tvärtom förstärks de.

Så. Har de skapat en blandning av lättdrucken maltig bitter och amerikanska citrussmaker? Ja! Vad tycker jag om den här ölen? Jättemycket! Betyg: A eller 4,35.

Och Oppigårds behåller sin speciella plats hos mig som bryggeriet-med-bara-bra-öl.

Soundtrack: Dusty Springfield "Let me get in your way" (1970), They Might Be Giants "Letterbox" (1990), KoRn & Dust Brothers "Kick the PA" (1997), Fad Gadget "Swallow It (Regurirated)" (1981), Carl-Henrik Norins Orkester (Dom Röda Banditerna) "Shortly" (1955), Bob Marley & the Wailers "Sun Is Shining" (1978), Dipper "2 Four in my Pick-Up" (1997), Kraftwerk "Boing Boom Tschack" (1986), Fluke "Astrosapians" (1993), DJ Large & Petter "Snurrar Runt" (2005)

Tysk-Amerikansk Vänskap

Ikväll blev det ännu en gång en Samuel Adams Hallertau Imperial Pilsner från Boston Beer Company. Delvis inspirerad av en diskussion i Svenska Ölfrämjandets forum om huruvida den har lagringspotential eller inte.

Och den var lika bra som förra gången! Intensiv humle, men det är tysk Hallertau-humle varför dess smak inte blir... som att dricka grapefruktjuice med extra citronsyra, utan mer som en pilsner där man verkligen känner den krispikga torra humlen i sådana mängder att den känns oljig i munnen. Extra allt.

Alltså. Jag gillar öl som är grapefrukt-med-extra-citronsyra, inte tu tal om det. Men den här är speciell på sitt vis. Och jag gillar den!

Gammalt inlägg med recension.

Soundtrack: Just D "Polarn P (Dr C-remix) (instrumental)" (1991), the Irresitible Force "High Frequency" (1993), Roger "I Heard It Through The Grapewine" (1981)

Michigan Brewing Wheatland

Så var det dags för första recensionen av öl ur det tillfälliga släppet i mars: Wheatland från Michigan Brewing Company. Kan amerikanarna göra lika god hefeweizen som tyskarna?

Färgen är ljust gul med en aning grönt. Vätskan är smågrumlig med en massa bubblor. Det fingertjocka skummet är vitt och kompakt. Fina skumrester bildas på glaset.

Doften är syrlig med en distinkt ton av vete. Lite parfymerade drag av gröna äpplen och kiwi. Det finns också toner av vetedeg och -bröd.

Smaken är frisk med en hel del gröna äpplen. Inte så sur som jag hade väntat mig. Jäst och deg, syrliga exotiska frukter. Eftersmaken är fruktig med mer vetedeg och en mycket försiktig men märkbar bitterhet i avslutningen.

Kolsyran är medelstark (ska den inte vara krafigare i en veteöl?), bubblorna är små och vätskan är mycket mjuk, närmast tjock.

En helt OK hefeweizen. Men det känns på något vis att den inte är gjord i Sydtyskland. Betyg B 3,35.

Lustig detalj: Datumstämpeln på etiketten är gjord med bläckspruta och utläses ordagrant Bäst Förë 2008 08 01. De har tagit i ordentligt med prickarna...

Det här var recension #850. Passerar jag 1000 i år?

Soundtrack: Pink Floyd "Sorrow (live)" (1988), Keith Rowe "Groovy Situation - Groovy Dub" (1977), Fats Domino "Blue Monday" (1956)

Pilsner Urquell

Dags att recensera Pilsner Urquell i originalvarant, 4,4%. Den görs också av Plzeňský Prazdroj. Enligt dem själva är det här själva urkällan (tyska urquell) till pilsnerölen.

Färgen är ljust gul; det vita två fingrar höga skummet är luftigt. Antydningar till skumrester på glaset.

Doften innehåller smör och bitter humle (rätt ordentligt bitter faktiskt). Lite aningar av kokta grönsaker och mineraler.

Smaken är frisk med en fin bitterhet och smaker av aromhumle. Milda toner av smör/margarin och grönsaker. Bittra frukter och vitt bröd. Eftersmaken är torr med en distinkt (men inte dominant) bitterhet, lite alkohol och sjärnfrukt.

Kolsyran är medelstark, vätskan är mjuk och lite tjock.

En Tjeckisk pils... Bitter, frisk och ren i smaken. Men ändå inte så jätteintressant, det finns mer spännande alternativ. Och folkölen känns väldigt blaskig i jämförelse! Betyg: B- 3,45.

Pilsner Urquell 3,5%

Inspirerade av diskussionerna efter folkölsinlägget häromdagen införskaffade jag en flaska av såväl Pilsner Urquell 3,5% som Pilsner Urquell 4,4% från Plzeňský Prazdroj. Vi börjar med den svagare:

Färgen är klargul. Det två fingrar höga skummet är vitt och luftigt, det sjunker långsamt, lämnandes lite skumrester.

Doften är torr med lite malt och margarin samt en aning av skolkrita.

Smaken är ganska så lätt. Mjuk malt, lite smör, en balanserande beska. Eftersmaken är lätt bitter med lite söta småkakor i avslutningen.

Stark till medium kolsyra, mjuk vätska.

Kort sagt en OK folköl; ren med lite karaktär. Aningen för stark kolsyra och för lite humle för min smak. Betyg: C+ 3,05.

Soundtrack: Marie Fredriksson "Den bästa dagen" (1986), Mercury Rev "Tonite It Shows" (1998), Dusty Springfield "Doodin'" (1965), Elle Fitzgerald "In A Mellow Tone" (1957), Sade "Paradise" (1988)

Zeunerts Werde

Zeunerts är sedan ett antal år tillbaka ett varumärke i Kopparbergs-portföljen. Ölen verkar dock fortfarande tillverkas i Sollefteå. Den här ölen verkar vara deras premiumlager i profilflaska med twist off-kapsyl.

Men vad betyder namet Werde egentligen? En tyska form av "vara"? Något efternamn? Vet någon av er?

Ölet är ljust gul med lite guldnyans. Det låga vita skummet försvinner rätt fort utan några rester.

Doften är blommig med ganska mycket aromhumle. Lite bitter med söta, nästan konstgjorda inslag av godis. En liten aning av mint och mandel. Aningen torr.

Smaken innehåller mer humle än jag väntat mig. Inte så att den är speciellt bitter, utan mer i en blommig-gräsig-smörig aromatisk smak. Lite toner av grönsaker/kål. Den är ganska söt. Eftersmaken adderar lite mer bitterhet, torr humle och exotiska frukter. Avslutningen är kort och aningen syrlig.

Kolsyran är ganska kraftig, mediumstora bubblor. Krämig vätska.

Det här är troligen den bästa och mest balanserade ölen jag druckit från Kopparbergs-familjen. Betyg B+ 3,35.

Soundtrack: Thug Murder "Right Back" (2000), Gubbar Svenssons Trio "Min älskling du är som en ros" (1995), The Latin Kings "Vem e maffia" (1994), Extreme "Politicalamity" (1993), Robert Broberg "Mariga Mary" (1969), Iron Maiden "No Prayer For The Dying" (1990)

Vad jag gjort idag?

Vad jag gjort idag? I korthet: Köpt öl. Fotograferat öl. Redigerat ölbilder.

Och då inser jag att jag missat en flaska likt förbaskat...

Från Systembolagets nyhetssläpp noterade jag att det bara var rusning efter Brooklyn Brewery Black Chocolate Stout.