Flandern 8 - De Heeren Van Liedekercke

Jan gör sitt jobb.

Jag var inte 100 % säker på vart vi var på väg nu, eftersom jag bara kollade schemat för morgonen så jag kunde komma upp i rätt tid. Eftermiddagarna var mer grumliga. I vilket fall satt vi nu åter i minibussen där tröttheten började breda ut sig. Nu körde vi en av de längsta sträckorna under resan, knappt två timmar.

Målet var beskrivet som ”resans gastronomiska höjdpunkt” och visade sig vara restaurangen De Heeren Van Liedekercke. Jag hade faktiskt inte hört talas om den tidigare, men det visade sig att den dels hade en gaffel i Guide Michelin, dels blivit rankad som världens bästa ölrestaruang på Ratebeer under flera år.

Så förväntningarna trissades upp en del.

Förresten. Namnet kan kräva en liten förklaring, eller i alla fall ett försök: Herrarna från Liederkercke. Men restaurangen ligger inte i själva orten Liderkercke, utan strax utanför gränsen och tillhör därför formellt grannbyn Denderleeuw. Det var tydligen mycket lustigt, i alla fall för lokalbefolkningen.

Inredningen var rustik och påminde mer om en kvarterskrog från det sena åttiotalet än en gourmetrestaurang. Det visade sig vara ett medvetet val eftersom ägarna ville servera vällagad och genomtänkt mat utan att ha den stela stämningen som de tyckte blev av vita dukar och personal i uniform. Bar i ena halvan av huset, restaurang i andra. Stor uteservering bakom huset.

Vi hade fått höra en översatt matsedel på vägen och det lät verkligen intressant. Vi skulle få april-avsmakningsmenyn där säsongens primörer mötte passande öl. Sex rätter plus kaffe skulle avhandlas.

Vid ett angränsande bord satt (givetvis) några svenskar som några i vår grupp kände. Deras kommentar till vårt besök var ”Hoppas ni har väldigt gott om tid”. Det hade vi inte, vi skulle på lambic-festival efteråt… Men vi ignorerade detta och fick under tiden in en liten aptitretare.

Med i sällskapet hade vi nu med en fotograf, Kris. Visit Flanders skulle ha ett reportage om restaurangen och behövde bilder vilket alltså kombinerades med vårt besök. Så de kommande matbilderna är en blandning av mina och hans, de senare använda med tillstånd.

 Aptitretare: Kryddig grönsakssoppa, äggröra med vit sparris.

Scampi-cocktatil med räkor från Nordsjön, ruccola, pinnenötter och körsbärstomater. Kräm på curry och witbier. Jag tror det var vaktelägg. Öl: Toetëler Wit.

Sallad ”Niçoise” med makrill (Nordsjöns bortglömda läckerhet!), gurka, fänkål ångad i Witkap och pastis, sydfranska oliver och torkad lök. Öl: Hop Verdommeke och  Geuze Timmermans.

Pasta Papardelle med Burrata (en gräddig Mozarella), vitlök, soltorkade tomater och grillad zucchini. Krämig sås på påsköl. Öl: Leopold 7 och Kasteelbier Hoppy.

Lamm-duo:
Färsk lammfilé från Nya Zeeland med sparris, Westmalle Dubbel och dragon.
Lammkotlett med lammfärs, ravioli fylld med getost och gröna bönor. Öl: Augustijn Grand Cru, Belgoo Arbo.

Och här någonstans insåg vi, och inte minst reseledare Stijn, att vi höll på att få problem. Såväl service som kök hade fungerat bra i början men nu var det fredagskväll och stället var proppfullt med folk. Det var uppenbart att personalen inte hann med alla gäster. De som satt vid andra änden av bordet hann gå igenom cuvéelistan och beställa in och dricka flera öl mellan rätterna.

Till slut gjorde vårt schema att det blev ohållbart. Om vi skulle följa menyn så skulle vi nu äta en mellanrätt, sedan ostbricka följt av glass-dessert och avsluta med kaffe och sötsak. Ett snabbt överslag visade att vi fortfarande skulle vara kvar på restaurangen när ölfestivalen stängde.

Så i stället fick vi rensa hårt i matsedeln. Mellanrätten hoppades över och vi fick välja mellan ost eller glass och kaffet ignorerades. Det havererade schemat gjorde också att fotografen gått hem, vilket jag inte fattat så det blev inga bilder på den sista delen av menyn. Förutom osttallriken:

Fast den tog inte jag, eftersom jag nu kände att jag var i behov av lite upplivande kyla. Å andra siden var det ingen dålig glass:

Vaniljglass med Advokaat serverad med sura körsbär marinerade i jenever. Öl: Kriek boon Mariage Parfait 2009.

Nu var vi verkligen tvungna att rusa. Servitrisen försökte en sista gång innan vi reste oss övertala oss om att vi borde ha kaffe. När vi insisterade så verkade hon mycket upprörd och stod bara tyst och stirrade på oss.

Ut till minibussen. Planen var nu att så fort som möjligt köra längs småvägarna till Nacht van de grote dorst, en ölfestival ute på landsbygden sydöst om Bryssel. Sedan skulle chaufför-Jan åka vidare till hotellet, hämta nycklarna och sedan tillbaka till festivalen.

Jag satt och funderade. Insåg att jag med de dygn jag hade bakom mig inte var ett dugg intresserad av ölfestival, hur fantastisk den än var. Så i stället valde jag (och ytterligare en skribent) att stanna kvar på hotellet Hotelhoeve Klein Nederlo.

Inget ticande av lambic blev det, utan dusch, lite nätkollande i det helt nyrenoverade rummet med Daft Punk-albumet Discovery (ett verkligt mästerverk) i bakgrunden. Därefter somnade jag som en stock, och sov helt perfekt tills jag vaknade i exakt rätt tid.

Jag öppnade fönstret och hörde såväl tuppar som får i den friska lantluften. Och jag kände att jag gjort helt rätt val. 

Men vad tyckte jag då om ”världens bästa ölrestaurang”? Jag var inte övertygad. Maten var intelligent komponerad och vällagad, men ändå inte fantastisk. Ölkombinationerna var oväntat fega och tog inte ut svängarna som jag anser att en ölrestaurang av klass ska våga. Cuvéelistan var enligt de som kan sådant imponerande, men nådde inte upp i Akkurat-klass.

Men det som gjorde mig allra mest besviken var servicen, som havererade totalt så fort restaurangen blev halvfull.

Okej, det kanske inte var så välplanerat att gå hit och ha en tid att passa efteråt. Men det visste personalen om, och borde ha kunnat anpassa sig till våra behov. Jag förstår samtidigt att det kan vara ett val från deras sida att låta allt ta den tid det tar, stämningen kring oss var i övrigt väldigt avslappnad och otvungen.

Kort sagt: Nej, jag blev inte övertygad.

Disclaimer: Hela resan bekostades genom ett samarbete mellan Visit Flanders, Visit Brussels, Visit Brugge och Stad Leuven Tourism. Min motprestation är att skriva om resan och ge dem statistik kring inläggen.