Flandern 14 - Stadsvandring i Leuven

Leffe-bryggeriet. Klosteröl, va?

Åter morgon, söndagen den 27 april. Jag hade sovit som en stock och kände mig acceptabelt pigg när jag gick ner till ännu en frukost centrerad kring croissanter och te.

Dagens första programpunkt var denna:

Kickbike tour Leuven: highlights, beers and breweries

Vi hade inte helt förstått riktigt hur det här skulle gå till och i alla fall jag kände en vag osäkerhet kring det hela. Det hela började med att vi lämnade ifrån oss resväskorna till hotellet.

Nå, efter en halvkilometers promenad i västlig riktning (staden är uppbyggd efter ett rutnät och koncentriska cirklar som gjorde att mitt normalt så goda lokalsinne var väldigt förvirrat om hur det hela hängde ihop) så kom vi till en kanal som mest verkade användas som kaj för fritidsbåtar numera. Här stod ett antal sparkcyklar av utomhusmodell, och Nancy (samt en kollega) som jobbar åt Leuvens turistbyrå. Hon bjöd på ett glas Kortrijk-dUtsel, champagneölet som tydligen är stadens stolthet när det gäller öl, trots att bryggeriet ligger en dryg mil nordost om stadskärnan (vilket är rätt långt i Belgien). 

Vi stod och småpratade en stund innan gänget blev komplett – Skrubbe var försenad eftersom han direkt efter gårdagens middag åkt direkt till ölfestivalen Zythos. Men nu dök han upp så vi presenterades för vår guide (vars namn jag inte minns).

Han berättade om området vi var i, Tweewaters, som länge dominerats av bryggeriet om idag är ett av världens största: AB-InBev. Bryggeriet, som räknar sina anor till 1300-talet, hette från början De Horen (Hornet) och fick namnet Artois under sent 1700-tal. Bryggeriets huvudprodukt Stella Artois har fortfarande ett horn på etiketten. Varianten Stella var ursprungligen en julöl som lanserades 1926. Och blev alltså en världssuccé.

Guiden pekade ut ett kontorskomplex på andra sidan kanalen, det var AB-InBevs kontor, jag tror det är deras europeiska huvudkontor.

Bredvid detta låt ett långt smalt vitt trevåningshus (som skymtar till höger i bilden). Det var den första delen i en omdaning av det nergångna industriområdet, ett nollenergihus som guiden berättade ansågs omöjligt att bygga.

Mannen som guidade oss pratade väldigt mycket, länge och engagerat om området.

Huset i mitten kommer att bevaras och bli bostäder.

I alla tider hade Artois-bryggeriet legat här, i Tweewater. Kanalen, som byggdes på 1750-talet, ligger norr om området. Bryggeriet klarade sig hyfsat under första världskriget, men jämnades fullständigt med marken under det andra. Det byggdes snabbt upp igen.

InterBrew - föregångare till AB-InBev.

Men anläggningen användes inte speciellt länge. Under åttiotalet byggdes ett helt nytt bryggeri upp på andra sidan av kanalen, och under mitten av nittiotalet så övergavs de sista delarna och de förföll snabbt, vilket vi kunde se.

Under tiden startade staden Leuven att planera för utvecklingen av området, det skulle i huvudsak bli bostäder åt de över 50.000 studenter som finns i staden.

Rent konkret visade sig omdaningen i det vita experimenthuset och att flera tomter rivits och sanerats under det senaste året.

Artois' vattenkraftverk är kraftigt överväxt.

Floden Dijle rinner genom staden, och gör det på ett väldigt slingrande sätt, den delar upp den gamla stadskärnan i tre öar. Under de senaste 150 åren har delar av staden byggts över vattnet, så plötsligt kunde vi se en bit flod som ratt åt ett mindre intuitivt håll.

Vi hade nu sparkat oss igenom det gamla bryggeriet och efter att ha sett en stor grön vägg hamnade plötsligt på Klein Begijnhof, en 1700-talsgränd i den gamla staden. Kontrasten mot femtiotalets industrier var brutal.

Anledningen till att staden hade en delvis rund plan var de två stadsmurar som byggts, en under tidig medeltid och en under senmedeltid. Vi stannade upp vid en bit av den äldre muren (vid Handbooghof) som var i ett rätt bedrövligt skick, kraftigt lutande och stödd av flera lager ställningar. Detta berodde på att marken var ett par meter högre på insidan än utsidan, och när delar av muren blivit delar av husväggar hade konstruktionen destabiliserats och slutligen hotat att helt rasa samman.

Mannen som guidade oss fick någonting mörkt i blicken när han berättade att staden stagat upp det hela tillfälligt, men att det sedan blivit stående så i flera år när staden, regionen, staten och EU bråkat om ven som skulle stå för renoveringspengarna.

Vi sparkade nu vidare och fick bland annat se de två hus som var de enda i innerstaden som klarat de båda världskrigen.

Nu samlades vi vid en öppen plats, nyligen invigd. Dijleterrassen. Här hade det fram till nyligen varit överdäckat men nu ett trädäck med bänkar och en liten kanotbrygga. Allt som en del av en satsning på att återskapa vattnet i Leuven. Vi fick nu ett litet glas med Wilderen Eau-de-Bière, en örtlikör med destillerad öl som bas. Till det fick vi höra en legend bakom den skulptur som fanns på platsen.

På andra sidan av floden fanns en plats där det under äldre tider hade funnits ett flertal bryggerier med namnet Ancker.

Efter ytterligare sparkcykling (där mitt år som ingenjör på ett större sjukhus verkligen betalade sig) längs smågator var vi plötsligt vid en krog mitt inne i stadens centrum. Med bryggeri.

Konceptet ”Kickbike tour” funkade? Bra! Att ha gått runt den här slingan skulle tagit flera timmar, och stora delar av vägen hade bara varit… småtrista gator så kunde vi koncentrera oss på det intressanta och sparka förbi det andra snabbt. 

Disclaimer: Hela resan bekostades genom ett samarbete mellan Visit Flanders, Visit Brussels, Visit Brugge och Stad Leuven Tourism. Min motprestation är att skriva om resan och ge dem statistik kring inläggen.