Flandern 10 - Brouwerij De Kroon

Efter trekvarts resa västerut hamnade vi i ytterligare en håla i Bryssels närhet: Neerijse. Här ligger ett ganska annorlunda ställe som ibland kallar sig ”Beer Centre Delvaux”, men nog är mer känt som Brouwerij De Kroon.

Att ha ett litet bryggeri startat 2012 är inget direkt konstigt.

Inte heller att kombinera det med en avslappnad restaurang är inte heller ovanligt i Belgien. 

Lägg till ett historiskt bryggeri med rötterna i det sena 1800-talet. Inte helt vanligt, men inte heller unikt (vi hade faktiskt besökt ett sådant ställe samma morgon).

Men addera ett laboratorium specialiserat på analys av öl och jäst, då blir det nog svårt att hitta något liknande.

Filip Freddy.

För det är precis det som Filip Freddy Delavux och hans son Freddy söner Filip och Peter gjort. Båda har en gedigen bakgrund inom mikrobiologi och bryggerivärden – de har exempelvis haft professorstjänster i området biologi med inriktning mot öljäst. Filip Freddy har också haft befattningar hos nuvarande AB-Inbev, och få i världen kan mer om bryggningen av Stella Artois än de två.

För några år sedan gick Filip Freddy (som var vår guide under besöket) i pension. Han köpte då det nedlagda bryggeriet De Kroon, som stod öde och höll på att rasa samman.

Det existerande bryggeriet hade startats under andra halvan av 1800-talet och specialiserat sig på en idag bortglömd belgisk ölstil: Louvain. Det var det ett bordsöl på 2-3 % brygd med vete och gick här under namnet Leuven's Bier. Man tillverkade också andra öl som det starkare Express, och en blond.

Affärerna gick hyfsat, tills första världskriget startade. Åter snodde tyskarna åt sig all koppar som fanns i bryggeriet.

När kriget slutat ville de återuppbygga bryggeriet så fort som det var möjligt, men bristen på koppar gjorde att de fick ta vad de hade tillhands. Så de nya pannorna byggdes i förzinkad plåt. Mäskpannan och vörtpannan isolerades genom att bli inbyggda i ett tegelhus inne i brygghuset, lakkärlet fick stå fritt mitt i rummet. Kapaciteten på det koleldade bryggverket var 4.000 liter, och på vinden fanns ett stort kylskepp, och strax bredvid fanns ett slags värmeväxlare där ölen fick rinna på utsidan av en vattenfylld elementsliknande konstruktion.

Infektion? Ja, ölen måste ha fått i sig en hel del vildjäst på det här sättet. Å andra sidan var det så här man bryggde öl i hela Europa vid den här tiden. De Kroon hade också en egen husjäst som togs tillvara efter varje bryggning. Om och om igen. Men det var inte fråga om någon syrlig lambic: För det måste man ha i ganska mycket omältat vete och så måste den utvecklas under långvarig fatlagring. Och det gjorde man inte här.

Kylskepp.

Sedan jästes ölen i mindre (slutna) plåttankar i ett angränsande hus.

Jästankar.

Eldarens plats.

Så fortsatte man att brygga fram till 1971 då det var för arbetskrävande och dyrt för att kunna fortsätta. Sedan stod anläggningen stilla fram till ett tillfälle 1981 då de gamla bryggarna återkom för att en sista gång visa hur arbetet gått till i detta unika bryggeri. Vid det tillfället dokumenterades arbetet på olika sätt, bland annat ett stort antal fotografier som nu är utställda i brygghuset. 

2012 köptes alltså bryggeriet upp, och förutom ett helt nytt tegeltak så står allt kvar som det lämnades.

Skattmasens plats.

En intressant detalj var stolen och pulpeten som skatteuppbördsmannen satt vid. Han var tvungen att vara med under varje bryggning för att kontrollera att ingen öl försvann från beskattningen. Detta ska ha varit en av anledningarna till att det under efterkrigstiden skapades regler som omöjliggjorde startandet av nya små bryggerier.

Det gamla bryggeriet är nu museum, förutom delar av jästanksrummen (som är modernare än resten av utrustningen) som fått ge plats åt restaurangens kök och toaletter.

Det nya bryggeriet däremot är state-of-the-art och byggt av delar från belgiska och tjeckiska tillverkare (och en del från svenska Alfa-Laval). En speciell finess var en ledning som gick direkt från lagringstankarna till tankar i restaurangen. Smidigt.

Flaskor tappades vid en extern anläggning (man kan se rörkopplingen på bilden högst upp, i mitten).

Tre öl bryggs regelbundet: Job, en blond på 6 %, Super Kroon, en amber ale på 6,5 % och så Delvaux som är en stark ljus ale på 8 %.

Super Kroon är ett försök att återskapa den starkaste och dyraste ölen som det gamla bryggeriet tillverkade.

Av de tre provade jag Job, jag tyckte att den kändes friskare och mindre malttung än vad jag väntar mig från en blond, och nog fanns det en lite blommig Saaz-smak också? Skissbetyg: 3,5.

Ljus lager? ˝Nej”, förklarade Filip Freddy tydligt, ”jag har redan hållit på med Stella varje dag i nära 15 års tid. Det får räcka så!”

Efter att ha tittat runt i det nya bryggeriet en stund så fick vi gå upp på övervåningen över köket. Här finns nu ett välutrustat laboratorium där en stor mängd belgiska (och några andra) bryggerier kan lämna in sin öl för diverse analyser, eller får att få hjälp med problem. Till exempel fanns en låda med diverse öl märkt ”dåligt skum” som skulle mätas. Förutom kemiska analyser och fysisk mätning på sådant som skumstabilitet fanns i ett angränsande rum ett biokemiskt labb där de bland annat kunde DNA-analysera de 30 vanligaste jäststammarna,

Olika bryggerier kunde alltså få kontroll på att deras öl behöll sina egenskaper. Eller lösa problem som upptäckts, alltid i kombination med besök på bryggeriet.

Här kände jag hur otroligt mycket ett liknande analys- och problemlösnings-labb skulle behövas i Sverige!

Efter denna inspektionsrunda så var vi rätt hungriga. Vilket inte var något problem, maten som vi beställt innan rundturen. Jag hade valt Vol-au-vent med kyckling och köttbullar, som smakade utmärkt. Extra beröm för majonnäsen som plötsligt tog slut vid bordet. Efter en stund kom en ny skål in, med en liten färgskillnad. Servitrisen förklarade att de enbart serverade färskslagen majo. De tar allvarligt på det där, det gör de.

Det var ju en fin försommarlördag i Flandern, så vägarna var fulla med cyklister, såväl barnfamiljer som stora gäng i likadana tröjor och limmade däck som troligen körde lika fort som minibussen på småvägarna.

För nu var vi på väg mot nästa bryggeri. Även det annorlunda på ett annorlunda sätt…

Disclaimer: Hela resan bekostades genom ett samarbete mellan Visit Flanders, Visit Brussels, Visit Brugge och Stad Leuven Tourism. Min motprestation är att skriva om resan och ge dem statistik kring inläggen.