Fladnern 7 - De Struise

Efter en dryg timme i den inte alltför bekväma minibussen (även om det inte var något större fel på den som sådan så var stötdämpningen sådär på gropiga vägar och min rygg gillade inte stolarna) passerade vi skylten till Westvleteren och passagerarna suckade när vi  stället svängde in åt andra hållet.

Fast det var bara tillfälligt, för i grannbyn Oostvleteren fann vi De Struise Brouwers, ett av Belgiens mest nytänkande och framgångsrika bryggeri (bland ölnördar i alla fall).

Bryggeriet ligger i byns gamla flickskola, och som det står på deras hemsida ”Det har aldrig varit roligare att komma till skolan än här!”. Baksidan såg inte mycket ut för välden med de till synes obligatoriska högarna av ölbackar från andra bryggerier.

På den betydligt mer välordnade framsidan låg i stället nya ekfat på rad efter rad.

Jag inser nu att jag aldrig frågade om vad som låg och lagrades i de här faten, men det borde vara signaturölet Pannepot Grand Reserva.

Vi kom in på bryggeriet och möttes av bryggare Carlo som tillsammans med pannknekten (som jag inte heller minns vad han hette) Jorre som höll på att koka vört. Han visade stolt upp den nya och nykonstruerade mäskpannan där man med en travers snabbt och enkelt kunde få ur dravet. Ett slags stor metall-brew-in-bag.

Carlo demonstrerar.

Skolhuset var oväntat välbevarat, och de tre salarna var nu omgjorda att inrymma bryggverk, bar/undervisningslokal och kontor. I ytterligare en mindre del fanns nu lagerutrymmen.

Men vi satte oss i de gamla skolbänkarna som var oväntat sittvänliga och började lyssna på bryggarens berättelse. För ungefär 15 år sedan hängde han och hans kompis Urbain på en strutsfarm i närheten. Ägaren hade också en bed & breakfast på gården och undrade om man inte kunde locka fler gäster genom att servera lokal öl. Grabbarna tände på idén och 2001 började de brygga på gården i batcher om 30-50 liter. 

Verksamheten blev en succé och man började efter hand att brygga hos andra bryggerier. 2009 flyttade man in i det gamla skolhuset och utökade bryggandet ytterligare. Kvar från den första tiden finns namnet och strutsarna i logotypen (som i övrigt är en tolkning av området Vleterens vapensköld).

Öldags! I en liten utbyggnad (det grå skåpet på baksidan) fanns 30 fatpumpar som stack in i klassrummet, och samtidigt som vi provsmakade fick vi höra lite historier kring dryckerna.

• Danko Power är en session-IPA på låga 3,5 % som bryggts tillsammans med den svenske ölprofilen Tomas Danko. Lätt och färsk med en ren malt-bakgrund och bra med amerikanska toner. Men samtidigt en lagom törstsläckare: Skissbetyg: 3,75. 
• En lågalkoholöl till: Weltmerz på 3 % är bryggd med laktobakterier. Lätt doft och aggressivt syrlig smak. Ren med sötma i slutet. 3,75 även där.
• Royalist är en DIPA imperial pilsner på 8 %. Vass kolsyra, diacetyl och trött humle. Skissbetyg 2.
• Sun Tan vet jag inte så mycket mer om, men jag noterade Sour Tan är en blandning av Weltmerz och Ypres ”Sur. Karamellig. Vass kolsyra. Rabarber i slutet.". Kan jag ha hört fel på namnet? Skissbetyg: 3,75. 

Vi fick nu höra berättelsen om Pannepot-serien. Det är ett försök att återskapa en utdöd hembrygd öltyp som fanns i trakterna för 100 år sedan. Svart, kryddad och lagrad på fat i källare. För att värma de återvändande fiskarmännen så serverades den efter att ett glödgat järn stuckits ner i ölen vilket inte bara värmde utan också karamelliserade sockret på ett våldsamt sätt. Namnet kom av de flatbottnade segelbåtar som krävdes när man seglade vid de långgrunda vattnen kring den franska gränsen (som faktiskt bara låg en mil västerrut).

De andra i sällskapet satt och pratade mer öl och framför allt fatlagring med Carlo, jag tog en bensträckare och kollade in bryggeriet.

Disclaimer: Hela resan bekostades genom ett samarbete mellan Visit Flanders, Visit Brussels, Visit Brugge och Stad Leuven Tourism. Min motprestation är att skriva om resan och ge dem statistik kring inläggen.